Veckodagbok november - december 2019
Vecka 43, 2019 - Stockholm i oktober
21 oktober – måndag
Vi möttes även i år på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Idag träffade jag Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening ännu en gång. Förra året i mars signerade jag 20 stycken Stockholms gröna rum-böcker som hon hade med sig och idag var det dags igen. Vi hade en trevlig pratstund, men tyvärr smakade kaffet inte som kaffe bör smaka. Skärpning, bra kaffe är mycket viktigt nu för tiden. Förr kunde man pina i sig nästan vad som helst i kaffeväg, men idag kräver de flesta kunder riktigt gott kaffe!
Långsamt vandrade jag omkring en stund i stan och fotade i Kungsträdgården och i Berzelii park. Kungsans berömda Prunus ’Accolade’ glödde vackert i orange, träden som om ett halvår svämmar över av rosa blommor i de två mycket uppskattade alléerna vid dammen.
22 oktober – tisdag
Ännu en sömnlös natt med värk i leder. Såg en film klockan fyra på morgonen. Besökte läkare och benet undersöktes med ultraljud på S:t Görans sjukhus. I morgon ringer jag sjukgymnasten! Längre vandringar i mina drömmars stad får vänta en tid nu. Gömmer mig i Brommanästet med böcker och en äventyrsserie på Netflix. Men jag är verkligen inte bra på att vara inne hela dagarna, så korta promenader blir jag tvungen att ta.
Ingen utlandsresa är planerad, eftersom jag bestämt mig för att inte flyga mer, på grund av flygrädsla och tankar på miljön. Vi får se hur det blir med det framöver. Tänker tillbaka på alla fantastiska trädgårdar som jag besökt under mina resor i Europa. I Italien har jag har sett magiska Ninfa i ett stilla regn och fantastiska Villa d´Este och Villa Lante, när jag reste med Rosebuds trädgårdsresor. Den magiska trädgården på ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore, där vita påfåglar dansade framför blommande magnoliaträd med Alpernas snöklädda berg omkring, var det vackraste jag sett i hela mitt liv, se här! I Florens hade vi turen att komma till Bardini garden, där den långa pergolan fylld med blåregn, var i sin bästa blomning och där staden med den vackra katedralen låg nedanför oss och hela Fiesole var som ett blommande paradis.
Vid Comosjön såg vi de fyra fantastiska trädgårdarna vid Villa Carlotta, Villa Balbianello, Villa Melzi och Villa Monastero. Dit längtar jag tillbaka för att se dessa platser även under våren. Trauttmansdorffs underbara trädgård på gränsen till Österrike såg vi i blomstermånaden april. Hela Amalfikusten var sagolikt vackert och San Michele på Capri hade jag länge längtat efter att besöka och det kändes som vandra i en dröm på den fantastiska platsen där högt uppe på berget. Den senaste magiska trädgårdsupplevelsen utomlands var i La Mortella, en mycket vacker tropisk trädgård på den italienska ön Ischia, som vi besökte en dag när ett ljummet regn föll över oss och jag fotograferade under paraplyet.
Men jag har även upplevt magiska ögonblick i andra länder än Italien, som när blåregnet blommade över bron i Monets Giverny i Frankrike, där trädgården var som ett blommande paradis. Jag har också kommit perfekt i tid till Malaga, just när de blå jakarandaträden blommade och gjorde stadens parker och gator nästan onaturligt vackra. Under en resa med jobbet till Kina, besökte vi Pekings botaniska trädgård när körsbärsträden blommade, en mycket speciell upplevelse. Jag får ta tåget framöver!
23 oktober – onsdag
Det var omöjligt att stanna inomhus idag, så jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att vila, fram till april. Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.
I ett stillsamt tempo tog jag mig runt och trivdes gott i vardagslugnet på holmen. Mina vanliga besöksplatser var stängda för säsongen, så jag kunde varken prata rosor med Kerstin på Rosängen, eller samtala en stund med trädgårdsmästare Christina på Stora Henriksvik, där caféet öppnar i maj 2020 igen. Trots det så stannade jag en stund på dessa vackra platser och drömde om våren, då allt startar om igen.
