Asken i lönnen
Igår var det dags att fälla den gamla döda, torra asken som stått torr ganska länge. Det var ett högt träd, ungefär 25-30 meter och fyra meter upp på stammen delade den sig i två delar och det skulle bli mycket svårt att styra den dit vi ville ha den. Slottets vaktmästare började såga och när trädet föll så delade sig stammarna och J fick kasta sig åt sidan. Den ena stammen föll i marken men den andra fastnade högt uppe i en stor lönn.

Vi fick alltså såga bit för bit och det är ett farligt jobb med stora spänningar i det stora trädet som låg mot lönnen. När vi skulle ta den sista biten för att asken skulle släppa taget om lönnen så tittade jag upp samtidigt som jag skulle springa åt sidan för att skydda mig. Då halkade jag på en sten och slog i knäet i en annan vass sten. Smärtan var obeskrivlig….men efter ett tag tog jag mig upp. Resan hem blev besvärlig då jag inte kunde koppla ur ordentligt när jag skulle växla och bromsa. Väl hemma hade knäet svullnat ordentligt och jag hade svårt att ta mig upp för alla trappor.

På Sankt Göran
Det blev taxi in till Sankt Görans sjukhus och där började det vanliga väntandet. Just när jag kom in skulle alla läkarna utom en på ett möte. Nu var det inte alls så mycket folk som det brukar vara på akuten så mina fyra timmar den här kvällen var överkomligt. Läste att det är ungefär 160 patienter varje dag på akuten här på Sankt Göran. Medan jag väntade hann jag se dessa stackars gamla människor som ligger i korridorerna, ensamma och väntande timme efter timme och de ser så hjälplösa ut. En äldre kvinna låg och ropade  och personalen där hade ju inte tid att hjälpa henne hela tiden. Jag lovade mig själv att om jag blir svårt sjuk när jag blir gammal ska jag hellre köra in i bergvägg efter bergvägg än att ligga ensam i en korridor på ett sjukhus.
Medan jag väntade på sjukhuset så läste jag några bloggar i mobiltelefonen.....jag kommer alltid åt mina favvobloggar.

Det konstaterades att det var blödningar inne i knäet och att jag måste vila en tid. Det blir att hoppa på kryckor ett tag. På åttiotalet opererade jag just det här knäet tre gånger och nu minns jag hur besvärligt det är att ha kryckor…..bara att få in kaffekoppen från köket till vardagsrummet var en tuff match.