Vecka 52, 2018 - Sista dagboken!
24 december – Julafton
Ett tunt lager snö täckte Stockholm. Minus 7 grader på morgonen och sångsvanarna trumpetade födelsedags-fanfarer för Cecilia i viken på Blockhusudden - Grattis min kära som fyller år på självaste julafton! Det blev jul-lunch och tårta, innan vi åkte mot Roslagen för att fira julafton på Westermossen, där min systerdotter Therese bor med sin Tobias! Vi åkte från Djurgården till en annan djurgård, där får, höns och hundar firade jul på sitt sätt.
Vi fick vår vita jul och här 7 mil norr om Stockholm, passerade termometern -10 strecket under kvällen och det knarrade trivsamt under kängorna i snön. Fåren har öppen passage in till ladan där en hage med värmande halm täcker golvet, trots det vistades de ute i mörkret, denna kalla julkväll. Therese ropade in de sju fåren, som med sina tjocka pälsar kom in till oss och vi matade dem med grönkål, vilket var mycket uppskattat. Hönsen sov lugnt i sitt hus!
Inne i den varma stugan umgicks vi med nära och kära och hade en mycket lugn, skön och trevlig afton. Vi åt god mat och Lexus trivdes med de två tikarna i huset, en intensiv kväll för lill-killen som somnade gott i bilen när vi lämnade Westermossen. Motorlampan i bilen höll sig lugn idag och 308:an tog oss på kvällen tryggt och fint genom landsbygdens och skogens julpyntade gårdar, på väg hem mot huvudstaden.
Nu väntar dagar med vila!
27 december – torsdag
Långvandrade på hala vägar och trottoarer hemma i Bromma på morgonen. Nollgradigt! Lyssnade på ljudbok om Vilhelm Mobergs liv, nu när han i slutet av 1940-talet började skriva Utvandrarna. Mycket intressant! De tog honom 10 år att skriva de fyra böckerna i utvandrarserien.
Cecilia och jag gick på bio och såg Lyckligare kan ingen vara, som var helt OK. Vackra Stockholmsvyer. Filmstaden Sergel.
28 december – fredag
Trots att det är långt kvar, så längtar jag intensivt efter de första vårtecknen. Jag tyckte faktiskt att sparvar och pilfinkar kvittrade på ett hoppfullt sätt igår och jag inbillar mig säkert bara när jag tyckte att ljuset var något annorlunda, om man jämför mot förra veckan…!
29 december – lördag
Frukost framför SVT:s ’’När Domus kom till stan ’’ från 2004, en skrämmande dokumentär om hur svenska städers stadskärnor fullständigt förstördes av varuhusens stora fyrkantiga lådor. Gamla vackra hus och kvarter revs för att svenska folket skulle få handla billigt på Domus, Epa och Tempo. Vad hände egentligen på 50-talet 60-talet och 70-talet? Hur kunde detta vansinne få ske?
Jag minns när Domus kom till min uppväxtstad Norrtälje. Vi tyckte att det var väldigt märkvärdigt och fint med ett eget varuhus där bland alla gamla trähus på Tullportsgatan. Nu är det Åhléns som tagit över platsen. Vilka städer klarade sig egentligen från dessa stora varuhus och parkeringshus, som placerade sig vid gamla torg, invid kyrkor och på andra känsliga platser?
Det är Anders Wahlgren som i programmet skildrar en av de största stadsomvandlingarna i modern historia. Han gjorde även på 90-talet de mycket bra dokumentärerna om Stockholms förvandling – Staden i mitt hjärta, Stadens själ och En kluven stad. Skrämmande filmer om hur Stockholms city förvandlades till en smaklös och ogästvänlig plats i vår huvudstad.
30 december – söndag
Då har jag nått målet att skriva dagbok här på bloggen i ett år. Mitt första år som pensionär är slut! Snart inleds mitt andra fria år och då återgår jag till vanliga blogginlägg om Stockholm, natur och trädgård, växter, konst, vandringar och resor – men inte i dagboksform!
Det har varit en intressant resa att varje kväll med ord berätta vad som hänt under dagen. Om jag känner en saknad av att skriva om mina dagar, kanske jag börjar skriva en ´´riktig´´ dagbok med mina innersta tankar. Den skulle jag givetvis inte publicera på bloggen, även om antalet besökare då troligen skulle öka…
Som vanligt finns allt jag skriver och fotograferar kvar i bloggens arkiv, som man når i menyn till vänster i bloggen och där finns också dagboken!
