Vecka 12, 2018 - Trädgårdsmässa
19 mars – måndag
När min bok Stockholms gröna rum kom ut våren 2013, fick jag många förfrågningar från olika trädgårdsföreningar om att föreläsa om stadens parker och trädgårdar och än idag hör olika föreningar av sig och vill att jag ska komma och berätta. Förra året fick jag till exempel en förfrågan från Täby-Vallentuna trädgårdsförening, men tyvärr har jag ännu inte hittat mod och kraft att ställa mig inför publik och berätta, men jag jobbar på det, i mitt huvud…!
Idag träffade jag i varje fall trevliga Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening. som ville ha 20 böcker signerade och vi möttes på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Även om det inte finns så stort urval av bakverk, så känns det ändå lite trevligt att ta en fika här, speciellt trevligt var det idag när jag blev bjuden och när Eva och jag diskuterade trädgårdar, både i Sverige och ute i Europa och det visade sig att vi båda sett en hel del trädgårdar i Italien. Jag signerade böckerna och det kändes fint att boken fortfarande uppmärksammas.
20 mars – tisdag
Förra året den här tiden blommade blåsippor, hav av snödroppar vid Biskopsudden och vid Parkudden på Djurgården och krokus lyste vackert i de flesta trädgårdar. I år ligger snö kvar och vi får vara glada åt de tappra vintergäck som blommar på få platser där snön smält och åt trollhasseln som verkar ha blommat hela vintern i kylan. Nu har vi i varje fall sol och någon enstaka plusgrad som tillsammans med solen värmer marken och smälter snön i södersluttningar.
Jag gjorde ett hastigt besök i Bergianska trädgården för att se om det fanns något mer än den långblommande trollhasseln, som kunde visa något tecken på vi går mot slutet av mars. Men nej, det fick bli några bilder på trollhasseln igen…!
21 mars – onsdag
Jag placerade tallriken med vanilj- och blåbärsyoghurt, samt mina ostmackor på balkongbordet och satte mig ner för att njuta av årets första frukost på balkongen. Det kändes oerhört stort efter den här långa vintern och det kommer att bli många sådana stunder i år, både här hemma i Bromma och ute på Djurgården! Förra året vid den här tiden var jag mitt uppe i vårstädningen i Engsholms slottspark…!
De behagliga pensionärsmorgnarna fortsätter och efter en stillsam förmiddag tog jag mig in till Torildsplan och vandrade ner mot Norr Mälarstrand. Flera plusgrader i luften och den starka solen har äntligen satt igång den stora snösmältningen, vilket gör att vattnet porlar fram längs gator och parkvägar. Renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk fortsätter och kommer inte att vara färdigt förrän 2019. Jag vek av upp mot Hantverkargatan och tog en kopp te inne på ´´Sockerbagaren´´ i nr. 28.
Idag fick jag för första gången känna på hur det är att vara PJ på riktigt. Eftersom jag är intresserad av Stockholms parkhistoria, ville jag gärna lyssna på ett föredrag i Stadsarkivet som handlade om Kungsholmen. Föreläsare var arkivets Mats Hayen. Som vanligt var jag ute i god tid eftersom det fanns begränsat med sittplatser och ju mer salen fylldes med besökare, förstod jag att jag befann mig i ett stort stimmigt pensionärsläger. Alla, och då menar jag alla, var pensionärer. Jag borde ha förstått det eftersom föreläsningen skulle vara kl. 13.00 på en onsdag. Och nu är jag ju själv pensionär…!
Det var en ny känsla. Inget fel på något sätt. Bara annorlunda!
Hur som helst var det intressant att få höra om Kungsholmens parkhistoria och även om jag visste det mesta, fick jag ändå en del ny kunskap med mig hem. Till exempel, att när Stadshuset stod klart 1923, var det meningen att det i Stadshusparken skulle planteras ett ´´Stockholms vårdträd´´, alltså ett träd som skulle skydda staden från onda makter. Först kördes en alm över Riddarfjärden med båt till Kungsholmen från Helenborgsområdet på Södermalm. Trädet planterades, men dog kort därefter. Ett nytt försök gjordes, men även det trädet dog. Först 1928 lyckades den ek som planterades då, att överleva. Så nu vet vi alla att den 90 år gamla eken är huvudstadens vårdträd!
