I ett lånat torp på Kinnekulle
I augusti 2012, mitt i den arbetsamma perioden med att skriva boken ´´Stockholms gröna rum´´, fick jag låna Sanna och Stefans Åhs underbart vackra hus och trädgård på Kinnekulle i fyra dagar. Jag hade gården för mig själv då ägarna befann sig i Stockholm för att jobba. Det var underbart skönt att få byta miljö och komma ner till vackra Kinnekulle där jag kunde kombinera skrivandet med vila. Ett stort tack till dessa underbara människor och jag lovar att en dag komma ner och se när ramslöken blommar på munkängarna! Här nedan finns dagboken från besöket.
Dag 1
Jag anlände till Kinnekulle söndag eftermiddag och välkomnades av en klarblå himmel och det vackra Kinnekullelandskapet. Huset som jag fått låna av Sanna och Stefan var ett helt perfekt ställe att bo på och jag är så evigt tacksam att jag fått låna det här pardiset. De vita väggarna, den gamla kakelugnen, järnspisen i köket och de vackra fönstren ger mig ro och jag slipper bli yr av mönstrade väggar i olika färger. Det helt enkelt ett vänligt hus, precis som Sanna sa. Jag trivs oerhört bra och skulle jag någon gång köpa ett hus igen, så skulle det se ut så här.
Kvällssolen värmde länge igår och jag satt ute och läste i lugnet. Ibland kom tåget nere i bokskogen och dunkade lite hemtrevligt förbi. Den här första dagen på Kullen begav jag mig ut på vandring och gick genom Västerplana storäng bort mot Blombergs hamn. Man vandrar i en ädellövskog med ekar, lindar, almar mm. och jag kan tänka mig att floran här är vacker under vår och försommar. På flera håll porlade det och brusade det från vatten som var på väg uppifrån Kullen ner mot Vänern. Eftersom jag har en släng av koskräck så blev jag lite darrig när jag vandrade förbi ett gäng som låg och vilade på en äng. En stor svart ko reste på sig och stirrade på mig och jag bara väntade på att den skulle komma rusande mot mig. Korusning var inget jag ville vara med om så jag ökade stegen och kom till slut i säkerhet...
Jag satt en stund och såg ut över Vänern nere vi Blombergs hamn och det här är verkligen ett innanhav. En segelbåt tuffade ut från hamnen och det verkade som om paret i båten hade haft en alldeles för lång semester tillsammans...! På vägen hem fotade jag vilda vägkantsblommor. Utefter de små vägarna är grönskan mjukt lummig och jag förundras över hur mycket alm som fortfarande växer efter vägarna. Väl hemma tog jag bilen bort till Hällekis för att handla livsmedel och resten av dagen blev det arbete. Jag är fortfarande lite ovan med den kolsvarta natten och den totala tystnaden, det enda jag hör är mina egna andetag. Det är skönt...men ovant.
Fikabesök hos Hannu!
Dag 2
Frukost på trappan. Lite kylig, men vacker morgon. Morgonskriver några timmar. Dusch. Riggar inför cykelturen. Trampar iväg i mjuk, vänlig och vacker natur, helt utan granskogar. Njuter, trampar, visslar och nynnar. Den här vägen är fantastisk. Fotograferar och cyklar samtidigt. Vinglar något. Passerar gamla vackra gårdar. Fotograferar vattenfall. Besöker Råbäcks hamn. Fikar hos Hannu. Äter en av de godaste mackor jag smakat. Tycker oerhört mycket om Hannus perennplanteringar. Står inför ett stenbrott. Ett onödigt besök vid Hällekis säteri. Återvänder ´´hem´´. En underbar dag och jag tycker att tiden går för fort. Längst in i ett hörn i gäststugan fick jag uppkoppling att lägga ut det här inlägget och jag störs inte det minsta. Skulle behöva vara här i en månad. Under dag 3 kommer jag att besöka Lidköping.
Dag 3
Kinnekulleväder brukar Hannu prata om och det var väl det jag vaknade till i morse då himlen var klarblå. Efter några timmars sedvanligt morgonskrivande åkte jag iväg för att leta rätt på ett vattenfall som Sanna och Stefan tipsat om. Ännu en gång gick jag i en kohage. Det var 1,4 km fram till fallet och som tur var så syntes inte en enda ko. Men det här var inte vilken kostig som helst. Jag vandrade på en pilgrimsstig från Medeltiden som går mellan Husarby och Forshem och utefter stigen finns tolv meditationsplatser. När jag närmade mig Martorpsfallen så hördes bruset från vattnet som i olika etager forsade ner i en dalgång. Det var en mycket spännande plats och med det vackert fallande vattnet blev en fin morgonstund.
Annars kände jag mig aningen stressad av mitt skrivaruppdrag idag och trots besök i utsiktstornet vid Högkullen och ett besök i Lidköping, så kändes det inte på topp idag. Jag återvände till min vackra boplats och jag försökte skriva, men det kändes bara trögt. Jag tog 307:an och drog bort mot Munkängarna som så många pratat om och jag hade egentligen ingen aning om hur det skulle se ut. 307:an parkerades och jag hittade en öppning in i en mörk skog.
När jag kom in i skogen blev jag stående en lång stund innan jag kunde fortsätta. Det här är en sagoskog. Det kändes som om jag hamnat i Sherwoodskogen och väntade mig se Robin Hood vilken sekund som helst. De höga ekarna, almarna, lindarna och askarna sträckte sig högt mot himlen för att nå ljuset. Solljuset letade sig ner mot den mörka marken som var helt täckt av ramslök och nu förstår jag varför Hannu pratar om denna ramslök vid Munkängarna. Jag kände att jag måste se när allt detta blommor någon vår framöver. Så långt man kunde se var det ramslök och jag försökte föreställa mig när marken här var vit av blommor.
