Vecka 12, 2021 - Lexus blomstervecka
Nyheten att det inte kommer att byggas några studentbostäder invid Bergianska trädgården, kändes fint, men på något vis låg det i luften. Protesterna skulle ha blivit enorma om dessa galna byggplaner hade förverkligats. Stockholms/Solnas botaniska trädgård är en mycket viktig plats, inte bara för oss växtälskare.
Allt faller liksom på plats och jag blir lugnare när jag hämtat Lexus och han bor hos mig några dagar. Han är en den bästa kompis man kan tänka sig, så vänlig och okomplicerad och vi tycker båda om att vandra - ofta! När han är här hos mig bryr jag mig inte lika mycket om att följa eländesnyheter om Covid, utan försöker att fokusera på det som fortfarande är gott här i livet.
Under våra Brommavandringar idag träffade vi några av Lexus Bromma-kompisar och helt plötsligt blir jag väldigt social och pratar med hussar och mattar, som om det var det naturligaste i världen. Jag är ju annars en person som är väldigt dålig på att småprata, men tillsammans med dessa människor har vi ett gemenast intresse…
Lexus är van att vistas i trädgårdar och bland blommor och har inga som helst problem att posera tillsammans med vårblommorna i Bergianska trädgården. Idag tog vi farväl av trollhasselns och vintergäckens blommor, vi ses nästa vårvinter igen!
Det här blogginlägget tillägnar jag den här ljuvliga lilla killen!
Bofinken sjunger och backarna här utanför lyser fortfarande i gult av vintergäck, som dock troligen blommar färdigt nu den här veckan, för att ersättas av scillan som försiktigt har börjat blomma. När scillamattor brer ut sig i trädgårdar och parker, då är våren som vackrast – innan vitsipporna kommer!
Innan jag lämnade Lexus hos sin matte på Blockhusudden, vandrade vi en stund i det vackra vårvädret där ute på den ostligaste delen av Södra Djurgården. Jag fotade blommande blåsippor och tibast och hörde tofsvipan vid Isbladskärret där fågellivet nu är riktigt vår-intensivt. Häggens bladknoppar blir allt grönare och hela naturen börjar nu sjuda av liv.
Vi satt en stund på Lexus bänk vid Kärleksstigen och såg ut över Isbladskärret som är ett fantastiskt fågelrikt våtmarksområde, där bland annat gråhägern har en koloni på 50-60 par. De här ståtliga hägrarna kommer en gång i tiden från Skansen där de släpptes fria på 1930-talet.
Att många av dessa hägrar övervintrar i Råstasjön i Solna, är både intressant och mycket märkligt! De är inga långflyttare direkt. Som fisktärnan, som varje år flyttar till Sydafrika! Isbladskärrets hägrar nöjer sig med Solna! Jag läste någonstans att Solna stad varje morgon serverar hägrarna 10-15 kg fisk under övervintringen och de har lärt sig känna igen matbilen när den kommer!
Coronaläget i Stockholm är fortfarande mycket allvarligt med fortsatt smitta och kraftigt ökande inlagda på IVA. Om en vecka är det påsk och då ska folk givetvis trängas i skidbackarna igen, vilket måste vara fruktansvärt att se för vår kämpande sjukvårdspersonal. Varför kan inte folk hjälpas åt att vara försiktiga nu, så att vi blir av med det här eländet snart. Jag längtar efter att resa runt i landet och titta på vacker natur och spännande trädgårdar, men dessa planer får säkert vila en bra stund till.
Frukost på balkongen. Läste Gunnar Brusewitz ´´Stockholm, staden på landet´´. Men hos mig stördes fåglarnas vårsånger ute i de gamla ekarna av Tranebergsbrons ständiga bilbrus och jag längtade efter tystnaden på landet, långt ifrån trafikerade vägar. När Lottoraden någon gång slår in, köper jag mig en liten stuga utanför stan där jag kan bo halva året.
Saknar ´´gå-ut-rutinerna´´ när jag inte har Lexus, de tidiga morgonpromenaderna längs strandpromenaden eller i skogen och frukost när vi kommer hem. Sedan planera dagens vandringar!
Kärsön på Mälaröarna besöker jag ganska ofta, men då är det alltid den östra delen, där Brostugan ligger. Den västra sidan, på andra sidan av den trafikerade Drottningholmsvägen, har jag aldrig tidigare besökt. Många gånger har jag dock sneglat på stigen som leder längs stranden när jag åkt förbi och idag var det dags att upptäcka den här anonyma delen av Kärsön.
På en informationsskylt läser jag naturreservatets förvaltare, Statens fastighetsverk utför naturvårdsåtgärder i området som har mängder av gammelekar och spännande natur. Det ser lite rörigt ut på vissa ställen på grund av arbetena och stora högar av ris och döda gamla trädstammar ligger här och där, men det blir nog riktigt fint när det är klart.
