Förgänglighet och trender
Hittade en bild från 1976 som är tagen från mitt första hem i Stockholm. Hej och hå....här har jag bombat med alla färger som finns och jag lovar.....den här typen av inredning och färger hittade man i väldigt många 70-talshem.
Snälla trendsättare...lova att ni inte tar fram detta igen, jag blir yr bara jag tittar på bilden. Att jag mitt i detta medaljong- och färgkaos rökte....och till och med rökte pipa säger väl det mesta om hur illa det var ställt med 70-talets livsstil.... Lägg märke till hur väl dukens färg matchar tapeterna.
Det fallfärdiga huset på bilden har jag visat tidigare på bloggen. Det ligger någonstans i Sörmland på vägen till slottsparken och jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert. Vi brukar ju ibland säga att ett hus känns levande och här har man gått så långt att man låter huset leva ut och sakta få åldras för att till slut falla ihop och skulle resterna få ligga kvar så återgår materialet till naturen.
Uppdaterat
Hittade just detta på Aftonbladet....
Naturmorgon
.
Även om 70-talstapeterna mest liknade magsjuka och rökningen förekom utan vidare överallt kan jag känna en viss värme för det decenniet. Som jag uppfattade det fanns det en större tolerans för oliktänkande. Allt behövde inte följa mainstream trots att trenderna var lika mycket förekommande då som nu. Diskussionerna hade högre tak, ingen blev så lätt kränkt som nu. Allt var inte kass men tapeterna var äckliga.
Underbart kort! Jag var ju barn på 70-talet och minns dessa tapeter, och pappas piprökande. Det var helt rätt att röka i bilen, trots att jag satt (obältad naturligtvis) i baksätet och spydde som en gris...
Mamma hade smällrött läppstift som luktade pyton! Tänk vad en bild kan väcka många minnen! Härligt Slottsträdgårdsmästaren, nu fick du mig nostalgisk!
Lilla B: Men var det verkligen så? Skulle inte alla ha medaljongtapeter och orange soffor, platåskor och utsvängda byxben? Känner nästan att man idag kan vara friare i både klädmode och inredningsdesign än då...men jag kan ha fel. Men det är nog betydligt tuffare att vara barn i skolorna idag än på 70-talet.
Åsa: Ja det var fruktansvärt att folk rökte överallt. Minns när jag slutade röka för snart 30 år sedan att jag såg min lilla dotter i backspegeln i bilen då hon stod mellan sätena...omgiven av cigarettrök. Då fimpade jag min sista cigarett.
Visst var det brunt och orange och allt det där du skriver men om man inte ville följa med i trenden blev man inte idiotförklarad. Jag kommer ihåg det som att man kunde avvika från mittlinjen utan att betraktas som annorlunda för det.
Skolbarnen har det på många vis svårare idag. Fröknarna också.
Minns när jag kom till Sverige och Uppsala för första gången 1976. Så många kvinnor klädde sig i palestina sjalar, näbbstövlar och ryggsäck. Som om de skulle ut och kriga. Skillnaden var inte så stor även på festligare tillfällen. Kände mig helt fel då Sydneymodet jag hade nyss lämnat gick ut på att ta ut svängarna när det var fest eller kvällsarrangemang. Även i vardagssammanhang var det klänningar (helst minimala) eller åtsittande byxor som gällde.
Klimatet gör förstås stor skillnad men jag upplevde en större likformighet i 70-tals Sverige.
Men när det gäller kläder och möbler, är det svårt att hitta annorlunda saker i affärerna. Alla kör de gällande trenderna samtidigt. Tror det är delvis därför det har blivit populärt med loppis och auktioner. Då kan man lättare blanda olika stilar.
Min känsla är att det är mer accepterat nu att avvika. Svenskarna är mer påverkat av omvärlden än då och individen står mer i fokus - på gott och ont.
Trevlig helg
Ramona K
Det blev tillåtet att vara BEKVÄM på 70talet. Slänga behån, ha sladdriga mjuka kläder, inte gå till frissan utan låta luggen hänga, inte raka benen - det var ingen annan som skulle BEHAGAS! Där har nog de unga det betydligt svårare idag!
