Jag brukar inte fixa och förvränga bilderna till bloggen, men jag gjorde ett undantag med min morgonvy idag, för att försöka visa vilken tavla jag hade framför mig. Verkligheten är trots allt alltid vackrast. Cecilia tyckte att gräset såg konstigt ut...

 

 

 

 

 

Att vakna en stilla augustimorgon på Blockhusudden tillhör det allra bästa i livet. Efter Frankrikeresan och resan till Skåne - som båda var fantastiska - kommer jag att min sista semestervecka befinna mig i ´´Mina drömmars stad´´ och först idag hittade jag det totala lugnet. Jag blev ensam kvar här ute i paradisen eftersom min kära Cecilia började jobba idag. Jag hinner sällan hjälpa till så mycket i hennes trädgård med utsikt över Stockholms innerskärgård, så tänkte jag att jag skulle göra en liten insats idag.

 

Efter några timmars arbete med att skyffla gångar rena från ogräs, tog jag min bok och gick bort till stenbryggan (som man ser från fönstret på bilden här ovan). Det finns några få platser där jag stillar min oro och där mina andetag blir lugnare, så som Gotland och Österlen, men det finns ingen annan plats där jag kommer så till ro som här på Blockhusudden. När jag satt på stenbryggan och läste, gled båtar och fartyg förbi i det blanka vattnet, solen värmde efter nattens regn och jag kände mig nästan onödigt lycklig! Husen omkring mig är gamla och grönskan gör att det känns som om jag befinner sig på landsbygden, trots närheten till innerstaden. Här finns ingen störande biltrafik, buss 69 som rullar förbi då och då, är det enda tecknet på att jag inte befinner mig i början av 1900-talet. Hela den här platsen är som meditation eller ljuv poesi...!

 

Tänkte att den här veckan ska bli en föraning om hur det kommer att bli när jag går i pension om några år. Att vara helt fri att göra precis vad som faller mig in. Då kommer jag att läsa många böcker på stenbryggan...och även skyffla en och annan gång i trädgården intill!

 

Jag mötte upp Cecilia borta vid Ektorpet på Waldemarsudde där vi åt lunch, innan jag gick bort till en favoritbänk på Wudden och fortsatte läsa min bok Stockholms hjärta, som jag hittade på ett bokbord på Drottninggatan igår. En bok om Gamla Stan, skriven på 1940-talet av den danska konsthistorikern Christian Elling, det var på den tiden då Gamla Stan var förfallet, mystiskt och lite skrämmande. Idag är husen i Gamla Stan renoverade men fortfarande är där mystiskt och lite skrämmande. 

 

Eftersom jag inte sovit helt bra under natten, då en viss ovanligt vacker Bichon havaneis, rört sig intill mig, åkte jag hem till Bromma och somnade på soffan. Jag har alltid trivts mycket gott i mitt näste här i Traneberg, men jag saknar redan Blockhusuddens stillhet. Här landar och lyfter flygplanen över mitt tak eftersom folk envisas med att vilja flyga rätt in i huvudstaden och bruset från Tranebergsbron är konstant. I morgon fortsätter semesterdagboken ´´Semester hemma i Stockholm´´