Vi hyrde en Fiat Punto och begav oss upp i bergen och av någon anledning så valde jag (mot min reseledares vilja) den allra längsta bergvägen längs hela Mallorcas västra kust. Det är bättre att gena genom ön och komma ut lite längre norrut så att man får en lagom sträcka att klättra med bilen.

Det blev alltså en mycket lång och långsam klättring upp och ner i de höga bergen på smala serpentinvägar som nästan slår knut på sig själva och nu snackar vi om rejäla berg där man ibland kör genom molnen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den allra första svenska charterresan gick 1955 till Mallorca och den vackra ön i Medelhavet har sedan dess varit ett mycket populärt resemål. Ön har idag 860 000 invånare varav 370 000 bor i Palma. Här landade vi fredagen den 23 mars och bussen tog oss till hotell HM Jaime III, ett namn som var omöjligt att uttala när vi senare skulle tala om för taxichaufförer vart vi skulle. Jag försökte med en amerikansk version en gång, men det är det spanska che-ljud som gäller. Hotellet ligger mycket bra i centrala Palma och på alla nio våningar hänger spännande konst i korridorerna.

Jag blev mycket förtjust i den gamla delen av stan där de trånga gränderna ofta mynnade ut i lugna och vackra torg där man kunde ta sitt kaffe vid något café. De flesta av de gamla husen var i gott skick men som tur var hittade jag även en del ruffiga gamla fasader som jag är så svag för.  Vid ett av torgen satt vi en dag och drack gott kaffe och när vi bestämde oss för att gå vidare så gick vi över till andra sidan torget där det fanns en gammal kyrka. Där på kyrktrappan kom plötsligt cafébiträdet springande och såg en aning irriterad ut och då gick det upp för oss att vi inte betalat notan. Hemma är man ju van att betala när man beställer sitt kaffe. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi helt enkelt glömt...att det inte alls var ett försök till en springnota.

Som vanligt blir man förvånad över den bristande serviceandan man har här i Spanien och även i Italien. Det känns som om man ska vara glad att man över huvud taget få sitta på deras caféer, bo på deras hotell eller köpa sina biljetter till en katedral eller till en busstur. De verkar tycka att de är artister som man ska se upp till och nästan vara lite rädda för och varje gång som jag träffar på en otrevlig serviceperson i dessa länder så tänker jag på hur fantastiskt våra gäster på Engsholms slott blir behandlade av vår fantastiska personal.

Hur som helst så vandrade vi mycket i gamla Palma och en dag hittade min dotter en ny favoritbutik för smycken och där köpte jag födelsedagspresenten till henne. Lika lycklig som hon blev av denna butik, lika lycklig blev jag när vi tio minuter senare kom fram till där ett gammalt olivträd stod mitt på torget Placa de Cort. Det blev kärlek vid första ögonkastet och jag kunde knappt lämna min nyfunna vän. Det sägs vara runt tusen år gammalt och jag tvivlar inte på de uppgifterna (se bilderna här nedan).

Oxford Street

Portobello road.

Bilderna i det här inlägget kommer både från min och min dotters kameror...de flesta från hennes!

Jag nöjer mig inte med snödroppar, vintergäck och krokus. Jag vill ha sommar...NU!

De här träden, ca 225 st mestadels lindar, har hamlats i vinter här i Botkyrka kyrkogård. De träden som är knuthamlade far inte illa av den beskärningen eftersom beskärningssåren blir små. De äldre träden som blivit hamlade och har stora beskärningssår ser på vissa håll mycket dåliga ut. Möjligen var en hamling enda sättet att få dem att få vara kvar här på kyrkogården. De träden utgjorde helt klart en stor risk innan hamlingen.

När det gäller träd i den här miljön så kan de omöjligt få växa fritt. De skulle då skugga hela begravningsplatsen och några blommor skulle inte trivas under täta trädkronor. En knuthamling i det här läget är helt ok tycker jag.

Jag passerar den här platsen varje dag och jag kommer att fota träden igen på sensommaren när de grönskar.

