Beskärning av syrenhäck
Hur beskär man sina prydnadsbuskar, är en evig fråga i trädgårdsvärlden och många tror att man helt enkelt måste ansa och klippa i sina buskar i trädgården varje år. Men - prydnadsbuskar mår bäst och blir allra vackrast om de får utvecklas naturligt utan att formas på något sätt. Då menar jag inte tuktade häckar eller formklippta buxbom så klart.
På äldre buskar bör man dock avlägsna de allra äldsta grenarna (ända nere vid marken, inga stubbar) för att ge nytt liv åt växten. Annars låter man dem bara växa, vilt och vackert. Finns det något vackrare än en gammal syrenhäck eller beså, där grenarna har böjt sig av sin egen tyngd, vilket gör blomningen rikligare.
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris kan bli mycket gammal, det kan man se runt gamla torp och gårdar. Men allt det vackra med de charmiga och de knotiga gamla syrenerna, kommer dock till en period i växternas liv då åldrandet går mot döden, då de tunga grenarna bryts av och börjar förmultna. Det är då vi måste hjälpa till att föryngra de gamla kära vännerna. Fram med sågen (tyvärr måste man oftast använda motorsågen till detta) och kapa av hela buskaget till 10 cm höga stubbar. Det är mycket viktigt att inte lämna högre stubbar, eftersom de då med tiden förmultnar och gör att de nya grenarna som har sitt fäste i stubbarna faller omkull. De nya skotten ska alltså komma från de låga stubbarna och på så vis bilda ett nytt starkt, friskt grenverk som åter ska försköna platsen i många år framöver.
I Engsholms slottspark finns just en sådan gammal syrenhäck som jag gick och sneglade på i många år innan jag tog mitt beslut att börja föryngringsbeskära den 45 meter långa och 6 meter breda häcken. Den blommade fantastiskt varje försommar och var gudomligt vacker mot vår ´´Röda Stuga´´ - se bilden nedan. Men när man inspekterade de grova stammarna som lagt sig mot marken så var det som om syrenerna skrek på hjälp! Rädda oss trädgårdsmästar´n!
Jag lyssnade på den gamla häcken och delade in beskärningsarbetet i tre etapper. Efter blomningen i början av juni 2005, sågade jag ner den första tredjedelen av häcken och där 4-5 meter höga stammar stått, fanns nu endast stubbar kvar. Det tog däremot inte lång tid innan nya skott syntes på stubbarna och under sensommaren började nya små mjukt gröna stammar utvecklas. Under vintern hittade rådjuren till de fräscha syrenstammarna och gjorde den första uppbyggnadsbeskärningen åt mig. På ungefär en halvmeters höjd renklippte jag sedan de slarvigt beskurna/avätna stammarna och där förgrenade sig sedan buskarna, vilket gjorde att häcken blev tät i uppbyggnadsskedet.
Jag väntade sedan två år och 2007 fällde jag mittenpartiet och den sista tredjedelen av den gamla häcken föll sommaren 2009. Alla dessa häckplantor har svarat med att växa sig stora och fina och blommar nu ljuvligt i hänryckningens tid i slottsparken. Idag har de växt samman och man ser inte längre nivåskillnaderna. Anledningen till att jag beskar häcken i vartannat-årsintervaller var att vi inte skulle bli av med all blomning på en gång. Så om er gamla syrenhäck skriker på hjälp - var inte rädd att ta fram sågen. Efter 5 år har ni en vackert blommande syrenhäck igen. De första blommorna kommer redan 2-3 året efter beskärningen.
De finns de som säger att man väl kan ta några grenar i taget av den gamla häcken. Det är inte att föredra, eftersom de nya skotten inte kan konkurrera med de gamla stammarna och de får heller inte tillräckligt med ljus för att växa sig starka, utan blir svaga och ostabila. Gallra de grövsta grenarna i en syrenhäck kan man göra om man har en yngre häck.
