Årets första Stockholmsvandring gick runt Djurgården som var inbäddat i ett tunt fluffigt snötäcke. Det var minus 9 grader och vindstilla när vi startade vår vandring längs Djurgårdsbrunnskanalen och det kändes skönt att få långvandra i huvudstaden igen. För mig med 46 år av fysiskt trädgårdsarbete bakom mig, är en mil precis lagom att vandra. Det är alltid lika skönt att gå längs den vackra Djurgårdsbrunnskanalens mjuka sträckning från Lilla Värtan till Djurgårdsbrunnsviken. På 1700-talet fanns här en naturlig farled, men landhöjningen gjorde att Djurgården upphörde att vara en ö i mitten av 1700-talet. Men på kung Karl XIV Johans initiativ grävdes en kanal som invigdes 1834 och idag är nog alla stockholmare glada både åt kanalen och att Djurgården är en ö igen. 

 

När vi hade gått hela den norra stranden framtill Djurgårdsbron, fikade vi inne på Djurgårdens besökcentrums café. Jag minns att jag nästan var skräckslagen då den byggnaden planerades av Djurgårdsförvaltningen och jag trodde att infarten till Djurgården skulle förstöras med den märkliga byggnaden. Idag tycker jag mycket om den här platsen och byggnaden smälter fint in i omgivningen. Läs gärna mer om byggnaden och platsen här!

 

Nu ser jag fram mot många sköna vandringar och snart är det dags för de första vårtecknen!

 

Alla mina Stockholmsvandringar finns här!