De gröna stråken luckrar upp staden och släpper in ljus och luft. Så långt som möjligt in i stadens inre delar bör stråken sträcka sig. Genom parkstråken når man ut till landet till fots, på cykel, på skidor. De stora infartsvägarna till staden förlägges intill grönstråk. Hittills har infarterna visat upp stadens fulaste ansikte med slumartad bebyggelse som sugit sig fast vid vägen. I framtiden når man staden genom naturkorridorer, befriade från bebyggelse och lokal trafik.
(Ur Stadsträdgårdsmästare Holger Bloms skrift ´´Kampen mot stenstaden´´ från 1947.

Men vad hände? Holger Blom var stadsträdgårdsmästare i Stockholm mellan åren 1938-1971 och fick kämpa förgäves för sin vision om de gröna korridorerna. Stockholm växte och växer fortfarande med en hisnande hastighet och marken där Holgers naturkorridorer skulle leda in till huvudstaden är nu i stället fylld av mestadels fula tättbebyggda bostadsområden, katastrofala marknadsplatser och ett nät av breda hårt trafikerade vägar. Den vackra naturromantiska bild Holger målade upp, får vi i stället tänka oss i våra drömmar om den sköna gröna staden.

Som tur är har vi i Stockholm våra vackra parker som hela tiden utvecklas, för det mesta till det bättre. Stadens centrala gröna rum som Humlegården, Berzelii park och Kungsträdgården är sköna platser att vistas på mitt i storstadens puls. I Vasastan, Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm och på Söder finns hela tiden parkplaner om förbättring av våra gröna oaser och jag ser fram mot att följa alla spännande förändringar framöver.  Men jag ser ändå framför mig Holgers gröna stråk, där man lugnt och fridfullt kunde gå eller cykla ut från Stockholm genom grönskande naturkorridorer ut mot landsbygden.

Idag är Pia Krensler stadsträdgårdsmästare i Stockholm och jag undrar hur hennes visioner om ett framtida grönt Stockholm ser ut?