Tullgarns slottspark efter hamlingen. Fotograf 17 mars 2012 Per Hillerborg som skriver bloggen What Good Am I

Så här såg en av lindalléerna ut 2008

Flera personer har kontaktat mig för att få reda på vad som händer i Tullgarnas slottspark. De är upprörda och tycker att parken skövlas och förstörs. Lindar hårdhamlas och det är full aktivitet i den vackra parken. Jag åkte dit med kameran i torsdags för att kolla in beskärningsarbetena. Men eftersom arboristerna var i fullt arbete så ville jag inte springa omkring med kameran just då utan väntar till ett senare tillfälle. En bild hann jag dock ta innan jag lämnade Tullgarn.

Visst ser det skövlat och hårt ut vilket det alltid gör när man hamlar gamla träd men jag väljer att ännu inte kommentera det som sker just nu, utan väntar in mer information. En kontakt som jag har berättade att lindarna som hamlats var riskträd och står på vattensjuk mark, de hade svår topptorka på grund av syrebrist i rotsystemet. Allén som nu hamlats var avstängd för besök förra året på grund av risk för att grenar skulle falla ner.

Något måste alltså göras och alternativen var då att antingen beskära träden hårt eller helt enkelt ta bort dem. Jag fick ett mail där någon berättade att det handlar om 80 lindar i västra och östra allén som nu beskärs till 3-4 meters höjd. Träden är 200-250 år gamla och kommer trots, eller tack vare hamlingen att leva länge till.

Jag kommer att återvända till Tullgarns slottspark senare i vår för att studera beskärningen närmare. Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och jag vet att man ibland ställs inför svåra och nästan omöjliga beslut att fatta och att det ibland inte finns ett beslut som är bra för både träden och för för platsen där de växer. Då måste man helt enkelt välja det minst dåliga alternativet och jag hoppa verkligen att man valt rätt här nu. Jag återkommer med mer info senare!



Samma lindallé 2006 och här ser man inte topptorkan i kronorna.


Lindallén 16 mars 2012 efter hamlingen.

Jag åkte vägen genom Grödinge hem i fredags och såg att ´´mitt torp´´ nått ännu ett steg i förgängligheten. Nu har man sågat av flera grova grenar som hängde över taket som nu säckat ihop ordentligt.

Vecka 11 har passerat och nästa vecka är det vårdagsjämning. Vårstädningen i slottsparken är snart klar och det känns bra inför resan nu på torsdag och sen väntar lite mer intressanta arbetsuppgifter i trädgården, som sådd av sommarblommor och planteringsplanering.

På det här berget i Engsholms slottspark brukar jag hälsa dagen välkommen!

Besökstatistikens kurva på bloggen pekar spikrakt uppåt nu i mars och som ohotad etta bland sökorden som gör att man hamnar på min blogg är fortfarande ´´Lavendel´´ och ´´beskärning av lavendel´´.
Inläggen som handlar om fruktträdsbeskärning är också mycket välbesökta nu och veckans raket är ´´mossa i gräsmattan´´.

Att man undrar över beskärningen av fruktträd och lavendel förstår jag och jag tror att de flesta får hjälp av mina inlägg. Däremot blir nog mossmotståndarna besvikna av mitt blogginlägg om mossa...

De mest populära:

• Lavendel
• Beskärning av fruktträd
• Beskärning av körsbärsträd
• Mossa i gräsmattan-frågan

Jag fick just reda på att Trädgårdsfredag har ändrat namn till Trädgårdsonsdag och om jag förstod det hela rätt så ska Maria Arborgh medverka som trädgårdsarkitekt. Gunnel Carlson ska tydligen också hälsa på i TV-trädgården.

Vad kul! Plötsligt slog det mig att just de två ingick i mitt dream-team i önske-trädgårds-TV-programmet som jag skrev om förra året här.

Inte kan det väl vara så att SVT till slut lyssnade i varje fall lite på förslaget? Nej va!?

Så här svarade Björn Östlund på SVT på mitt brev (blogginlägg) den 21 februari 2011.

Nu tänker inte jag vara tjurig eller gnälla vidare på den här trion, utan jag kommer att med öppna sinnen kolla in Trädgårdsfredag då det börjar den 4 april. Jag får väl stå ut med att man fortsätter att använda en stor del av den korta programtiden till matlagning. Det ska bli kul att se Maria Arborgh igen och lycka till Pernilla!

Youtube har ändrat reglerna för hur man spelar musiken på bloggar nu och då kan jag lika gärna bjuda på musik från Spotify - Som den här.

Ha en fortsatt skön vår alla ni som hittat hit!

Jag undrar varför vi inte har backsippor i slottsparken? De är ju helt ljuvliga med sina stora violetta blommor och håriga stjälkar. Den tuvväxande skönheten växer vild på torra hed- sand och moränmarker och man får försöka efterlikna den miljön så gott det går om man vill ha den i sin trädgård - och det vill man ju! Den finns vild från Skåne och upp till Värmland och Uppland.

Den blir ca 20-25 cm hög och blommar i april-maj.

Förr i tiden användes backsippan mot förlamning, melankoli och blindhet. Idag används den i vissa fall mot kärlkramp, åderbråck, njurbesvär och nervösa besvär.

Hela växten är giftig och har en besk smak som gör att den klarar sig bra på betesmarker då djuren skyr den.

Tyvärr så är backsippan på tillbakagång i Sverige och i hela Europa och är därför fridlyst.

Fröerna (frukterna) sprids en kort väg med vinden och grobarheten är dålig. På länsstyrelsens hemsida läser jag att växten ´´kräver störning i markskiktet för att fröna skall kunna gro. Denna störning kan orsakas av att marken bränns eller blottläggs´´.

Vid Allt om Trädgårds monter fanns de här färgglada och vackra blomsterkonstverken.

Alla vet väl att Hannu gillar att laga mat...

...och att han även gillar Facebook!

Kockarna Rune Kalf-Hansen och Hannu tar en paus mitt i matlagningen.

André Strömqvist fanns inte på plats vid mitt besök men däremot en papperskopia. Ni som har trädgård och inte har riktig koll på hur ni ska bete er med allt trädgårdsarbete - köp Andrés bok, där ni kommer att få svar på det mesta.

Författaren, journalisten och fotografen Ulla Hasselmark fanns på plats vid Allt om Trädgårds monter med sin Fröbok. Det var Ulla som 1993 startade Allt om Trädgård.

Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina Rydberg fanns på plats med sin ´´gubbe´´

Kamrat Per hittade en grill som han tyckte var lite för mycket...

Igår såg jag avsnittet som handlade om Europas trädgårdar i den fantastiska TV-serien Världens trädgårdar och jag fick se en av mina favoritträdgårdar Villa Lante. Det finns tre trädgårdar som jag besökt och som varit något utöver det vanliga. Magiska platser som jag aldrig kommer att glömma. En av dem är Villa Lante och under samma resa 2007 fick jag uppleva Ninfa. Men den största upplevelsen var utan tvekan Isola Bella i sjön Lago Maggiore i norra Italien. Men risk för att tjata om dessa trädgårdar visar jag dem här ännu en gång! Nästa år tänkte jag åka på en trädgårdsresa till England och då får vi se om någon trädgård där kan mäta sig med dessa tre italienska mästerverk.

Villa Lante

Rosa gallica ´Officinalis´ och Rosa gallica ´Vercicolor´ tillsammans i Uppsala botaniska trädgård.

Rosa gallica ´Vercicolor´eller Rosa mundi som den också kallas är en mycket gammal sort som beskrivs år 1581 som en mutant av Rosa gallica ´Officinalis´. Ibland kallas den även för polkagrisros av förklarliga skäl och Grännaborna använder den flitigt i sina trädgårdar sägs det. När jag började arbeta i slottsparken vid Engsholms slott 1998 så fanns där tre stycken av den här vackra rosen i en plantering, men under vintern åt sorkarna upp alla rötter på rosorna och sedan dess har vi inte haft dem i parken.
Den blommar i juni-juli månad och förutom de strimmiga blommorna är den identisk med rosa gallica ´Officinalis´, den är alltså en mutation från denna apotekarros.

Den blir något över en meter hög och lika bred och de doftande blommorna är karminröda med strimmor av rosa och vitt. Den klarar sig upp till zon 7.

I boken Rosor - en bok av rosvänner för rosvänner av Gudrun Manell föreslår hon en spännande samplantering med ´Officinalis´ då de blommar samtidigt - nämligen att plantera en häck med varannan ´Officinalis´, varannan Rosa mundi.

Beskär den som vilken annan buskros som helst, alltså gallra bort äldre grenar för att den inte ska få ett risigt utseende och för att hela tiden föryngra växten med nya grenar.

Rosen finns i många rosenträdgårdar och mina bilder är från Uppsala botaniska och från Antroposofernas rosenträdgård i Järna.