Beskärningen utföres med fördel efter blomningen i juni, men man kan även beskära under vårvintern.
På äldre buskar bör man dock avlägsna de allra äldsta grenarna (ända nere vid marken, inga stubbar) för att ge nytt liv åt växten. Annars låter man dem bara växa, vilt och vackert. Finns det något vackrare än en gammal syrenhäck eller beså, där grenarna har böjt sig av sin egen tyngd, vilket gör blomningen rikligare.
Den vanliga bondsyrenen Syringa vulgaris kan bli mycket gammal, det kan man se runt gamla torp och gårdar. Men allt det vackra med de charmiga och de knotiga gamla syrenerna, kommer dock till en period i växternas liv då åldrandet går mot döden, då de tunga grenarna bryts av och börjar förmultna. Det är då vi måste hjälpa till att föryngra de gamla kära vännerna. Fram med sågen (tyvärr måste man oftast använda motorsågen till detta) och kapa av hela buskaget till 10 cm höga stubbar. Det är mycket viktigt att inte lämna högre stubbar, eftersom de då med tiden förmultnar och gör att de nya grenarna som har sitt fäste i stubbarna faller omkull. De nya skotten ska alltså komma från de låga stubbarna och på så vis bilda ett nytt starkt, friskt grenverk som åter ska försköna platsen i många år framöver.
I Engsholms slottspark finns just en sådan gammal syrenhäck som jag gick och sneglade på i många år innan jag tog mitt beslut att börja föryngringsbeskära den 45 meter långa och 6 meter breda häcken. Den blommade fantastiskt varje försommar och var gudomligt vacker mot vår ´´Röda Stuga´´ - se bilden nedan. Men när man inspekterade de grova stammarna som lagt sig mot marken så var det som om syrenerna skrek på hjälp! Rädda oss trädgårdsmästar´n!
Jag lyssnade på den gamla häcken och delade in beskärningsarbetet i tre etapper. Efter blomningen i början av juni 2005, sågade jag ner den första tredjedelen av häcken och där 4-5 meter höga stammar stått, fanns nu endast stubbar kvar. Det tog däremot inte lång tid innan nya skott syntes på stubbarna och under sensommaren började nya små mjukt gröna stammar utvecklas. Under vintern hittade rådjuren till de fräscha syrenstammarna och gjorde den första uppbyggnadsbeskärningen åt mig. På ungefär en halvmeters höjd renklippte jag sedan de slarvigt beskurna/avätna stammarna och där förgrenade sig sedan buskarna, vilket gjorde att häcken blev tät i uppbyggnadsskedet.
Jag väntade sedan två år och 2007 fällde jag mittenpartiet och den sista tredjedelen av den gamla häcken föll sommaren 2009. Alla dessa häckplantor har svarat med att växa sig stora och fina och blommar nu ljuvligt i hänryckningens tid i slottsparken. Idag har de växt samman och man ser inte längre nivåskillnaderna. Anledningen till att jag beskar häcken i vartannat-årsintervaller var att vi inte skulle bli av med all blomning på en gång. Så om er gamla syrenhäck skriker på hjälp - var inte rädd att ta fram sågen. Efter 5 år har ni en vackert blommande syrenhäck igen. De första blommorna kommer redan 2-3 året efter beskärningen.
De finns de som säger att man väl kan ta några grenar i taget av den gamla häcken. Det är inte att föredra, eftersom de nya skotten inte kan konkurrera med de gamla stammarna och de får heller inte tillräckligt med ljus för att växa sig starka, utan blir svaga och ostabila. Gallra de grövsta grenarna i en syrenhäck kan man göra om man har en yngre häck.
Beskärningen utföres med fördel efter blomningen i juni, men man kan även beskära under vårvintern.
Från mässhall till slottspark
Så var det slut på vårens mässor i Stockholm och efter att ha signerat boken under tre dagar på Nordiska trädgårdar, så känns det skönt att återgå till vårstädningen av slottsparken i morgon.