Lyssnade vidare på Winnerbäcks nya skönt vemodiga album Eldtuppen.
Passande just nu är ´´Stockholm i okt´´
Stockholm i oktober kan va
Som metall mot metall i passagen ner mot Ropstens station
Som cigarettrök och ozon
Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron
En båt lägger till vid en kaj
Och en lång skakig kryssning är över
Och Riddarfjärden visar sin charm
På Mariaberget stack du handen under min arm
24 oktober – torsdag
Många gånger har jag med bil passerat kyrkan och bara sneglat in för att sedan fortsätta någon annanstans. Det har aldrig blivit av att besöka Bromma kyrka, som ju ligger i min ´´by´´ men 6 kilometer från mitt hem och på gränsen till Spånga. Jag visste att den vackra rundkyrkan var en av Stockholms äldsta byggnader som uppfördes under andra hälften av 1100-talet, 100 år innan Stockholm grundades av Birger Jarl. Idag stannade jag för att se den vackra gamla kyrkan på nära håll och jag blev mycket förtjust i den grova ljusa fasaden.
Just nu renoveras byggnaden och en ny absid (kapell) byggs i anslutning till vapenhuset. En ny klosterträdgård med örtagård, en liten damm och meditationsplats anläggs också utanför kyrkan, vilket ska bli mycket intressant att se resultatet av. Det var rörigt på platsen nu och på en informationstavla läste jag att arbetena skulle vara klara nu i oktober. Den tidsplanen kommer såklart inte att hållas, men jag hoppas att allt är klart till våren, då jag kommer att återvända hit till Bromma kyrka, där Nils Ferlin ligger begravd på kyrkogården intill. Förseningen av renoveringen beror på ett fynd av tre ´´mystiska´´ skelett från 1600–1700 hittades i kyrkans golv. Arkeologer analyserar nu fynden och jag väntar med spänning på resultatet! Vilka var kvinnan och de två männen?
25 oktober – fredag
Lexus var på besök i Brommanästet eftersom Cecilia var och såg Uno på Strandvägen 1. Vi vandrade bort mot koloniträdgårdarna i Johannelund och mötte flera andra hundar. Ännu en gång kunde jag konstatera hur oerhört vänlig Lexus är. Han viftar glatt på svansen vid varje möte med en annan hund, men flera gånger möttes han av ett ilsket morrande. En Djurgårdshund kanske inte är helt accepterad här i Bromma…
27 oktober - söndag
Vintertid...eller normaltid!
Vecka 42, 2019 - Höst vid kanalen
14 oktober - måndag
Efter att ha röntgat mitt onda knä på Läkarhuset Odenplan, fortsatte jag ut i regnet till Blockhusudden. Motvilligt och med regnkappa på sig, klev Lexus ut i det blöta och vi gick en snabb promenad runt Parkudden.
Jag fick ännu en fråga om jag ville leda en stadsvandring med en grupp i Stockholms parker i. En trädgårdsförening var intresserade av att se parkerna i maj, men jag blev ännu en gång tvungen att tacka nej. Att stå inför folk och berätta är inte något jag inte utsätter mig för. Tänker tillbaka på skoltiden då det var tvunget att hålla föredrag inför klassen!
15 oktober – tisdag
Har jag sagt att jag älskar Djurgården?
I oktoberregnet gick vi från Djurgårdsbrunn, förbi den gamla anrika roddarföreningen och Benny Anderssons Villa Lido, bort till den nya Folke Bernadotte-bron. Askens löv föll över oss och det är bara att acceptera att hösten tar ett allt stadigare grepp. Vi fortsatte över till Rosendalssidan på södra Djurgården och tillbaka till Djurgårdsbrunn, där Tokyokörsbärsträdet lyste vackert orangerött tillsammans med röda getrisbuskar.
