Ulrikdals slott som sedan 1986 är öppet för allmänheten, ligger vid Edsviken i Nationalstadsparken och är ett kungligt slott. De allra flesta slott brukar vara belägna på natursköna platser och Ulriksdals slott vid Edsviken i Solna är inget undantag. Första ägare av marken vid Ulriksdal var Jakob De la Gardie och slottet som han lät uppföra på 1640-talet kom att heta Jakobsdal. Slottets nuvarande utseende är från Tessin d.ä:s ritbord och färdigställdes av Carl Hårleman i mitten av 1700-talet. På området finns förutom slottet, värdshus, slottscafé, orangeri, slottskapell, slottsteater (Confidensen) och flera andra byggnader. 

Det här är en stor slottspark som alltid är öppen för besökare och på de stora gräsytorna (alldeles för mycket gräs kan jag tycka) framför slottet kan man slå sig ner med picknick-korgen eller bara sträcka ut sig i gräset och vila. Jag brukar börja min vandring i slottsparken genom att gå in i boskéernas olika rum, där planteringarna är omgärdade av lågt klippt buxbom. 

I det första rummet växer nyttoväxter som kål, mangold och basilika mm. och i det andra rummet tar sommarblommorna vid. Man känner sig väldigt omsluten och skyddad inne i de här rummen som en kontrast till den annars så öppna ytorna i slottsparken. Planteringarna här inne är perfekt skötta och för nya besökare i slottsparken, blir nog de här rikligt blommande rabatterna inne boskén en överraskning. Den engelska parken är belägen längst bort från slottet vid Andromedaklippan och den turkiska paviljongen. På våren bjuder den engelska parken på en mycket vacker vild flora och under sommaren betar får här. 

Innan det är dags för fikapaus på slottscaféet vid orangeriet, kan man klättra upp på höjden bakom för att få en fin överblick över parken. I det mysiga slottscaféet kan man sedan sitta i lugn och ro under lindarna och blicka ut över parken. 

Två olika handelsträdgårdar ligger grannar med slottsparken och både Brunnsvikens handelsträdgård och Bosse Rappnes - Slottsträdgården Ulriksdal, förser parken med växter. På sensommaren och förhösten bör man absolut besöka Rappnes trädgård, där man på det stora frilandsfältet med självplock kan skörda det mesta av både grönsaker och sommarblommor. Här bör man absolut inte missa caféet som bjuder på läckerheter. 

Carl Hårlemans boskéer. Boskéer är gröna rum som här omsluts av ca tre meter höga häckar, i det här fallet har lind använts. Dessa boskéer planterades i mitten av 1700-talet och på informationsskylten i slottsparken läser jag att det på den tiden även ingick även ask och lönn i de här boskéerna och att de då var fyra meter höga. På den tiden använde adeln de gröna rummet till fest och bus och då fanns inte de buxbominfattade planteringar som idag pryder de hemliga rummen.

Åter till själva slottsparken som har sett ut på olika sätt genom århundradena och där olika stilar har avlöst varandra. Under första hälften av  1600-talet var det renässansens stil som gällde i Ulrikdals park, med symmetriskt placerade kvarter som ofta omgärdades av höga häckar . Ordning och harmoni var det som gällde i renässansträdgårdar. På 1660-talet lät Magnus Gabriel De la Gardie bygga om slottet och då förändrades även slottsparken och barockstilen avlöste då renässansen. Barocken är ännu striktare i sitt formspråk och nu var de symmetriska kvarterens häckar lågt hållna och man skapade parterrer av buxbom med sirliga mönster närmast slottet. 

På 1700-talet var det dags för rokokon som följde barockens strikta symmetri. Det var då som Carl Hårleman lät plantera sina boskéer av lind. Under 1800-talet blev den engelska parkstilen högsta mode i slottsparker runt om i Europa och även Ulriksdal fick sin romantiska engelska park i bortre delen av slottsträdgården, där flera tusen träd då planterades i en naturlik miljö som kännetecknade den engelska parken. 

På 1930-talet gjordes slottet och parken i ordning för kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Louise och parterrplanteringarna närmast slottet skalades bort och på ytorna anlades då i stället gräsmattor. Det var också då som de två vildsvinsskulpturerna av Carl Milles placerades vid fontänen. Det är tråkigt att gamla historiska trädgårdar förenklas, för att man  ska slippa den ständiga skötsel som en renässans- eller brockträdgård kräver.  

 

29 mars 2009

 

 

 

Hårlemans boskeer

Erik Dahlbergs målning från 1600-talet