Under min vandring på Kungsholmen idag lyssnade jag på den utmärkta podcasten ´´Våra drömmars stad´´ med Wille Crafoord, Linus Adolphson (Olles son) och Staffan Lindfors som grottar ner sig ordentligt i Stockholms historia. På ett lättsamt och spännande sätt berättar de om olika stadsdelar, händelser eller om personer i historien. Avsnittet jag lyssnade på idag handlade om Norr Mälarstrand på Kungsholmen, så det passade perfekt! Tyvärr verkade podden ha avslutats förra sommaren. Men det finns fortfarande 25 härliga avsnitt att lyssna på. Hoppas verkligen att de sätter liv i den här podden igen och jag skrev till Wille Crafoord på Instagram och frågade, vi får se om jag får något svar.
22 mars – torsdag
På morgonen blandade jag mig i arbetsrusningen på min väg ut mot Djurgården, men den sista biten var jag ensam kvar på bussen. Lexus och jag långvandrade på morgonen och vi njöt av vårsol och snösmältning. Fåglarna sjöng och vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats lyste starkare än någonsin. Kontrasten mot den vita snön intill är verkligen effektfull, vi stockholmare får nöja oss med vintergäck och snödroppar än så länge. Vattnen var nu helt öppna, men med is kvar längs stränderna.
Fram på dagen vandrade jag hemåt och tanken var att gå från Blockhusudden hem till Bromma. Men efter ett mysigt utefikastopp med min kära dotter i Berzelii park, tog jag trots allt tunnelbanan hem från T-centralen. Det blev ändå 22 584 steg idag!
Vid Sergels Torg är stora ytor avstängda på grund av de stora ombyggnaderna av SEB-huset och det ska bli spännande att en gång se resultatet.
23 mars – fredag
Nordiska trädgårdar på Älvsjömässan är tradition att besöka för trädgårdsnördar, så jag tog Tvärbanan och pendeltåget dit och mötte Cecilia som var där med sina arbetskamrater från Djurgårdsförvaltningen. Vid Allt om Trädgårds monter som alltid är placerad vid entrén, såg jag att de fortfarande säljer min bok, för sjätte året i rad.
Det var lagom med folk i mässhallen, men jag blir ändå lätt yr på sådana här platser och hade inte direkt någon koll på riktningar i denna enorma utställningshall. Som tur är har Cecilia någon slags inbyggd GPS, så jag följde min käresta när hon kryssade mellan alla hundratals montrar.
Jag känner dock att jag har tappat det riktigt stora intresset för trädgård som jag tidigare hade och då menar jag intresset som trädgårdsmästare/trädgårdsarbetare/trädgårdsodlare, vilket jag ju inte längre är. Och även om jag ska pyssla lite i trädgården på Blockhusudden i sommar, så kommer jag framöver mest att betrakta, fotografera och skriva om trädgårdar!
En monter som intresserade mig lite extra, var Hermods trädgårdsutbildningar där några elever hade gjort ett fint arbete om Centralbadets trädgård. Källa till arbetets uppgifter: Stockholms gröna rum! En annan plats som vi tyckte mycket om, var en idéträdgård där mängder av julrosor i olika färger och nyanser planterats i en rund plantering med en fontän centralt! Mycket vackert! Vi gick några varv och jag träffade inte lika många trädgårdskompisar som jag brukar göra på den här mässan, men det är lite fint att gå här några timmar eftersom det är som en start på trädgårdssäsongen! Lunchbuffé åt jag med Djurgårdsförvaltningens trevliga personal på Scandic hotell intill och en vacker vårbukett med narcisser fick jag med mig hem till nästet!
24 mars – lördag
Ett gäng tappra stockholmsvandrare möttes i korsningen Karlavägen/Sturegatan denna blåsiga lördag. Dagens aktivitet var en stadsvandring på Villagatan och i Lärkstaden på Östermalm, med den mycket duktiga guiden Pontus Dahlstrand. Att isande vindar drog genom gatorna, gjorde egentligen inte så mycket eftersom det fanns så mycket intressant att lyssna på. Det handlade mest om hur de förmögna stockholmarna byggde sina stora pampiga villor här i östra delen av staden. Han berättade att i det stora huset där bland annat Ivar Krüger en gång bodde på Villagatan, fanns vid ett tillfälle 46 boende och 50 tjänstefolk…!
Pontus berättade med inlevelse och han var verkligen kunnig på byggnadernas historia och vilka människor som bott i de olika fastigheterna. Jag följer gärna med på fler vandringar, men när det blir varmare. Mycket varmare! Efter ett hett bad hemma i nästet, fick jag tillbaka medvetandet! 100 kr för en och en halvtimma var billigt!
Vandringen marknadsfördes så här!
