Vecka 8, 2018 - Ugglespaning
19 februari –måndag
Vintern håller ett fast grepp om staden och ny snö föll stilla och vackert. Jag tog mig ut till Djurgården där Lexus och jag vandrade på västra delen av ön. Från Waldemarsudde, förbi Skansen och Gröna Lund som öppnar för säsongen den 28 april. När jag passerade ABBA-museet tänkte jag på det jag läste här om dagen, att Björn Ulvaeus vill bygga ut 1800-talshuset intill den nya museibyggnaden. Byggnaden är idag ett hotell, där de tydligen vill ha fler hotellrum. Tillbyggnaden ska ske varsamt, heter det. Jag bryr mig inte så mycket om vad som byggs på den här delen av Djurgården, så det blir nog bra Björn!
Jo förresten, den nya tillbyggnaden till Liljevalchs bryr jag mig om, eftersom Gert Wingårdh där ritat ännu en tveksam byggnad till vår stad. Hans vinnande bidrag har fått det ironiska namnet ´´Liten´´. Den enorma betongfasaden kommer att prydas av 8000-8500 ingjutna flaskbottnar, tillverkade av samma företag som gör Absolut Vodka-flaskorna. Jag förstår att ljuset i byggnadens rum kommer att bli fantastiskt, men det här är en stor ful låda som från både land- och sjösidan kommer att se totalt felplacerad ut. Byggnaden ska vara färdig under våren 2020. Hur länge ska den många gånger prisbelönta kändisarkitekten få leka med sina idéer i vår stad, utan något som helst motstånd? Det känns som om varje uppdragsgivare han arbetar åt, enbart jublar åt att ha en byggnad ritat av Wingårdh. Placera i stället han lådor utanför innerstaden tack!
Vi fortsätter förbi de gamla värdshusen Ulla Winblad och Godthem och vidare upp till Rosendal. Min vandrarkompis och spårhund, fick pälsen klädd av små snöbollar som vi kämpade med en stund när vi kom hem.
Eftersom jag arbetat fysiskt i 48 år och nu är en glad pensionär, så behöver jag träna en aning för att inte tappa styrka. Därför har jag laddat ned appen 7-minute workout, 12 olika övningar, vilket blir lagom för mig som egentligen tycker träning är bland det tråkigaste som finns. Sju minuter blir nog bra!
20 februari – tisdag
Efter frukosten och ett träningspass på 7 minuter, var det dags att fortsätta min södervandring från förra veckan då jag avbröt vandringen runt hela ön. Jag tog tunnelbanan till Skanstull och gick bort mot Norra Hammarbyhamnen där Thaibåten och växtfartyget Gratia ligger. Med ljudbok i öronen vandrade jag i skön februarisol och njöt av friheten och att vandringarna i min stad fortfarande känns lustfyllda. I vanliga fall brukar jag gå upp vid Danviksbron för att klättra upp till Fåfängan högt uppe på berget med Stockholms finaste utsikt, men idag gick fortsatte jag i stället längs stranden och rundade Masthamnen.
För att komma upp på Åsöberget, valde jag som vanligt Kvastmakartrappan som om tre månader kantas av fantastisk vit och lila syrenblomning.
Det blev dags för kaffe och jag funderade på att leta upp något café som jag inte provat tidigare, men jag blev så sugen på Bakverkets macka med kaffe på Bondegatan, så jag tog mig till mitt favoritcafé i de här trakterna ännu en gång. Jo jag vet att caféet nu heter Bazzar, men för mig får det nog heta Bakverket ett tag till.
Efter ett kort besök i kvarteren runt vackra Katarina kyrka, gick jag Högbergsgatan bort och tog av vid Skaraborgsgatan. Den här gatan är ett exempel på hur fantastiskt fint det går att bygga även idag, i denna tid av Gert Wingårdhs lådor. Husen är så vackra och inne på de små gårdarna har mindre träd planterats och jag måste komma ihåg att besöka det här kvarteret när det blir vår och försommar. De här husen kom till när Söderleden däckades över i början av 1990-talet, nu går den stora leden långt under jord och här finns nu istället denna idylliska gata med sina vackra gårdar.
21 februari – onsdag
Vi satt inne i Rosendals växthus med vårt te och kaffe, solen flödade in genom glasrutorna och ett trevligt sorl fyllde det här vackra glashuset. På borden fanns stora buketter med tulpaner och vi samtalade om vår kommande resa till Italien i april och om den stundande våren här hemma. Grannväxthuset var fyllt av vårblommor till försäljning och det var ännu vackrare idag än när jag var här förra veckan. Flera syrenblommor på en buske i kruka hade slagit ut och vi tryckte våra näsor in i blommorna för att få känna den magiska doften.
