Jag har gjort det lätt för mig den här gången och hämtat text från Wikipedia och Den virtuella floran. Eftersom jag även länkat till dessa platser så tror jag att det är ok. Bilderna är i varje fall mina och tagna den 2 april 2010 i Bergianska trädgården där de växter på en Ontariopoppel (Populus x jackii)

Europeisk mistel

I den nordiska mytologin berättas hur misteln genom sin märkvärdiga växtplats undgick Frigg när hon gjorde sin världsexkursion för att av alla levande varelser ta löfte att de inte skulle skada Balder. Förutom detta är misteln mycket välkänd för många botaniska egendomligheter. Misteln förekommer endast som en halvparasit på träd, vanligen på grenar och kvistar högt uppe i kronan. Den växer som en tät rundad buske som syns bäst när trädet är avlövat. Misteln har nämligen vintergröna blad.

I Norden är den sällsynt och påträffas i lövskogsrika trakter i södra Skandinavien, till exempel i östligaste Småland, på Mälaröarna, på Kinnekulle och i sydöstra Norge. Den växer här oftast på lind. I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, tränger sig mellan barken och veden och sänker korta grenar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Även stammarnas yta är tydligt grön och saknar korkbetäckning. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, gaffelformigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast 2 motsatta blad per gren.

Misteln är tvåbyggare, det vill säga hanblommor och honblommor finns hos olika individer. Blommorna är små och ofullständiga. Ståndarna utgöras av en mängd pollensäckar på insidan av hanblommans 4 kalkblad. Honblomman har utom de 4 hyllebladen en liten uppstående kant, som motsvarar foderblad, och 1 pistill, vars fruktämne inte är tydligt utbildat, för det ensamma fröämnet ligger inbäddat i blomaxelns spets,. Dessa små blommor sitter oftast 3 och 3 i små knippen. De har ockragul färg som i synnerhet hos hanblommorna är ganska livlig, och äpplelik doft. Eftersom växten blommar tidigt på våren, då dess värdträd ännu står bladlöst, är denna enkla blomma tillräcklig för att locka insekter som småbin, humlor och flugor.

Frukten är ett klotrunt, vitt eller grönvitt, transparent bär med ett enda, tillplattat frö och mycket klibbigt kött, rikt på viscin, ett klibbigt slem som fäster fröet säkert vid trädets bark, då en fågel äter bäret och avstryker fröet på grenen. Detta slem kan användas till fågellim, och det har därför sagts, att fåglarna i detta fall plantera sitt eget fördärv. Viscinet är också vattenabsorberande och skyddar fröet mot uttorkning. Mistelns frö innehåller ofta mer än en grodd.

(Hämtat från Wikipedia)

Beskrivning. Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren. Frukterna äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen.

Eftersom fruktköttet är klibbigt  och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern.

Utbredning. Misteln förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Den växer framförallt på lind (Tilia cordata) och lönn (Acer platanoides), men andra träd som aplar, hagtorn och popplar kan också vara värd för mistlar. Däremot växer inte mistlar på ek (Quercus robur) i vårt land. Det har diskuterats om misteln i Sverige representerar rester av en forntida vegetation, eller om de är sentida inkomlingar. Stöd finns för den förra uppfattningen eftersom mistelpollen påträffats som fossil. Första fynduppgift publicerades år 1638 (Nordstedt 1920).

Användning. Av de klibbiga bären gjordes förr i tiden ett lim med vilket man fångade fåglar. Linné skriver om detta i Flora Svecica 1755, att fåglarna "träckar till sin egen olycka".

Övrigt. Asaguden Balder skall enligt sagan ha dödats av en mistelpil sedan allt annat i världen avkrävts löfte att inte skada honom. Misteln ansågs förr besitta magiska egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot ont i allmänhet och vådeld i synnerhet. Seden att kyssas under en mistel kommer från England där den är känd sedan 1700-talet. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.

(Hämtat från Den virtuella floran)

Google