Site Meter

Giardini Pubblici i Milano



När man tänker på italienska trädgårdar så föreställer man sig renässansträdgårdar intill ståtliga palats som ofta har en vid utsikt över något vackert landskap. I Milano finns inga renässansträdgårdar eller visningsträdgårdar. Däremot finns bl.a. två stora stadsparker, denna Giardini Pubblici och Parco Sempione. Det är parker för stadens invånare att vistas i. Parker att träffas i, fika i, lyssna på musik i, titta på blommor i eller bara ligga i gräset med pasta och vin.

Den här parken började anläggas redan 1784 och anses vara i fransk stil. Den är 172 000 kvadratmeter stor och ligger vid Corso Venezia, just intill vårt hotell Diana Majestetic Sheraton.

När vi var här i parken så blommade magnoliorna som bäst och hästkastanjernas blomknoppar var färdiga att spricka ut i blom. Första dagarna var det över 20 grader varmt och Milanoborna sträckte ut sina vintervita kroppar på gräsytorna.
Själv gick jag mest med en glödande kamera, drack espresso vid kaféet eller satt på en bänk och läste. Jag brukade gå här en sväng varje morgon och jag tycker om att parken är så levande men att det även finns lugna partier dit man kunde dra sig om man skulle bli yr av för mycket folk.

Bilderna är tagna mellan 9-12 april 2010 och oftast på morgnarna då det bara var jag, joggare och hundmänniskor vakna. Det finns förresten en stor yta för hundarna, som inte var inhägnad som hundrastplatserna är här hemma i vårt präktiga land. Alla verkade dock ha god koll på sina hundar.



Det är bara en dag mellan de två bilderna här över. Vi hade tur som hann se magnoliorna när de blommade som bäst.





Kerria kan vi använda här hemma också även om de inte är så vanliga...som de borde vara. Om man vill ha gulblommande buskar så tycker jag bättre om den här än om forsythia.




Magnolia x soulangiana på de två bilderna här ovan.





Parksyrenen blommade




Jag vet inte om trädbeskärningen utförts av arborister direkt...kanske att Berlusconi är inblandad på något sätt...!

Milano




Den mäktiga domen i Milano är världens näst största gotiska katedral efter katedralen i Sevilla och den tog hela 400 år att bygga. Man började på 1300-talet och byggandet fortsätter faktiskt än idag. Katedralen rymmer 40 000 människor och byggnaden har 3 500 statyer.


De där spårvagnarna igen...de går på en räls som ligger på en gräsmatta...


De stora gatorna kantas av vackra byggnader.


Mobil växtförsäljning.


I butikerna är all frukt och alla grönsaker inplastade. Jag har inte bestämt mig om jag tycker om det eller inte...



Tulpaner på balkongen.





De fyra bilderna här ovanför är från vårt hotell. Här har blåregnet börjat blomma lite försiktigt intill väggen och senare kommer ett blått tak pryda den här platsen.

Dagens italienska smörlåt...

Milan-Catania på San Siro



Stadio Giuseppe Meazza

Från Wikipedia


Placering Milano, Italie
Ägare Milano kommun
Hemmalag AC Milan (fotboll)
FC Internazionale (fotboll
Kapacitet 80 065
Datum
Öppnade 19 september 1926
Arenaranking
Nuvola apps mozilla.pngNuvola apps mozilla.pngNuvola apps mozilla.pngNuvola apps mozilla.pngNuvola apps mozilla.png

Stadio Giuseppe Meazza eller San Siro som den vanligtvis kallas är den största fotbollsarenan i Italien och är hemmaplan för AC Milan och Inter. Arenan har fått sitt namn efter den italienske storspelaren Giuseppe Meazza, som spelade för både Inter och Milan under 1930- och 40-talen. Tidigare var det officiella namnet San Siro, men 1979 ändrades det till Stadio Giuseppe Meazza.

San Siro byggdes 1925/1926 och invigdes den 19 september 1926, då 35 000 åskådare såg Inter besegra Milan med 6–3. På den här tiden spelade endast AC Milan sina hemmamatcher på arenan. 1935 köptes den dock av staden Milano, och 1947 började även Inter spela på arenan. Efter det har den renoverats flera gånger, bland annat inför VM 1990. Även under VM 1934 spelades det matcher på San Siro-stadion. 1939 blev den ombyggd så den klarade av 55 000 åskådare och år 1990 klarade den 85 000. År 2008 var kapaciteten 80 065.