Alnarpsparken

Nu tänker jag slå ett slag för prydnadsaplar. På något vis känns det som om dessa prydnadsträd inte riktigt får vara med i det fina trädgårdsrummet, att de inte är riktigt erkända av trädgårdsproffsen. Därför kändes det fint när Ulf Nordfjell använde formklippta Malus ´Evereste´ till sin utställning på Chelsea Flower Show 2007.

Prydnadsaplar har många fördelar. Dels blommar de fantastiskt vackert och dels är det ett prydnadsträd som inte blir så stort, vilket ofta efterfrågas. Lika ofta väljer man i stället något oemotståndligt japanskt körsbärsträd. Jag tycker mycket om prydnandskörsbärsträd men en blommande prydnadsapel kan vara minst lika vacker.

Jag vet flera som säger att prydnadsaplarnas blomningstid är så kort och att frukten inte går att använda och att det blir skräpigt när den faller till marken. Men alla träd har ju en relativt kort blomperiod och prydnadsaplar blommar ju faktiskt längre än de japanska körsbärsträden som har en mycket kort blomperiod liksom de allra flesta prydnadsträd.
Man använder självklart de här träden för den vackra blomningens skull men vissa sorter av prydnadsapel har frukter som man kan göra marmelad och gelé av. Bäst till gelé är sorterna ´John Downie´ och ´Hopa´. Vill man inte plocka in frukten i köket så är de vackra på träden när bladen fallit av på hösten.

Även om jag inte är så förtjust i formklippta träd så kan man med prydnadsaplar få en riklig blomning om man formklipper dem. Trädkronan blir då tätare och på så vis bildas mängder av blommor. Men jag tycker nog att ett vilt växande träd blommar tillräckligt.

Många aplar härstammar från Kina och Japan men även i Nordamerika finns arter som används till prydnadsträd. Malus floribunda - Rosenapeln härstammar troligen från Japan och experter är inte säkra på om det är en ren art eller en hybrid. Rosenapeln kan bli upp till 6 meter hög. De flesta malusträd trivs bra i vanlig trädgårdsjord på en solig plats.
Prydnadsaplar kan ibland drabbas av äppelskorv som kan få bladen att vissna. Man bör titta efter sorter som är resistenta mot skorv.

Jag gillar prydnadsaplar och jag ska diskutera med min VD om vi inte kan plantera några i slottsparken.

 

Igår när jag beskar ett av äppelträden i slottsparken så fick jag en glad överraskning när jag upptäckte en mistel på en gren. Det är väl fyra eller fem år sedan som VD Kerstin kom med några slemmiga frön från en mistel och tyckte att jag skulle prova att fästa dem på ett äppelträd och  jag ´´planterade´´ fem frön på olika grenar.

Efter vad jag läst så ska man tydligen bara trycka fast dem mot barken där de sedan ska hitta in själva. Men jag gjorde så att jag försiktigt pillade upp barken med en kniv och fäste fröna. Jag markerade platserna men när inget hände efter några år så glömde jag bort ´´sådden´´.

Jag minns inte att jag såg något av plantan förra våren när jag beskar trädet men visst måste den ha utvecklats redan då. De andra fröna ville tydligen inte gro men jag är mycket glad åt att den här har lyckats och den ser den mycket livskraftig ut och kommer troligen att växa fort nu när den etablerat sig. Det här är en ny kompis helt enkelt och en ny plats att träffas på i parken...

Mistlar på Ontariopoppel (Populus x jackii) i Bergianska trädgården.

Vi vandrar vidare in i vårmånaden mars och nu under vecka 10 startar den första trädgårdsmässan i Stockholm. Rum & Trädgård på Kistamässan öppnar nu på torsdag och som det ser ut nu så kommer jag att besöka mässan på lördag.

Även om det inte ser ut att bli någon värmebölja i veckan så är det vårkänslor som gäller nu och jag kommer att börja lyssna efter bofinken i slottsparken även om det är lite för tidigt ännu.

Den här veckan kommer jag också att börja beskära fruktträden men även vårstäda vidare i vår park. Nu fyller jag mina dagar med trädgårdsarbete igen.

Det är Champion league-vecka och jag förväntar mig att Barcelona tar sig vidare till kvartsfinal.

Jag önskar alla som hittat hit till bloggen en riktigt fin vecka 10.

Youtube har ändrat så att man slussas vidare till deras sida...