Vecka 47, 2019 - Stockholm, staden på landet
18 november – måndag
Besökarantalet på bloggen minskar märkbart den här årstiden och min veckodagbok är nog ganska ointressant nu när jag inte kan visa aktuella blomsterbilder från stadens parker och trädgårdar. Bloggen handlar ju om Stockholms gröna rum, men de rummen är just nu allt annat än gröna och jag borde väl förstås ta en paus från allt det här fram till våren. Men för ordningens skull så fortsätter jag traggla mig igenom vinterveckorna med min veckodagbok och redan i februari brukar ju de första vårtecknen visa sig. Även på Facebook-sidan Stockholms gröna rum, tappar jag följare, trots att bilderna där fortfarande uppskattas.
Efter att ha röntgat axeln på Odenplans läkarhus (som förresten ska flytta om 2 år) vandrade jag sakta Sveavägen fram och gick förbi Espresso house på nummer 82, där förre chefredaktören på tidningen Allt om Trädgård, Viveka Ljungström och jag satt en vacker vårdag 2012 och spånade vad min bok skulle heta. Först ville jag att den skulle heta något med Mina drömmars gröna stad, eller liknande, men jag ville ha med Stockholm i titeln och jag har för mig att det var Viveka som kläckte ´´Stockholms gröna rum´´ möjligenlite inspirerad av Gunnel Carlssons älskade TV program ´´Gröna rum´´.
Novemberdagen var mulen, disig och mörk och med mycket långsamma steg fortsatte jag fram till Adolf Fredriks kyrkogata 5, där jag klev in i Myrornas butik för att leta efter gamla böcker. Där bland alla hyllorna med begagnade böcker stod en gammal CD-spelare och ur högtalaren hördes lugn irländsk musik som jag tyckte mycket om. Jag hann precis Shazama det som spelades, innan en av personalen kom och bytte till en annan CD-skiva. ´´Stockholms City´´ ur Ulf Lundells första album Vargmåne från 1975 fyllde Myrornas butik och jag hann även höra ´´Då kommer jag och värmer dej´´ innan jag vandrade vidare! Den irländska musiken visade sig vara en instrumental ´´Lough Erin Shore´´ från en konsert 1999 med The Corrs.
Naturligtvis gick jag igenom Centralbadets trädgård som i och för sig ligger i vintervila nu, men som alltid får mitt trädgårdshjärta att bulta lite extra. På Drottninggatan 73 valde jag Café Muffin Bakery där jag beställde kaffe och en gigantisk amerikansk chokladmuffins. En tredjedels muffins hade räckt för mig, även om den var mycket god! Där satt jag en stund och läste ur den underbara boken ´´Stockholm, staden på landet´´ av Gunnar Brusewitz från 1969, som jag köpte för 25 kronor på Myrorna. Mina värkande, trötta och otåliga vandrarben ville dock vidare och jag fortsatte sakta bort mot Vasaparken och förbi Sinnenas trädgård där det krattades löv i den vackra trädgården.
Eftersom jag varannan vecka träffar Lexus ute på udden, kände jag ett sting av saknad när jag gick förbi hundrastgården i Vasaparken. Jag stannade och tittade en stund, såg alla glada hundar som for runt och kom på mig själv att jag stod där och log…
19 november – tisdag
Planen var att jag skulle bege mig ut på stan idag också, men värk i knät gjorde att jag stannade hemma. Ett träningsprogram från sjukgymnastiken har jag fått för mina ledproblem i höfter och axlar, men i natt läste jag om det knäproblem som jag även drabbats av, att det är vila som gäller. Vem i hela världen kan man lita på? Från alla håll har jag alltid hört, att vad man än har för problem med kroppen, så är det bara att träna så blir allt bra. Träna, träna, träna! Aldrig vila!
Jag vet att det är viktigt att hålla igång musklerna, men i vissa fall kanske det krävs en stunds vila.
Passar på att läsa ur boken jag köpte igår, Stockholm – staden på landet. Ett kapitel handlar om Peter Jonas Bergius trädgårdsjournal. Peter Jonas och hans bror Bengt drev den stora trädgården som var belägen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Bergielund kom senare att kallas Bergianska trädgården, som 1885 flyttade ut till nuvarande läge vid Brunnsviken när staden behövde mark ny att bygga bostäder på.
