Bäverhyddan i Ulvsunda
Tidigare bäverinlägg.
Vintergäcken växer här utanför min bostad och de har väl blommat hela vintern känns det som. Här sprang två rådjur i morse när jag åkte.
För ett år sedan - Perenner i skugga.
.
Vilka fantastiska byggare bävrarna är. Tänk att dessa djur numera finns så nära samhällena. Kommer ihåg när de räknades som ovanliga.
Claus: Man kan ju undra var det kommer ifrån?
De lever ett märkligt liv, bävrarna. Alldeles här i närheten finns en smal kanal där det bodde bävrar en tid. De kommer som från ingenstans, slår sig ner i några år och förvinner sen till nästa ställe. Ibland blir de nästan en plåga eftersom de korkar igen vattendrag och dessutom fäller träd rätt långt från vattenbrynet. Men alltid med rätt fallriktning, precis som du skrev.
Kommer ihåg när äldste sonen var i 15-årsåldern. Han kom en sommarkväll hem betydligt senare än vi kommit överens om men skyllde på bävrarna. Han hade på hemvägen upptäckt bävrarna nere i kanalen och stått och tittat länge på dem. Han fick inget skäll den gången :). Till saken hör att han sen vid ett flertal tillfällen försökte använda sig av samma taktik när kvällen blev lite sen. Men då var det bara påhitt. Man kan inte dribbla med en morsa hur som helst. :)
Lilla B: Der är märkligt hur svårt vi har att leva tillsammans med vilda djur. Har de ett beteende som stör våra liv på minsta sätt så blir de genast ett stort problem och helst bör då djuren tas bort på något sätt. Vi tycker väl bara om söta djur som inte stör på något sätt. Det ska bli intressant att följa de här bävrarna, tror inte att de har en ljus framtid här.
Vilken bra taktik att få vara ute lite längre han kom på din son....eller han trodde att det var en bra taktik!
Det är allt lite dubbelt det där med de vilda djuren nära bebyggelsen. Kan själv känna att jag önskar att rådjuren skulle hålla sig bortom tomtgränsen eller åtminstone låta äppelträden vara ifred. Men när man bor som vi gör får man allt acceptera att de vilda djuren stryker längs husväggen.
Men jag tycker att det stora varghatet som brer ut sig är förskräckligt. Vargar som går in och angriper tamdjur tycker jag att man skall kunna försvara sig mot. Men inte att använda vargskräck för att häva ihjäl alla vargar som finns. Här i Bergslagen finns ett starkt varghat som är mer skrämmande än vargen själv.
Har gått och letat spår efter varg många vintrar. Drömmen är att träffa vargen i skogen. Men jag inser att det motsatta inte är vargens önskedröm utan han drar kvickare än jag hinner uppfatta.
Bäverhyddan i kanalen var mycket intressant att se. Gick vi dit en sommarkväll kunde man stå och se hur bärvrarna simmade runt. Första gången han kom sent hem hade han verkligen stått och tittat - det är en mycket naturintreserad son nämligen. Men de andra gångerna var det filuren i honom som dök fram. Misslyckad taktik! Mor är inte så lättlurad...
Vilka små ettriga flitiga gnagare...Visst blir man imponerad! Och så vackert med vintergäcken...och rådjur...Nu är det Vår! Och härligt att du börjat jobba igen =D
Trolda - med kramar!
Lilla B: Visst, jag blir också frustrerad då rådjuren ätit av rosenknoppar och tulpaner. Angående vargen håller jag fullständig med dig. Vågar inte ta upp det där med vargar eftersom jag bor i Stockholm.
Trolda: Ja visst är det häligt med lite förvår, problemet med en sådan här tidig vår är att våren blir så lång och utdragen. Jag kan sakna snösmältning, dagsmeja och takdropp.