Ute i fruktträdgården beskärs nu de hundra äpple- och päronträden, där flera av de 40 olika sorterna är ungefär 150 år gamla. Det kommer att kännas lite märkligt för mig den här våren, att för första gången på många år inte beskära fruktträd. Visserligen ska jag ta hand om mina kära släktingars äppelträd i Roslagen, men det kommer jag att göra av rent nöje, inte som ett arbete.
Dags att beskära av fruktträden
På Granngården kan man med fördel köpa sina beskärningsverktyg. Klicka för att se sortimentet av trädgårdsredskap på hemsidan!
Du kan också boka trädbeskärning. Då kommer en servicetekniker från Granngården ut och hjälper dig med att beskära träden i din trädgård.
Vecka 7, 2018 - Stadsarkivet
12 januari – måndag
Det kommer nog att ta ännu en tid innan jag förstår att jag inte behöver gå upp 04.45 och åka 7 mil till jobbet varje morgon. Nu går jag upp någon gång mellan 6-7 och känner ingen stress, utan kan njuta av långa frukostar och i lugn och ro planera dagen. Eftersom jag är en ganska rastlös själ vill jag oftast göra någonting på dagarna, men självklart kommer jag även att unna mig dagar då jag inte gör något mer än att vila och läsa.
Idag tog jag mig ut till Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården för att nosa på våren i Medelhavsmiljö. Jag har sagt det många gånger och säger det igen – det här stora växthuset som invigdes 1995, får mig att lättare härda ut de långa vintrarna i Stockholm. Nu när jag är fri kan jag besöka platsen så ofta jag vill, ta en kopp kaffe i Medelhavshallen, där idag Scilla messeniaca, pärlhyacinter och vårliljor gjorde min dag och jag fick min dos av blomsterprakt.
När jag packade ner kameran hos Edvard, fick jag ett mess från min fina trädgårdsmästare Cecilia på Djurgården, att den röda trollhasseln Diane blommade vid Kullatäppan intill Nordiska museet. Självklart styrde jag min 308:a till denna vackra täppa för att ta några bilder av charmiga Diane.
Hemma i Bromma spelade jag Ulf Lundells album ´´Rent förbannad´´ från 2012 och det är verkligen förbannat bra! Jag såg även när Sverige fick ett OS-silver i skidskytte. Nu för tiden är jag dock inte lika intresserad av varken vinter- eller sommar OS, på grund av alla dopingskandaler. Fotboll är min sport och jag försöker se alla Barcelonas matcher på TV och ibland ser jag dem på plats i Spanien.
13 februari – tisdag
Efter det att Sara Nilsson gått i mål som vinnare i OS, tog jag tunnelbanan in till Stockholms stadsarkiv. De hade hittat de skrifter som jag sökte när jag var där sist och jag grottade ner mig i ´Trädinventering i Stockholms innerstad´´ från 1993. Det kändes som julafton för en trädälskande stockholmsvandrare, att få ta del av denna grundliga inventering och ännu en gång kunde jag konstatera att lind är det absolut vanligaste gatuträdet i Stockholm. Det är oroväckande, eftersom det skulle vara förödande om arten skulle drabbas av någon allvarlig smittsam sjukdom, kanske något liknande som almen råkade ut för.
Almen är nästan helt borta från stadens gator och parker nu, det finns enstaka träd här och där kvar, men det är bara en tidsfråga innan de är helt borta från huvudstaden. Sveriges högsta alm som finns i Humlegården har nu dött och kommer att sågas ner. Visst finns det en del almar kvar här i huvudstaden, som de berömda almarna i Kungsträdgården, Karlaplans almar och Centralbadets trädgårds mäktiga alm som ger karaktär åt hela trädgården.
Därför är det glädjande att Stockholms stad nu har börjat variera med många olika trädarter både i parker och längs gatorna. Väl hemma skrev jag ett blogginlägg.
14 februari – onsdag
I min iver att få se och lukta på vårblommor, åkte jag till Rosendals trädgård för att få dagens dos av vår. Butiken i ett av växthusen var smyckad av bland annat våriris, kungsängsliljor, julrosor, balkansippor, anemoner och tulpaner. Tyvärr kunde jag inte fika den här gången eftersom jag skulle till tandläkaren!
Jag hade inga hål i år heller, när jag gjorde min årliga kontroll hos Östermalmstandläkarna på Nybrogatan 37/Östermalmstorg. Ombyggnaden av den vackra gamla saluhallen från 1888 fortsätter fram till våren 2019 och den stora temporära hallen som byggts mitt på Östermalmstorg fungerar bra så länge. Så här skriver de lite anspråkslöst på hemsidan:
Projektet är en del av stadens Vision 2030 om ett Stockholm i världsklass och arbetet med att förbättra hela platsen kring Östermalmshallen med intilliggande gator och torg. Staden vill utveckla Östermalms Saluhall till en av världens främsta handelsplatser för mat och matupplevelser.
Alla hjärtans dag firades med rosor till Cecilia och med en fotbollsmatch tillsammans med dottern!
Jag skrev till trädexpert Björn Embrén på Stockholms stad och frågade om den där träddatabasen som jag längtar så efter och som kommer att bli tillgänglig för allmänheten. De kommer troligen även att utveckla en app, så att man kan se vilka träd som finns runt om i stan. Helt strålande! Men eftersom det är en ganska komplicerad uppbyggnad av databasen, får jag nog vänta ett tag till! Det var dock en annan av Stockholms stads trädexperter, Britt-Marie Alvem som svarade och hon skulle även skicka en planteringsplan för nya Brunkebergstorg där det bland annat planterats magnolior. Det tackar jag för!
15 februari – torsdag
Våra duktiga kvinnliga OS-deltagare ordnar medaljer på löpande band. Nu i morse, silver till Charlotte Kalla på fria milen och guld till Hanna Öberg i skidskytte!
På väg mot Söder, mellanlandade jag på Odenplan för att äta lunch med dottern på Joe & The Juice . Efter en trevlig stund tog jag 2:ans buss till Slussen och tänkte att jag måste börja åka mer buss och lära mig linjerna i stan. Det är så mycket trevligare att åka ovan jord i stället för att befinna sig i tunnlar under jorden. Tanken var att vandra runt hela Södermalm och jag började med att gå Söder Mälarstrand västerut.
När jag kom fram till Pålsundet tänkte jag på beslutet att såga ner alla träd och riva de gamla båtbryggorna längs södra stranden, för att sedan förstärka marken och senare bygga en ny cykelbana till Reimersholme. Det finns många åsikter om det här och det har bland annat bildats en Facebook-grupp - Rädda Pålsundet med 18 000 namnprotester . Det enda jag kan säga är att det är sorgligt, att alla dessa träd ska fällas och att de gamla charmiga båtbryggorna försvinner. Läs mer här!
Borta vid Liljeholmsbron hittade jag ett lugnt litet café/bageri, där jag kunde ta en kopp kaffe och vila en stund. Friends of Adam heter stället som ligger just vid Liljeholmsbron och är ett bageri som bakar gluten- och vetefritt bröd. Jag vandrade vidare längs Årstaviken, förbi alla kolonilotter och båtar på land, som fortfarande sover sin vintervila. Det stora fartyget som brann för några veckor sedan var nu förankrat vid stranden som ett vrak. Se här! Denna februaritorsdag var det stilla och lugnt utefter strandpromenaden, under helgerna är här långa promenadköer Jag tittade in mot den tidigare magiska lotten Refugium, som jag skrivit så mycket om här i bloggen och som tråkigt nog har tappat magin sedan den gamla trädgårdsmästaren/landskapsarkitekten Hans Drost lämnade sin lilla trädgård. Läs mer om Refugium här!
Nu klarade inte mitt knä av att vandra runt hela ön idag, utan jag tog tunnelbanan hem från Skanstull. Jag ser nu fram mot långa vårvandringar då jag kommer att använda kameran mer. Lyssnade klart på ljudboken ´´30 år av tystnad: Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme´´ av Anna Hage och Ana Udovic och valde nu i stället något helt annat. ´´Slottet brinner´´ av Magnus Jacobsen. Den handlar om det gamla slottet Tre Kronor i Stockholm, som brann år 1697.
18 februari – söndag
Ett tunt lager snö har lagt sig över staden och en stillsam helg med ganska mycket OS, avslutades med ett besök på Ostmässan i Mûnchenbryggeriet. Nu är inte jag så överdrivet intresserad av ost, jag är glad om jag får en ok ost på mackan, men Cecilia gillar och köpte en hel del spännande sorter. Visst smakade jag på något av det som bjöds och konstaterade ännu en gång att jag gillar lite krämiga milda ostar. Mitt enda köp blev Bondmoran –smakar som ost gjorde förr, från Gäsne mejeri. Så här beskrivs osten – smakrik ost med väl utvecklad karaktär. Mogen med tydliga syror och sälta. Rik eftersmak!
Ikväll blir det te och mackor med ost som smakade som förr, till sista avsnittet för alltid av Bron, en av få TV-serier som jag följer och jag kommer att sakna den!
Cliffhanger - två spännande aktiviteter är inbokade till nästa vecka…!
Vackra gatuträd i Stockholm
Trädinventering i Stockholms innerstad 1993
Vecka 6, 2018 - Vårvinterblommor
Vecka 5, 2018 - Ålandskryssning
I Uffes fantastiska ´´Jag saknar dig´´ finns textraden - och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll.
I Beppes nästan lika fantastiska ´´Sakta vi gå genom stan´´ sjunger Monica Zetterlund - på Västerbron i den himmelska ron, en spårvagn går ensam och tom.
29 januari – måndag
Efter att ha bott ännu en vintervecka ute på Djurgården, kändes det märkligt att återvända till storstadslivet igen. Där ute hos Cecilia på östra Djurgården lever jag nästan lantliv i de lugna vackra trakterna, där det knappt märks att Stockholm har utvecklats till en bullrande storstad under det senaste hundra åren. Husen är gamla och ligger en bit ifrån varandra och det råder ett nästan meditativt lugn här i de vackra omgivningarna.
Idag gick jag i stället runt Lilla Essingen, en stäcka på endast 2,5 kilometer. Omställningen från förra veckans lugn, till Essingeledens galna och hetsiga tempo, blev dramatisk. Som tur är behöver jag inte längre delta i det hysteriska racet på den delen av E4:an som kallas Essingeleden, utan jag försöker hålla mig så långt borta som möjligt från allt vad stress och hets heter. Men förutom ljudet av ständig biltrafik, som är ansträngande för en högkänslig person, var det var ändå fint att från den lugnare östra delen av ön, blicka in mot staden och den mäktiga Västerbron som binder samman Kungsholmen och Södermalm.
I början av 1900-talet var ön bebyggd med stockholmarnas sommarvillor, med namn som Bergslottet, Bellmansro, Skogshyddan och Lugnet, men på 1930-talet när ön fylldes av bostadshus, revs de flesta sommarvillorna. Den södra delen av Lilla Essingen som kallas Essinge Udde, byggdes 2000-2007 där många av de ganska höga husen placerades längs stranden. Det är säkert fint att bo i dessa hus, men de ligger så tätt intill varndra. Jag är van att se fria vidder från mina fönster.
Efter vandringen gick jag upp till mysiga Lilla Mamsen bageri på Essinge Brogatan 15 för att njuta av en kopp kaffe och en mycket god kanelbulle!
31 januari – onsdag
Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan/Kungsholmen öppnade 10.00. Jag tog tunnelbanan till Rådhuset och vandrade Bergsgatan upp till arkivet. Passerade nr. 26 där det finns en lägenhet som jag för några år sedan försökte byta till mig genom ett komplicerat triangelbyte. Det var dock svårt att få alla tre parter nöjda så bytet blev aldrig av. Kanske lika bra, även om jag gillar den här delen av Kungsholmen.
Inne på arkivet installerade jag mig vid ett bord och beställde fyra böcker/skrifter från magasinet. Jag hade länge tänkt forska lite om Stockholms park- och trädgårdshistoria, men eftersom det inte funnits tid, har det inte blivit av. Nu finns det tid!
Tyvärr visade det sig att de två viktigaste skrifterna som handlar om trädinventering i Stockholms innerstad, inte gick att hitta. Det var tomt på den hyllan i magasinet sa de, men att den ansvarige var ledig och skulle kontakta mig när hon kom tillbaka.
I den här forskarsalen kommer jag nog att vistas då och då under vintrarna framöver. Här kan man som det står på Stadsarkivets hemsida ´´följa Stockholms invånare och stadens utveckling från medeltiden fram till idag´ . I de sju våningarna finns idag 8,5 mil handlingar. De sju våningarna ligger under mark och ovan mark syns bara den översta våningen.
Efter det att jag läst och fotat av det jag beställt, packade jag ihop och gick ner till Bergsgatan 30 och kaffefikade på Wilmer Kaffebar, ett mysigt ställe med lagom sorl. Kaffet var gott och kanelbullen perfekt! Det verkar som om de flesta caféer bjuder på gott bakverk nu för tiden, möjligen eftersom de flesta verksamheter nu betygssätts på Internet.
Jag hörde på nyheterna att det tydligen ska komma en halv meter snö i Gävletrakten det närmaste dygnet. Här i Stockholm är det endast ett tunt lager slask.
