Förbannad!
Det var samma rader av tagetes, lyckliga Lotta, surfinia och begonior. Färgerna är starka och det är stora kontraster hela tiden, gult mot ceriset eller rött, allt detta runt en stor gräsmatta. Visst kanske det kan se lite fint ut på bilderna men jag lovar, man gäspar efter några minuter här inne. Jag kan tycka att entrén med näckrosdammen och statyerna på ovanplanet är riktigt fint...men det är allt!
Vet man sen att Rosendals trädgård på Djurgården var med i tävlingen då tror man att de blandat ihop pappren den där juryn. Undrar vilken park som vinner nästa år? Tycker att Sveriges parker och trädgårdar ska bojkotta tävlingen.
Var inne och kikade lite på hemsidan för denna tävling. Hur står det till med juryn egentligen? Och sponsring från ett gräsklipparföretag... Kanske ska döpa om tävlingen till den vackraste gräsmattan??? Jag har ingen kunskap alls om nissarna i juryn, men dom har säkert du koll på?
Åsa: Visst känner jag till de flesta. Men som sagt man borde ju inte bry sig. Låt dom hålla på bara...!
Själv bor jag i Sundbyberg (och är politiskt aktiv där) men även om jag tycker att det är kul med lite positiv uppmärksamhet för min kommun så tycker jag att valet var tveksamt.
Marabouparken är charmig på många vis, och en pärla i Sundbybergs profil, men mycket till park tycker jag inte att det är. Framförallt tycker jag att den är för liten. Däremot är det en fantastisk konstupplevelse, men det tycker jag inte har så mycket med parker att göra.
Själv röstade jag på trädgårdsföreningen i Linköping som bättre matchar mina ideal för en park.
Mattias Lönnqvist: För sundbybergbor är ju parken en fin plats att förvinna in i när trafiken och stressen utanför blir för svår. Men att tävla bland Sveriges parken blir ju lite fel som sagt. För konstälskare är det säkert en intressant plats och för barnfamiljer då barnen kan bada i ´´poolen´´. Tyvärr har jag inte sett trädgårdsföreningen i Lindköping men jag ska planera in den till nästa år.
Man kan väl säga att den där tävlingen nu har spelat ut sin roll. Jag antar att man inte får rösta på tidigare vinnare och då blir det ju ratet kvar efter ett antal år.
Men vet ni att professorn i Landskapsarkitektur Torbjörn Andresson heter han väl, har skrivit en bok om Marabouparken där han skildrar den i lyriska ordalag. Den finns att köpa i glasskiosken där. Jag bläddrade i den och jag måste säga att bildmaterialet i den är suveränt!
Jag tycker nog att Marabouparken är riktigt fin i grunden, men planteringarna är ju för trista! De ettåriga planteringarna reflekterar ju 50-och 60-tal i växt- och färgval. Vi har väl sett nog av knallröda pelargoner mot knallorange bolltagetes och cerise petunior - typ! För att inte tala om non-stop begonior (hu!).
Men om man utvidgade planteringsytorna och istället använde perenner eller lite mer nutida sommarblommor, så skulle ju detta bli en pärla!
Lars: Jag är oerhört trött på den här parken och bestämde mig själv för att inte gå in här mer förrän någon skalat bort de flesta växter i parken och planterat något som är vackert och intressant.
Jag lyckades komma ihåg att besöka parken nyligen och då var rododendron och azaleor i full blom. Azaleorna är också av det knalliga slaget så det blir ett väldigt fyrverkeri, helt enligt 60-talets estetik.
Nej, visst vore det dags att man börjar plantera mer perenner istället för ettåringar. Det skulle ju dessutom minska kostnaderna avsevärt. om de inte har någon som kan rita perennplanteringar så kan jag ställa upp.
Där är en länk till mitt fotoalbun på Facebook där jag lade ut bilder från försommaren, där parken är till sin fördel.
Lars: Har inte Facebook. Tror nog att parken kan vara hyfsat fin någon tid på året.
Marabouparken är tyvärr en missförstådd och oslipad diamant. Nu har den övergått i Sundbybergs kommuns ägo och de har fått för sig att bygga en underjordisk konsthall vid entrén. Ajöss med den vackra dammen vid entrén alltså. Synd, för det var nog den vackraste delen. Jag tycker nog att man kunde ha låtit bli byggnads- och skulpturdelen som höll hög klass och som var ett fint exempel på trädgårdsarkitektur från 40-60-talen. Den skulle ha K-märkts och så hade man kunna inrymma konsthallen i byggnaden vid stora terrassen som ju har stora ljusa fönster mot väster.
Nu blir det väl knappast några pengar kvar till att utveckla parken med avseende på växtmaterialet. Och blir det något över till konsten? Sådana här kommunala skrytbyggen har en tendens att bli så dyra att det inte blir mycket kvar till själva verksamheten. Vi får väl se.
