Simrishamns kyrka är både spännande och vacker och runt hela staden fylls parkerna och urnor med tulpaner. Apotekarens trädgård var stängd på söndagen men vi besökte den vackra Medelhavsträdgården idag i stället (mer i nästa inlägg).

'

I Bergengrenska trädgården inne i Simrishamn blommade mängder av tulpener och nu börjar man förstå varför det är tulpanfestival i stan. Solen värmer och det är vindstilla, en helt magisk dag med besök på flera vackra platser här i den vackraste delen av vårt land. Tror att jag aldrig kommer att bli mätt på det här landskapet, här bli man både hänförd av naturen och trädgårdarna och samtidigt så känner man sig fullständigt harmonisk och lugn. I nästa liv ska jag be om att få födas här. Den här dagen blev den vackraste på mycket länge.

I Brantevik blev det kaffe nere vid hamen och sedan följde vi stigen efter havet.

Visst är väl Sandhammaren Sveriges största och längsta sandstrand?  Trots den här fantstiska stranden med den fina sanden så har det inte byggts restauranger, hotell och camping här utan det finns endast en enkel korv/grillkiosk. Så bra!  Att se himmel och hav mötas hör vid den vita sanden är något fantastiskt.

Utsikten från mitt fönster i Baskemölla

Kronvalls slottspark där bokarna just vecklat ut sina blad.

Som jag berättade igår så missar jag den allra mesta blomningen av äppelträden på odlingarna även om det på vissa ställen har börjat blomma i de tidigaste träden. Trots det ångrar jag verkligen inte vecka 20 här nere. Landskapet här är så gudomligt vackert att det är svårt att ta in allt. De mjuka backarna ner mot havet svämmar över av blommande kärsbärsträd och skummande slånbärssnår och de stora rapsfälten tar fullständigt andan ur en. 

Jag tror...eller jag vet att jag aldrig sett ett så vackert landskap någonstans tidigare. Det är snudd på livsfarligt att köra bil här på 9:an eftersom det är så mycket man vill se och jag vet inte hur många stopp jag gjort efter vägen för att fota. Men det är helt omöjligt att få fram det vackra man ser på bild, det går inte att fotografera en atmosfär och en känsla. 

Brösarps backar är porten in till Österlen för mig och varje gång blir jag lika hänförd av de här mjuka backarna, havet och vidderna runt omkring och som alltid så andas man lättare här.
Den stora frågan var nu om äppelträden  gått i blom och när vi närmade oss Kivik såg jag att blomningen just börjat men det var långt ifrån de vita fälten som jag tänkt mig. Nu ska jag vara här i fyra dagar så jag tror att jag kommer att bli nöjd ändå.

Kivik visade sig från sin bästa sida den här kvällen med ett helt stilla hav och i de små vackra trädgårdarna blommade körsbärsträd, päronträd och ett och annat äppelträd.

Dags att ge sig ut på vägarna igen och ännu en gång blir målet Österlen men även andra delar av Skåne. Tyvärr har jag inte hunnit göra den där perfekta resplanen för att kunna besöka de trädgårdar jag tänkt. Jag får i stället försöka vara lite mer spontan i mitt sökande efter spännande trädgårdar, parker och natursköna platser.

Jag har vänt på resvägen som jag tidigare planerat och reser direkt ner till Österlen för att inte missa äppelblomningen. Hade först tänkt åka mot Göteborg, Malmö och sedan Österlen.

Efter ett antal felkörningar på alla dessa skånska vägar som verkar ligga utslängda lite på måfå helt utan tanke så hittade jag Tirups örtagård. Platsen var verkligen så bra som det sagts och jag vandrade runt och fotade lite, valde ut en plats i den vackra lilla uteserveringen för att sedan gå in och beställa kaffe och en jättemuffins. När jag stod där och sneglade ut för att se om min plats fortfarande var ledig så hände något som ibland händer men som förstörde den här dagen något.

Tirups örtagård bilden tagen före ´´olyckan´´

Ibland när man har mycket i tankarna och mycket att ta in av allt man ser så stämmer inte alltid beräkningarna hur man belastar en kaffebricka, speciellt inte då avlastningsbordet är väl litet då man häller upp ett glas citronvatten. Det som händer är att jag helt plötsligt står med skjorta och byxor dränkta med hett kaffe och en bricka, muffins och en massa kaffe på golvet. Det tog några sekunder innan jag beslutat mig vad jag skulle göra. I stället för att sitta och njuta av den vackra trädgården med en stor kopp kaffe så sköt jag allt åt sidan i ilska och gick ut därifrån. Med blöta byxor såg ut som om jag inte hunnit till toaletten, men jag gick utan att se mig om till bilen, bytte om och tog mig snabbt från denna plats.

Jag åkte till Ystad. Åt på Bäckahästen där jag alltid äter då jag är i Ystad. Stället har kvar lite 50-tal över trädgårdsserveringen och det är en lugn och trivsam plats. Det var där jag upptäckte att min kamera helt lagt av. Den befann sig på brickan när kaffet hälldes över mig och hade fått i sig en del av kaffet. Den fungerade men displayen var svart.

Åkte vidare till Simrishamn och på tröskeln till Expertbutiken så började diplayen visa något och kanske att den skulle återgår till att bli normal om bara elektroniken fick lite tid på sig. Väl inne i butiken blev jag halvt förälskad i en kompaktkamera med 10x zoom och 9 megapixlar och vaknar inte min kamera tills i morgon så blir det nog ett inköp där på Expert i Simrishamn.

Jag loggade in på vandrarhemmet Råkulle där jag bott flera gånger tidigare och när jag gick ner till havet med brasse och bok kändes det som om jag kommit hem på något sätt. Liknande känsla kom i Simrishamn där jag tittade in i Apotekarens trädgård och pratade med en trädgårdsarbetare i Bergengrenska trädgården som sa att sommarblommorna kanske skulle planteras ut i morgon.

Fikade på Pederséns konditori på Storgatan och njöt av lugnet här på Österlen. Jag vet inte vad det är med det här landskapet och med de här människorna, allt är så stilla och behagligt. Luften var lättare att andas här också än på vår västra kust där hettan nästan var för mycket. Här svalkade vindarna skönt från havet.

Vid havet fanns inte en människa, turisterna har inte anlänt till den här vackra platsen ännu och ortsborna sitter inte vid havet och läser böcker. När jag vandrade upp mot rummet tänkte jag att det här skulle vara en perfekt plats att bli gammal på. Lugnet, den mycket vackra miljön, närheten till havet och jag kanske skulle kunna få vara med i pensionärsgänget som spelar boule nere vid havet.
Jag skulle alltså läsa här vid havet någon timma men när jag satt där och hörde vågorna från havet rulla in mot stranden somande jag.

Bilder från Brantevik kommer när min kamera vaknat eller när jag har en ny kamera. Bilden ovan är tagen med mobilkameran.

I morgon blir det vila på Haväng och kanske ett besök hos Mandelmans.