1 februari – torsdag
Idag läste jag nyheten i Södermalmsnytt om beslutet att båthamnen och hela den södra stranden av Pålsundet ska rivas och förstärkas inför en ny cykelbana. Sedan Miljöpartiets Daniel Helldén tyckte att staden skulle bygga nya cykelbanor här till varje pris, har protesterna varit många och starka. Alla träd längs kajen skulle då behöva fällas för att den nya cykelbanan skulle kunna byggas. Nu har staden undersökt marken och konstaterade att det är en rasrisk längs strandpromenaden och att både bilväg, cykel- och gångbana riskerar att dras ner i vattnet.
Så ´´enkelt´´ löstes det problemet! Bara att sätta igång att fälla alla träd i höst och att börja stabilisera hela strandområdet. Tack och farväl vackra träd och den fantastiska båtbryggan där mängder av gamla träbåtar har sin sommarplats och Grattis Daniel Helldén. Vi måste nog börja värdera våra stadsträd och vackra miljöer bättre. Visst förstår jag att man i vissa fall måste ta bort träd när de står i vägen för stadens utveckling, men just i en sådan här vacker miljö borde staden kanske göra ännu en undersökning av marken och diskutera med experter, inte bara från Stockholm, för att möjligen kunna rädda träden och båtbryggorna. Det kanske finns alternativa metoder att förstärka strandlinjen?
Det här är en unik miljö i en storstad, som inte går att återställa. Jag ser framför mig hur det efter ombyggnaden blir nya strikta båtbryggor med iskalla aluminiumbommar vid varje båtplats, där de gamla träbåtarna kommer att se helt vilsna ut. Eller så blir båtplatserna så dyra att de historiska träbåtarna får flytta på sig och lämna plats till modernare båtar, vars ägare har bättre ekonomi. Om det nu blir några båtplatser igen över huvudtaget? Jag ser även framför mig en överdimensionerad cykelbana. Eftersom jag ofta vandrar jag upplever jag inte alls så mycket cykeltrafik på den här sträckan.
Tankarna går till renoveringen av Värtavägen som kostar skattebetalarna 80 miljoner kronor. En helt galen ombyggnad som nog ingen annan än MP är nöjd med. Även denna ombyggnad har alltså utförts efter Miljöpartiets planer och vilja. Det är inte direkt någon ström av cyklister på den backiga Värtavägen, men trots det så blir nu cykelbanorna nästan lika breda som gatan. Jag ska erkänna att jag tidigare har röstat på detta parti, just för miljöns skull. I höst får de definitivt inte min röst!
Jag läste någonstans att cykelbanorna breddas på Värtavägen eftersom det väntas mer och mer cykeltrafik från vår nya stadsdel Norra Djurgårdsstaden som hela tiden växer. När den nya stadsdelen är färdigbyggd år 2025, kommer där att finnas 12 000 lägenheter. Visst kommer det att bli många som därifrån cyklar in till sina arbetsplatser i staden, men nu är både Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan ett mycket bättre val för cyklisterna. Värtavägen blir en omväg och en väldigt backig omväg. Ändå sker denna ombyggnad för 80 miljoner.
På eftermiddagen möttes vi vid Djurgårdsfärjan på Skeppsbron och fortsatte sedan ut till Stadsgårdskajen där Viking Lines Cinderella låg och väntade på oss. Först vill jag säga att jag inte är någon kryssningsmänniska i vanliga fall. Men om det är torsdag med lite folk ombord, en kort resa och man har det bästa sällskapet med sig, då blir det riktigt trevligt. Och ska sen Uno Svenningsson uppträda på båten under kvällen, då är det ett extra plus.
Redan innan vi kom in i terminalen såg Cecilia sin ´´idol´´ där inne när han stod och pratade med sitt band. Väl inne i terminalhallen frågade jag honom om vi fick ta en bild.
Hytten var fin, buffématen och vinet gott och det blir en något märklig upplevelse när man får äta och dricka så mycket man vill för ett fast pris. Folk vandrar fram och tillbaka med sina tallrikar och vinglas för att fylla på, tills man inte längre orkar få i sig mer av allt det goda.
Uno som så många andra artister, har fått en ordentlig skjuts av ´ Så mycket bättre´´ var mycket bra på scen och körde flera av sina bästa låtar och jag blev åter igen märkligt berörd av texten till ´´Tro på varann´´.
Det är när kvällarna känns varma
Och lugnet sänker sig
Då min väg är kantad av lupiner
Och syreners doft berusar mig.
Så om jag är lycklig
Som jag vet att jag är lycklig
Men när du somnar i min famn
Och vi tror på varann
Då är glädjen som störst
Den släcker all min törst
Och Under ytan är och förblir en magisk klassiker.
Den här lilla resan blev ett fint avbrott i vintermörkret och när vi anlände till Stockholm på fredagseftermiddagen föll snön igen.
