I början av augusti blev det två veckor semester för slottsträdgårdsmästaren! Bland annat fyra dagar vid Comosjön i Italien!

 

Trots att robotar klipper de största gräsytorna denna sommar, så finns det fortfarande lite att ´´pyssla´´ med i den här slottsparken. Fyra månader kvar att trädgårdspyssla nu!

 

 

 

 

 

 

Vävarnas barn 1749-1779 - utgiven 1981

Krigens barn 1788-1814 - utgiven 1985

Vita bergens barn 1821-1860 - utgiven 1987

 

Mina drömmars stad 1860-1880 - utgiven 1960

Barn av sin stad 1880-1900 - utgiven 1962

Minns du den stad 1900-1925 - utgiven 1964

I en förvandlad stad 1925-1945 - skrevs 1966

Stad i världen 1945-1968 - utgiven 1968

 

 

 

Som så många andra trädgårdar, vill jag helst se dem under vår/försommar och nästa år har jag tid att besöka många av de platser som jag förr inte hunnit med under den tiden på året.

 

Om man inte har barn och inte vill hamna i ett stort barnkalas, så ska man inte besöka Nyckelviken under helger. Det blev ett hastigt besök idag då ljudnivån låg på smärtgränsen på grund av glada/lessna barn. 

 

Nästa besök blir en vardag, helst tidigt på morgonen, för det här är en vacker plats från 1700-talet i Nacka!

 

 

Den fantastiskt vackra klockrankan är hos oss en ettårig, snabbväxande klätterväxt med trumpetliknande blommor som finns blåviolett och vitt. Den härstammar från Mexiko och används till spaljéer, pergolor, staket eller liknande och kan i gynnsamma lägen nå en höjd av 3-4 meter! Klockrankan som inte får torka ut, blommar i juni-september och vill ha ett vindskyddat läge i sol eller vandrande skugga. 

 

Den måste förkultiveras inomhus och det gör man i februari-mars. För att den ska gro säkrast så blötlägges fröna några timmar innan sådd. De gror efter 10-15 dagar. Skola om plantorna en gång innan de planteras ut när frostrisken är över och som vanligt med förkultiverade växter - avhärda försiktigt!

 

Bilderna här är tagna 16 augusti 2017.

 

 

 

 

 

 

 

Den första trädgården som vi besökte här vid underbara Comosjön den 8 augusti 2017, var Villa Carlotta, som till och med hade en egen brygga dit passagerarbåten tog oss. Vi var tidigt ute så vi var bara några få som vandrade i den stora botaniska trädgården vars yta är 70 000 kvadratmeter. 

 

Villa Carlotta byggdes i början av 1700-talet och ägare var då den rika bankiren markis Giorgio Clerici. 1843 såldes villan till Marianne av Preussen, som gav bort det vackra palatset till sin dotter Carlotta. Idag är det den italienska staten som äger Villa Carlotta.

 

Den stora trädgården klättrar i branten och är uppdelad i fem terrasser varifrån man hela tiden har en fantastiskt utsikt över Comosjön och Alperna. I trädgården finns bland annat en ormbunksravin och en rododendrongskog med ravin, som innehåller över hundra olika azaleor och rododendron i starka färger, som blommar bäst de sista veckorna i april.

 

Runt villan blommar det vackert i planteringar och invid den långa citruspergolan med grapefrukt, citroner och apelsiner, blommade nu en lång rad med Lagerströmiaträd i rosa. I trädgården finns även 90 olika kamelior, 22 sorters bambu och 38 rosor, läser jag i Ann Larås fina bok - Italienska trädgårdar från 2005.

 

Jag tyckte mycket om den här trädgården som bjöd på överraskningar vart än man gick och jag kan föreställa mig hur överdådigt träd och buskar blommar här i april månad. Många av växterna är namnsatta och jag skulle kunna gå här en hel dag och nosa på varje träd och buske. Det är ingen idé att börja räkna upp vilka växter som finns i en botanisk trädgård, men här är en länk som visar många av växterna - Klicka här!