Tack alla ni som hängt med och nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År!
Årskrönika 2018
Vecka 51, 2018 - Vintersolståndet
17 december – måndag
Det är något speciellt med måndagsmorgnar nu för tiden, då jag utan dåligt samvete kan ligga kvar i sängen så länge jag vill, för att sedan ta en lugn och lång frukost. Men det har tagit mig nästan ett år att riktigt bli av med det där dåliga samvetet, att inse att jag verkligen har gjort rätt för mig under mina 48 år som trädgårdsarbetare. Att jag har rätt att njuta av friheten. Men nu har jag borstat bort Luther från mina axlar och kan jag vara pensionär i lugn och ro.
Den här morgonen möttes jag av ett julkortsvackert Stockholm när jag såg ut över Kungsholmen. Träden var smyckade med fluffig nysnö och Ulvsundasjön låg helt stilla. Jag tog tunnelbanan in till stan för att ta några bilder i ´´mina´´ parker - Humlan, Kungsan och Berzelii! Vackert var det och jag hoppas att snön får vara kvar en stund. Linné i Humlegården träder fram extra tydligt nu när snön lagt sig på hans kropp. En mycket ståtlig staty över vår blomsterkung är det och när Linné som skapades av Frithiof Kjellberg avtäcktes 1885, blev verket så framträdande på platsen, att många inom staden ville döpa om Humlegården till Linnéparken. Det hade varit helt ok för mig…
Klippte håret på Brommaplan. PW hem.
Bilen bråkar fortfarande och det ska kosta mig 35 000 att få ordning på problemen. Jag funderar på att leasa en bil nästa år!
Tvättstuga!
Fixar lite med bloggens Årskrönika! Återblick! Sammanfattar året!
Bara två veckoinlägg kvar nu på bloggen, det här första året som pensionär. Det har verkligen varit något av ett arbete att få ihop denna veckodagbok och även om det kommer att bli skönt att slippa pressen att skriva alla 52 veckor som jag lovat, så blir det nog en aning tomt ändå efter nyår. Men jag kommer självklart att fortsätta blogga när jag har något att berätta. 180 sidor Word dokument har det blivit hittills.
18 december – tisdag
Kungen som är Cecilias högsta chef, bjöd alla sina anställda på traditionell jul lunch på Kungliga Slottet idag.
Lexus och jag vandrade i det sagolikt vackra vinterlandskapet, där Djurgårdens månghundraåriga ekar stod som snöklädda konstverk efter helgens snöfall. Snötyngda buskar bugade sig för oss när vi passerade vår älskade vitsippsskog, där anemonerna om fyra månader kommer att täcka marken.
Sångsvanarna tutade i viken och även om det inte på något vis är vackert, väcks en vårlängtan i mig. Längtan efter en annan årstid står alltid i motsats till att fånga dagen – Carpe Diem. Jag är allierad med båda sidor. Försöker alltid leva i nuet, men utan längtan blir livet ledsamt. Just nu längtar jag - förutom till de första vårtecknen - till Italien, Gotland, Österlen och sommar-Stockholm. Som alltid!
När jag skriver detta spelas ett klassiskt stycke från min Spotifylista. Ett stycke som drabbar mig lika starkt varje gång jag hör det. Capriol Suite 2 – Peter Warlock.
Jag har inte julpyntat något i Brommanästet. Ingenting! Men hos min julälskande Cecilia trivs jag bland hennes julstjärnor och glittrande julprydnader i det varma hemmet ute på Blockhusudden, där skärgården möter staden.
20 december – torsdag
Stockholm blev verkligen julkortsvackert när snön föll i helgen, men nu har det mesta tyvärr smält bort och staden ser så där decembergråtråkig ut igen!
Innan jag åkte in till stan för att titta på klappar, gick jag runt 3 kilometer i snabb takt här hemma i Bromma, med Runkeeper och Jens Liljestrands bok om Vilhelm Moberg i öronen. Jag vet att det inte är någon lång sträcka, men tillräcklig för mig en tidig decembermorgon. Dusch och sen tunnelbana till Gamla Stan. Jag hade tänkt slippa City, för att i stället vandra omkring lugnt och harmoniskt i medeltida kvarter med små spännande butiker i Staden mellan broarna - så var faktiskt det officiella namnet på Gamla Stan fram till 1980.
