Redan i oktober köpte jag biljetter till Omaha-konserten i Globen och igår fanns jag på plats för att följa Uffes långsamma farväl som scenartist. Jag med många andra tror nog att det blir ett mycket långt avslut för ikväll berättade han att det blir en sommarturne som startar efter midsommar och som håller på en bit in i augusti.
Det blev många tankar kring att fortsätta att gå på Uffe-konserter och innan konserten var den annars så Uffe-frälsta Kajen nästan helt avslagen inför ännu en konsert så tätt inpå den förra konsertsvängen i höstas. Själv var jag förväntasfull och laddade inför tre timmars lycka.

När vi gick därifrån var det omvänd ordning. Kajen hade fått tillbaka tron på kung Ulf och jag var bara förvirrad.

Låten Omaha inledde och volymen fick mig att tryckas fast i stolen och ljudet var alldeles för dåligt, ibland rent katastrofalt dåligt. Men visst var det läckert med starten av de nya låtarna från plattan Omaha. Hitza Hitz och Butiken  funkar utmärkt live. Jag tänker inte analysera alla låtar nu utan bara konstatera att jag hittade bara ett fåtal låtar som fick mig att bli riktigt lycklig.
Det är bara så att jag inte är någon konsertmänniska. Jag passar inte riktigt in. Jag hoppar inte och jag klappar inte och jag sjunger inte allsång. Kvällens riktigt stora ögonblick för mig var Håll mig, Rialto, Jolly Roger och Hon gör mig galen....som alltid får en ny version och den här hade ett fantastiskt intro med övergång från en mycket vacker text som han läste till suggestivt komp.

Sista halvan av konserten blev som en lång sträcka rockn´roll i ett galet tempo. Farbror Uffe var på ett strålande humör och de flesta låtarna satt klockrent, han var minst lika pigg på scenen som hans unga gitarrister som han hade omkring sig. Det var hoppa-klappa-sjunga-allsång så att Globen höll på att rulla iväg över stan. Nu är det ju så att jag sällan lyssnar på dessa låtar. Jag lyssnar mest på Uffes ballader/sånger och halv-upptempolåtar.

Mitt i den här galet stegrande rockshowen känner jag mig helt vilsen bland alla dansande/hoppande. Kajen däremot led nog ganska ordentligt att hon inte hade plats på golvet framför scenen. För min del längtade jag tillbaka till unpluggedkonserten på Cirkus i höstas.
Men....sammanfattar jag konserten så blir betyget....skitbra! Det är bara det att jag skulle velat byta ut tio hoppa-låtar mot några personliga favoriter.

Kvällens bästa:
Håll mig....åh ingenting.
...och hans mellansnack som bara blir bättre för varje år som går. Han berättade bland annat att han börjar längtar tillbaka till Stockholm
....och ett extra plus till trummisen Andreas Dahlbäck som ser ut som en kamrer i vit skjorta och slips och jobbade hysteriskt hela kvällen....
Om jag ska se sommarkonserten? Självklart!
Från Expressen

Bild från Expressen