Gunnar Brusewitz beskriver på ett underbart sätt om hur livet i Stockholm på 1700-talet kunde gestalta sig. Här jämför han 1700-talet med nutid:
Träden i parker och trädgårdar hade ännu grön mossa på sina stammar, var inte sotsvarta som nu. Och det växte tjocka grå och gula lavar på gravstenar, portaler och gamla husväggar. I stadens ytterområden trängde blandade dofter från täppor och kryddgårdar ut från plankportar som stod på glänt, hundar skällde, kor råmade, tuppar gol och kärrhjul knarrade trögt i takt med åkarhästarnas tramp över grus och kullersten. Över denna stad var luften ren och skär. Doften av stad var fränare med sundare än nu då den visserligen blivit försåtligt luktfri men samtidigt frätande på sandstensportaler, kyrkspiror, lungor och slemhinnor.
20 november – onsdag
Hängde med Lexus på Udden! Den tjocka mörkgrå molnmassan skingrade sig några timmar och vi såg solen! 8 plusgrader. I den spegelblanka viken låg mängder av storskrak med sina huvuden instuckna i fjäderdräkten. Det såg fridfullt ut.
Ulf Lundell fyller 70 år och jag har hängt med sedan Vargmåne och Jack 1975!
21 november – torsdag
Ett grått lock ligger över staden, 7 grader varmt och vindstilla. Ett perfekt väder för långvandring. Tyvärr vill inte min kropp det min hjärna och hjärta vill, så jag tvingas stanna hemma i mitt Brommanäste i stället. Tålamodet fortsätter att prövas för en stadsvandrare!
Läser vidare i boken ´´Stockholm – staden på landet´´ om gräsändernas historia i Stockholm. De var först var en attraktion i Skansens dammar och för att inte änderna skulle rymma, klippte man andungarnas vingar. När de groteska ingreppen upphörde, spred sig med tiden änderna ut över Stockholms vatten. Det var på 1910-talet och innan dess var gräsanden en mycket ovanlig syn i Stockholm. På 1950-talet räknades änderna i huvudstaden, som då uppgick till 6500 stycken. Undrar hur många det finns idag?
22 november – fredag
Eftersom jag inte sover på nätterna, passade jag på att lyssna på Ulf Lundells nya låt ´´Stockholm i december´´ som släpptes vid midnatt. Stämningsfull och fin! Jag tycker om när han sjunger om Stockholm!
Gråvädret fortsatte och det kändes som skymning hela dagen. Stilla, grå, disiga och dimmiga novemberdagar tillhör mina favoritförhållanden för stadsvandringar faktiskt och jag längtar efter att få hänga på mig kameran och bege mig ut i Stockholm igen! Stegräknaren slår nu i stället bottenrekord varje dag. Olika läkemedel provas för att få bort min värk i lederna, så att jag åtminstone ska kunna få sova på nätterna, men inget har fungerat hittills. Av min omtänksamma dotter har jag fått låna en el-filt som är helt fantastisk och jag försöker att hålla humöret uppe så gott det går, med böcker och en lång Netflix-serie.
24 november – söndag
Liljekonvaljerna i Ulriksdal gjorde min dag! Jag tror att både Cecilia och jag var i stort behov av att se blommor, så vi åkte ut till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal för att fika och njuta en stund i alla vackra växthus.
Vecka 46, 2019 - Novemberregn
11 november - måndag
Jag är tillbaka på Blockhusudden!
12 november – tisdag
Idag firade vi vår underbara lilla Lexus som fyllde 6 år!
Naturen och trädgårdarna tog tacksamt emot regnet som föll över staden och trädgårdsarbetet hanns med innan regnvädret. Inifrån soffan och värmen var det skönt att höra hur regnet smattrade mot fönstren.