Den här tiden på året är det lugnt på Djurgårdens strandpromenader under vardagarna, endast några hundvandrare och lunchlöpare trotsade regnet idag. Trots att vi blev blöta, njöt både Lexus och jag av den här sköna vandringen och torkade oss sedan i ett gammalt varmt 1800-talshus vid Blockhusuddens strand. Vandringarna blir inte så långa nu när mitt knä värker, men jag hoppas att vi snart kan gå som vanligt igen. Röntgen visade ett slitet knä, efter tre tidigare operationer. Omöjligt att sova på nätterna. Smärtstillande och vidare undersökningar. Det är inte bara fördelar med att vara en fri pensionär.
16 oktober – onsdag
Vi gick förbi Wallenbergs slottsliknande grosshandlarvilla på Täcka udden här ute på östra Djurgården, med sin vackra och extremt välskötta park. Här finns fantastiska träd, bland annat en av Djurgårdens vackraste ekar och en mäktig blodbok nere vid strandpromenaden. Den stora parken är omgärdad av ett vackert smidesstaket med välklippta taxus- och thujahäckar och i maj blommar mängder av sagolikt vackra magnolior och ädelsyrener. För att hålla denna perfekta skötsel, krävs ett ständigt användande av olika bullrande trädgårdsmaskiner. Gräsklippare, trimmer, häcksax och lövblås spräcker ofta tystnaden här ute på udden från Täcka uddens maskiner, vilket ibland stör känsliga Djurgårdsvandrare. Dags för robotgräsklippare kanske?
Nu mulchas löven överallt på Djurgården, vilket gör gott åt mikrolivet i gräsmattorna. Förr skulle alla löv krattas bort från gräsmattor på hösten, nu smulas de sönder med gräsklippare och blir till den finaste näring. Självklart ska man inte lämna för mycket löv, som då lägger sig som ett lock över gräset.
17 oktober – torsdag
Regn och nordliga vindar på udden. Tända lampor mitt på dagen!
Min bror med fru, som nu för tiden bor på Öland, kom på besök till Blockhusudden för första gången. Det blev fika och vi hade mycket att prata om. I Stockholm jobbade min bror och jag ihop i 27 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, men nu ses vi endast en gång om året. Innan de tog sin husbil och drog vidare, gick vi runt vackra Parkudden med hundarna. Lexus träffade sina ´´kusiner´´ Uffe och Messi som är två coola Border terrier.
Altanen är färdig!
18 oktober – fredag
Trädgårdsarbete på Blockhusudden. Skogs- och kanalvandring och nu lyser lindarna som guld längs Djurgårdsbrunnskanalen. Mot kvällen regn.
19 oktober - lördag
Efter ännu en vaken natt med värk i axlar och knä, blev det långfrukost och sedan fortsatt trädgårdsarbete. Idag satte vi mängder av tulpanlökar och nu är det lika bra att gå i ide och vakna i april!
På eftermiddagen sprang Cecilia och hennes son Felix, loppet STHLM Apocalypse, som gick från Kaknäs till Fiskartorpet, en sträcka på 8 km. Under loppet dök zombies upp, som försökte ta löparnas tre liv, i form av tre band som hängde fast vid klädseln. Vi hejade efter banan och Cecilia hade som tur ett liv kvar vid målgången!
20 oktober - söndag
När jag på morgonen körde över Djurgårdsbrunnsbron och lämnade vackra Djurgården för den här gången, såg jag att nattens regn slitit av mängder av löv från träden längs kanalen. Jag är glad att jag tog bilder tidigare i veckan.
Hemma i Brommanästet såg jag Bajen slå Malmö FF med 2-0 och guldstriden fortsätter!
Vecka 41, 2019 - Är alla bilder redan tagna?
Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
/Maria
Läs svaret här!
7 oktober – måndag
När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.
Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!
8 oktober – tisdag
Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!
Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.
På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.
Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!
9 oktober – onsdag
Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.
Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.
Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.
Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.
10 oktober – torsdag
Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.
Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!
Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!
Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.
11 oktober – fredag
Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!
Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.
På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...
12 oktober – lördag
Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.
Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!
När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!
Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!
13 oktober – söndag
Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.
Vecka 40, 2019 - Höst på Djurgården
30 september - måndag
Det väntas regn och blåst i veckan, men den här sista septembermorgonen på Blockhusudden var det helt stilla, med ett vackert ljus som trängde genom molnen. Grävningen för dränering kring huset på udden är klart och nästa vecka snickras en ny altan år Cecilia. Djurgårdsförvaltningen har nu börjat riva sina vackra sommarblomsplanteringar och snart kommer tusentals blomsterlökar att sättas i Djurgårdens trädgårdar och parker. När jag själv jobbade tyckte jag om att sätta lök, det är nästan som det första vårtecknet!
Besökte ett nästan folktomt Skansen och brydde mig som vanligt endast om trädgårdarna. Jag har lite svårt för djur i fångenskap, även om jag vet att djurparker är viktiga, bland annat i sitt arbete att rädda utrotningshotade djur. I rosenträdgården blommade fortfarande flera olika rosor och i underbara Skogaholms herrgårds köksträdgård fotograferade jag ännu en gång min favoritvy in mot lusthuset. Den vyn finns som bloggens headerbild, likaså som omslagsbild på Stockholms gröna rums Facebooksida. Det lite hastiga Skansenbesöket avslutade jag vid vackra Skånegården, med sin fina trädgård där planteringarna omgärdas av låga buxbomshäckar. Alla dessa platser är mycket fina och jag försöker göra ett eller två besök på Skansen varje år.
Det bor nu fyra hundar på Blockhusudden, sedan den söta lilla valpen Ludde nu flyttat in hos Billy och Eva. På eftermiddagen var vi där för att hälsa Bichon Havanaise-valpen hjärtligt välkommen till udden. Han är alltså av samma ras som Lexus och vi hoppas att dom kommer att bli bästa vänner framöver. Ännu så länge får dom inte träffa varandra, eftersom Ludde måste vaccineras först. Tack för kaffet Billy och Eva!
1 oktober – tisdag
Efter en sömnlös natt med axelvärk åkte jag till vårdcentralen hemma i Bromma och fick fungerande värktabletter. Troligen har jag fått en inflammation i axlarna efter att ha simmat fjärilssim och ryggsim på Skiathos...!
2 oktober – onsdag
Sov hela natten utan värk och vaknade utvilad och nöjd. Efter en lång frukost gav vi oss ut på morgonvandring, Lexus och jag. Vi gick genom den oktobertysta skogen bort till Manilla och sjövägen tillbaka. Villa Mullberget ska nu renoveras. Det mörka vackra huset som är ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och vars fasad består av mörkbrunt träspån. Det finns så många vackra byggnader längs stränderna på Djurgården och Villa Mullberget är en av favoriterna!
Träd och buskar lyser allt mer av höstens härligt starka färger och i strändernas vildrosor finns i år ovanligt mycket nypon. När vi gick förbi Blockhusuddens brygga anlände den gamla båten Gurli, som byggdes 1871 på Bergsunds mekaniska verkstad på Södermalm. Hon hade med sig resenärer från Nackasidan, som när de steg iland stressade bort mot buss 69, för fortsatt färd in mot staden där arbete väntade. ´´Hemma´´ vid stenbryggan utanför lusthuset stod en man och fiskade, det såg fridfullt ut. Lexus och jag gick hem och vilade en stund efter vandringen.