Curmanska villan på Floragatan. Varuhusdirektören Josep Sachs och Ivar Kreuger. Alexandra Kollontaj och f.d. Sovjetiska ambassaden. Palmeska huset och Adelsköldska villan. "Bergslärkorna" och f.d. Östermalms cellfängelse. Anders Sandrews och Paul U Bergström...
25 mars - söndag
Vaknade ute på Blockhusudden den här första dagen i år då klockan visade sommartid. Under min morgonvandring skrek gråhägrar från Isbladskärret och sångsvanarna från Lilla Värtan. Visst är det härliga vårläten, även om det inte är riktigt lika vackra läten som hos koltrast och bofink. En ensam paddlare och två knölsvanar på ett isflak gled sakta förbi och det såg ut att bli en vacker dag.
Vid lunchtid drog jag på mig arbetskläder och åkte mot Roslagen. På gården Westermossen där min fina systerdotter och hennes man bor, skulle jag äntligen beskära fruktträden som jag så länge lovat. Den här fantastiska dagen med klarblå himmel och åtta plusgrader blev perfekt för trädbeskärning. Therese ville lära sig grunderna i fruktträdsbeskärning och jag tror nog att hon snappade upp en del av det jag berättade om.
På gården kacklade frigående höns, som högt över sig hade två svävande, hungriga havsörnar. Vi höll uppsikt så att ingen av de vackra hönsen skulle bli örnmat. Fåren bräkte hemtrevligt och när som helst ska det tydligen bli lamm här på Westermossen! Det var lite av mysig Mandelmanns-stämning här idag. Nu hoppas vi på ett bra fruktår!
Vecka 11, 2018 - Kylans återkomst
Men nu vill staden försöka läka såren och göra någonting åt detta övergrepp som skedde under Norrmalmsregleringen, som att offentliga rum där tidigare knappast någon ville vistas, plötsligt blir attraktiva platser att vara på. Brunkebergstorg, Gallerians kvarter, Mäster Samuelsgatan med Moodgallerian är några platser hon nämner, som har blivit vänligare att vistas på. Mitt i arbetet att läka några av stadens sår uppstår plötsligt en bevarandevåg där en märklig kategori människor påstår att de fyrkantiga betong- och glaslådorna ska kulturminnes klassas. Ibland förstår jag inte alls hur människor tänker, varken de som beslutade att förinta gamla Klara, eller de som nu vill bevara det hemska som blev efter alla rivningar!
Jag ser fram mot resultatet av förändringen, även om jag har svårt att tro att det blir ett trivsamt och mänskligt city den här gången också. Hela stadsplanen finns ju trots allt kvar. Men vad vet jag. Vi väntar och ser!
Vecka 10, 2018 - Vårkänning
Salvador och Oktav.
5 mars – måndag
Jag hängde på mig fotoryggsäcken och vandrade över Tranebergsbron mot Kungsholmen. Den värsta kylan har lämnat oss och de få minusgrader som termometern visade när jag gick runt min grannö, var helt ok. Just nu har jag svårt att hitta en bra ljudbok att lyssna på under mina vandringar, men snart börjar ju fåglarna sjunga sina vårsånger och då behövs inga andra ljud.
Borta vid Rålambsvägen 14 fotade jag de fina komiska skulpturerna Harlekin, Columbine, Artisten och Pierrot av Peter Linde och fortsatt sedan ner till Rålambshovsparken. På Riddarfjärden låg isen tjock och till och med jag vågade mig ut på den frusna fjärden och gick fram till marinan. Någon åkte skidor och andra vandrade fram på den upptrampade stigen en bit ut på sjön.
Vid kajen ovanför marinan var det en strid ström av lastbilar som tippade snö i vattnet och jag frågade en vakt i området om det inte följer med farliga ämnen och en massa skräp ner i Riddarfjärdens fina vatten. Visst känns det som ett tveksamt sätt att bli av med all denna snö. Stockholms stad har dispens att tippa 800 000 kubikmeter snö per år i sjön. Globen rymmer 600 000 kubikmeter. Men jag lugnar mig när jag läser på Stockholms stads hemsida:
Av hänsyn till miljön undviker vi att köra bort snö utom i de fall där snöhögar hindrar framkomligheten eller utgör trafikfara. Ibland kan snö också forslas bort för att förbereda gatorna inför väntade stora snöfall.
I Stockholms stad körs snön till stadens fyra sjötippar eller till snöupplag på land. Regelbunden provtagning har visat att snön innehåller låga nivåer av metaller och andra ämnen. Samtliga gränsvärden för föroreningar underskrids med stor marginal i de prover och analyser som oberoende konsultföretag gjort.