 

Hit vill jag återända någon gång i april månad!

 

 

 

 

De fyra trädgårdar som jag besökte under resan till Comosjön, ligger relativt nära varandra och med båten tog det inte lång stund att ta sig mellan de vackra trädgårdarna. Det visade sig vara en backig och i värmen som rådde, ganska jobbig väg att vandra ut till Villa Balbianello från bryggan i Lenno. Men vi åt i varje fall en pizza vid kajen innan vandringen. När vi nådde platsen på udden kunde jag konstatera att det här var en mycket speciell trädgård vi skulle beskåda.

 

Det var kardinal Angelo Maria Durini som 1787 lät bygga villan för att där studera och diskutera konst med sina vänner. Under årens lopp har Villa Balbianello ägts av många olika personer, men på 1970-talet var det Greve Monzino som höll till här och som totalrenoverade byggnaden, som har behållt sitt utseende sedan dess. Han lät även renovera trädgården och blandade då 1700-talets ursprungsidé med nyare stil och resultatet blev mycket lyckat tycker jag.

 

Trädgården är starkt sluttande och tillhör väl varken den italienska eller engelska trädgårdsstilen, även om det finns spår av båda typerna. Den har sin egen stil helt enkelt! Här växer magnoliaträd, cypresser, kamferträd, plataner och många andra träd och buskar som passar perfekt in i trädgården på udden, med den fantastiska utsikten över Comosjön. Det gröna är strikt format, dels för att trädgården inte ska växa igen och störa utsikt och ljus, men även för att behålla kontrasten mot naturen runt omkring. Från sjön syns verkligen den kontrasten. 

Det sägs att det tar fyra månader för de två männen som jobbat här i 30 år, att men sax beskära de formklippta träden i trädgården.

 

Längs staket och vid muren mot sjön hänger blåregn och visst vill jag även besöka den här platsen i april då dessa blommar och även azaleor och rhododendron och annat som blommar under våren. Men det var underbart att vandra i Balbianellos vackra trädgård nu i augusti, trots att det var aningen för många besökare för min smak. Helst hade jag velat ha trädgården för mig själv en tidig morgon, då hade jag säkert kännt ännu mer för den här fantastiska platsen. 

 

Skulpturer och statyer är viktiga i Italienska trädgårdar och jag blev kär i de gamla mossbelagda statyerna av mytologiska figurer som blickar ut över sjön mellan platanerna. För att slippa gå i backarna tillbaka till Lenno brygga, så tog vi taxibåt dit från trädgårdens strand.

 

Jag känner mig lyckligt lottad att få besöka alla dessa vackra italienska trädgårdar och väl hemma i Stockholm fick jag viss hjälp att sammanfatta flera av trädgårdarna med hjälp av Ann Larås mycket fina bok - Italienska trädgårdar som gavs ut 2005 och har man tur så kanske den finns att hitta på antikvariat eller på Bokbörsen.

 

 

 

 

Regnet föll tungt över trädgården när jag småsprang genom platanallén bort mot lusthuset för att söka skydd. Det var den 9 augusti 2017 som jag besökte den här vackra platsen och regnet lättade efter ett tag. Det här är ingen blomstrande trädgård den här tiden på året, men eftersom Villa Melzi och andra trädgårdar har ett så fantastiskt läge vid Comosjön, så blir det nästan automatiskt vackert. Men jag måste också säga att alla de trädgårdar jag besökte här vid Comosjön, var oerhört välskötta. Det verkar som om trädgårdsskötsel har högre status här i Italien än här hemma.

 

Villa Melzi byggdes i nyklassicistisk stil av Giocondo Albertolli 1810 för vicepresidenten för Italienska republiken, Francesco Melzi d´Eril och släkten Melzi äger tydligen än i dag fastigheten, som används till sommarbostad.

 

När man betalat sin biljett, så kan man antingen som jag, vandra rakt fram genom platanallén fram mot villan, eller vika av direkt till vänster för att se den mycket vackra japanska delen, med många olika japanska lönnar i skiftande färger och en lite bro som leder över bäcken. Längs platanallén lär Napoleon ha promenerat med sin Josefin och i lusthuset vid sjön, eller turkiska kiosken som den heter, ska Frans Lizt som flitig gäst här, ha suttit och komponerat. Det visste jag inte när jag stod där och tog skydd för regnet.

 

På tillbakavägen gick jag upp vid de gamla växthusen och tog stigen som går högt över trädgården och kunde ännu en gång hänföras av utsikten över Comosjön och bort över Alperna. Här uppifrån såg jag hela trädgården från ovan och gick sedan nedåt mot den japanska trädgården. Där fick jag stå en stund och vänta in att folk skulle lämna bron över dammen, så att jag kunde ta några bilder utan människor. Den största delen av trädgården går i engelsk stil och på något vis kändes det helt naturligt just här.

 

De flesta trädgårdar är som vackrast under vår- och försommar då träd och buskar blommar, men det var riktigt fint att få vandra här i augusti också. Jag fick tänka mig alla azaleor och rhododendrom som brukar blomma här i april.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 8 augusti 2017 åkte vi runt med båt mellan de vackra trädgårdarna vid Comosjön i norra Italien och en av dessa fantastiska platser var Villa Monastero i Varenna. Villan har anor från 1200-talet då byggnaden fungerade som kloster. Från mitten av 1500-talet blev villan privatägd av familjen Mornico och dag finns här ett konferenscenter. 

 

Innan vi gick ner för den branta gångvägen till trädgården, sa jag att jag hade en dålig känsla inför den här trädgården. Varför vet jag inte, läget är ju magnifikt med utsikt över sjö och alper. Jag hade helt fel, det här var en fantastisk plats. Vi började med kaffe vid ett litet café invid stranden och jag blev ännu en gång helt hänförd av utsikten över Comosjön. Efter att ha vandrat längs muren mot vattnet och följt den mycket vackra trädgården till sitt slut, var jag helt uppfylld av hela den här platsen. Blomsterprakten och hela anläggningen tilltalade mig fullt ut. 

 

En enorm Magnolia grandiflora växte vid strandkanten och böjde en stor del av sin krona mot vattnet. Det vore en dröm att se detta träd blomma här i april, så vem vet, jag kanske återvänder hit. Jag läste att Magnolia grandiflora kan bli över 30 meter högt i gynnsamma lägen, jag vet inte hur högt detta träd var, men stort var det och med enorma grenar som gick vågrätt ut från stammen. Det här trädet sparar jag bland mina favoriter som jag stött på under mina resor!

 

Det här är en botanisk trädgård med namnsatta växter, vilket jag värdesätter väldigt mycket. Här finns bland annat afrikanska och amerikanska palmträd, agave, libanoncedrar, flera olika citrusträd och mängder av andra spännande träd och buskar. I trädgården finns även riktigt med sommarblommor i planteringar.

 

Trädgården är öppen från slutet av februari till början av november mellan kl 9-18. 

 

 

 

 

 

 

Årets andra resa till Italien efter vårresan till Florens, gick till underbara Comosjön där vi bodde i den storslaget belägna, idylliska orten Bellagio. För att komma dit tog vi flyget till Milano, tåg till Saronno, där vi bytte till tåget som tog oss till Como. Där hoppade vi på en fullpackad buss, som på den smala, slingra och gudomligt vackra vägen förde oss till Bellagio, en resa på 45 minuter med en utsikt som tog andan ur mig. Ett sådant här landskap hade jag inte sett sedan jag besökte Lago Maggiore 2010. Alperna som med sina vidunderliga höjder bäddar in de norditalienska sjöarna är något av det vackraste man kan se, tycker jag. Små byar klättrar på de enorma höjderna, som omväxlande är skogbeklädda och på sina håll kala. Längs stränderna ligger flera berömda och fantastiska trädgårdar, som jag kommer att beskriva i kommande blogginlägg.

 

Bellagio är verkligen en idyllisk liten ort, varifrån man helst förflyttar sig med båt och det går färjor och passagerarbåtar hela tiden fram och tillbaka från den här spetsiga udden, till stränderna på båda sidor därom. Det är en liten ort med några gator, vars ´´tvärgator´´ är trappor som leder ner till sjön. Här finns mängder av restauranger och hotell och vi bodde mitt i en av de vackra trapporna. Vi bar våra resväskor 38 långa trappsteg innan vi nådde hotellet, men det var det värt!

 

Första dagen bestämde vi oss för att besöka de berömda trädgårdarna och ställde oss i båtkön för att köpa dagsbiljetter. Det började regna en aning så vi tvekade om vi skulle byta dag, men vi chansade och det visade sig att vädret blev perfekt för trädgårdsbesök! Som sagt, mer om trädgårdarna i senare blogginlägg.

 

En morgon gick jag tidigt ner till sjön och såg att molnen svepte in bergen på låg nivå och allt liknade en vacker tavla. Även om jag tog bilder så går det inte att fånga den här stunden rättvist. Magiskt vackert var det och jag antar att molnens placering hade med nattens vilda åskväder att göra. Kvällen innan blev lite uppsluppet dramatisk, när vi fick byta platsen från restaurangens uteservering till ett bord inomhus, när regnet plötsligt svepte in från bergen.

 

Vi handlade lite i butikerna och åt av den goda italienska maten och njöt av den vackra platsen. Det restaurangbesök som jag kommer att minnas bäst var när vi åt på restaurang Bstyle Bellagio, som skulle ha ovanligt god lasagne, hade vi läst på Tripadvisor. Vi satt vid ett trappbord i den ljumma kvällen och blev serverade av en ung kvinna som behandlade oss som kungligheter. Vanligtvis är ju italienare coola på gränsen till det komiska, allt från servitörer, städare och butiksbiträden känns som filmskådespelare i en gangsterfilm. Men den här kvinnan var allt annat än cool. Vänlig och tillmötesgående på gränsen till för mycket...men ändå inte. Jag fick kanske känslan av att det blev som en teaterföreställning på något vis och att hon kändes alltför försiktig och kanske lite rädd, men ändå fantastisk på något sätt. Jag blev inte riktigt klok på vad det var för en människa. Ja ja...mycket gott var det i varje fall!

 

Vi lämnade Bellagio med båt in mot Como där vi skulle bo sista natten och vi passerade fantastiska orter utefter den långa sjön. Här hade George Clooney, Madonna, Paul McCartney och gud vet vilka kändisar, sina hus och jag kan förstå varför.

Como visade sig vara en riktigt mysig stad. Med sina nära 80 000 invånare var det en lagom stad att vandra i och vi tog även linbanan upp till Brunate, varifrån utsikten var nästan overklig. 

 

Min reskamrat var min dotter som ännu en gång komponerat ihop en fantastisk resa. Hon vet verkligen vad hennes pappa vill se och har en förmåga att få till både resa, boende och att besöka sevärdheter, på ett helt perfekt sätt. Tack ännu en gång min kära dotter!

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra sommaren besökte Cecilia och jag Norrvikens trädgårdar, just när hortensiorna där blommade som bäst. Cecilia som är trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltnigen och ansvarar bland annat för Rosendalsterrasen, fick idén att massplantera den vackra hortensian 'Endless Summer' på en mycket passande plats vid terrassen. Redan i år har dessa hortensior visat färg ordentligt och om ännu några år kommer det här att bli en galet vacker plats på sensommaren och hösten.