Omedvetet drogs man till denna färgchock, kameror gick varma och det blev kö till de mest färgstarka blommorna. Jag kände mig mest yr och visste inte hur jag skulle ta in allt det där,  visst var det vackert men en aning för mycket på en gång. Men vem kan klaga och gnälla när det blommar så här galet vart man än gick.

Det skulle komma mer än denna blomning framför slottet. När jag vandrade ner i rododendrondalen och gick bland trädlika rododendron blev jag än mer yr och förvirrad av alla färger och samtidigt oerhört imponerad av denna  anläggning.

När jag stod längst ner i dalen vid dammen och såg upp mot slottet så blev det nästan overkligt. Överallt blommade dessa buskar i stora bestånd och i alla färger. Det är svårt att beskriva med ord utan detta måste upplevas för att man ska förstå. Alla ens föreställningar om att rododendron är en tråkig växt blev plötsligt inte lika huggna i sten.

Förutsättningarna för att rododendron ska trivas finns här på alla sätt, en ravin med lagom skugga och med en jordmån med lågt PH-värde. Idag finns 10 000 rododendron i Sofieros park och den första planterades 1907.
Efter att ha fotat kameran varm och med stora ögon gått runt runt ett tag blev den en glass på gräsmattan i skuggan framför slottet innan jag fortsatte mot den öviga trädgården.

I alla små trädgårdsrum nedan väntade rosor och perenner på att slå ut i blom. Allt var mycket fint anlagt och jag önskar att jag skulle kunna få se detta om två eller tre veckor igen för att kunna bedöma den här anläggningen.