• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Höstens färgfyrverkeri på Waldemarsudde

     
     
    Det är den 29 september och på galleriterassen här vid Prins Eugens Waldemarsudde, blommar det vackert och storslaget. Det är lite märkligt det här med färger på blommor i våra trädgårdar. Under våren och på sommaren vill vi ofta hålla ner färgtemat en aning. Man brukar vilja ha vita och pastellfärgade blommor - lugnt och harmoniskt.  
    Men så kommer hösten och vi vet ju vad som väntar  oss - ett halvår med nakna träd, tomma planteringar i brunt, svart och grått, mörker, kyla och annat elände. Därför är det helt underbart att avsluta blomstersäsongen med ett hysteriskt färgfyrverkeri där gult, orange och rött står för prakten. Jag blev helt lycklig när jag kom in på galleriterrassen och såg allt detta! Tack för det trädgårdsmästare Marina och hennes medhjälpare! 
     
     
    Under helgen var det skördemarknad på ´´Wudden´´och trädgårdsmästare Marina Rydberg lärde oss allt om dahlior. Det var intressant att höra henne berätta om de blommor som jag aldrig lärt mig tycka om. Kaktusdahlior och andra färgfyllda, nästan groteska skapelser har ännu inte fått plats i Engsholms slottspark. Men...den enkelblommande mignondahlian i svagt gult och vitt som finns på bilderna här ovan, tycker jag mycket om. Den har funnits i Engsholms slottspark och kommer säkert att finnas där framöver också.

    Just det....Marina hade bakat en pelargonkaka som var grymt god!

    Söder glöder

    Hösten är ovanligt vacker i år, som här vid Skanstull och på Wikipedia kan man läsa om bladens höstfärger: 
    Om hösten går växter in i dormans, de börjar förbereda sig för vintervilan. Processen med att löven gulnar sätts igång genom att växterna börjar producera abskissinsyra. Klorofyllen försvinner därmed från växter som inte är städsegröna, varigenom de gula nyanser som blad och löv alltid har blottläggs. Lövens gulnande hänger samman med att växterna gör sig redo för vintervila och då behöver de energin som klorofyllen förbrukar under sommaren. b-karoten och flavonoler (quercetin) står för den gula färgen, och mängden varierar bland olika växter. Blad och löv blir röda av att växten tillverkar antocyaniner under hösten. Olika växter får därför företrädesvis antingen gula eller röda höstfärger. Nyansen påverkas också av vädret, speciellt på aspar vilka kan få båda färgerna; ju mildare och regnigare höst desto gulare löv, och ju torrare och kallare desto rödare. Löven och bladen fälls genom att bladfästet förkorkas. Förkorkningen fördröjs av goda ljusförhållanden, varför träd som står nära en ljuskälla behåller löven längre än träd som står mörkt. 
     Lönnar och aspar som glöder vid Årstaviken. 

    Dagens vandring började vid Hornstull och min plan var att vandra runt Södermalm vilken är en sträcka på ungefär en mil, men den här vandringen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

    Ännu ligger båtarna kvar i Långsholmskanalen, eller Pålsundet som kanalen heter öster om Långholmsbron. Höstfärgerna är som sagt ovanligt vackra i år och alla nyanser av gult, grönt och rött får verkligen stadens träd att klä sig i festdräkt, innan de klär av sig nakna inför vintern.



     Vandraren/fotografen.
     Vid koloniområdet Tanto södra, vek jag av från strandpromenaden för att se hur kolonisterna börjat förbereda sina lotter inför vintern. Men det finns fortfarande mycket man kan göra i trädgårdarna innan den riktiga vintern sätter stopp för trädgårdsarbetet. 

     Perukbuske - Cotinus coggygria, är en växt som jag aldrig har använt. Hur vacker jag än tycker att den är så finns det något dystert över den, men får den sällskap av goda passande grannar så är den säkert ett mycket bra val.
     Den här dragspelaren vid Årstavikens strand fick mitt roslagshjärta att värmas lite extra, när jag på håll hörde honom spela ´´I Roslagens famn´´ eller Calle Schewens vals, som den ju heter. Han fick lite fikapengar av mig som tack.
     Det kändes lite märkligt att se någon föra sig inne på Refugiums kolonilott vid Eriksdalslundens koloniområde idag. Under alla år som jag gått förbi här så har jag aldrig sett den åldrade landskapsarkitekten Hans Drost på sin tomt. Nu har lotten fått nya ägare och han heter...ja, ni vet hur det är när man presenterar sig för varandra, namnet försvann blixtsnabbt som vanligt. Men jag tror att de nya ägarna blir bra arvtagare till den här speciella lilla trädgården som Ingela Bendt skrev sin fina bok om.Platsen finns även med i min bok, Stockholms gröna rum.  
    Jag älskade verkligen Hans förvuxna trädgård där han gömde sig för att få vara ifred. Växtligheten var både vild och tuktad, en kontrast som jag tycker mycket om, men de senaste åren så gick det charmiga förfallet lite väl långt och man hoppades till slut att någon med känsla för den här platsen, skulle få ta över, eftersom Hans Drost inte längre har kraft att sköta sitt älskade Refugium.  
    Nu har trädgården fått känna på beskäringsverktygen och den är inte längre ett skyddat hemligt rum. Jag har full förståelse för att man nu öppnat upp för att få in mer ljus och jag tror att min favoritlott på min vandringsväg, kommer att leva vidare som en vacker liten plats just vid Årstavikens strand. Jag hoppas dock att de inte tuktar grönskan alltför mycket, utan låter växtligheten även i fortsättningen få omfamna det lilla huset med den behagligt gröna färgen. Hans Drost har godkänt sina efterträdare och jag tror att han nu kan dra sig tillbaka i lugn och ro.
    Tidigare inlägg om Refugium:
    Naturen tar över Refugium
    Refugium - ett ostört rum 

     Det här är inte jag... utan en annan man med kamera som ville fånga trädens uppvisning.
     Vid Norra Hammarbyhamnen heter ´´Ms Gratia´´, ett skepp från 1946 och är som en flytande trädgård.
    Här vid Norra Hammarbyhamnen slutade min vandring runt Södermalm helt plötsligt då mitt knä började bråka med mig igen. Knät som opererades första gången 1985 och sedan ytterligare två gånger, har i år annars fungerat ovanligt bra tycker jag. Mina vandringar ser jag som bra träning för att stärka musklerna kring knät och hålla uppe konditionen. Men idag gick något snett och jag fick ordentligt ont. Som tur var befann jag mig vid Färjeläget där färjor går över till Hammarby sjöstad och här fanns en busshållplats. Bara att avbryta min höstvandring och försöka få ordning på knät igen. Jag känner igen det här och några dagars vila brukar hjälpa. Irriterad och otålig får jag nu inte uppleva Brittsommarvärmen där ute... 

    Fyll Stockholms trädgårdar och parker med fruktträd!

    En blommande päronträdallé ute på Eldgarnsö! Sånt här blir jag religiös av!

    Jag älskar träd och blir lycklig av varje nytt träd som planteras i min hemstad. I innerstaden tycker jag att kommunen ser om sina gröna rum, som renoveras och fylls av vackra och bra växter, allt från perenner till träd. Berzelii park, Strömparterren och Norra Bantorget är några exempel. Längs stadens gator finns mängder av gatuträd och när Hornsgatan fick sina nästan 200 ginkgoträd kände jag att de ansvariga nu förstår hur viktiga träden är i en stor stad, både miljömässigt och estetiskt. Jag tittar till dessa vackra Ginkgo biloba med jämna mellanrum och väntar nu på att löven ska färgas guldgula längs Hornsgatans söderstråk. 
     
    I Dagens Nyheter igår den 24 september, läste jag Ulf Gråbergs insändare, där han uttrycker att fler fruktträd borde planeras där nya bostadsområden byggs. Ulf Gråbergs vackra och spännande barock-kollo-lott i Tanto finns med i min bok och jag vet att han har en bra syn på det här med trädgård och det gröna runt omkring oss.  
    Jag håller verkligen med om att många fruktträd borde planteras i bostadsområden, men även inne i stadens parker. I Humlegården fanns en gång på 1600-talet hundratals fruktträd och även i Bergianska trädgården som innan flytten till Brunnsviken, låg mitt i Vasastan. Själv tänker jag inte främst på all frukt som träden skulle ge, utan i första hand på den skönhetsupplevelse som blommande fruktträd bjuder på. Självklart vore det underbart om man i bostadsområden och även i parker, kunde skörda frukt från träden och det är ju det som Ulfs insändare handlar om....  
     