Mässan var tråkigare än tidigare år tycker jag, men publikmässigt blev det tydligen rekord, under lördagen var det över 20 000 besökare och nästan omöjligt att ta sig fram inne i mässhallen. Jag är inte rätt person att berätta om allt möjligt och omöjligt som fanns att se på mässan - det finns massor av bra bloggare som är bättre på det.
Det har gått bra med försäljning och signering och jag har träffat massor av trevliga människor i helgen. Vet inte hur många böcker jag har signerat, men många blev det! Jag fick äntligen träffa Gunnel Carlson och Annika Christensen som jag tidigare alltid lyckats missa på mässorna och Peter Englander sålde sin nya fina bok intill mig i Allt om Trädgårds monter. Kamrat Per kom och vi diskuterade bl.a. Uffe Lundells medverkan i boken. Min syster Ingmarie besökte mig igår och även min fina vän Ingela. Men det mest oväntade besöket ägde rum idag då min dotter dök upp - något som jag aldrig trodde skulle ske på en trädgårdsmässa och det gladde mig mycket. Tack alla ni som besökt mig i helgen!
Det känns gott att möta vårvärmen, vänta in blommor och grönska som åter ska skapa gröna rum i vår huvudstad.
´´Odlarens handbok´´ blev idag vald till Årets trädgårdsbok av Gartnersällskapet. Stort Grattis till författaren André Strömqvist!
Mässan var tråkigare än tidigare år tycker jag, men publikmässigt blev det tydligen rekord, under lördagen var det över 20 000 besökare och nästan omöjligt att ta sig fram inne i mässhallen. Jag är inte rätt person att berätta om allt möjligt och omöjligt som fanns att se på mässan - det finns massor av bra bloggare som är bättre på det.
Det har gått bra med försäljning och signering och jag har träffat massor av trevliga människor i helgen. Vet inte hur många böcker jag har signerat, men många blev det! Jag fick äntligen träffa Gunnel Carlson och Annika Christensen som jag tidigare alltid lyckats missa på mässorna och Peter Englander sålde sin nya fina bok intill mig i Allt om Trädgårds monter. Kamrat Per kom och vi diskuterade bl.a. Uffe Lundells medverkan i boken. Min syster Ingmarie besökte mig igår och även min fina vän Ingela. Men det mest oväntade besöket ägde rum idag då min dotter dök upp - något som jag aldrig trodde skulle ske på en trädgårdsmässa och det gladde mig mycket. Tack alla ni som besökt mig i helgen!
Det känns gott att möta vårvärmen, vänta in blommor och grönska som åter ska skapa gröna rum i vår huvudstad.
´´Odlarens handbok´´ blev idag vald till Årets trädgårdsbok av Gartnersällskapet. Stort Grattis till författaren André Strömqvist!
Signering av boken på Nordiska Trädgårdar
En aning nervös, satt där på Tvärbanan mot Stockholmsmässan och funderade hur det skulle bli att sitta i Allt om Trädgårds monter och signera boken. Skulle det komma någon alls, eller skulle jag sitta där med min penna och känna mig helt vilsen?
Innan jag började ´´jobba´´ vandrade jag runt på mässan, träffade vänner och såg Hannu prata om sin nya fina bok. Att få några ord med Peter Englander (som också ger ut ny bok) var inte lätt, då han säkert var en av mässans mest uppvaktade personer. Hur ska jag göra med mitt blåregn och liknande frågor, fick han svara på från människor som hela tiden slet och drog i den stackarn.