Jag om någon borde väl veta att detta är en önskedröm. Västerlånggatan idag är som alla vet en enda lång mardröm med krimskramsbutiker och det blir bara värre för varje år som går. Jag tror inte att jag såg en enda genuin butik på den gatan idag, utan överallt visas hjälmar med vikingahorn, tröjor med Svenska flaggan, Swedish fika och figurer av Pippi Långstrump i plast. Till och med Kurt Svenssons gamla konsthandel på Västerlånggatan 76 har blivit en krimskramsbutik. Jag jobbade en gång i tiden i Kurt Svenssons trädgårdar i Spånga och Vaxholm. Skylten - Kurt Svensson konsthandel - över butiken finns dock kvar! RIP Kurt!
Stockholms äldsta kondis på Järntorget - Sundbergs konditori från 1785 - har nu fått en ny granne tvärs över det gamla torget – Burger King! Gamla Stan är ej som förut…
Österlånggatan är dock fortfarande en trevlig gata att vandra på och uppe på Bollhustäppan var Järnpojken klädd i tomteluva och kvarteren runt stadens äldsta gata Köpmangatan, är en av mina favoritplatser i Stockholm. Apropå Gamla Stan, så har min kompis Per nu fått nytt jobb och sitter i ett av husen på Skeppsbron, med utsikt över Stockholms inlopp! Grattis till det jobbet!
Vistelsen i stan idag, var som att åka karusell och bergochdalbana på samma gång. Mina gener är från Roslagen och jag är inte direkt bekväm med julträngsel och för mycket folk omkring mig. Tankarna gick tillbaka till den där saltvattenbassängen på spat i Reinfelden, Schweiz, där vi stilla flöt omkring med lugn pianomusik under vattnet. Yr i huvudet gick jag vidare Drottninggatan upp mot Odenplan, för att därifrån ta mig hem till Brommanästet igen. Men i morgon ska Cecilia och jag ut i julstressen igen! Hon får stötta mig!
21 december – fredag
Vintersolståndet och ikväll kl. 23.23 vänder det! Sen går vi mot våren!
Trots mycket folk på stan så var det fint att julhandla en stund med Cecilia idag och jag blev inte yr! God mat åt vi på Wok-house på Regeringsgatan 26!
22 december – lördag
Nu har det vänt! Den här dagen är 1 minut ljusare än igår!
Nu återtår endast en vecka att skriva i denna veckodagbok om mitt första år som pensionär!
Vecka 50, 2018 - Julresa till 3 länder
10 december – måndag
I helgen kom min dotter hem från Schweiz, där hon vistats några dagar i Basel tillsammans med sin halvsyster. Basel i Schweiz ligger precis på gränsen till både Tyskland och Frankrike, där städer och byar nu har smyckats med julprydnader – extra allt! Colmar i Frankrike såg ut som en julpyntad sagostad och är tydligen en av de mest jul-smyckade platserna i Europa. Det är väldigt lätt att förflytta sig mellan de tre länderna, vilket de också gjorde.
I morgon kommer Cecilia och jag att göra samma resa, då hon fått den största delen av vistelsen av mig i julklapp. Vi kommer dock även att lägga till Strasbourg i Frankrike under vår resa. Cecilia älskar julen och hon är även född på julafton, så jag tror nog att hon kommer att tycka om den här resan. Hon kommer också att bli huvudansvarig för fotograferingen under den här julresan!
11 december – tisdag
Skrivet 07.30
Jag ska erkänna att jag verkligen inte är någon cool resenär, trots att jag reser ganska mycket. Ikväll reser Cecilia och jag till Basel i Schweiz och jag hade såklart lite svårt att somna igår. Tankarna bar iväg till flygplatser och tågstationer och att all planering ska stämma. Det är ju väldigt sällan jag åker på charterresor, utan på mina resor får man själv se till att komma på rätt buss/tåg och att hitta till hotellet och som den här gången, sent på kvällen. Som tur är har min reseplanerande dotter även pusslat ihop den här resan, så egentligen borde jag inte vara orolig alls!
Just när vi landat på Basel-Mulhouse-Freiburgs flygplats vid niotiden på kvällen och fick igång mobilerna, möttes vi av nyheten att ett terrordåd begåtts i Strasbourg samtidigt som vi flög. Det som kändes skrämmande var att vi hade tänkt besöka julmarknaden i Strasbourg, där nu fyra människor skjutits till döds och många skadats allvarligt, av en ensam 29-årig terrorist. Skakade av händelsen tog vi bussen från flygplatsen som ligger i Frankrike och åkte 6 kilometer till Schweiz och Basel där vi skulle bo. Innan vi somnade fick vi planera om vår vistelse, men vi bestämde också att händelsen trots allt inte skulle förstöra den här resan som var min julklapp till Cecilia.