Sjukgymnastikprogrammet kör jag plikttroget varje dag, även om det kommer att ta lång tid innan jag märker någon förbättring - säger sjukgymnasten, som har samma namn som en mycket känd amerikansk skådespelare. När jag ska göra övningarna liggande på golvet, kommer Lexus och slickar mig i ansiktet och undrar vad jag håller på med! Kompis, jag gör det här för att vi ska kunna gå långa promenader igen!
13 november – onsdag
Alléernas nakna träd speglade sig i vattnet när vi vandrade längs Djurgårdsbrunnskanalen, som idag låg helt stilla. Ett lätt regn föll hela dagen över Blockhusudden och på grynnan i viken satt några skarvar som försökte torka sina vingar.
Trädgårdsmästarna på Djurgårdsförvaltningen har börjat planera nästa års sommarblommor och Cecilia väljer ännu en gång ut vackra blommor till bland annat Rosendals slottsträdgård. Det blir ett helt annat färgtema 2020, än årets underbart färgsprakande och mycket uppskattade blomsterplanteringar. Men jag som sett hennes skisser inför nästa år, är övertygad om att det kommer att blir mycket fint ännu en gång!
14 november – torsdag
Regnet fortsätter, precis som det ska vara nu i november. Nödvändigt för växterna, jorden, djuren och grundvattnet.
15 november – fredag
Sverige klart för Fotbolls-EM 2020
16 november - lördag
Födelsedagskalas för Lexus som fick pannkakstårta med falukorv.
Endast bilder från mobilen denna vecka...
Vecka 45, 2019 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus
4 november – måndag
Många av ginkgoträden på Hornsgatan hade som tur var sina barr/blad kvar idag när jag besökte Södermalm. Min trädgårdskompis Lars Forslin skrev till mig och tycker att tillväxten på träden har stannat av, att de nog behöver gödslas mer. Träden är planterade i skelettjord, som enligt Stockholm stads förra trädexpert Björn Embrén ska ge allra bästa förhållande för träden. Björn har nu nått pensionsålder, men föreläser fortfarande om träd och jord. Som till exempel i Bålsta den här veckan där Cecilia och hennes kamrater på Djurgårdsförvaltningen fanns på plats.
Ginkgoträden är vackra nu på hösten när de lyser som guld, men om sådär 20 år då träden förhoppningsvis är stora, blir Hornsgatan med sina 200 träd en gyllne gata!
Provvandrade idag och klarade drygt 12 000 steg vilket är helt ok med tanke på omständigheterna. Novemberdagen var solig vilket gjorde gott i denna dystra tid, även om jag för fotograferingens skull hellre hade haft en normalt tung, mörk, disig och lätt deprimerande novemberdag. Nåväl, det var underbart att vara igång med mina stadsvandringar igen och jag gick från Mariatorget och Hornsgatan fram, upp på Skinnarviksberget där jag brukar fotografera syrener i maj och vidare genom Skinnarviksparken bort till Kristinehovs Malmgård. Där framför den vackra 1700-tals byggnaden, lyste en ensam gul ros i planteringen.
Mitt mål nu var Cinnamon Bakery & Coffeeshop på Verkstadsgatan 9 i Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns. Trots det coola namnet är det här ett gammaldags söderfik med enkel inredning, där allt bröd bakas på plats. Idag sa jag till den unge mannen bakom disken att dom verkligen har stans godaste kanelbullar. Tack sa han, då blir mormor glad!
Hoppas verkligen inte att det här caféet renoveras till ett modernt inne-söderställe, där man sitter på bänkar i fönstret och där kaffe och bakverk har namn som man inte kan uttala. Det finns inte så många enkla söderfik kvar, där man kan dricka vanligt kaffe och äta en god kanelbulle, så hit återvänder jag alltid när jag är i trakterna.
Det blev en blåsig vandring Söder Mälarstrand fram till Slussen och över den nya gångbron till Gamla Stan, där jag med trötta ben tog plats i tunnelbanevagnen, som tog mig hem till Bromma igen!
5 november – tisdag
Bageri Brioche i Alviks torg öppnar sju och jag tog en tidig morgonpromenad dit och köpte färska frallor till kaffet!