Längst ute på nordvästra sidan finns ett naturistbad som jag aldrig hade hört talas om, men just idag behövde jag inte gömma kameran eftersom jag var helt ensam på platsen. När jag senare googlar fick jag reda på att det tydligen är en ganska känd plats inte bara för bad…! Så det var nog tur att mitt besök var så tidigt på året!
Uppe på det högsta berget är utsikten fantastisk in mot Mälaren och på andra sidan sundet syns husen på Drottningholmsmalmen, där jag vandrade en kall dag i vintras. När jag gick tillbaka hördes lärkorna över ängarna och jag såg vårlök blomma i en glänta.
Senare vandrade jag med min dotter på Gärdet/Östermalm och vi satte oss på Café Karlas trottoarservering för att äta. Det var långt mellan borden och vi var de enda som satt ute. Café-häng har endast hänt ett par gånger under det senaste året och det kändes nu märkvärdigt, stort och helt ljuvligt!
Jag rättade lottoraderna på kvällen! 2 rätt!
Persisk blåstjärna - Scilla mischtschenkoana, vid den här underbara uteplatsen på Gärdet.
Vinden mojnar, hela världen står still
Det är gott att leva, trots allt.
Vecka 11, 2021 - Trädgårds-TV i Sverige
Kylan har gett vika och fåglarna sjöng åter igen med en mer optimistisk ton när Lexus och jag morgonvandrade hemma i Traneberg. Trots att vintergäck, och snödroppar redan hade sin blomsterpremiär i slutet av februari, är de fortfarande lika älskliga när de nu åter blommar efter några veckor av snö och kyla. Utanför min bostad i de gamla förvildade trädgårdarna och backarna omkring, lyser stora ytor av vintergäck.
Senare på dagen åkte vi bort till Ulvsunda slott och vandrade runt Lillsjön, där isen fortfarande låg kvar. En man stod och fiskade vid bron där det var öppet vatten och drog just upp en stor braxen när vi gick förbi och intill lyste den vita anden som en snöboll bland de andra mer skyddsfärgade änderna. Det var en fantastisk vandrardag med vår i luften, vindstilla och 5 plusgrader.
Jag har sent hittat den Botaniska trädgårdspodden där det finns avsnitt från 2016. Nu lyssnar jag ofta på utvalda avsnitt när jag vandrar.
Jag läste en positiv nyhet om kommande trädplantering på Östermalmstorg. När den stora tillfälliga saluhallen kommit bort i sommar, ska torget fräschas upp, bland annat med körsbärsträd planterat i en stor ring runt torget. Det kan inte annat än bli mycket bra och jag blir nyfiken vilken sort de ska använda? Hoppas på Tokyokörsbär, sorten ’Schnee’ eller Bergskörsbär!
I år möter jag våren på Djurgården igen och idag gick jag med Lexus från Prins Eugens Waldemarsudde där jag parkerade bilen, ut till hans hem på Blockhusudden. När jag lämnade honom efter ännu några ljuvliga dagar tillsammans, fortsatte jag ensam Djurgården runt i den sköna vårsolen. Vid Isbladskärret var hägrarna i full färd med att renovera sina bon och jag vet inte hur länge jag stod där och väntade innan någon av de ståtliga fåglarna ville lämna boet och visa sina stora vingar. Felix Herngren gick förbo, ivrigt pratande i telefon.
Lyssnade vidare på den botaniska podden om invasiva växter, alltså växter som historiskt sätt inte funnits i Sverige och som kommit hit med hjälp av människan, ibland med fåglar. Dessa växter kan ta över och hota vår mångfald.
På hotlistan finns nu även syren, äkta kaprifol och scilla!!!! Men nu får dom väl snart ge sig med vad som är inhemskt och inflyttat. Att parkslide och jättebalsamin mm. kan vara ett problem förstår jag och att vi verkligen ska vara rädda om vår inhemska flora, men att syren skulle vara ett hot mot vår svenska natur?
Till slut är det väl bara björk och tall som inte är invasiva. För mig är det verkligen inte ett problem om syrener eller scilla smiter en bit från tomter och förvildas en aning, att dessa älskade växter skulle ta över i naturen och vara ett hot, känns bara löjligt. Ilsknade till en aning där under vandringen, det blir ju alltid känsligt när någon kritiserar syrener…
Trädgårds-TV nyheter!
Vänliga, duktiga och mysiga Mandelmanns på Österlen, har i TV4 nu bytts ut mot Karl Fredrik, också han boende på Österlen och på SVT startar nu Trädgårdstider sin tolfte säsong. Karl Fredrik är en duktig florist som skapar fantastiska buketter och som faktiskt inte lagar mat i programmen, vilket är väldigt ovanligt i svenska trädgårdsprogram. Hos Mandelmanns och Karl Fredrik njuter jag av snyggt foto från fantastiska Österlen och att frakta ett 800 årigt olivträd från Italien och plantera det i Skåne – respekt! Nästa gång jag besöker Österlen måste jag nog hälsa på där på Eklaholm.