Övrigt

Vid ombyggnationen av arenan till VM 1990 sattes tak över delar på arenan. Dock tog gräsmattan så mycket stryk av utestängningen av solljuset, så gräsmattan måste läggas om fem gånger per år, till en kostnad av 200 000 euro per gång.

Interfansen använder Giuseppe Meazza-namnet på arenan. Milanfansen vill inte kalla arenan för det, då Giuseppe Meazza var en fornstor Interspelare. Namnet San Siro används därför av Milanfansen. Internationellt och i Italien är San Siro den vanligaste benämningen på arenan.



Innan läktarna fyllts.

Jag har varit på Europas största fotbollsarena Camp Nou i Barcelona 2004 och den var oerhört mäktig. Camp Nou rymmer nära 100 000 åskådare mot Milanos San Siro som rymmer 80 000. Man tycker dock bättre om San Siro som arena, det är bättre stämning, den är snyggare och man kommer inte så vansinnigt långt ifrån planen som man gör på Camp Nou.

Vi kom hit för att se Milan men ärligt talat så ville vi först och främst se Ronaldinho som vi följt sedan VM i Sydkorea 2002. Att han lämnade Barcelona 2008 var sorgligt men nu lyckas han bra även i Milan.
Dagens match bjöd inte på något skönspel direkt, man är ju bortskämd med Barcelonas fantastiska spel och det finns idag ingen klubb som kan mäta sig med Barca.

´´Vår vän´´ Ronaldinho var riktigt bra i första halvlek men Milan i övrigt var inte bra den här dagen. Efter att ha legat under med 2-0 mot Catania så blev det till slut 2-2 efter två mål av Borriello.
Det var en härlig upplevelse att se Milan på den här stadion och på spårvagnen hem mot hotellet så var vi mycket nöjda.












En sida av Milano



Det känns tungt ikväll. Jag saknar blommande magnolior och körsbärsträd och ett Milano som var sommarvarmt, spännande och vackert.
Vi tog EasyJet från Arlanda till Milano i torsdag och jag tror aldrig att fem dagar gått så fort.

Det jag visste om Milano innan vi åkte dit var att det var Italiens andra stad och den mest välmående av landets städer (ekonomiskt), att det är en världsmetropol vad gäller mode och shopping (till min dotters glädje), att domen är världens tredje största kyrka och att där finns två mycket stora fotbollslag - Milan och Inter.

Sedan har man hört att Milano inte har så mycket mer att erbjuda. Fel, fel, fel...här finns mycket att se. Visserligen hittar man inga berömda renässans- eller barockträdgårdar som i mellersta och södra Italien, men det finns två stora parker som fungerar som stadsparker och som är platser där stadens invånare vistas. I parkerna finns caféer och scener och det är alltid mycket folk som vandrar där, eller sitter på bänkar och vilar från storstadsstressen. Trafiken i Milano är ju minst sagt hetsig och det tutades och stressades hela tiden. Här gäller inte att man har företräde på övergångsställena, utan det gäller i stället att hålla sig undan från bilarna.
Självklart saknar man vatten omkring sig som man har hemma i Stockholm, men det var man väl medveten om.

Det här var en sida av Milano, men det finns en grönare och lugnare sida också. Jag återkommer med inlägg från parkerna, från matchen och från en av de vackraste platser jag någonsin sett,  som fick mig att tappa andan och tro att jag hamnat i det där paradiset...som man så gärna vill vara i.
Nu är det bara att ställa klockan på 4.45 och ta sig an vårstädningen i slottsparken.
Tack så mycket min dotter för den helt perfekta julklappsresan!


Monte Napoleone


Gallerian heter Vittorio Emanuele och uppfördes av Giuseppe Mengoni 1864-1868. Han föll från en byggnadssällning och dog bara några dagar innan kungen invigde gallerian. 



En morgon hamnade jag...i min morgonvandring...i Milano marathon.



Jag blev lite förälskad i de här gamla spårvagnarna...när de fungerade. På väg mot centralstationen i morse ...så gick vår spårvagn sönder...


Vi bodde på det gamla anrika Diana Majestic där dottern hittat kampanjpris. Läget var perfekt.  Nackdelen var att frukosten kostade 350 kr och en 25 cl. cola i minibaren 80 kr...så att det blev frukost i parken intill.



Utsikten från rummet.



Nyare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails