Vecka 38, 2021 - Med ögon känsliga för gröna rum
Vecka 37, 2021 - Slottsturné runt Mälaren
Tänker på startscenerna i den fantastiska dokumentärfilmen ’’Gubben i stugan’’ där man får följa en bilresa från ett stressigt Stockholm som man lämnar på en hetsig motorväg och där vägarna senare blir allt smalare med mindre trafik. Till slut blir allt öde och tyst där i södra Dalarnas djupa skogar. Jag har själv kört vägen fram mot gubbens stuga och vet hur påtaglig stillheten är.
I morse lämnade jag själv ett trafikerat Stockholm och körde E18 mot Västerås och mitt första mål på min slottstur runt Mälaren var Ängsö slott, eller Engsö som jag tror att det nu mer ska heta. När jag steg ur bilen på den tomma parkeringen var allt var helt stilla, förutom en tupp som gol på en gård intill slottsparken. Det där lugnet och den tystnaden var precis vad jag behövde nu. Tuppens galande var bara ett självklart inslag i stillheten.
De flesta slott som är belägna på landsbygden har nästan alltid vackra omgivningar och ofta leder en gammal allé fram till slottet, så även här på Ängsö. På borggården såg jag att delar av parken närmast slottet var en arbetsplats, då den forna parterren återskapas så som det såg ut här under parkens guldår på 1750-talet. Äldre målningar har studerats och en djupdykning i arkivmaterial har gjorts för att få en så lik bild som möjlig av hur det en gång sett ut. På informationsskylten läser jag – Återställandet av Ängsö slottspark är ett samarbetsprojekt mellan Westmannastiftelsen (som idag äger slottet och parken) och Länsstyrelsen i Västmanland.
Det här värmer i hjärtat hos en gammal slottsträdgårdsmästare, när slottsparker återställs så som de en gång sett ut. För visst är det viktigt att blicka tillbaka i historien och lära av de som skapade både trädgårdar och byggnader i en tid då skönhet hade ett annat värde än idag. Jag frågade en trädgårdsarbetare som skyfflade ogräs på gångarna, när parterren skulle vara färdig och han trodde någon gång under nästa sommar, inte förra året som det var tänkt från början. Det hade tydligen blivit något problem bland de inblandade i projektet. Så ett återbesök nästa sommar måste det nog bli.
Tidö slott ställdes in på GPS:en och jag minns att jag under min förra resa runt Mälaren för tolv år sedan, blev helt förälskad i platsen. Idag var det helt öde runt slottet, allt var stängt och jag såg inte en människa. Visst uppskattar jag lugnet den här tiden på året, men ibland kan till och med jag tycka att det blir lite väl tomt.
Det är dock en mycket vacker och fridfull plats och det känns som man faller några hundra år tillbaka i tiden när man vistas runt det fina slottet med den mycket praktfulla portalen. Det som skulle få mig att återvända till Tidö slottspark strax före midsommar nästa år, är de långa pionplanteringarna som leder fram till slottet. Jag tänker mig en bild med den blommande pion-gången och slottet i bakgrunden…
Kort info om slottet:
Holländsk renässansstil och ett av Sveriges bäst bevarade slott från stormaktstiden. Byggdes under perioden 1625-1641 där de stora arkitekterna Tessin d.ä. och Simon de la Vallé var inblandade.
Ägdes i 200 år av släkten Oxenstierna. Idag ägs slottet av David von Schinkel. Leksaksmuseet som fanns här i 40 år flyttade 2016 till Skeppsholmen i Stockholm. Idag finns här i stället MC- och Cykel museum.
Innan jag besökte nästa slott, det kungliga Strömsholm, åt jag mat på restaurang Gula Hästen som ligger just innan slottet. Det blev pasta med fläskfilébitar - som inte smakade någonting, men jag blev mätt och var redo att fortsätta min slottsrunda. I detta hästmecka hade flera gäster ridhjälmar på sig vid borden..!
När jag besökte Strömsholms slott 2009, var det juli månad och ganska mycket folk i parken. Idag såg jag sammanlagt fyra personer och inga störande neonfärgade jackor som var i vägen när bilderna skulle tas. Slottet som stod färdigt 1681 är mycket vackert och det kunde ju inte blivit annat då det var Tessin d.ä. som ritade detta mästerverk. Parken var välskött även om inte alla häckar var nyputsade just nu. Häckar i olika höjder med buxbom, thuja, liguster, avenbok och ansad syren, bildar vackra gröna rum. Kolbäcksån brusade som vanligt runt slottet i den annars så lugna miljön.
Tanken var att jag skulle ´´hinna med´´ ännu ett slott till idag, men Stora Sundby fick faktiskt vänta en dag, eftersom jag skulle checka in på mitt B&B innan klockan tre. Men jag hann trots allt med ett litet besök i Torshälla som var en charmig liten tätort. Nackdelen är att den trevliga småstadskänslan försvinner när gatorna är så trafikerade och när det står mängder av bilar parkerade på historiska platser, som vid det vackra gamla rådhuset.
Så är det ju överallt nu, bilarna härskar och förstör vackra miljöer. En diskussion har nu väckts om Narvavägen och Valhallavägens alléer i Stockholm, som nu är som stora parkeringsplatser. Många, inklusive mig, vill att parkeringsplatserna tas bort. Mer om det senare.
Trots vackra slott och parker idag, blev jag lika glad åt Marys café och B&B som ligger mellan Torshälla och Sundbyholms slott ute på landsbygden. Jag klev in i ett litet paradis med gamla hus och en vacker trädgård. Checkade in gjorde jag på det mysiga caféet, där det även serverades flera olika lunchrätter. Rummet var perfekt för mig, där den vackra sängen med mjuka madrasser lovade gott inför natten. Jag drack kaffe i trädgården under ett äppelträd och åt den godaste kaka jag någonsin ätit. En blåbärskaka med vit choklad som fick mig att sväva en bit ovanför trädgårdsmöblerna!!!
Senare såg jag på Marys Instagram att både Plura och Eric Gadd hade uppträtt i trädgården i somras.
Men visst hann jag med ännu ett slott denna första dag och det berodde på att Sundbyholms slott låg alldeles i närheten av mitt boende. För tolv år sedan bodde vi i hotelldelen på Sundbyholm och åt trerätters middag i slottet på kvällen. Den här kvällen trev det inte någon trerätters middag på ett slott...
Bonde söker fru slottet är fint och med ett vackert läge, även om själva parken inte bjuder på något speciellt för en trädgårdsnörd, men sommarblomsplantringarna framme vid slottet var vackra.
Efter en mycket god sömn och en helt ok frukost, fortsatte jag min slottsturné och åkte mot Stora Sundby, som ligger vid Hjälmarens strand, men ändå nära Mälaren som min resa skulle handla om. Vädret kanske kunde varit något bättre, men 7 grader och regn kunde dock inte ta bort mina förväntningar att se det där märkliga slottet som jag hört så mycket om, men som jag tidigare av någon anledning alltid åkt förbi. Jag visste att trädgården närmast slottet inte var öppen för allmänheten nu, den möjligheten fanns fram till sista augusti. Men i den stora parken utanför, var man välkommen att vandra i.
När slottet uppenbarade sig i den mättade septembergrönskan, blev jag stående och bara stirrade en stund. I Sverige hade jag aldrig sett någon liknande byggnad tidigare, det såg ut som ett slott ur någon saga och det var omöjligt att säga om det var vackert eller bara märkligt och roligt. Det kändes lite strängt på något sätt och det kommer att ta tid att smälta intrycket. När jag närmade mig slottet såg jag hur stort det var och när jag senare läste historien om hur slottet kom till, förstår man hur gränslöst rika vissa adelssläkter var en gång i tiden.
På platsen har det funnits en borg redan på 1200-talet, men nu koncentrerar jag mig på hur det här slottet kom till. Efter det att den gren av släkten Sparre som funnits här i tre sekler dött ut, köpte greve Carl De Geer det slott som då fanns här. Hans hustru ville dock att slottet skulle byggas om för att likna en romantisk riddarborg. Hustrun fick som hon ville och arkitekten som ritat Abbotsford House i Skottland, anlitades och han skapade sedan detta normandiska sagoslott, som tog 16 år att bygga.
Stora Sundby slott stod färdigt 1848 och kunde då visa upp ett spännande tema i arkitekturen. De fyra stora tornen symboliserade årstiderna, tolv mindre torn för månaderna, 52 rum för årets veckor och 365 fönster för årets dagar. Idag är slottet bostad år Mauritz och Ida-Sofia Klingspor.
Det var verkligen intressant att se detta nästan osannolika slott, men som sagt, är det vackert?
När jag 2009 gjorde en liknande resa runt Mälaren, besökte jag även då flera slott, men inte Mälsåker slott. Regnet upphörde och jag tog mig fram till slottet i gammal vacker sörmländsk jordbruksmiljö och som vanligt när man närmar sig gamla slott var naturen vacker. Som historie- och arkitekturintresserad känns det bra att de flesta gamla slott i Sverige med jämna mellanrum renoveras och att de även får behålla sina vackra omgivningar.
Hur som helst blev jag förälskad när Tessin d.ä:s italienska barockslott plötsligt dök upp i den engelska parkens grönska. Liksom vid Tidö slott igår var jag helt ensam här och jag stod länge och beundrade det vackra, men lite slitna slottet vid Mälarens strand. Efter ritningar av Tessin d.ä. (han dyker upp hela tiden under min slottsturné) byggdes slottet på 1660-1670-talen. Jag tycker mycket om fasaden med de tre flyglarna och det här blev nu ett favoritslott i Sverige. Kontrasten från Stora Sundbys ´´roliga sagoslott´´ till detta arkitektoniska mästerverk, var som att jämföra Bert Karlsson med Mozart…
Nackdelen när jag reser i Sverige den här tiden på året, är att alla mysiga slottscaféer är stängda för säsongen, så även här. På en infotavla läste jag att det varit klassiska konserter inne i slottet i somras, vilket fick mig genast att bestämma, att jag en vacker sommarkväll nästa år med all säkerhet kommer att sitta inne i Mälsåkers vackra slott och lyssna på musik. En annan viktig information var att hundar är välkomna när slottet visades, men kanske inte på konserten då Lexus…
På Wikipedia läser jag:
Mälsåker köptes 1943 av den norska legationen och användes till utbildning av norska soldater, de så kallade polistrupperna. I januari 1945 fattade taket eld och slottet brann. År 1951 blev Vitterhetsakademien ägare och ett nytt tak byggdes. På 1960-talet omvandlades slottet till arkiv och ett antal träbjälklag ersattes med betong bjälklag.[1]1993 påbörjade Riksantikvarieämbetet en omfattande restaurering och sedan 2006 är slottet öppet för allmänheten.
Som sista stopp på min roadtrip, besökte jag Gripsholms slott, detta vackra gamla Vasaslott. Jag gick runt utanför det stora slottet och in på borggården, innan jag vandrade in till mysiga lilla Mariefred, för att dricka kaffe på Café Två goda ting.
I bilköerna mot Stockholm på E4:an, tänkte jag att min slottsturné nog borde ha varit en dag längre, men det kommer nog inte dröja länge innan jag rundar Sveriges tredje största sjö igen och kanske att jag då har sällskap med mig.
Väl hemma när jag drack ett glas kranvatten, tänkte jag att vårt dricksvatten ju kommer från Mälaren!
I Norrtälje där jag växte upp och där dricksvattnet hämtades från sjön Erken, sa min pappa alltid att han skulle dricka ett glas Erkenlemonad, nu dricker jag Mälarlemonad!
Vecka 36, 2021 - Minnenas sorl
Det finns en stig inne i skogen ute på östra Djurgården som jag inte visste om för sex år sedan, men som jag nu ofta vandrar med Lexus. På våren är marken fylld av vitsippor och taltrasten sjunger sina vackraste sånger på samma ställe varje år. Idag var allt stilla och tyst, nu när sensommaren snart går över i tidig höst.
På måndagsmorgnarna när jag hämtar Lexus på Djurgården, brukar vi vandra en stund ute på den vackra ön, innan vi fortsätter hem till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Nu i september är temperaturen perfekt för vandringar och ett behagligt lugn råder där ute på Djurgården, speciellt under tidiga morgnar. I morse låg Djurgårdsbrunnskanalen helt stilla och vid Isbladskärret hade några kor morgonmöte vid bryggan. Både Lexus och jag trivdes gott när vi vandrade på stigen i skogen och jag säger det ännu en gång – vad vore Stockholm utan underbara Djurgården!
Förra året flyttade min bror och hans fru tillbaka till Roslagen efter att ha bott sex år på Öland, vilket gör att vi nu kan träffas oftare. Som idag när vi sågs i vår barndomsstad Norrtälje för att minnesvandra en stund. Vi möttes på Verkstadsgatan, där vi växte upp och där jag levde mina första nio år. Vi bodde nästan granne med den lilla vackra fabriken Pytagoras som tillverkade tändkulemotorer. Ovanför oss fanns Södra bergen, en plats fylld av äventyr för oss barn. Nu har ett stort badhus placerats där vi lekte en gång och det är svårt att känna igen sig.
Vi stannade vid platsen där jag hade mitt lilla trädgårdsland som 5-6 åring, där odlandet var starten på mitt långa trädgårdsliv. Jag har svaga minnen hur jag fick några fröpåsar med krasse och ringblommor av tant Holst, som bodde i ett av de två punkthusen på gården. Vi såg även syrenhäcken där jag hade mitt gömställe inne i de stora buskarna, dit jag kunde fly undan leken när jag behövde min egentid. Den egentiden som jag sedan behövt genom hela mitt liv och som möjligen varit ett hinder för mina förhållanden med kvinnor. Min bror hade andra minnen, lite livligare och med mer bus.
Vi fortsatte upp i Södra Bergen, såg ut över staden från utsiktsplatsen och kom självklart in på vad vi tycker om de två höghusen i det nya bostadsområdet vid hamnen. De har ju tagit plats efter de två höga silos som fanns där tidigare och de som är positiva till de höga husen, säger att det är väl bättre med två bostadshus än två fula silos. Visst, men var man tvungen att bygga lika högt igen? Husen runt omkring är fina och det hade blivit mer småstadskänsla om höjden varit max fem våningar, tyckte vi båda. Men ingen av oss bor ju i staden längre och utvecklingen rör ju faktiskt de som lever i Norrtälje. Trots vår tveksamhet till vissa nya byggnader i stan, så var vi överens om att det finns mycket fint kvar i vår barndomsstad.
Det blev en mycket trevlig vandring med samtal om minnen från vår barndom, men även om vad som händer idag. Bror bjöd på lunch på mysiga restaurang Åtellet och vi gick längs ån tillbaka till vår startpunkt.
Vecka 35, 2021 - Stockholm i september