Jag läste i DN att 21 miljoner olivträd har dött i södra Italien och då främst i Apulien. Orsaken är bakterien Xylella som kommer från insekter. Det här är såklart en katastrof för markägare livnär sig på olivträdens oljor. En olivodlare berättade att han hade 3500 olivträd, som nu alla har dött. Många bönder i Apulien säljer sina hus och marker och flyttar från trakten. Bakterien sägs ha kommit till Italien med prydnadsblommor från Costa Rica. Nya sorter av olivträd som är resistenta mot denna bakterie har börjat planteras, träd som är snabbväxande och kan ge oliver redan efter fyra år. Så oerhört tråkigt att mängder av månghundraåriga olivträd som följt familjer i många generationer har försvunnit.
6 november – onsdag
Bytt till vinterdäck!
7 november – torsdag
Jag kände mig nästan uppgiven när jag läste nyheterna på morgonen. Hotet mot vår miljö är mycket värre än vad forskarna tidigare befarat. Ni som hånar Gretas fantastiska insats, kan ju läsa DN:s artikel där 11 000 forskare från 153 länder, varnar för akut klimatkris på jorden. Är det längre möjligt att vända den negativa trenden?
Vårt land är inte längre en trygg plats att leva på och delar av Sverige jämförs nu med en krigszon på grund av alla sprängningar och skjutningar. Det finns ingen motsvarighet i Europa! Läste någonstans att de senaste 50 åren har varit den bästa tiden i mänsklighetens historia och att vi nu är på väg att lämna dessa goda tider. Ibland tänker jag att det bästa vore att inte läsa eller se nyheter över huvud taget.
När novemberdagarna blir för tunga, med gråväder och mörka nyheter, brukar jag åka till några platser i stan där ljus och blommor finns året runt. Idag blev det Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården, där jag började med kaffe och morotskaka bland tropiska växter i palmhallen. Där satt jag och tog in växternas dofter i 20 graders värme och hade sällskap av en talgoxe.
Den här tiden på året finns det inte så mycket som blommar hos Edvard, men jag letade upp det lilla som bjöds och blev lite lycklig av vit krokus från Grekland och även rumslindens vackra blommor. Som vanligt trivs jag bäst i Medelhavsrummet där jag mitt i vintern brukar nosa upp de första vårtecknen vid vinstockarna. Efter besöket i värmen, gick jag runt lite ute i Botaniska trädgården där det vackraste jag kunde hitta just nu var lärkträdens gula barr.
8 november – fredag
Det här skulle ha blivit en vecka med långa stadsvandringar. Tyvärr har jag inte blivit av med mina ledbesvär, så stegräknaren visar mycket låga siffror nu. Kämpar på med sjukgymnastik.
9 november – lördag
Regn!
10 november - söndag
Snö!
Vecka 44, 2019 - För kropp och själ
28 oktober - måndag
Skrapade is på bilrutorna innan jag i soluppgången försiktigt rullade genom stan ut mot Blockhusudden. Tänker att det börjar bli dags att lägga om till vinterhjul. Nollgradigt, vindstilla och total tystnad, när Lexus och jag vandrade med tjocka tröjor längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka till udden genom skogen.
Igår räfsade Cecilia ihop lövhögar på tomten, som jag tog upp idag. En timmas trädgårdsarbete om dagen, är ganska lagom just nu när axlar, höfter och knä skaver och värker! Tänker tillbaka på de nästan 50 år som jag jobbade med trädgårdsarbete på stora områden, då jobbet att få bort det mesta av löven tog många veckor! Och den sköna känslan när det slitiga arbetet var klart! Jag hör ofta att det är så hälsosamt för kroppen att ha ett fysiskt arbete, att man får daglig träning helt ´´gratis´´ och att man får vara ute i ´´friska luften´´. Friska luften innebär även blåsiga, regniga, snöiga och isande kalla dagar!
Det jag inte lika ofta hör är att kroppen ofta blir sliten efter ett långt liv som trädgårdsarbetare, med stundtals tunga och monotona arbetsuppgifter. Nu finns det olika typer av trädgårdsarbete, som till exempel trädgårdsdesign, odling, skötsel, och anläggning, vilka skiljer sig väldigt mycket åt. Jag har trivts utmärkt med mitt arbete genom åren, som bestått av skötsel och anläggning, men jag kan bli lite irriterad när trädgårdsarbete ofta förskönas och bara framställs som något läkande för kropp och själ. Självklart är det underbart att få jobba utomhus med det man tycker bäst om, men det är en sak att pyssla i en villaträdgård, än att dagligen sköta om stora områden med allt vad det innebär. Tycker en sliten gammal slottsträdgårdsmästare...
29 oktober – tisdag
För några veckor sedan gick Lexus och jag den fina vandringsträckan från Djurgårdsbrunn bort till den nya Folke Bernadottes bro vid museiparken/Rosendal. Idag började vi i stället vandringen vid Djurgårdsbron, gick förbi Nobelparken, ambassaderna och Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken, bort till Folke Bernadottes bro igen. Den känns fortfarande lite högtidligt att gå över den nya bron med gångbana av trä och med en ny utsikt in mot stan och mot Djurgårdsbrunn! Lexus undrar nog varför jag går så långsamt just nu och jag ser verkligen fram mot att hänga med i hans tempo igen. Dålig sömn och värk gör att mina annars så sköna pensionärsdagar just nu är lite svajiga.
30 oktober – onsdag
Soluppgången var magiskt vacker över Värmdö, när jag drack mitt morgonkaffe vid köksbordet på Blockhusudden. Minus tre grader här ute på Djurgården när jag morgonvandrade med Lexus och jag var glad att ännu en besvärlig natt med värk äntligen var över!
31 oktober – torsdag
Det händer inte så mycket just nu. Lyssnar på ljudbok – Knutby, av Jonas Bonnier. Vandrar med Lexus så långt som mitt knä och höft orkar. Minusgrader på morgnarna och i morgon är det november! Solnedgången in över stan var glödande vacker när jag stod på Roddarföreningens brygga vid Djurgårdsbrunn, men jag lyckades inte fånga det vackra ljuset med kameran.
1 november – fredag
Tidigt sitter jag vid köksbordet på Blockhusudden med mitt morgonkaffe, ser ut mot en rodnande morgonhimmel som speglar sig i vattnet, samtidigt som vågor från någon av Värtahamnens Östersjöfärjor sköljer in mot stranden just utanför fönstret. Lite senare på morgonen sprang en ensam Prins Carl Philip förbi på sin morgonjoggingtur. Han bor ju med sin familj i Villa Solbacken borta vid Djurgårdsbrunn.
Efter en mysig fikastund hos Cecilias mamma i Vasastan, åkte vi ut till Skogskyrkogården för att tända ljus för våra nära som inte längre finns med oss. En dag för tidigt egentligen, men vi ville inte hamna i det kaos som brukar bli här på Alla helgons dag. Tanke och handling är viktigare än tidpunkten, tyckte vi.
2 november - lördag
Vaknade som vanligt tidigt och äntligen hade jag sovit nästan hela natten, då den värsta värken i höft och knä hade släppt taget. En fantastiskt bra början på dagen. Nu tar säkert Hammarby SM-guld senare idag också...
På Blockhusuddens tomt försökte jag med kameran fånga de få växter som bjuder på novemberblomning. Men de enda jag hittade var rosen Ghislaine de Feligonde som vägrar att ge upp, den starkt gult lysande strålrudbeckian och Salvia ´Hot Lips´ i urna. Min kära dotter kom på besök och vi njöt av Cecilias underbara Västerbottenpaj!
Nu blev tyvärr inte Hammarby svenska mästare i fotboll utan Djurgården tog titeln i stället!
Trots att jag tillbringar mycket tid på Djurgården har Bajen varit laget i mitt hjärta så länge jag kan minnas.
3 november - söndag
Ännu en skön Djurgårdsvecka gick mot sitt slut och jag förflyttade mig tillbaka till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Eftersom ledvärken blivit bättre, ser jag nu fram mot långa stadsvandringar nästa vecka och allt tjat om värkande leder, lämnar jag nu bakom mig...
Fröet som vägrar lämna buskpionen...