    Det här härliga förslaget rider på vågen av stadsodling som blir allt större över hela världen. Människor har ledsnat på att höra larmrapporter om gifter på frukt och grönsaker. Rädslan blir allt större för vad som händer i kroppen om man stoppar i sig rester av de gifter som odlarna använt för att få en stor och lönsam skörd. Om man däremot odlar sina egna grönsaker och sin egen frukt, så vet man exakt vad som skett från frö och planta. Här i Stockholm blev det succé medOdla på spåret där odlarsugna stockholmare fick använda en gammal nedlagd järnvägsräls. Där odlas grönsaker i pallkragar av entusiaster som tror på en renare och friskare värld.  
    Vi får hjälpas åt att få stadsträdgårdsmästaren att förstå att vi stockholmare vill ha mängder av fruktträd i huvudstaden och vilken positiv effekt det skulle bli i bostadsområden. Om det nu ska planteras 30 000 nya träd i Stockholm framöver (se Ulfs insändare) så borde en stor del av dessa träd kunna vara fruktträd, kanske 10 000 som Ulf föreslår. 
     
    Jag måste dock vara lite skeptisk inför vad ´´Trädrådet´´ kommer att svara. Kostnaden är mycket större att vårda fruktträd i jämförelse med prydnadsträd och då framför allt äppelträd som måste beskäras varje år på ett korrekt sätt. Att beskära 10 000 fruktträd kräver en hel del av markägarna, vare sig det är parkförvaltningen, kommunala bostadsbolag eller privata värdar. Det måste alltså utbildas folk som kan sköta alla dessa träd. I parker och bostadsområden skulle jag inte vilja se äppelträd som beskärs av amatörer (vanligt idag), vilket skulle kunna göra en trädgård helt misshandlad. Helst skulle jag vilja se stora vackra biggaråträd, storvuxna päronträd i alléer...vilket är bland det vackraste man kan se, men även stadiga äppelträd som tål det slitage som blir i bostadsområden och parker.  
     
    Att plantera småvuxna äppelträd som man använder i odlingar idag, skulle inte fungera på bostadsområden eller i parker. Bäst vore då att åter igen använda grundstammen A2 som ger stora, härdiga och kraftiga äppelträd. Det är också en känslig period när fruktträd ska etableras, de får inte störas under sin uppväxt. Anledningen till att staden nu för tiden planterar allt större park- och gatuträd, är att det är svårt att etablera små veka exemplar där det vistas mycket folk. När lindarna i Kungsträdgården planterade i början av 2000-talet så var höjden på dessa träd 5 meter. 
     
    Men... jag är helt med på Ulf sköna förslag! Jag vill se Stockholm fyllas med blommande fruktträd i maj månad och som på hösten skulle fyllas av härliga frukter. Tack för den insändaren Ulf Gråberg! Nu har vi att klura på! 

    September i de grönarummen och bokhandlarnas dilemma

    Efter en sömnlös natt kände jag en längtan till stadens gröna rum igen. Tunnelbanan tog mig till Odenplan och jag vandrade sakta Drottninggatan ner mot stan. Vägen från Observatorielunden ner till Olov Palmes gata är en av de trevligaste vandringsgator i huvudstaden.  Helst ville jag ta plats vid varje uteservering där på de trånga trottoarerna.

    Efter en lunchmacka med Ingela på Österlånggatan i Gamla Stan så gick vi upp mot söder och jag diskuterade bokhandlarnas framtid med ägaren till Bysis Bok & Papper vid Hornsgatan. I den mysiga butiken kan man dricka kaffe och slå sig ner och bläddra i en bok och här finns både personlighet och kunskap. Annars är det ju Akademibokhandeln som snart har monopol på bokförsäljningen här i stan. Det är tydligen vanligt att folk kommer in i bokhandeln för att bläddra och läsa lite i böckerna, innan de går hem och beställer boken i en nätbutik där priset är lägre. Tråkigt är det och det verkar inte finnas någon lösning på problemet. Det är nog bara en tidsfråga innan den här trevliga bokhandeln stänger igen för gott.

