Blomsterodlingens utveckling i Sverige
Avskrift ur Svenska Trädgårdar från 1939 där man beskrivit blomsterodlingens utveckling i Sverige fram till 1939.
Det var ju munkarna som på medeltiden började införa växter från Sydeuropa till Sverige. Det var först och främst kryddväxter och medicinalväxter men man tror att man även odlade blommor för sin skönhets skull.
Man vet att Gustav Vasa och även hans söner Johan III och Erik XIV intresserade sig för köksväxt- och fruktodling, men man odlade säkert även en del prydnadsblommor även då på 1500-talet. På den tiden var den franska trädgårdsmästaren Johan Allars anställd vid kungens trädgård på Norrmalm, det som nu är Kungsträdgården och han fick till uppdrag att han skulle plantera ´´åtskilliga utländska växter´´ och han fick 2000 daler till förfogande.
På 1600-talet, under Gustav II Adolf och drottning Kristina tilldelades de högre krigsbefälen marker runt om i landet där de byggde stora slott och där det anlades praktfulla trädgårdar.
Drottning Kristinas trädgårdsmästare André Mollet utgav Sveriges första trädgårdsbok som gavs ut på franska, tyska och svenska. I den kan man läsa att några av de växter som var populära på den tiden var nejlikor, pioner, liljor, iris, tulpaner och anemoner.
Det var även under drottning Kristinas tid som Botaniska Trädgården Uppsala började anläggas. Det är Sveriges äldsta botaniska trädgård och anlades 1655 av professorn i medicin, växtkännaren och trädgårdsodlaren Olof Rudbeck den äldre. Där odlades då 827 olika växter, de flesta prydnadsväxter, enligt den katalog som Rudbeck gav ut 1666. År 1885 var antalet växter i katalogen 1873. Magnus Gabriel de la Gardie som hade kontakt med Rudbeck intresserade sig mycket för odling av prydnadsväxter vid sina gods Läckö, Höjentorp, Kägelholm, Mariedal, Ekholmen, Karlberg, Jakobsdal (nuvarande Ulriksdal( och Venngarn.
Under första hälften av 1800-talet var det inte vanligt med trädgårdar vid bondgårdar i Sverige. Villaträdgårdar fanns ännu inte, endast några borgare i städerna hade någon liten trädgård intill sin bostad. Parker och prydnadsanläggningar i städerna hade inte börjat anläggas då. Att odla blommor var en lyx som bara de rika kunde kosta på sig. I hemmen hade man heller inte börjat använda krukväxter eller snittblommor. De trädgårdar av betydelse var under den tiden Drottningholm, Ulriksdal, Haga, Rosendal och Bergianska trädgården.
Men i mitten av 1800-talet ökade intresset då växter samlades in och togs in i landet från hela världen. Det var främst botaniska trädgårdar som stod för insamlandet men även privatpersoner var växtsamlare. Nu började även intresset att korsa olika arter och man drev upp många nya växtsorter i landet.
Utveckling från år 1800
Den korta uppräkning av betydelsefulla trädgårdar, som finns i uppropet till bildandet av Svenska Trädgårdsföreningen 1832, visar att dessa varit få. Där nämns: Drottningholm, Ulriksdal, Haga, Rosendal och Bergianska Trädgården. Av privata trädgårdar med växthus nämns endast följande ägare: Grosshandlaren och bryggaren Rosenblad, greve von Suchtelens och d:r Dubost.
Naturvetenskapernas frammarsch verkade givetvis i hög grad befrämjande på all växtodling och detta gäller särskilt botaniken för blomsterodlingen. Under senare delen av 1700-talet och 1800-talet infördes en massa arter från främmande länder. Insamlandet av dessa växter skedde i första hand för botaniska trädgårdar, men även många privatpersoner var växtsamlare. Intresset för korsning av arter och uppdrivning av nya sorter var mycket stort. Många av våra för blomsterodling under glas betydelsefullaste hybrider uppstod i början och mitten av 1800-talet. De sorter som då framkom har dock ersatts av värdefullare.
- Acasia - 32 arter
- Achimenes - 4 arter
- Azalea indica - 31 varianter
- Kaktus - 154 arter
- Camellia japonica - 103 sorter
- Canna - 7 arter
- Chrysanthemum indicum - 49 sorter
- Cineraria hybrida - 24 sorter
- Fuchsia - 12 arter och 43 namnsorter
- Lobelia - 7 arter
- Mesembrianthemum - 39 arter
- Oxalis - 18 arter
- Passiflora - 8 arter
- Pelargonium - 7 arter och 124 namnsorter
- Verbena - 4 arter och 12 namnsorter
Blomsterodlingen har även främjats av många föreningar och sammanslutningar. Den första var den redan omnämnda Svenska Trädgårdsföreningen, bildat 1832. Främst bland bildarna står 1:ste livmedikus af Pontin. Föreningen fick efterföljare ute i landet, av vilka Göteborgs Trädgårdsförening (1842) och Skånska Trädgårdsföreningen (1876) är de mest kända. Hushållningssällskapen har naturligtvis mest verkat för den matnyttiga trädgårdsodlingens utveckling, men även genom länsträdgårdsmästare och konsulter inverkat på blomsterodlingen vid lantbrukarhemmen.
Blomsterodlingen har även främjats av trädgårdsskolorna och trädgårdspressen.
Vi vet att i Köpenhamn förekom drivning av tulpaner och konvaljer till försäljning redan i början av 1800-talet, och det är troligt, att så varit fallet även i Sverige. Någon nämnvärd handelsmässig blomsterodling under glas kan vi dock inte tala om förrän på 1870-talet. Först på 1890-talet kom denna odlings verkliga genombrott, då många före detta herrgårdsträdgårdsmästare blev sina egna. Under detta årtionde blev även blomsteraffärerna allmänna. Tidigare hade försäljningen nästan uteslutande skett i trädgården eller på torget.
De första handelsträdgårdarna, fanns i eller intill de större städerna. På den tiden gällde det att bo så nära avnämarna som möjligt. Nya växthusnaläggningar växte upp i de mindre städerna och efter hand även i ganska små samhällen. Samtidigt omlades många herrgårdsträdgårdar till handelsträdgårdar fast blomsterodlingen under glas i dessa sällan varit av större omfattning.
Om man i stora drag följer ut vecklingen av blomsterodlingen i växthus under senaste århundradet, så frapperas man mest av den snabba utvecklingen under de senaste 50 åren. Denna utveckling har gått i ett allt hastigare tempo. Dessutom är det två saker, som är särskilt påfallande.
- Fuchsia
- Pelargonium
- Dianthus
- Cineraria
- Primula
- Achimenes
- Gloxinia
- Gesneria
- Coleus
- Chrysanthemum
- Hippeastrum
- Lilium
- Canna
- Julkaktus
- Reseda
- Lövkojor
- Ficus
- Azalea
- Rhododendron
- Araucaria
- Palmer
- Aspidistra
- Ormbunkar
- En del perenna växter och blomsterbuskar samt lökväxter för gruppplantering.
För det andra bestod odlingen tidigare till långt större del i drivning av från utlandet hemköpta färdiga alster såsom lökar, konvaljer, azaleor Camellia, Araucaria och palmer. Visserligen ökas importen av lökar allt fortfarande men inte så mycket som förbrukningen av blommor under vintern i landet. Under de senaste åren har även svensk uppdragning av tulpaner och narcisser prövats och man torde kunna förutspå att det inte ska dröja så länge innan tulpan- och narcisslökar, i vart fall för den något senare drivningen, kommer att odlas inom landet.
Azalea drives fortfarande i stor utsträckning men Camellia numera mycket lite. Importen av Araucaria och palmer, som i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var av sådan omfattning, har ju ni praktiskt taget upphört.
