Den goda viljan av Ingmar Bergman med regi av Bille August är den gripande kärlekshistorien om två unga människor som bestämmer sig för att leva sitt liv tillsammans i en omvälvande tid. Landet befinner sig i storstrejk och de sociala klyftorna är nästan oöverstigliga.
Den fattige och sårbara Henrik Bergman möter den vackra och självsäkra överklassflickan Anna Åkerblom. Deras kärlek måste övervinna många hinder innan de kan fira storståtligt bröllop i Uppsala domkyrka.
Med nyfikenhet, smärta och djup inlevelse tecknar Ingmar Bergman ett porträtt av sina föräldrar och deras komplexa kärlekssaga. Under tio år från 1909, då de träffas, till försommaren 1918 då författaren ligger i mammas mage och är beredd att träda ut i livet.

Vissa berättelser, böcker eller filmer fastnar särskilt starkt och Den goda viljan är absolut den berättelse som betytt mest för mig bland svenska filmer. Den här TV-versionen på 5 timmar och 32 minuter är en ren njutning att se. Nu äntligen har den kommit på DVD och jag vet inte varför det tog så lång tid. Nu har jag sett den ännu en gång och jag tycker att den bara blir bättre för varje gång jag ser den.



Det är många anledningar till att den träffar så rätt. Dels är historien sann...eller baserad på sanningen (för att inte tala Liza Marklunds språk), dels är manus och regi mästerligt, fotot är svindlande vackert och skådespelarinsatserna helt lysande. Den där magiska stämningen i filmen förstärks av Stefan Nilssons musik och det stilla pianostycket som hela tiden återkommer är mycket vackert.
Det finns egentligen bara ett problem med den här DVD-utgåvan. Jag kan inte filmteknik och vet inte hur man konverterar video till DVD.....men det här ser inte bra ut, bilden är grynig och det stör det fantastiska fotot i filmen något.



De viktigaste rollerna spelas av:

• Pernilla August
• Samuel Fröler
• Max von Sydow
• Ghita Norby
• Mona Malm
• Björn Kjellman

Artist: Anna Ternheim

Album - Leaving on a mayday

Pruducent - Andreas Dahlbäck

Utgivningsår - 2008

Efter en snabb lyssning och utan att fördjupa mig i texterna så tycker jag så här om låtarna:

Det är många spännade skivsläpp nu i höst. Hörde just några låtar på nätet från Kents nya album och det låter bra som vanligt...i första lyssningen, lite skönt deppigt sådär, (sömnen är mycket vacker). Inte lika deppigt dock som Winnerbäcks senaste album Daugava som är som att kliva in i ett mycket mörkt rum, antagligen har han förlorat sin kärlek när han skrev detta. Saknad och ensamhet. Musikaliskt har han kryddat med folkmusiktoner som gör att det här skiljer sig från hans övriga album.
Det är Winnerbäcks åttonde album och tillsammans med Söndermarken tycker jag att det här är det bästa han gjort. Det är perfekt musik att lyssna på nu när det är höst, det skulle vara omöjligt att släppa en sådan här platta på våren. Jag vet inte hur länge man orkar lyssna på Daugava men just nu njuter jag av den.