Den här pausen gjorde att jag fick ny energi och med skogskänslan kvar åkte jag tillbaka till huset med bra tankar.
När jag kom in i skogen blev jag stående en lång stund innan jag kunde fortsätta. Det här är en sagoskog. Det kändes som om jag hamnat i Sherwoodskogen och väntade mig se Robin Hood vilken sekund som helst. De höga ekarna, almarna, lindarna och askarna sträckte sig högt mot himlen för att nå ljuset. Solljuset letade sig ner mot den mörka marken som var helt täckt av ramslök och nu förstår jag varför Hannu pratar om denna ramslök vid Munkängarna. Jag kände att jag måste se när allt detta blommor någon vår framöver. Så långt man kunde se var det ramslök och jag försökte föreställa mig när marken här var vit av blommor.
Den här pausen gjorde att jag fick ny energi och med skogskänslan kvar åkte jag tillbaka till huset med bra tankar.
Martorpsfallen
Dag 4
Sista dagen på Kullen. I morgon åker jag hem till Stockholm. Det blev en förmiddag hemma på tomten. Läste. Skrev. Kinnekulleväder idag också.
Eftersom jag inte kände för långkok idag så tänkte jag äta ute och jag begav mig upp till Kinnekullegården varifrån man har utsikt över Vänern. Jag fick dock ingen plats ute på terrassen. Åt köttbullar och det här stället med det fantastiska läget kändes lite konstigt. Som en sjukhusrestaurang eller så. Men köttbullarna var goda. Köpte vykort i Hällekis...! Reflekterade vilket underbart tempo folk har här. Den vänliga kvinnan i kassan tog sig verkligen tid att prata med alla sina stamkunder. Det tog sin tid, men jag hade inte bråttom och tyckte att det var charmigt.
Sedan besökte jag en sådan där plats som stannar i den varmaste delen av hjärtat. I Örnekulla känns det som om man hamnat på Öland. Kinnekulle har verkligen flera vackra naturtyper och de här hedarna och alvaren var mycket vackra med alla gamla stenmurar. På våren och under försommar blommar här orkidéer, som på Ölands alvar och jag kan förställa mig hur vackert det är här då.
I morgon förmiddag lämnar jag som sagt den här underbara platsen där jag verkligen kommit ner i varv och skulle lätt ha kunnat stanna några veckor till. Men nu väntar arbete i tre veckor...innan jag åker till Gotland. Jag brukar alltid säga att det finns tre platser i Sverige som jag älskar över allt annat. Gotland, Österlen och de yttersta skären i Roslagens skärgård. Nu har jag fyra sådana platser. Jag kommer att återvända hit på ett eller annat sätt och längtar redan till ramslöken börjar blomma nästa år.
På vägen hem i morgon ska jag stanna och se hur Örebrostadspark ser ut i år. De är ju svenska mästare på sommarblommor och det skabli spännande att se årets tema.
Engsholms slottspark väntar nu och jag kommer att fortsätta att fara runt i Stockholms parker och trädgårdar för att fotografera.
Ännu en gång ett jättestort tack till Sanna och Stefan som har låtit mig bo på den vackra och helt perfekta platsen om man vill vila och njuta av vacker natur.
Eftersom jag inte kände för långkok idag så tänkte jag äta ute och jag begav mig upp till Kinnekullegården varifrån man har utsikt över Vänern. Jag fick dock ingen plats ute på terrassen. Åt köttbullar och det här stället med det fantastiska läget kändes lite konstigt. Som en sjukhusrestaurang eller så. Men köttbullarna var goda. Köpte vykort i Hällekis...! Reflekterade vilket underbart tempo folk har här. Den vänliga kvinnan i kassan tog sig verkligen tid att prata med alla sina stamkunder. Det tog sin tid, men jag hade inte bråttom och tyckte att det var charmigt.
Sedan besökte jag en sådan där plats som stannar i den varmaste delen av hjärtat. I Örnekulla känns det som om man hamnat på Öland. Kinnekulle har verkligen flera vackra naturtyper och de här hedarna och alvaren var mycket vackra med alla gamla stenmurar. På våren och under försommar blommar här orkidéer, som på Ölands alvar och jag kan förställa mig hur vackert det är här då.
I morgon förmiddag lämnar jag som sagt den här underbara platsen där jag verkligen kommit ner i varv och skulle lätt ha kunnat stanna några veckor till. Men nu väntar arbete i tre veckor...innan jag åker till Gotland. Jag brukar alltid säga att det finns tre platser i Sverige som jag älskar över allt annat. Gotland, Österlen och de yttersta skären i Roslagens skärgård. Nu har jag fyra sådana platser. Jag kommer att återvända hit på ett eller annat sätt och längtar redan till ramslöken börjar blomma nästa år.
På vägen hem i morgon ska jag stanna och se hur Örebrostadspark ser ut i år. De är ju svenska mästare på sommarblommor och det skabli spännande att se årets tema.
Engsholms slottspark väntar nu och jag kommer att fortsätta att fara runt i Stockholms parker och trädgårdar för att fotografera.
Ännu en gång ett jättestort tack till Sanna och Stefan som har låtit mig bo på den vackra och helt perfekta platsen om man vill vila och njuta av vacker natur.
Kommentarer
Trackback