Semester hemma i Stockholm - torsdag
25 augusti 2016
Först vill jag säga att vi Stockholmare och Solnabor, ska vara stolta över vår Nationalstadspark, den är något unikt i världen. Att i ett storstadsområde värna om natur och kultur på det här viset får i varje fall mig att bli stolt och glad. Det finns i Nationalstadsparken miltals med vandringsvägar längs vatten eller i vacker natur i skogar och i gamla kulturområden. Det är som en skatt att ösa ur för en vandrare som jag. Mycket har jag sett och många vägar har jag vandrat i Stockholmsområdet, men jag hade aldrig tidigare gått runt Brunnsviken, en sträcka på 1,3 mil. Ska vi vara riktigt nog så ligger det här området i Solna, orten som närmar sig Stockholm alltmer nu när Hagstaden byggs och sammanflätar orterna.
Jag gav mig av i gryningen,
Ett stilla regn, en hund som vän
Jag gick ut mot havet än en gång
Långt innan stadens galna nerv,
Långt innan tider av fördärv
Där bor min själ, där föddes min sång
Du stannar tills du vänjer dig,
Sen har du glömt var du kom ifrån
Ännu en vandring, in i förvandling,
Är du kvar där än, Evangeline
Jag gick ut mot havet än en gång
Långt innan stadens galna nerv,
Långt innan tider av fördärv
Där bor min själ, där föddes min sång
Du stannar tills du vänjer dig,
Sen har du glömt var du kom ifrån
Ännu en vandring, in i förvandling,
Är du kvar där än, Evangeline
Nej inte riktigt så kanske, texten är hämtat från Ulf Lundells underbara ´´Evangeline´´ från hans bästa album. I stället vaknade jag när solen gick upp över Kungsholmen och jag packade min ryggsäck med kamera, kaffe, vatten och mackor, tog bilen till Bergianska trädgården och fyllde parkeringsautomaten med 5 timmar.
Jag har alridg riktigt haft någon relation till Brunnsviken. När jag passerat utefter Norrtäljevägen eller mot Uppsala har jag sneglat, men inget mer. Självklart har jag suttit många gånger vid Bergianska trädgården och tittat ut över sjön, men utan att den har sagt mig något alls. Idag ville jag lära känna området runt Brunnsviken.
Medsols kände bra eftersom jag då hade den bleka morgonsolen i ryggen och jag satt av mot Frescati och Roslagstull. Här slingar sig stigen i almark och på berg och hela tiden syns Wennergrens centers höga skrapa framför mig. Högst uppe i höghuset befann jag mig förra hösten för att fotografera höstglöden över stan. När jag passerade Kräftriket som tillhör Stockholms universitet, tänkte jag tillbaka till tiden då min dotter studerade där. Vid Roslagstull var jag tvungen att möta morgontrafiken på Norrtäljevägen en stund innan jag tog av in i Bellevueparken och stannade sedan till en stund vid Stallmästaregården. Där har jag passerat med bil så många gånger, men aldrig har jag stannat. Nu gick jag upp på på gården med anor från 1600-talet.
Från Wikipedia
Gården har bevarat sin typiska 1700-talskaraktär trots många förändringar. Invändigt finns de ursprungliga tak- och väggmålningarna kvar från byggnadstiden kring 1735. På Lucas Boogers (falkenerare vid Fredrik I:s hov) initiativ tillkom då den östra byggnaden, kallad Tingshuset, värdshuset höjdes med en våning och parterren ner mot Brunnsviken anlades. Booger lät även flytta hit det lilla åttkantiga 1600-talslusthuset och plantera fyra lindar, varav två finns kvar än idag, arrangemanget har kallats Drottning Kristinas lövsal. År 1754 lät han också sätta in den första annonsen för värdshuset i Stockholms Posttidningar.
Nu gick jag in i Hagaparken med dess stora lummiga träd och det känns som att vandra i en naturens katedral. Jag hade idag inte tid att titta närmare på allt som finns att se i Hagaparken utan följde stranden förbi. Min första kaffepaus tog jag nedanför Kronprinsessan Victorias bostad. Bostaden som är inhägnat med ett högt ´´kravallstaket´´ - ja det är inte så snyggt. Det är fotografiförbud mot byggnaden och jag lydde. Jag vill inte stöta mig med kungafamlijen.
Sträckan bort mot Bergshamraleden och Ulriksdal, är kanske inte den vackraste runt Brunnsviken, men helt ok att vandra ändå. Här måste jag brottas med trafiken ett tag igen innan jag dök in i grönskan igen och kom fram till Café Sjöstugan som har öppet mellan 11-17. Eftersom jag startade min vandring tidigt, så hade caféet ännu inte öppnat och jag fortsatte mot Tivoliberget och Pipers park. På 1700-talet hade markägare greve Gustaf Philip Creutz planer på att anlägga en engelsk park på halvön och anlitade Gustav III:s hovarkitekt Fredrik Magnus Piper, som hade ritat Drottningholms engelska park. Greven avled dock och projektet stannade av. 1998 skapade Solna stad de ursprunglia terrasserna och gångvägarna som Piper hade ritat. Härliga skogsbackar med stora gamla ekar och frodig markvegetation finna här på halvön.
Dagens vandring hade sitt slut där jag började på Bergianska trädgråden, som är vår botaniska trädgård och som jag så ofta besöker. Nu träffade jag också trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska. Hon följer min blogg, Facebook och Instagram, men vi hade aldrig tidigare träffats. Det var trevligt att prata en stund. Trots lång vandring kände jag mig nästan oförskämt pigg och kunde nästan gått ett varv till. Men på Essingeleden på väg hem kom regnet!
Balsamin växte vid stranden. Den ibland hatade växten sprider sig inte lika våldsamt här hos oss som längre söderut. Så jag blev glad att den blommade så fint!
Jag passerade ett märkligt koloniomårde vid Frescati, där byggnaderna liknade kojor...! Lite charmigt!
Stilla augustimorgon vid Brunnsviken.
En kopia av Bellmanstaty från Hasselbacken på Södra Djurgåden. Originalet som skapades av Alfred Nyström avtäcktes 1872. Hur länge kopian har stått här vet jag inte.
Stallmästaregården
Infarten till Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken
Hagaparken
Gustav III:s paviljong i Hagaparken
Ibland var mina vandringsstigar trånga och brännässlorna smekte benen...
Hagas koppartält
Ekotemplet i Haga
Kaffepaus utanför Victoria!
Tivoli
Ålkistan är den smala vattenvägen som förbinder Brunnsviken med Lilla Värtan i saltsjön. Kanalen öppnade 1864 och största tillåtna båtbredd är 4,0 meter - djupgående 2,5 meter.
Undrar hur min terapeut (om jag hade någon) skulle förklara varför jag blir så lycklig av förfall...!
Tillbaka i Bergianska trädgården efter lite mer än fyra timmars vandring. 21 331 steg.
Trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska trädgården.
På Essigeleden på väg hem kom regnet.
Efter några ärenden inne i stan vandrade min dotter och jag Strandvägen ut till Djurgården, där jag hade min bil. Vi handlade på ICA Kvantum i Värtan innan jag skjutasde hem henne och fortsatte sedan till Djurgårdens besökcentrum där jag hämtade mat. Kvällen tillbringade jag på älskade Blockhusudden, med hundvandring bland hästar och falska kantareller...
Morgondagens vandring är bestämd och då får jag sällskap av en ledig Cecilia!
Kommentarer
Postat av: Meta
Ännu ett härligt inlägg med det vackra Stockholm som bas. En del av de där sträckorna har jag faktiskt gått. Men nu får promenaderna bli kortare för mig och min skadade rygg Därför så bra att få njuta av bilderna dina. Här har jag en härlig sommarvärme att njuta av och det gör mig så glad.
Ha ett fint veckoslut
Kram Meta
Postat av: Yvonne Wild
Väldigt bra och informativ text och så vackra bilder. Tack för den här dagsturen.
Trackback