12 december – onsdag
Vi vandrade in till Basels stadskärna på morgonen och gick via det mysiga området vid St. Alban där en liten kanal som flöt invid de vackra korsvirkeshusen förde oss ner till Rhen som är Västeuropas största flod. Den flyter från Alperna och Bodensjön i Schweiz, genom Tyskland, Frankrike, Nederländerna och har sitt utlopp i Nordsjön. Vi kom upp till katedralen vid Münsterplatz, där en av alla julmarknader fanns, med mängder av stånd där det såldes allt man kan tänka sig i julprydnader. Cecilia glittrade ikapp med julkulor, julstjärnor och tomtar och vi åt en sen frukost innan vi fortsatte till de andra marknaderna intill.
Det blev varsin mugg med Glühwein vid den största julmarknaden, där Cecilia hittade en julkula som liknade Lexus. Vi gick sakta omkring i den mysiga stadskärnan och det var någon minusgrad, men ingen snö. Basel är en helt fantastisk spårvagns-stad och vi lärde oss de linjer som vi behövde till hotellet och tågstationen. Efter att ha vilat benen på hotellet under eftermiddagen, åkte vi spårvagn 15 in till stan igen för att se på den vackra julbelysningen och vi åt också middag på en mysig restaurang.
13 december – torsdag
Som vanligt blir jag ganska stressad på flygplatser och tågstationer och har ofta svårt att fokusera på alla informationstavlor, men Cecilia har som tur är inte samma problem, så till slut satt vi på tåget som tog oss till Colmar i Frankrike. Colmar är en av Europas juligaste städer och var huvudmålet på vår resa. Tanken var att vi först skulle åka till Strasbourg och sedan besöka Colmar på hemvägen, men efter terrordådet fick vi ändra planer. Jag läste även i tidningen att julmarknaden i Strasbourg nu hade stängt.
I Colmar blev jag förälskad av de fantastiska och sagoliknande husen som kantade gatorna och kanalen som flöt genom den underbara lilla staden. Här var det verkligen ´´mer jul´´ och för mig som ju inte direkt är någon julälskare, blev det ändå en mycket trevlig vistelse bland alla galet pyntade hus. Jag gladdes även åt att mitt sällskap trivdes så gott i allt detta överflöd av julprydnader och julstånd, där tjocka mössor var väldigt populärt. Cecilia köpte en röd glittrande och till och med jag köpte en varm skön mössa som jag gömde mig i.
Vi hade planerat att stanna hela dagen så att vi skulle få se stadens julbelysning i mörkret, men det blev en alldeles för lång väntan och vi frös i minusgraderna, så vi tog tåget tillbaka till Basel innan mörkret. Det blev en underbar och rolig dag och efter två intensiva dagar med runt 17 000 steg under stadsvandringarna, väntar nu en avslappnande sista dag på resan.
14 december – fredag
Spårvagn 10 tog oss till tågstationen Bahnhof SBB, där vi köpte biljetter till den lilla staden Rheinfelden med elva tusen invånare, som ligger 15 minuters tågresa från Basel. På tåget åt vi varsin stor baguette och balanserade med kaffe och te vid våra platser. Under hela den här resan befann vi oss på gränsen mellan Schweiz, Frankrike och Tyskland och i Rheinfelden skiljde endast en bro över Rhen, till Tyskland. Självklart gick vi över bron för att ta några steg i Tyskland, så att vi kunde säga att vi varit i tre länder under samma resa!
Rheinfelden visade sig vara en mycket mysig medeltida stad med sin stadsmur som omslöt den gamla delen av staden. Vi gick den långa gatan med julpyntade hus och butiker och ut genom stadsmuren, genom en park med gigantiska cypresser, bort mot Sole Uno, som är det spa där vi skulle tillbringa den är dagen. Vi hade fått vistelsen i julklapp av min dotter, som ju veckan innan var här och blev mycket förtjust i spaanläggningen, med många underbart varma bassänger.
Till saken hör att jag i vanliga fall har fullständig skräck för sådan här platser, men nu hade jag bestämt mig för att släppa på mina rädslor. Vi checkade in, bytte om och började prova alla dessa varma bad. Det var en helt ljuvlig känsla att sjunka ner i vattnet och det här kom att bli dagen då jag helt plötsligt började tycka mycket om att slappna av på ett spa. Det fanns som sagt många olika bassänger och det stora utomhusbadet med varmt vatten var fantastiskt. Vi blev lite som barn på nytt när vi i en rund anläggning for runt med hjälp av vattenströmmen. Apropå barn, så fanns det inga barn alls här! Inget skrik och plaskande, utan allt var stilla och mycket avslappnande.
En av de mest avslappnande platserna, var den stora bassängen med saltvatten som låg en trappa ner, där vi i dämpad belysning flöt omkring en lång stund, där stillsam pianomusik under vattnet fick oss att fullständigt slappna av. Aldrig tidigare har jag känt mig så lugn.
Min dotter och jag hade även gett Cecilia en födelsedagspresent, eftersom hon fyller år på julafton. Hon fick 50 minuters aromamassage, som hon tyckte mycket om. Under tiden flöt jag omkring i saltvatten, simmade i den största varma bassängen och tog en kaffe i en vilstol.
På väg från spat in mot staden igen, gick vi som i ett skönt rus av välbehag. Underbart avslappnade och nöjda, tog vi tåget tillbaka till Basel där vi avslutade dagen med god Thaimat och vin på Mr. Wong!
Stort tack kära dotter för julklappen!!!
I tidningarna läste vi att terroristen nu skjutits till döds av polis.
15 december – lördag
Nöjda med en rolig och skön resa, tog vi plats på flyget och bussen som tog oss hem till Stockholm igen.
Nästan alla bilder i det här blogginlägget har Cecilia tagit"
Vecka 49, 2018 - Skisser för sommaren
3 december - måndag
Bilen lämnades in på verkstad i Solna på grund av olika irriterande problem. Nu är det bara att vänta på domen. Tunnelbana tillbaka till Kungsträdgården och buss därifrån ut till Blockhusudden. Nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation finns ett litet museum med minnen från palatset Makalös som byggdes på 1600-talet och som var beläget i södra delen av Kungsträdgården mot Strömmen, ungefär där almarna står. Det stora extremt utsmyckade palatsen brann och därefter revs 1825.
Det började mörkna redan klockan tre när Lexus och jag gick på eftermiddagspromenaden. En ensam Berguv, som är Europas största uggla, har setts på Östermalm under några dagar och har nu fångats in, då det uppmärksammats att den hade ett problem med ena ögat.
4 december - tisdag
Djurgårdsbrunnskanalen fortsätter att överraska och hänföra mig. De nakna trädens speglingar i den blanka vattenytan skapade morgonmagi under vår vandring. 6 grader varmt och lätt regn.
Det är en stilla tid nu. Läser och lyssnar på ljudbok.
Försöker att inte tänka på de extremt dyra problemen med bilen.
Jag fick mail från Bromma stadsdelsförvaltning, som svarade på min fråga vad det är för Prunus-träd som planterats på Gustavslundsvägen vid Alviks torg. Till min glädje är det Prunus sargentii - bergskörsbär, som är en av de vackraste prydnadskörsbärsträden tycker jag. Fantastisk blomning och en mycket vacker röd höstfärg på bladen. De planterades i en lång rad nu i år. Just de träden skulle jag vilja ha i Lindhagensplans rondell i stället för de glanskörsbärsträd som nu finns där och som av någon anledning inte blommar.
5 december - onsdag
Idag vandrade Lexus och jag på västra Södra Djurgården, förbi Skansen och Rosendal. Inga vårtecken ännu!
På kvällen gav jag mig ut på Power walk för att hålla mig i trim som PJ. Tre gånger är mitt vänstra knä opererat på 80- och 90-talet och jag hade sedan problem då och då i mitt arbetsliv som trädgårdsmästare, när jag jobbade fysiskt. Men sedan jag slutat jobba fungerar mitt knä alldeles perfekt.
Jag tycker om att vandra långt i lugn takt och på senare tid även snabbt, som träning. Ikväll gick jag så fort jag kunde i 45 minuter i mörkret längs kanalen, förbi Manilla och saltsjöstranden tillbaka till Blockhusudden. För att det ska bli lite roligare, laddade jag hem Runkeeper och man behöver ju faktiskt inte springa för att använda den appen. I öronen har jag nu Thomas Sjöbergs bok om Ingmar Bergman.
