Igår såg jag i min almanacka att sjusovaredagen skulle ´´firas´´  och jag bestämde mig för att ta en ledig onsdag - som jag gör lite då och då nu på gamla dar. Efter att ha vaknat vid fyratiden och sedan somnat om, vaknade jag faktiskt sju. Efter frukosten på en blomstrande balkong, begav jag mig ut i sommar-Stockholm. Det märktes att det var mitt i semestertider, då det var glest med folk i tunnelbanevagnen. Turisterna hade ännu inte vaknat. Jag tittade ut genom tågfönstret när vi passerade Gamla Stan och Slussen och trots att jag inte är någon vän av pyramidpopplar, så kändes det lite tomt nu när raden av popplarna tagits bort vid Slussen. År 2025 ska nya Slussen vara klar. Då är jag 71 år! 

 

Medborgarplatsen, där jag gick av, var nästan tom på folk. Någon uteliggare sov tungt på en parksoffa och några arbetare drack kaffe på en uteservering. På det här stora själlösa torget var mitt uppdrag att fotografera sommarblomsurnorna borta vid Söder torn, innan jag vandrade österut. Tjärhovsgatan är en trevlig södergata där några vackra gamla hus har fått stå kvar av någon anledning. Rivningsvågen var annars skoningslös även här på Södermalm i slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Gamla hus påminde väl om fattigdom och elände och Stockholm skulle bli en respektabel huvudstad. Mängder av gamla vackra trähus revs, gatorna breddades och nya femvåningshus byggdes utefter de spikraka gatorna. Som tur är finns det fortfarande kvar några äldre kvarter på Södermalm, som reservat i storstaden.

 

Jag vek av vid Södermannagatan och mindes att jag läst, att Ulf Lundell bott här en tid på 70-talet. På tal om 70-talet så köpte jag min första bil här på Södermannagatan 1972, då jag var 18 år med nytaget körkort. Det var en silverglänsande Ford Capri av årsmodell 1969 och jag var omåttligt stolt. Jag fortsatte fram till Skånegatan där jag vek vänster för att komma till Nytorget. Det här är kvarter som jag tycker om, dels för att miljöerna finns i Per Anders Fogelströms ´´Mina drömmars stad´´ och dels för att jag jobbat i de små trädgårdarna på östra sidan av torget, eller parken som det egentligen är nu för tiden. På en av gårdarna bodde Lena Nymans pappa Lennart som var konstnär, de flesta som bor på Söder är ju konstnärer...han bjöd ibland på kaffe i sin lilla stuga och var en vänlig man. Här finns mängder av caféer och restauranger, bland annat mysiga Urban Deli, Café Skåningen och Café String. Tyvärr lär jag mig aldrig att tycka om konstgräset här och i Kungsträdgården. Det blir för plastigt och overkligt på något sätt. Jag vet att den riktiga gräsmattan här var sliten och omöjlig att renovera eftersom det rör sig så mycket folk på platsen, men jag har så svårt för plast!

 

Efter att ha fotograferat de mycket fina sommarblomsplanteringarna på Nytorget, korsade jag Renstiernas gatan och gick trapporna upp till Bergsprängargränd. Passerade Monica Nielsens hus och mindes när jag och min bror någon gång på 80-talet skulle såga bort några grenar ur en ask på hennes tomt. Min bror befann sig uppe i trädet och skulle där starta motorsågen, som han inte fick igång. Jag har inte lika häftigt humör som min bror, som i ilska kastade ner sågen som slogs i bitar mot marken. Han kom hastigt ner från trädet och sa att vi skulle åka och köpa en ny såg! När jag vandrar på Södermalm dyker det ofta upp minnen från tiden då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte många av Söders trädgårdar.

 

Bergsprängargränd är nog den enda innerstadsgata vad jag vet, som är belagd med grus och där berget på vissa håll är en del av gatan. Jag går alltid med vördnad på denna lilla gatstump nedanför Sofia kyrka. 

 Nedanför kyrkan ligger även huset som Ulf Lundell hyrde en tid på 70-talet, av den världsberömda fotografen Christer Strömholm, vars son han umgicks med. I den omoderna lilla stugan skrev sin debutroman Jack, boken som trycktes i 2000 ex, men som sedan såldes i mer än 200 000! Här passerar jag givetvis också med vördnad. Jag tittade upp mot Sofias kyrktorn och tänkte på den gången 2012 då jag tjatade mig till att få komma upp i tornet för att ta bilder till min bok ´´Stockholms gröna rum´´. Tornet renoverades det året och man fick egentligen inte besöka arbetsplatsen. Men de lessnade väl till slut på mitt tjat och jag fick ta mina bilder bland allt byggbråte, högt där uppe i tornet. 

 

Den här soliga onsdagsmorgonen var gatorna nästan tomma på Söder och i Vitabergsparken såg jag inte ens joggare eller hundfolk, som annars alltid brukar göra en tidig morgonvandrare sällskap på de slingrande gångarna i den stora parken. Jag satte mig på en bänk och vilade. Solens strålar letade sig ner genom de täta, höga träden och det var så fridfullt mitt i huvudstaden. Jag fortsatte min vandring bort mot Kvastmakartrappan där jag brukar frossa i syrener i maj månad, såg bort mot Fåfängan högt där uppe på berget och så här beskrivs den platsen på Wikipedia:

 

 

Utan att jag planerat det, kom jag upp till den vackra platsen, som är omgärdad av tuktade lindar och med en utsikt som slår det mesta här i Stockholm, just när de öppnade klockan elva och jag kunde ta bordet med den bästa utsikten. Där åt jag min lunch och drack min ekologiska starköl...! (finns det någon som orkat läsa hit?)

 

Jag vandrade utefter den långa kajen vid Norra Hammarbyhamnen, tog en kaffe vid Kajsas och väntade förgäves på att någon träskuta skulle tändkula sig fram, framför mig och Nikon. Fortsatte bort mot Skanstull där fritidsbåtar semesterköade för att ta sig genom slussen och in i Årstaviken och Mälaren. Den här gången hade jag varken lust eller ork att besöka någon av de 500 kolonilotterna i sluttningen utefter Årstaviken, utan fortsatte med raska steg bort mot Tanto, som blev slutdestination på dagens vandring. Innan jag letade mig ner till tunnelbanan, beundrade jag det stora vackra Kejsarträdet utanför den nya gallerian, som för övrigt ser ut som ett kraschlandat rymdskepp.