Planteringarna med de vackra färgstarka sommarblommorna vid Rosendals slott, som i år varit så oerhört uppskattade, kommer nästa vecka att rivas eftersom vårens blomsterlökar ska sättas där. Idag fotograferade jag dessa planteringar för sista gången och de röda dahliorna XXL Taxco, var fortfarande helt fantastiska. Troligen kommer Cecilias växtarrangemang vid Rosendals slott i år att finnas på ett mycket speciellt ställe nästa år! Cliffhanger! Från slottsparken ser man nu nya Folke Bernadottes bro och det känns verkligen som om den här vackra undangömda slottsparken har blivit aningen mer exponerat sedan bron invigdes!
Barcelona slog Inter i Champions league, trots uruselt spel!
3 oktober – torsdag
Regn och blåst under hela natten och jag börjar faktiskt bli lite sänkt av höstens annalkande mörker och kyla. Nu gäller tjocka kläder, varma element, stora mängder stearinljus och heta bad i åtta månader, innan ljuset och värmen återvänder i vår och det är nu när mörkret blir allt mer påtagligt som pensionärslivet sätts på prov. Det gäller att ha en plan och intressanta uppdrag för att härda ut.
Idag började Djurgårdsförvaltningen sätta blomsterlök på Rosendalsterrassen. För att få maximal effekt, sätts narcisslökarna tätt och runt dammen blir det nu nio olika sorter.
4 oktober – fredag
Som vanligt var jag alldeles för tidig, när Lexus skulle vaccinera sig vid Sundbybergs veterinärpraktik. Så innan det var dags för sprutan i nacken, gick vi omkring en stund i det gamla villaområdet Duvbo, Lexus kissade och jag tittade in i de gamla trädgårdarna. Förra året då vi besökte den här praktiken, tyckte vi att bemötandet inte var så som man förväntar sig, men tänkte att vi kanske hade otur och råkade ut för någon stackare som hade en dålig dag. Idag när Lexus ropades upp och vi fick komma in i ett litet undersökningsrum, svarade inte ens veterinären på min hälsning och hon brydde sig inte heller om att hälsa på Lexus, som självklart kände sig stressad i den här miljön. Jag sa att han är en ganska känslig kille, så han kommer nog att skrika när han får sin spruta. Hon svarade inte utan frågade om hon skulle sätta på munkavle på honom. Det får du avgöra sa jag, han brukar inte bita. Det är väl inte jag som ska avgöra det, jag känner inte hunden, svarade hon surt.
Under hela besöket kändes veterinären arg, sur och otrevlig och det var verkligen inte det Lexus och jag behövde den här förmiddagen. Ska inte en veterinär vara vänlig mot djur som de ska behandla och som befinner sig i en stressad miljö. Har man vanligt folkvett så hälsar man väl även på sina kunder. Jag har alltså ännu en gång råkat ut för en människa som fullständigt har missuppfattat sin roll i arbetslivet. Vi betalar ju för att veterinären den här gången ska utföra en vaccination! Jag vill verkligen inte bli bemött på det här sättet när jag köper en tjänst, vad det än handlar om. Speciellt när det handlar om min bästa och underbara kompis. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot på detta ställe igen!
5 oktober - lördag
Färden gick mot Roslagen för att hälsa på min syster på skärgårdsön Yxlan. Hon blev ensam nu i somras då hennes man Johan plötsligt lämnade jordelivet och nu kämpar hon vidare på sin vackra skärgårdstomt, dit min morfars far Knut Söderholm anlände på 1870-talet och som varit i släkten sedan dess. Vi hade en trevlig stund med god lunch och utsikt över Furusundsleden, där en ensam segelbåt krängde i vinden, när vi åt den goda smörgårdstårtan.
6 oktober - söndag
Cecilia, Lexus och jag åkte till återvinningscentralen i Bromma med ett stort lass skräp! Och Hammarby vann över Djurgården!!! Jag vet att jag ofta befinner mig på Djurgården, men Bajen är lagen i mitt hjärta här i Sverige! Den största platsen i fotbollshjärtat tillhör Barcelona!
Nu väntar en Brommavecka, men på tisdag åker jag med Lexus till frisören…
Åka bil! På väg mot Roslagen!