Plötsligt blev jag sugen på en god soppa innan jag skulle fortsätta vandringen runt ön och som om någon läst mina tankar såg jag en skylt som visade att det serverades grönsakssoppa på det lilla caféet Los Andes vid Kungsholms hamnplan 1, just invid Norr Mälarstrand.
Det var ett perfekt val. Inne i det lilla mysiga caféet med den vänliga personalen från Peru, njöt jag av den godaste soppa jag ätit på länge!
Jag travade vidare runt ön och när jag tittade på stegräknaren hemma hade jag trampat 16 081 steg. Jag är ju trots allt pensionär nu och med ett halvtrasigt knä är en mils vandring vad jag klarar nu för tiden.
6 mars – tisdag
När jag är utsvulten på blommor och grönska, brukar jag åka ut till Edvard Andersons växthus för att få se det jag behöver. Idag snöade det lätt när jag steg in i den 18 gradiga värmen i Medelhavshuset och jag tänkte på det jag skrev i min bok Stockholms gröna rum om den här platsen:
Medan senvintersnön yr utanför glasrutorna njuter jag av tropisk värme och medelhavsklimat i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Min längtan efter vårens ankomst stillas med blommande mandelträd, passionsblommor, fikonträd, parfymjasmin, kamelia, vinrankor och bougainvillea.
Egentligen är jag inte överdrivet intresserad av de tropiska avdelningarna, utan det är just Medelhavsväxterna som jag vill se och dofta på. Idag var det anemonerna som jag beundrade mest.
På vägen hem till tvättstugan (det är mycket att stå i för en pensionär) såg jag att man jobbade med lindarna på Lindhagensgatan, de stammades upp för att inte grenarna ska störa trafiken framöver. Den här långa esplanaden från Lindhagensplan till Ulvsundasjön planterades 2007 med 274 stycken Kejsarlindar, Tilia x europaea ’Pallida’ .
Jag reagerade då över att trädstöden var extremt låga och att det endast var två störar. Vet att stöden inte får vara för höga, eftersom trädets rötter ska känna av rörelsen när det blåser i kronan och på så vis utveckla stödrötter. Men en halvmeters höjd känns lite väl lågt, speciellt om träden är utsatta för vind. Följden blev att många av dessa träd på Lindhagensgatan lutar en aning. Annars tycker jag att den här långa esplanaden blev mycket fin och mjukar upp den ganska hårda miljön i det här området.
I rondellen på Lindhagensplan har det även planterats mängder av Prunus serrula – Glanskörsbär, mest för den vackra barkens skull, men även för blomningen. Tyvärr hände något som gjorde att de aldrig har blommat, jag hörde att det kan ha berott på något fel med automatbevattningen. Tänk om det i stället skulle ha kunnat vara Prunus sargentii här i stället, bergskörsbär som både har en mycket vacker blomning och en fantastisk prakt när löven blir röda på hösten.
Apropå den här gatan och rondellen i närheten, så är de döpta efter Albert Lindhagen som var mannen bakom den berömda Lindhagensplanen från 1866, en generalplan för Stockholm vad gäller stadsplanering.
7 mars – onsdag
Pensionärslivet går vidare och än så länge lider jag inte av någon tristess direkt. Jag träffade fastighetsskötaren i porten igår och han frågade om jag får dagarna att gå? Får dagarna att gå! Vilket fruktansvärt uttryck! Som att jag ska beta av dagarna, som om dagarna är något man vill bli av med! Jag njuter i stället av varje dag!
Knappt 4 km är det runt Långholmen och om jag någon dag vill gå en kort sträcka, så blir en vandring runt ön vid Riddarfjärden lagom. Idag gick jag runt den gamla fängelseön, men några vårtecken såg jag inte till, snön ligger kvar och fåglarna tvekar med sina vårsånger. Jag hade tänkt ta med Lexus hit och vandra någon dag i vår, men idag såg jag att det tydligen är helt OK att släppa sina hundar lösa på ön och det gillar inte vi. Så jag vet inte. Vi stannar nog ute på Djurgården, eller väljer andra utflykter!
8 mars – torsdag
Bilprovning. 308:an utan anmärkningar!
Snöoväder igen! Lexus och jag kurade inne i värmen och läste ´´Den svenska arkitekturens historia’’. Några vandringar ute i snöyran blev det ´´och isarna gick runt om oss´´ som Uffe sjunger. Fartygen sliter sönder farledens is, som i vikar och längs stränder, fortfarande ligger tjock.
