Fjäderholmarna som en blomsterbukett
22 juli 2012
Jag vet inte hur många gånger jag sneglat ut mot Fjäderholmarna under mina vandringar runt Djurgården. Man ser dem så väl när man rundar Djurgårdens östra udde vid Blockhusudden och jag har varje gång tänkt att jag ska ta båten ut din någon dag. I 37 år har jag bott i Stockholm och aldrig besökt Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar, men idag den 22 juli 2012 blev det äntligen av.
Min dotter bjöd sin far på resa och lunch ute på den vackra ön. För att vacker var den verkligen. Det högsta berget ut mot farleden var som en stor blomsterbukett av veronika och johannesört. På varje yta av berget blommade det och jag antar att den här försommaren varit gynnsam för örterna. Jag har aldrig tidigare sett sådana mattor av veronika. Det låg folk och solade överallt så man fick vara lite försiktig med kameran.
Den här ön var en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig att det skulle vara så många olika naturtyper på den här lilla ytan. Förutom alla klippor och stränder gick man genom en bit lummig lövskog och lite längre bort fanns en talldunge.
Det fick också plats med många restauranger och hantverksbodar mm. på ön.
Det var en perfekt söndag och lite semester från allt som sker den här sommaren och jag kommer med all säkerhet att återvända många gånger hit ut. Om igen...jag älskar Stockholm!
Tack min fina dotter!
Min dotter bjöd sin far på resa och lunch ute på den vackra ön. För att vacker var den verkligen. Det högsta berget ut mot farleden var som en stor blomsterbukett av veronika och johannesört. På varje yta av berget blommade det och jag antar att den här försommaren varit gynnsam för örterna. Jag har aldrig tidigare sett sådana mattor av veronika. Det låg folk och solade överallt så man fick vara lite försiktig med kameran.
Den här ön var en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig att det skulle vara så många olika naturtyper på den här lilla ytan. Förutom alla klippor och stränder gick man genom en bit lummig lövskog och lite längre bort fanns en talldunge.
Det fick också plats med många restauranger och hantverksbodar mm. på ön.
Det var en perfekt söndag och lite semester från allt som sker den här sommaren och jag kommer med all säkerhet att återvända många gånger hit ut. Om igen...jag älskar Stockholm!
Tack min fina dotter!
Den här eken kallas Jenny Linds ek efter en sägen som säger att den berömda sångerskan från Nyckelviken, där hon bodde under några somrar på 1860-talet skulle ha rott över till den stora Fjäderholmen för att sitta och läsa eller meditera under just denna ek. (Från en informationstavla)
Förbannad och besviken
Först vill jag säga att Stockholm är en fantastiskt vacker stad och jag har idag varit på platser som varit oerhört vackra.
Under mina Stockholmsvandringar brukar jag alltid visa upp det som är allra vackrast. Jag väljer medvetet bort det som stör skönheten och jag har ibland fått en aning kritik för det, att jag inte visar verkligheten. Men jag visar alltid verkligheten, jag väljer bara att rikta min blick och kameralinsen åt det vackra. Idag gör jag ett undantag eftersom jag blev riktigt förbannad där i Vitabergsparken i morse. Det jag inte fick med på bild är vilka enorma mängder sopor som renhållarna får ta hand om varje morgon. Att det klottras borde man väl vara van vid, men ibland blir jag så fruktansvärt trött.
Under mina Stockholmsvandringar brukar jag alltid visa upp det som är allra vackrast. Jag väljer medvetet bort det som stör skönheten och jag har ibland fått en aning kritik för det, att jag inte visar verkligheten. Men jag visar alltid verkligheten, jag väljer bara att rikta min blick och kameralinsen åt det vackra. Idag gör jag ett undantag eftersom jag blev riktigt förbannad där i Vitabergsparken i morse. Det jag inte fick med på bild är vilka enorma mängder sopor som renhållarna får ta hand om varje morgon. Att det klottras borde man väl vara van vid, men ibland blir jag så fruktansvärt trött.
Om dessa ´´konstnärer´´ nu måste spraya på något, varför gör man det i en park?
Jag pratade med både renhållarna och de här tjejerna som sommarjobbade med att måla över klottret - jag vill inte ens kalla det grafitti...för då blir det här eländet en konstart. De här tappra personerna verkade ganska luttrade. Det är ett jobb liksom. Vitabergsparken är en mycket vacker park där uppe på Söder men idag kändes det ganska trist att vara där och jag tog 307:an ut till Djurgården i stället. Så...nu har jag gnällt klart och det här var alltså ett undantag. Nästa blogginlägg blir det nog vackra blommor som dominerar.
Jag pratade med både renhållarna och de här tjejerna som sommarjobbade med att måla över klottret - jag vill inte ens kalla det grafitti...för då blir det här eländet en konstart. De här tappra personerna verkade ganska luttrade. Det är ett jobb liksom. Vitabergsparken är en mycket vacker park där uppe på Söder men idag kändes det ganska trist att vara där och jag tog 307:an ut till Djurgården i stället. Så...nu har jag gnällt klart och det här var alltså ett undantag. Nästa blogginlägg blir det nog vackra blommor som dominerar.
