Bilden är tagen av några av våra konferensgäster som skickade upp en drönare över slottet! Så grymt häftigt tycker jag! Ni ser väl att jag just rensat och piffat i trädgårdslandet?

 

Botaniska trädgården i Visby är en av mina favoritträdgårdar i Sverige och det beror dels på det fantastiska läget vid havet, men också på träden som är både spännande och enormt stora. Det märks så väl att träden trivs extra gott här, precis som jag! Jag hade tidigare en förteckning över träden, som jag tyvärr inte kan hitta, men jag får väl ta kontakt med trädgårdsmästaren och fråga om han kan hjälpa mig

 

Läs mer om botaniska här!

!

 

 

En vecka på Gotland i mitten av augusti är verkligen läkande för en stressad stockholmare! Det här var 15:e gången som jag besökte Gotland och 8:de gången som jag bodde i den medeltida gränden vid det gamla apotekshuset. Första gången jag satte min fot på Gotland var 1967, då min familj hyrde övervåningen i ett gammalt hus i Björkhaga, några mil söder om Visby. På andra sidan vägen gick en stig ner till havet. Det var långt innan Pigge Werkelin smällt upp Björkhaga strandby precis där stigen gick.

 

Den här gången uppmärksammade jag tystnaden som råder både i Visby och på hela ön. Inga stora trafikleder eller fabriker som bullrar. Ingen tät störande flygtrafik. Det är tyst helt enkelt. Visst rullar den en och annan bil i gränderna innanför murarna, men det stör inte så farligt.

 

Visby får mig alltid att bli lugn och må gott. Gränderna, trädgårdarna, ruinerna och havet skapar en alldeles speciell atmosfär. Nu är det lördagsmorgon hemma i Stockholm och det fräser och brusar från Tranebergsbron och snart börjar flygplanen till och från Bromma stryka mitt hustak. Visst, jag älskar Stockholm och kommer alltid att göra det, men jag saknar redan de stilla morgonvandringarna i Visby. Jag tröstar mig att jag vet att jag snart och alltid återvänder till den vackra ön i Östersjön!

 

 

Det skulle bli en regnig dag enligt väderprognosen, så jag bestämde mig för en städ- och läsdag så här på min tredje semesterdag. Nu brukar ju sällan väderprognoserna stämma överens med verklighetens kommande väder och helt plötsligt blev det en fantastiskt fin dag. Ingen brännande sol, men helt stilla och en skön värme som varit mycket sällsynt den här sommaren. Jag stoppade undan städprylarna och tog tunnelbanan till Skanstull för att vandra runt Årstaviken i stället.

 

Men innan min vandring åt jag en Västerbottenpaj och drack en kall öl på restaurang Skrovet. Jag började sedan gå längs södra stranden bort Liljeholmen. Det blev en stilla vandring med utsikt över mot alla de 500 kolonilotter som klättrar på sluttningarna på norra sidan av Årstaviken. Borta vid Liljeholmen fortsätter bygget av det som ska bli Stockholms Manhattan och det kommer att bo mycket folk här när allt är färdigt. Det ena av fyra höghus är klart och jag har inget emot att det byggs höga hus här, det stör inte någon känslig utsikt på något sätt och det kommer nog att bli ganska häftigt med fyra höghus intill varandra. Vi bor ju trots allt i en storstad. Däremot så tycker jag att den breda kajen har blivit väl hård av all betong, här finns ingen plattläggning eller några grusgångar, utan endast betong. De stora trädäcken är dock riktigt mysiga att sitta på och det har kommit till flera nya restauranger sedan jag senast gick runt här. 

 

Jag satte mig ner och försvann i min bok en stund och när jag skulle gå sista sträckan längs norra stranden bort mot Skanstull, så valde jag i stället att avsluta vandringen och tog tunnelbanan från Hornstull hem. En underbar eftermiddag blev det och jag tror att jag kommer att trivas med pensonärslivet som börjar om 3,5 år...

 

 

2 augusti 2015

 

Djurgårdsstaden kallades förr Båtsmansstaden. År 1646 tog Drottning Krna initiativet att här inrätta ett sjukhus och bostäder för sjömän. Den första bebyggelsen bestod av fjorton små hus som fungerade som sjukstugor för båtsmän. Idag upplevs Djurgårdsstaden som en idyll som bara störs av Gröna Lunds ljud sommartid. Numera består Djurgårdsstaden huvudsakligen av trähusbebyggelse från 1700-talet. Dessa fungerade som bostäder åt arbetarna vid Djurgårdsvarvet och tjärvräkare (tjäran befriades från vattenhaltiga avsättningar) vid ett tjärhov på Södermalm, som 1886 flyttades till Beckholmen. Mer ståndsmässiga tvåvåningshus kom till senare, de är panelade och målade i klassicismens ljusa färger och kantar de båda huvudgatorna Långa gatan och Breda gatan, medan rödmålade stugor omger de kuperade små gatorna Östra Varvsgatan och Sjömansgränd. Vid Östra Varvsgatan utspelar sig Stieg Trenters deckare Kalla handen.

 

Idag bor det ca 200 personer i dessa hus. I områdets utkanter blandas äldre byggnader med höga hyreshus från 1920-talet och 1930-talet. Bebyggelsen i Djurgårdsstaden utgör ett så kallat reservatsområde, som omfattar ett antal fastigheter i ett bevarat kulturhistoriskt område. Husen ägs och förvaltas av AB Stadsholmen som är ett dotterbolag till AB Svenska Bostäder. Hela området är även en del av Nationalstadsparken Ekoparken. (Wikipedia)