9 mars – fredag
Trots all snö och is, var det något speciellt med den här morgonen. Inte bara ljuset, utan under den tidiga vandringen hörde jag fågelsång från alla håll. En hackspett trummade uppe vid Thielska galleriet och en koltrast sjöng försiktigt nere vid Blockhusportens vinterstängda café. Plusgraden som gjorde vägar och trottoarer slaskiga, var välkommen och det var hoppfullt på något sätt. Jag kände en svag, men härligt bubblande vårkänsla. Väderprognosen visar flera plusgrader och regn under nästa vecka.
Centralbadets trädgård låg fortfarande i vinteride när jag tittade in där under min lilla stadsvandring. Här inne står en av Stockholms mäktigaste almar och som ger karaktär åt den här vackra osen mitt i city. Den går mot en dyster framtid trots att den är så isolerad här inne. Almsjukan skonar nog ingen alm. Eller? Det kommer i varje falla att bli oerhört tomt när den inte längre finns här bredvid restaurangen och dammen.
Jag mötte min dotter vid Stureplan där hon jobbar och vi gick upp till den italienska restaurangen Vapiano på Sturegatan 12 för att äta lunch. Äntligen har det här stället ändrat sitt beställningssystem och byggt om inredningen en aning, så att det nu är mycket trevligare än tidigare. Och risotton var mycket god!
Igår hörde jag nyheten att Ulf Lundell släpper en ny roman i maj. ´´ Vardagar´´ kommer den heta och jag har längtat så mycket efter en ny bok av mästaren! Den senaste boken ´´Visenterna´´ som jag tyckte mycket om, kom ut 2014. ´´Vardagar´´ blir säkert en härlig läsning under årets vackraste tid. Wahlström & Wahlgren presenterar boken så här:
´´ Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre´´
Det ser lovande ut och jag ser mig själv sitta med boken under en ek på Djurgården, med vitsippor och bofinkssång omkring mig, när solen värmer och det är lätt att leva.
10 mars – lördag
Under vår morgonvandring längs Djurgårdsbrunnskanalen noterade vi ännu ett säkert vårtecken! De vackra hägrarna har börjat se över sina bon vid Isbladskärret. Eller de har i varje fall tingat sina bostäder, där de nu sitter och funderar på eventuell utbyggnad. Snart börjar de sitt ständiga flygande fram och tillbaka med pinnar till sina bon. De flesta hägrar i Stockholm härstammar från Skansen, varifrån de släpptes ut på 1930-talet.
Av någon märklig anledning hade jag inte kameran med mig den här morgonen.
Jag läser på Nationalstadsparkens hemsida:
År 1987 lade ornitologen Henrik Waldenström upp sex plattformar i några alar vid Isbladskärret för att locka dit Skansens friflygande hägrar, eftersom de ofta fiskade där. Efter två år kom två par att häcka genom att utnyttja plattformarna för bobygge. Därefter har kolonin stadigt vuxit till dagens 45-60 par.
Tidigare i veckan besökte jag Edvard Andersons växthus för att känna på Medlehavsvåren. Idag åkte Cecilia och jag till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen var fyllda av ljuvliga vårblommor. Här kan de verkligen dekorera och visa sina blommor till försäljning på ett mycket vackert sätt och vi fick se exakt det vi behövde denna gråmulna och råkalla lördag. Vid caféet hade vi utsikt över växthusets stora fält av pelargoner och kornettblommor och innan vi återvände hem, köpte vi vackra buketter med tulpaner i självplocksavdelningen.
Vecka 9, 2018 - Snöstorm!
Från Östermalmsnytt
Fem exempel från programmet:
Moodgallerian, som har skapat nya gångstråk och målpunkter. Fler entréer och utvecklingen av verksamheter i bottenvåningar har varit positiva för gatulivet på Jakobsbergsgatan och Mäster Samuelsgatan.
Om- och tillbyggnaden vid Kungstrappan, K25, en mörk och ogästvänlig trappa har blivit ljus och mer attraktiv att använda.
Omvandlingen av Brunkebergstorg med fler hotell och restauranger har stora möjligheter att bli en ny stark målpunkt i City.
Nya bostäder på bland annat Torsgatan, Vattugatan och Herkulesgatan i samband med ombyggnad av fastigheter.
Orgelpipan 6, Hotell Scandic Continental. Ny uppgång från Citybanan och tunnelbanan samt ny entréplats vid Klarabergsgatan innebär genare flöden och en ljusare mer inbjudande utformning av ett tidigare mörkt och slitet hörn i staden.