Det fanns några platser som fick mig att stanna till i detta hav av montrar och trädgårdsmänniskor, som Skansens äng med gärdsgård och höns, Rosendals vårblommor och Anders Kjellsons lite galna växthus. Sedan blev jag förälskad i Ann Larås och Maria Bremefors balkong ´´Kardinalens fest i renässansträdgården´´ och jag tyckte även om Hillevi Liljeströms ´´In my green zone´´
Så blev det då dags för signering och där stod redan en trogen blogg-FB-vän och väntade på att köpa boken och det kom flera vänner och även många okända för att köpa boken. Som en mormor och morfar som köpte boken till Klara - som föddes dagen innan, och mannen som ville att jag skulle skriva Wester i boken. Men vad är ditt eget namn, frågade jag. Jag heter också Wester, sa han och jag skrev ´´Till Wester från Wester´´. De två timmarna gick fort där bland vännerna från Allt om Trädgård och andra kompisar. Idag fortsätter jag och nu känns det inte lika skrämmande längre.
Sommartid och boken släpps i butikerna på tisdag!
Att vintern har varit ovanligt lång och att våren är försenad i år, vet vi alla - det får vi nordbor stå ut med helt enkelt. Vi får i stället glädja oss åt ljuset tills värmen behagar infinna sig och idag har det ju trots allt blivit sommartid, vilket betyder ljusare kvällar då koltrastarna kommer att sjunga allt starkare utanför mitt fönster.
I slottsträdgården har jag börjat så smått med vårstädning och i nästa vecka ska sommarblommornas frön ner i såjord. Beskärningsjobben är nästan klara för i år och planer smids inför sommaren.
Min bok ´´Stockholms gröna rum´´ släpps i butikerna på tisdag, men de som beställt den från Allt om Trädgård borde redan ha fått hem den. Under påsken fick nära och kära äntligen varsitt ex av boken. Oron har nu lagt sig, boken är ju tryckt och jag kan inte ändra på vare sig text eller bilder, vilket jag med resultatet i hand...heller inte skulle vilja. Jag känner mig riktigt stolt och nöjd - jag är ju trots allt varken fotograf eller författare, utan trädgårdsmästare till yrket.
På Engsholm finns nu boken i varje hotellrum och när den anlände till min arbetsplats i stora kartonger, kändes det märkligt att se så många exemplar på en gång.
Snart är det åter dags för trädgårdsmässan i Älvsjö (11-14 april) och jag kommer att signera min bok vid AoT:s monter under fredag, lördag och söndag, några timmar varje dag. Sedan väntar jag på att Stockholms gröna rum åter ska börja blomma och grönska, så att jag får följa utvecklingen av de parker och trädgårdar som finns med i boken. Kameran och vandrarskorna plockas fram ur vinteridet och om mina halvtrasig knän bär mig, så blir det i sommar många vandringar både i Stockholm, ute i landet och utomlands.
I slottsträdgården har jag börjat så smått med vårstädning och i nästa vecka ska sommarblommornas frön ner i såjord. Beskärningsjobben är nästan klara för i år och planer smids inför sommaren.
Min bok ´´Stockholms gröna rum´´ släpps i butikerna på tisdag, men de som beställt den från Allt om Trädgård borde redan ha fått hem den. Under påsken fick nära och kära äntligen varsitt ex av boken. Oron har nu lagt sig, boken är ju tryckt och jag kan inte ändra på vare sig text eller bilder, vilket jag med resultatet i hand...heller inte skulle vilja. Jag känner mig riktigt stolt och nöjd - jag är ju trots allt varken fotograf eller författare, utan trädgårdsmästare till yrket.
På Engsholm finns nu boken i varje hotellrum och när den anlände till min arbetsplats i stora kartonger, kändes det märkligt att se så många exemplar på en gång.
Snart är det åter dags för trädgårdsmässan i Älvsjö (11-14 april) och jag kommer att signera min bok vid AoT:s monter under fredag, lördag och söndag, några timmar varje dag. Sedan väntar jag på att Stockholms gröna rum åter ska börja blomma och grönska, så att jag får följa utvecklingen av de parker och trädgårdar som finns med i boken. Kameran och vandrarskorna plockas fram ur vinteridet och om mina halvtrasig knän bär mig, så blir det i sommar många vandringar både i Stockholm, ute i landet och utomlands.