    Det är mycket som hänt och händer den här septemberveckan. Två trädgårdsvandringar med konferensgrupper har jag haft i slottsparken och även om jag är ganska obekväm med att prata inför större grupper så är det aldrig några problem i ´´min´´ slottspark där jag känner varje liten planta.

    När det gäller att prata om boken inför ´´publik´´ så blir det en helt annan sak. Jag har tappat räkningen på alla trädgårdsföreningar som vill att jag ska komma och berätta om ´´Stockholm gröna rum´´ och jag har vid varje tillfälle tackat nej. Trots att jag vet exakt vad jag skulle berätta om och vilka bilder jag skulle visa, så klarar jag inte av att stå inför människor som riktar blickarna mot mig och förväntar sig höra något intressant. Jag går miste om både pengar och kontakter, men det är så det får bli. En dag kanske den där besvärliga spärren släpper...

    I morgon väntar i varje fall fest vid Rappnes Ulriksdal. Tidningen Allt om Trädgård fyller 20 år och ställer till med kalas. Efter en stunds boksignering så blir det buffémiddag, föreläsningar, tårta och dans!

    Stockholms gröna rum nominerad till ´´Årets trädgårdsbok 2013´´

    Nu har juryn för Sveriges äldsta trädgårdsförening beslutat vilka trädgårdsböcker som nomineras till utmärkelsen Årets Trädgårdsbok 2013. Priset instiftades 2003 för att lyfta fram trädgårdsböcker av god kvalité. Stockholms Gartnersällskap samlar yrkesutövare inom trädgårdsområdet sedan 1848 och utgör en kulturbärande kunskapsbank. 
    Länk till Stockholms Gartnersällskap - här! 

    Så roligt att bli nominerad bland alla dessa duktiga författare, en stor ära för en trädgårdsmästare i en slottspark!

    Motiveringen:
    Stockholms gröna rum
    Författare: Hasse Wester, Norstedts En mycket vacker, inspirerande och innehållsrik bok för såväl nya besökare som inbitna stockholmare. En härlig bredd på de gröna rummen – alltifrån stora offentliga parker till små intima rum. Författarens entusiasm för de olika platserna, ackompanjerad av hans fina fotografier i vacker layout och fint tryck, gör boken mycket lockande.
    Till varje grönt rum finns en intressant, välskriven och personlig text med både historisk tillbakablick och beskrivning av nuläget. Trevligt och informationsrikt är det, med växtförteckningar till flera av objekten och en utförlig källförteckning. 
     
    Nytt för 2013! Vinnaren av Årets Trädgårdsbok koras på Bok & Bibliotek! I år presenteras de nominerade och vinnaren på Bok & Bibliotek i Göteborg 26-29 september. För att vaska fram de bästa kandidaterna har Sällskapet bett förlagen välja titlar ur sin utgivning av trädgårdsböcker. Totalt inkom 38 förslag och bland dem valde fackmannajuryn tio titlar samt ett hedersomnämnande som nu presenteras. – Uppdraget blir omfattande varje år. Att välja ut de bästa titlarna förutsätter en hel del läsning och rejält med fackgranskning, då utgivningsfloran är stor, säger Jörgen Orback, ordförande i juryn för Årets Trädgårdsbok.  
     

    Nominerade trädgårdsböcker 2013 ·      
    Från aprikos till äpple, Christina Högard-Ihr, Norstedts ·      
    Gourmetträdgården, Lena Israelsson, Bonnier Fakta ·      
    Jord – Funderingar kring grunden för vår tillvaro, Håkan Wallander, Bokförlaget Atlantis ·      
    Lundens skugga, Hannu Sarenström, Norstedts ·      
    Låt det blomma, Gunnar Kaj, Norstedts ·      
    Runåbergs fröer, Johnny Andreasson, Natur& Kultur ·      
    Självhushållning på Djupadal, Gustav och Marie Mandelmann, Bonnier Fakta ·      
    Stockholms gröna rum, Hasse Wester, Norstedts ·      
    Trädgårdens bär, Leif Blomqvist, AB Leif JM Blomqvist OY ·      
    Varför blommar det inte? – 300 frågor och svar om trädgård, Agneta Ullenius, Norstedts 


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails