Avskrift från boken Trädgårdens växtskydd. Eftersom författaren ofta förespråkar kemisk bekämpning kommer jag inte att ange det här.

Monilia fructigena

Frukten får bruna rötfläckar med gulvita, i koncentriska ringar ordnade mögelvårtor och torkar in, men hänger ofta kvar under vintern som ´´fruktmumier´´. Under lagringen ger angrepp på äpple en helt annan bild. Infekterade frukter ombildas då till svarta äpplen, med blank och svart hud.



Infektionen sker genom sår på skalet orsakade av skorv, insektsangrepp, hagel etc. Från träd till träd sprids ofta fruktmöglet genom getingar, som begärligt gnager på de ruttnande frukterna. Från en angripen frukt växer svampen snabbt över till frukter intill och på några dagar kan en fruktklase onvandlas till en enda mögelklump.

Motåtgärder:
Blom- och kartgallring. Rikt bärande plommonsorter, såsom Victoria och Opal är svårt utsatta för angrepp.

Från Odla.nu forum

Avskrift från boken Trädgårdens växtskydd. Eftersom författaren ofta förespråkar kemisk bekämpning kommer jag inte att ange det här.

Monilia laxa



Motåtgärder:
Inskärning av angripna skott någon decimeter nedanför angreppet.

Avskrift från boken Trädgårdens växtskydd. Eftersom författaren ofta förespråkar kemisk bekämpning kommer jag inte att ange det här.
Växtskydd hör inte till de mest intressanta ämnen inom trädgård tycker jag men det är ibland viktigt att förstå vad som händer med våra växter och veta vilka åtgärder man kan vidta utan att sprida en massa gifter omkring oss. Det här är en början och om kanske att jag fortsätter i kategorin ´´Växtskydd´´ att lägga ut fler ´´sjukdomar´´.

Cydia pomonella

´´Masktunga´´  äpplen känns lätt igen på de vida, maskmjölsbemängda hål på fruktens yta, där den fullvuxna larven gnagt sig ut efter att ha ätit ur kärnhuset och en del av fruktköttet. Den övervintrar i en av gnagspån förfärdigad puppbädd, ofta på trädens bark. Där inne förpuppas den nästa vår för att som fullbildad fjäril kläckas i samband med, eller strax efter, fruktträdens blomning.

Den oansenliga, gråbruna fjärilen lägger sina ägg direkt på bladen eller på frukten, sedan denna släppt kartluddet. Angripen frukt faller i regel tidigare än oskadad, men det lönar sig inte att samla in och förstöra sådan ´´fallfrukt´´ eftersom det sällan finns några larver kvar i den.



Motåtgärder
Äppelvecklarens utveckling kan följas med hjälp av feromonfällor för att bekämpning skall ske i rätt tid och bara om det finns behov. Detta förutsätter emellertid att rönnbärsmalen inte är något problem, eftersom rönnbärsmal och äppelvecklare bekämpas med samma medel och vid samma tidpunkt.



Hämtat från Nyttodjur.se

Ur Forskning & framsteg

Remsor med biologiska signalämnen, så kallade feromoner, förvirrar äppelvecklare. Metoden fungerar även i hobbyodlingar, visar nya resultat från ett koloniområde i Nynäshamn.

Kommersiella äppelodlare i USA, Schweiz, Italien och flera andra länder har länge hängt upp feromonremsor som sprider mycket låga halter av biologiska signalämnen i luften. Feromonerna förvirrar äppelvecklarhannar så att de flyger vilse när de söker efter en hona att para sig med. Tekniken testas även på Österlen i Skåne.

På en stor odling kan remsor i träden leda till att nästan all parning misslyckas. I mindre odlingar finns alltid en risk att äppelvecklare från en obehandlad grannträdgård flyger in och lägger ägg. Därför är det svårt att skydda äpplen i villaområden med hjälp av feromoner.

- Men i koloniområdet fick vi ungefär samma resultat som i kommersiella odlingar, säger Peter Witzgall, professor i kemisk ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

Avskrift från boken Trädgårdens växtskydd. Eftersom författaren ofta förespråkar kemisk bekämpning kommer jag inte att ange det här.

På bladen visar sig skorvangreppen först som fläckvis uppträdande skiftning i olivgrönt, och på frukten som mer distinkta, mörkbruna/svarta fläckar. Vid sena angrepp (genom stänkinfektion) på den skördefärdiga frukten kan denna bli svartprickig som av flugsmuts.
Vid tidiga svåra angrepp spricker ofta äpplena, därför att skalet som förkorkats genom angreppet inte kan följa med vid fruktens fortsatta svällning.



Svampen kan övervintra som ´´grenskorv´´ på träden, men huvudsakligen som mucel i de nedfallna, angripna bladen. På dessa blad bildas under våren, på könlig väg, s k säcksporer, som vid regnig väderlek frigörs och med vinden förs upp i trädkronorna där de bildar primärinfektioner.
Från skorvfläckarna bildas konidier, som ombesörjer den fortsatta spridningen. Om skorven blir allvarlig ett år eller inte beror på väderleken. Regnigt och varmt väder gynnar sjukdomen. Vissa fruktsorter är mer mottagliga än andra, t.ex. Signe Tillisch, Alice, Cox´s Orange och Lobo.

Motåtgärder
Fuktiga lägen är inte lämpliga för äppelodling. Genom att hålla kronorna glesa, så att de snabbt torkar upp efter regn, kan man verksamt bidra till att minska angrepp. För lite kalium och för mycket kväve gynnar svampen.

Avskrift från boken Trädgårdens växtskydd. Eftersom författaren ofta förespråkar kemisk bekämpning kommer jag inte att ange det här.

Nectria galligena