Ett kraftigt regn hindrar mig från att fortsätta med finisharbetet i parken. Inte bra men jag tar en tidig lunch och hoppas att regnet upphör. Har just tagit bort inhägnaden av mina Bonicarosor. Under det att verksamheten ligger nere i juli så stänger jag in rosorna för att hindra angreppen från skogens vilda djur. Passar på att avslöja hur jag blev blåst på försommaren:

Historien om uppdrivningen av Verbena del 2
Ok...jag hämtar mod och ska nu avslöja något som ingen annan trädgårdsmästare i världen skulle avslöja. Men jag bjuder på det och skyller på min tankspriddhet och förmåga att inte se verkligheten. Så här var det.... Att driva upp verbena är lite knepigt och man lyckas inte alltid men jag tycker så mycket om den höga jätteverbenan där blommorna liksom svävar över allt annan i en plantering och den besöks flitigt av fjärilar, jag tycker om växter som besökts av fjärilar. Jag började som vanlig att bredså fröna, vattnade innan och sedan in med dem i kylen där de ska stå i ungefär en vecka.

Sedan blev jag sjuk och var borta ett tag. När jag kom tillbaka så kom jag på att jag glömt verbenasådden i kylen och hämtade genast ut dem. Jag ställde dem under vår växtbelysning och vattnade försiktigt. Hade ingen som helst tro på att det skulle bli några verbenor i år....de hade stått i kylen i tio dagar och jorden verkade torr. Men går det så går det. Två dagar efter så tittade jag till sådden och blev mycket överraskad då hela sålådorna (två små backar) var fyllda med små plantor som grott. Nu tänkte jag direkt att jag kommit på något nytt...om man har sådden längre än en vecka i kylen så blir det ordentlig fart på grodden. Att identifiera en växt genom att se primärbladen är inte lätt utan man vill se växtens färdiga blad innan man kan bedömma art. Plantorna växte fort och eftersom jag var ganska sent ute så skolade jag om dem tidigt. Det tar ganska lång tid att skola om ungefär 50-60 plantor och de omskolade plantorna tar jag bort till en plats där de ska växa till sig fort i ett fönster i en lada.

Men en dag så blir jag fundersam....säg att plantorna är ca. 5 cm höga.
Eftersom jag sått både jätteverbena och violverbena så blev jag misstänksam att de såg så lika ut. Förstod inte heller varför bladen blev så märkliga. Jag gnuggade bladen och kände då att det här var inte verbena....det var....ja, håll i er....det var ruccola. Det var ruccolasallad som jag hade skolat om och behandlat som bebisar. Det visade sig vara tre av mina närmaste vänner på slottet som hade bytt ut sådden när jag var sjuk.

Den riktiga sådden hade min chef tagit hem för fortsatt uppdrivning och de har utvecklat sig mycket bra. Nu finns plantorna ute i parken och är underbart vackra. Vad säger man.....skulle jag bli förbannad, sårad eller vad? Nu är inte jag någon känslig person för sådant här utan driver ganska bra med både mig själv och andra så jag bjuder på det här. Det har blivit många skratt efter det här.
Jag planterade ruccolaplantorna i trädgårdslandet och skyltade med verbena, de växte sig stora på kort tid och vi hade tidig ruccola.
Jag tror att jag blev så lycklig att plantorna tog sig så fint att jag blev förblindad av utseendet på dem.....tror att jag skrev i bloggen att sådden blev så bra. Jag har länge funderat på en hämnd men det känns som om hela den här historien faller då. Det får bli en annan gång.

Ni som nu har tappat tron på slottsträdgårdsmästaren, er får jag tacka för den tid ni besökt mig.