Trädgårdsmästare utan gränser
Före och efter....
Det var hett...29 grader och solen brände och det blev lunch i skuggan. Under morgonen ägnade jag mig åt vattning och att ställa in en massa trädgårdsstolar från terrassen.
Sedan började jag med det där jobbet som är så grymt men som jag alltid gör första dagen då jag är ensam i parken och som jag berättat om tidigare här på bloggen.
Vissa perenner blommar om senare om man klipper ner dem innan de blommat färdigt och för att få jättedaggkåpan, mjölkklockan och nepetan att blomma fint igen till sensommaren och hösten, klippte jag ner all denna blomsterprakt ner till marknivå.
Det känns hårt men jag ser nästan inga gränser för hur jag ska få parken så fin som möjligt till eftersommaren och hösten då vi får gäster i parken igen.
Några blombuketter blev det men annars fick alla nedbrytare i komposten ett vackert lass med blommor att ta hand om.
Redan nu börjar dessa perenner att jobba fram nya blommor för att kunna föröka sig.
Hemresan tog tid då de börjat jobba på Essingeledens broar nu under sommaren....i morgon kväll stannar jag kvar i slottsparken.
Dagens låt
Dagens glada nyhet - Välkommen in till stan igen K.
.
Ouch.....Skriker de inte när du kommer med sekatören i högsta hugget?
Men jag förstår att du känner dig tvungen. Parken är till för gästerna. Att klippa ner växter, det är min svagaste gren. (woops) Skulle gärna att min trädgård blommar för fullt första veckan i augusti. Det känns med denna värme som om allt kommer på en gång nu - och försvinner lika fort.
Ramona K
Får man fråga vilken slottspark du skriver om ?
Är den öppen för besökande?
Elisabeth
Ramona K: Visst vill jag blunda ibland då jag klipper ner blommor som inte alls vissnat men jag vet att det blir bra senare.
Elisabeth: Det är en privat konferensanläggning och jag har valt att hålla platsen hemlig.
Lärde mig av slottsträdgårdsmästaren i Malmö att de i hans park också är igång och klipper ner perennerna - redan före blomningen tror jag det var förstås - för att styra tiden och få en senare blomning... Han hade nåt engelskt ord för det som jag glömt...
Medan vi vanliga dödliga överlyckligt följer våra knoppar till blomning och skulle aldrig drömma om att mixtra med växtligheten.
När jag läste rubriken tänkte jag att det var något nytt biståndsprojekt! och det är det ju på ett sätt.. bistånd för praktfullare blomning.
Lena: ....och vi odödliga fortsätter att mixra med verkligheten...något som intresserar mig mycket..!
Johanna: Så rätt!
