Koltrast
Koltrast (Turdus merula) är en fågel som tillhör familjen trastfåglar. Den räknas som den mest utbredda trastfågeln i Europa.
Tidigare var koltrasten en utpräglad skogsfågel men den har sedan mitten av 1800-talet bosatt sig i parker nära bebyggelse samt i trädgårdar vilket i dag gör den till en kulturföljare.
Koltrasten är på grund av sin närhet till människor allmänt bekant. Hanen känns igen på sin kolsvarta kropp, gula näbb och gula ögonring. Den melodiska sången, som koltrasthanarna framför högljutt, anses som särskilt vacker.
Koltrasten är välkänd i svenska miljöer och 1962 blev den i en omröstning i Dagens Nyheter utsedd till Sveriges nationalfågel av läsarna.
(Wikipedia)
Ute i skogarna lägger den sitt bo på de mest skiftande ställen: i grenklykor, på en gren intill en trädstam, på en stubbe, nere vid roten i en tät buske eller i bergsskrevor.
I städer utnyttjar den de mest varierande ställen som boplats, man finner till exempel dessa bon i murar, i tätt klättrande vildvin, på någon bjälke under taket på ett skjul eller i tätt buskage i någon parkanläggning. Ett av de mer originella boplatsvalen visade det stockholmska koltrastpar som 1955 genomförde en lyckad häckning ovanpå några flaskor i Berns vinkällare.
Oavsett läget är dock boet sig likt. Det är oftast ganska stort och hopsatt av gräs, kvistar och jord. Inuti fodras den skålformade balens väggar med torrt gräs. Honan bygger som regel ensam, men hanen har setts bidraga med bomaterial.
Äggen är grågröna och mycket tätt besatta med brunaktiga fläckar; kullen består av fyra till sex ägg. Den första kullen läggs i april-maj och åtminstone i Syd- och Mellansverige läggs regelbundet en andra kull i juni. I landets södra delar kan även en tredje kull läggas och till och med en fjärde förekommer. Honan ruvar till största delen ensam, men hanen kan tillfälligt avlösa henne. Ruvningen pågår i tretton till fjorton dagar, och ungarna stannar lika lång tid i boet. Båda föräldrarna hjälps åt att mata ungarna.
(Våra svenska fåglar i färg - huvudredaktör Docent Gustaf Rudbeck 1962)
Tips...starta båda spelarna samtidigt.
Klockan 4 på nätterna, i kolsvarta mörkret (och i natt minus 6 grader) så sitter koltrasten och flöjtar i kyrkparken några hundra meter från min lägenhet. Det är så rörande vackert att jag blir tårögd.
Sången är så vacker det gör nästan ont....Hällde ut många skålar koltrastgodis på marken igår eftersom snön vräkte ner och det blåste hårt. Att flytta kalaset till ett mera skyddat ställe funkade ej för dem. Hela vintern har jag matat dem och de kunde sitta upp till 18 st i samma träd utanför köksfönstret. Tyckte det var intressant att antalet fåglar minskade drastiskt så fort vädret blev mildare trots att snön låg tjockt på marken. Så deras behov verkar ha mer med kylan att göra än snömångder. Lite flöjtande har vi hört på avstånd - för långt för min del. Men imorse då det var minus 10 här var hela gänget tillbaka. De flyger in från alla riktningar. Katterna bänkar sig i köksfönstret och får nöja sig med att titta på spektaklet.
Har du hört den i år då?
Så fint du har gjort med sång och musik! Härligt. Nu har JAG hört den!
Mian: Så fint.
Ramona: Ja den oerhört vackra sången är vemodig samtidigt som man blir helt lycklig.
Lillebeth: Ja, jag hörde den första gången igår när jag öppnade balkongdörren på morgonen.
