I en förvandlad stad
Jag besökte min barndoms stad Norrtälje, som idag inte alls är samma idyll som när jag växte upp där på 50- och 60-talet. Den lugna vackra lilla staden har förvandlats ganska ordentligt. Många fula hus byggdes på 80- och 90-talet och stora parkeringsplatser har ersatt gamla hus och gårdar. Det finns tre marknadsplatser i utkanten av staden och man kan undra hur länge de små butikerna inne i stadskärnan kan hålla ut.
Innan mitt besök hos min mor, var planen att jag skulle fotografera till ett riktigt gnäll-blogginlägg, där jag skulle beklaga mig och säga att ´´det var bättre förr´´. Efter att ha kört några varv i jakten på en parkeringsplats, hittad jag till slut en ledig ruta vid buss-stationen och gick ner mot ån. Min åvandring började där det gamla badhuset låg och där det nu byggs hus med 57 lägenheter. Mellan Badhusbron och nästa bro - som jag glömt namnet på - har staden anlagt stora nya rabatter och planterat mängder av perenner. Jag blev verkligen imponerad! Allt var nu nyplanterat, men redan nästa år har med all säkerhet perennerna etablerat sig och växt samman till stora blommande fält. Skeptikern fick sin första överraskning här.
Jag vandrade vidare utefter den slingrande ån, kantad av lummiga träd och jag kände att jag började trivas igen i min gamla stad. Nya hus med fin arkitektur som passar in i miljön har byggts på flera ställen längs ån och även om staden förändrats till det sämre på många håll, så är det fortfarande vackert längs Norrtäljeån. Ute vid hamnen rivs nu den sista silon. En stor kran slungade en ganska liten rivningskula mot den 60 meter höga byggnaden och det känns som om rivningen kommer att ta tid. Nästan 2000 bostäder ska byggas på den attraktiva marken vid hamnen och många Norrtäljebor är rädda att staden kommer att bli sönderbyggd. Jag har inte haft någon direkt åsikt om det stora byggprojektet, men ändå orat mig en aning för att det blir för höga hus och att de byggs för tätt. Men idag när jag såg bilden på den framtida miljön, så tänkte jag att det kanske inte blir så illa ändå.
Efter åvandringen åkte jag till mammans äldreboende i utkanten av staden, där vi drack kaffe och åt moccarutor, innan vi vandrade på den blommande gården och pratade midsommarminnen, då vi hade stuga på Rådmansö. Vi bestämde också att vi ska göra utflykter senare i sommar.
Vid Nils Ferlins gränd, hittade jag Nils Ferlin!
Ett nytt kvarter vid ån och trots att det är tätbyggt så ser det ganska trevligt ut.
Den här vägen gick Kalle och jag ner till ån för att meta abborre när vi var barn. På den tiden målades inte väggarna så här...
Tankarna går tillbaka till den lyckliga barndomen och de bekymmerfria dagarna. Då varje dag var ett äventyr. Så är det inte nu...!
Vi bodde granne med Pythagoras som tillverkade tändkulemotorer, som såldes över hela världen. Vårt hus syns i bakgrunden.
På den här gården på Verkstadsgatan växte jag upp, i lägenheten på andra våningen till höger. När vi flyttade till andra sidan staden, då jag var nio år, kändes det som att byta land! Avståndet var enormt tyckte jag då. Sträckan är 2 kilometer! Det tog 45 år innan jag så min bästa kompis Kalle igen - se här!
På vägen hem besökte jag kära systerdotter Therese och hennes Tobias, som i år köpt hus några mil utanför Norrtälje, ute i det vilda Roslagen. De planerar att köpa både höns och får framöver och de har redan börjat odla på den fyra hektar stora marken. Jag är helt övertygad att ni kommer att trivas på er mysiga plats, som ni så fint döpt till Westermossen!
Kommentarer
Postat av: Meta
Härligt att få hänga med dig en stund i Norrtälje.
Postat av: Therese
Fina Norrtälje! Härligt att din inställning förändrades och att staden faktiskt utvecklas, kanske inte mot det bättre men ändå inte till något sämre :) det är en stad värd att bevara och det är fint att den är så levande!
Trackback