Vilket härligt foto! (Och vilka hiskeliga tapeter!) Själv hade jag mörkbruna väggar, bruna manchestersoffor och röda gardiner från Marimekko. Jag kan ibland sakna den tiden, det var mycket som var enklare precis som Lena säger. När jag behövde nya kläder gick jag till Mah-Jong... Gifte mig i brun plyschklänning därifrån och bruna träskor - höggradigt gravid var det de enda skor jag kom i. Och precis som Ramona beskriver - palestinasjal och näbbstövlar förstås. Jag var ju med i vänstersvängen, men minns också klasskamrater i gabardinbyxor och matchande polotröjor som gick på disco...
Härlig 70-talsbild! :-) En hel del 70-talsinredning tycker jag är rätt fin (och kul), men jag håller med om att man blir lite yr när man tittar på din bild.
Lilla B: Jag att vara lärare idag är nog ett helt annat jobb än för några decennier sedan.
Ramona K: Intressant. Jag tror också att man kan vara friare i stilar idag.
Lena: En stor skillnad mot idag ja.
Katarina: Man utmärkte visade sin politiska ställning mycket tydligare på 70-talet. Jag hade platåskor och Mao-mössa....!
andré: Alla stilar brukar ju återkomma men jag undrar om den här tidens mode verkligen får fäste igen?
Vilken otroligt fräck kombination ;O)
Hu jag så såg det ut, det känns väldigt länge sedan. Och alla rökte överallt och hela tiden. Det är verkligen skönt att slippa det. Vi har ett enormt stort fat som vi använder som fruktfat. En gång i tiden stod det som askkopp på byggnadsstyrelsen. Enligt min svärfar var det ofta bräddfullt av fimpar efter ett sammanträde.
Nej inte vill man ha tillbaka det. Och furukök vad ska man säga om det. Sportstuga med bastukänsla kanske.
Vad SÖÖÖÖT du var...(Ja, förutom med den missklädsamma PIPAN i munnen då...)
Trolda - ;-)
Katarina: Visst är det?
Kersti: Vi ska nog bara blicka tillbaka och le...inge mycket vi vill ha tillbaka va?
Trolda: Greve Hamilton hette tobaken!
Fantastiskt kök du hade där! Redan då såg du till av omge dig av mängder med blomster ;-).
Kul att läsa om trender och härliga bilder! Hörde häromdagen att det är sextiotal som gäller i vår, så då kommer väl 70-talet till hösten. Numera betas ju ett årtionde av per säsong. :) Trevlig lördagskväll!
Camellia: Blomman till vänster om mig gav min dotter vilket jag är mycket tacksam för.
Karin A: Aj...då blundar jag för hösttrenderna Karin...Trevlig helg till dig också!
Jag håller också med om att det är friare idag. Var barn på sjuttiotalet med rökande föräldrar - som dock var hänsynsfulla nog att inte röka i bilen. På den tiden var det viktigare att klä sig efter grupp förutom på en punkt; ingen skulle ha kostym. Stackars de mormonungdomar som kom till Sverige och skulle missionera - de var definitivt självmarkerande och utstirrade.
Och just det ja; jag målar glatt över all furu jag kommer åt. Det blir för mörkt inomhus annars.
Oj, vilken 70-talsbild. Hur kunde man gilla sådana tapeter? Jag hade liknande själv i mitt kök. Och så hade jag paprikaröda köksdörrar. Och som jag avundades alla som hade avokadogröna "vitvaror". Rökt har jag aldrig gjort men jag minns hur jag fick "skära mig in" i många av mina arbetskamraters rum på jobbet. På den tiden hade man eget rum och satt inte i landskap som idag.
Men det allra roligaste med bilden är brickan som står på bordet. Den med engelska flaggan. Precis en sådan har jag som jag använder varje jul och ställer knäcken på när den ska stelna i kylen. Har du din kvar? Kan inte tänka mig det. Om du har det så vänd på den ska du se att det faktiskt står "Made in England" på den.
Tack för den nostalgitrippen. Nu måste jag tillbaka till verkligheten igen.