Alla våra tre trädgårdsprogram är inspelade i Skåne.
I Trädgårdstider tycker jag att Tareq fortfarande får alldeles för mycket tid i sitt utekök. Det som jag saknar i svenska trädgårdsprogram är att vi tittare aldrig får se andra trädgårdar eller parker i landet, så som det var i Gunnels gröna rum en gång i tiden. Även i 5:ans Trädgårdstoppen som gick för tio år sedan, visades många privatträdgårdar. Det saknar jag idag!
Alla tre programmen är mycket snyggt producerade, vackert filmat och fint musiksatta. Men…jag funderar över vad det är som gör att BBC:s Gardeners world är det perfekta trädgårdsprogrammet, förutom än att Monty Don är en oslagbar programledare och att man inte lagar mat i halva programmet.
Varje avsnitt börjar i hans mycket vackra trädgård där han antingen planterar något eller utför annat trädgårdsarbete, medan han lugnt och metodiskt berättar vad som händer. Flera inslag från fantastiska engelska trädgårdar i varje program skapar variation och allt berättas i ett stilla tempo, sparsamt och lugnt musiksatt.
Jag förstår givetvis att det måste finnas olika typer av program och jag förstår till och med att trädgård och mat hör ihop på många sätt. Får jag bara se något från olika trädgårdar runt om i Sverige så är jag helt nöjd!
En kylig men skön morgon i Bergianska trädgården. De enda människor jag såg var en grupp trädgårdsstuderande inne i fruktträdgården. Vid den japanska dammen lyste trollhasseln upp den annars vintersovande trädgården. Det är just den stora busken som jag varje vinter bevakar för att fota de allra första blommorna, som försiktigt i kylan vecklar ut sina trassliga kronblad. Det blir som en försiktig start på växtsäsongen. Men det är egentligen nu som denna japanska trollhassel är som vackrast, även om den nu inte är lika intressant som när den blommar i januari-februari, i kyla och snö.
Ännu en växt som fortfarande lyser upp markerna är vintergäcken, som också dyker upp tidigt i vårvintern. I likhet med trollhasseln är den som vackrast nu med sina stora gula mattor. Jag sträckte kameran över häcken till trädgårdsmästarbostaden, som är privat område inne i Bergianska trädgården och tog bilden som finns överst i det här blogginlägget.
Jag satt en stund på bryggan nedanför Victoriaväxthuset och tänkte att jag är glad åt vår fina botaniska trädgård som jag så ofta besöker och att den ligger så naturskönt invid Brunnsviken. Vid nästa besök hoppas jag bland annat få se de tidiga azaleorna blomma.
Läsdag hemma i Brommanästet och när jag på eftermiddagen tittade upp från boken och såg över mot Kungsholmen, föll snön tungt över staden.
Senare gick jag runt Stora Essingen, där man tyvärr inte kan vandra längs stränderna, eftersom det är strandtomter runt hela ön.
Vårdagjämningen inträffade igår och äntligen är det så ljust på morgnarna att jag denna tidiga söndagsmorgon kunde bege mig in till stan, utan rädsla att möta en massa människor. Det var nästan helt folktomt när jag vandrade Drottninggatan ner mot Gamla Stan och hur mycket jag än älskar att vara i naturen, i trädgårdar och i stora parker, så behöver jag även ibland vandra på gatorna i min stad. Jag var så tidig att till och med grindarna till Centralbadets trädgård fortfarande var låsta. Den plötsliga längtan till Gamla Stan gjorde att jag gick upp halv sex, såg solen gå upp över Kungsholmen och efter en snabb frukost åkte jag in mot stan.
När de medeltida gränderna är folktomma en tidig morgon, är det magiskt att sakta vandra på de slitna gatstenarna och blicka upp mot de vackra fasaderna. På Brända tomten, där Café och restaurang Under kastanjen ligger, hade det planterats mängder av fullt utslagna påskliljor som lyste upp den lilla öppna platsen. Vilken lycka! Snart vill jag sitta där på uteserveringen med kaffe och kanelbulle.
Innan jag återvände till bilen vid Tegnérlunden besökte jag ännu en gång Adolf Fredriks kyrkogård där vintergäcken täcker marken mot Sveavägen. Det är en månad sedan jag fotade dem första gången i år och trots att snön legat djup sedan dess och att kylan plågat både blommor och människor, så lyser de åter som små solar. Eftersom jag alltid är tidigt ute, så kan jag tyvärr aldrig se dem helt utslagna här, men jag tycker om dem lite slutna också.
Vecka 10, 2021 - Än så är det långt till vår