Allt är stilla i naturen nu. Vilar och väntar.
7 december - fredag
Lexus och jag besökte Cecilia på hennes jobb, där Djurgårdsförvaltningens duktiga trädgårdsmästare nu jobbar med att tänka ut och planera nästa års sommarblomplanteringar på Djurgården. Det blir nog svårt att toppa årets fantastiska blomprakt, men att det kommer att bli vackert är jag helt säker på. I det mycket trevliga lunchrummet, som en gång varit ett stall ritat av arkitekten Fredrik Blom på 1820-talet, studeras nu växtkataloger. Färg och form bestäms och som vanligt är jag väldigt intresserad vad det blir för växter till nästa sommar.
Vecka 48, 2018 - Novemberljus
27 november – tisdag
Det brinner i bussgaraget på Kungsholmen och en dramatisk syn mötte mig när jag kom ut i vardagsrummet på morgonen. Svart tjock rök som turligt nog drog sig söderut mot Essingeleden. I skrivande stund hör jag på nyheterna att det finns risk att branden sprider sig.
Vid lunchtid hade branden lugnat sig.
Läser böcker.
Tvättat.
308:an har nu vinterhjulen på.
Jag har fått en fantastisk elektrisk fotvärmarkudde av min dotter. Mina fötter brukar alltid vara iskalla, men nu gör kudden underverk!
Drog igång en omröstning om min bästa Stockholmsbild från 2018 och en vinterbild från Djurgårdsbrunnskanalen vann!
- När mörkret lagt sig över staden, tog jag mig in till City för att ta några bilder på lysande älgar, hjortar och granar. Resultatet blev inte riktigt som jag tänkt mig, men de lite märkliga bilderna gillades ordentligt på Facebook. Lysande älgar kan man lita på!
28 november - onsdag
Solen bröt igenom den magiska morgondimman när jag vandrade över Tranebergsbron in mot stan. Julkorts-rimfrost på träden och tio minusgrader. Novembermorgnar kan verkligen vara sagolikt vackra!
Fikade på Petite France som ligger på John Ericssongatan 6 på Kungsholmen. Ett mysigt café i fransk stil där jag inte varit tidigare. Tack för tipset kamrat Per!
Earl Gray russian var grymt gott!
I tidningsarkivet på KB, satt jag några timmar och letade bland gamla artiklar, innan jag åkte ut till Blockhusudden och åt en god middag!
30 november – fredag
Klassiskt novemberväder med regn och blåst. Bron som skiljer mitt hem i Bromma och Kungsholmen heter Tranebergsbron, som när den invigdes 1934 var världens längsta bågbro gjuten i betong. Där över vandrade jag idag igen, i blåst och regn för att gå runt Kungsholmen. Jag gick fort, så som jag gjort på senaste tiden. Inbäddad i en stor tjock jacka med luvan uppdragen över mössan. Tidigare spatserade jag mer i lugnt tempo med min kamera under vandringarna.
Det är inte så lockande att ta bilder den här tiden på året och idag hade jag inte ens kameran med mig, utan trampade på så fort jag kunde. Det här är min träning, nu när jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt med styrketräning av olika slag. Däremot älskar jag att vandra!
Mellanlandade på Café Två systrar och en kock på Kronobergsgatan 41. Hängde av mig de blöta kläderna och värmde mig med en god kopp kaffe. I stället för att gå Norr Mälarstrand tillbaka på södra sidan Kungsholmen, gick jag inne på Garvargatan och Pontonjärsgatan bort mot Rålambshovsparken. Såg idag det mysigt lilla bageriet Bulleboden med café på Parmmätargatan 7, som jag måste prova någon gång. Gick ner mot Rålambshovsparken och började trava den långa Tranebergsbron hemåt igen, hela vandringen med ljudbok i örat - ´´Jag var Ingmar Bergmans hushållerska´´ där man får en inblick i denna demonregissörs vardagsliv. Ett geni och en ganska obehaglig människa. En översittare av rang! En rolig detalj i boken var att Ingmar Bergman gick vilse i Östermalms galleria Fältöversten. Det brukar jag också göra…
15 000 steg!
2 december – söndag
Första advent!
Frukost med T och rostat bröd. Såg ut över stan. Vattnet låg helt stilla i gråvädret.
Vi avslutade den här veckan med en adventskonsert i Rosendals trädgård.
