Vår på Östermalm
18 april 2015
I veckan fick Hedvig Eleonoras kyrkogård en udda gäst. En tjädertupp från de stora skogarna, gick lugnt omkring och betade på kyrkogården när jag gick förbi och många hade samlats utanför smidesstaketet för att fånga gästen på bild. Den hade tydligen vandrat omkring på kyrkogården sedan i onsdags. Jag läste att det är första gången sedan 1911 som en tjäder har synts i Stockholms innerstad, den gången på Kungsholms kyrkogård.
Ett annat trevlig inslag vid Hedvig Eleonora var den glada forsythian som lyste som guld framför kyrkan på Östermalmstorg. Den här ståtliga kyrkan ritades av arkitekt Göran Josuae Adelcrantz och invigdes 1737.
Stureparken som ligger vid Engelbrektsgatan har blivit en riktigt trevlig park efter en viss upprustning, där en del nya, både träd, buskar och perenner har planterats. Här finns också den allra tidigaste blommande Prunus x subhirtella 'Autumnalis' som ibland kan blomma mitt i vintern. Nu blommar Prunus Accolade i den här fina parken. Det är ett skönt lugn här inne, med vackra byggnader som omsluter den ganska anonyma parken på Östermalm. Den här parken ska jag fotografera flera gånger i sommar.
Stureparken - Prunus Accolade
Den högt belägna Engelbrektskyrkan genomgår just nu en renovering och det höga tornet är klätt med byggnadsställningar. Jag märkte att scillans tid nu börjar närma sig sitt slut för i år och det är nog sista helgen som vi kan njuta av de blå mattorna i Stockholm. Nu kommer i stället ett helt artilleri av blommande träd och buskar, tulpaner och perenner och som vanligt undrar jag hur jag ska hinna med att se allt det vackra!
Engelbrektskyrkan som invigdes 1914 här i Lärkstaden på Östermalm och ritades av Lars Israel Wahlman i jugend och nationalromantisk stil. Den här kyrkan har en speciell betydelse för mig eftersom min mormor och morfar gifte sig här 1922.
Min mormor Tekla och morfar Carl Bernhard - som var sjökapten - gifte sig i Engelbrektskyrkan den 29 december 1922 då kyrkan var endast var 8 år gammal. Vigeselförrättare var Teodor Lindhagen. Anledningen till valet av kyrka var nog därför att Tekla bodde och jobbade som hembiträde på Östermalmsgatan 62 och från 1921 på Lilljansplan 3.
Tekla arbetade som hembiträde åt familjen Altoff på Östermalm, som hade sommarbostad på Yxlan i Roslagens skärgård. Tekla som från början kom från Västergötland, följde med ut till skärgården på somrarna. Carl Bernhard ägde tillsammans med sina föräldrar granntomten och på något sätt måste de ha fått kontakt där vid tomtgränsen. Carl Bernhard levde då i ett olyckligt äktenskap och som tur var uppstod det kärlek med hembiträdet hos grannen. Efter en tid skiljde sig Carl Bernhard och gifte sig sedan med den 17 år yngre Tekla. 1925 föddes min mor och jag är evigt tacksam att de möttes där på Yxlan den där sommaren på 1920-talet. Carl Bernhard som var född 1866, hann jag tyvärr aldig träffa då han lämnade jordelivet 1944. Tekla dog i Norrtälje 1973. Idag bor min äldsta syster och hennes man på Carl Bernhards tomt på Yxlan. Vad hade hänt om inte min mormor hade fått anställning hos Altoff på Östermalm? Då hade det här blogginlägget inte blivit av. Tanken svindlar...
Jag kunde inte låta bli att ännu en gång gå upp till den vårblommiga Eriksbergsparken vid Birger Jarlsgatan för att fånga scillan en sista gång för i år. Det vackra pilträdet blir allt grönare och tornet bakom pilen tillhör Johannes kyrka.
Eriksbergsgatan
Min vandring idag gick till största delen på Östermalm, stadsdelen som får en allt finare plats i mitt stockholmshjärta. Att det här är de allra rikaste stockholmarnas stadsdel, bryr jag mig inte så mycket om. Jag är mer intresserad av parkerna och de vackra husen. Det råder även ett skönt lugn inne bland Östermalms kvarter. Om man bortser från Birger Jarlsgatan och Vallhallavägen som är kraftigt trafikerade, så är det nästan idylliskt i de inre kvarteren där gatorna bjuder på fantastiska husfasader. Ibland kanske de är lite väl utsmyckade, men det var förra sekelskiftets stil. Eftersom jag själv bor i ett funkisområde från 1930-40 talet i Bromma, så njuter jag av Östermalms utsmyckade fasader. En annan anledning till att jag har fått en speciell känsla för Östermalm, kan vara att det här är min kära dotters stadsdel! Här vandrar hon till och från jobbet varje dag och berättar ibland om något vackert som hon ser och som hennes far borde fotografera.
Vid Tessinparken finns en gård som fullständigt tar andan ur en, just nu i körsbärsblomningen.
En vilande man och krokus vid Tessinparken.
Under katalpaträdet vid järnaffären på Karlaplan har det planterats mängder av vårblommande lökar och det är just nu oerhört vackert under det spännande trädet som blommar mitt i sommaren. Läs mer om katalpa här!
I Karlavägens allépark har någon smyckat Leo Holmgrens ´´Ung man med handduk´´. Här finns en lista på all konst vid Karlavägen.
Körsbärsblommans dag i Kungsträdgården och jag kände att jag redan efter några minuter i trängseln under träden, blev lite trött på allt rosa. Jag blir lugnare av den vita prunusblomningen...
Det blev västerbottenpaj och kaffe tillsammans med goda vänner vid Grillska husets cafe´ i Gamla Stan. Uppe på terrassen in mot gården till kvarteret Cepheus njöt vi av vårsolen och inne på gården gick den japanska magnolian hemligt i blom...
Pojken som tittar på månen (Järnpojken) hade fortfarande påskgodis omkring sig. Den här Sveriges minsta offentliga staty (15 cm hög) har jag berättat om tidigare, att han kläs med mössor och halsdukar av okända människor och att det betyder lycka i livet om man lämnar en slant och klappar pojken på huvudet. Det är Liss Eriksson som har skapat den här fina statyn som kom på plats här på Bollhustäppan i Gamla Stan 1967.
...och jag kan inte låt bli att bli glad av vaktparder och beridna högvakter och allt vad det heter. Jag är allt annat än royalist, men jag gillar det här. Inte för att jag tycker att det är tjusigt och stiligt, utan för att det nästan blir ett komiskt inslag i dagens stadsbild. Ungefär som Schweizergardet vid Peterskyrkan i Rom. Och så gillar jag leendet på ryttaren i bilden ovan...
