Nu går jag in på mitt 42:a år inom trädgårdsyrket och ibland undrar jag om jag inte borde göra något helt annat under de 17 år som jag har kvar att jobba. De långa vintrarna är svåra för själen ute i en mörk trädgård. Mörkret och kylan får mig ibland att tappa greppet och vilja fly landet för gott.

Nu har i varje fall snön smält i slottsparken och jag har krattat parkens stora ytor, krattat bort torra grenar som träden släppt under stormiga vinterdagar. Jag har städat helt enkelt och med lite halvtrötta tankar på den kommande trädgårdssäsongen kämpade jag vidare.

Men så hände något idag!

Jag krattade mig bort mot slottet, solen värmde skönt och fåglarna kvittrade mer än någonsin i år. När jag nådde fram till de planteringar som innehåller mängder av snödroppar började jag klippa ner blasten från de torra perennerna, mest mjölkklockor och stjärnflocka. Självklart låter jag klippet ligga kvar i planteringen, det kommer många kalla nätter ännu och klippet som skyddar mot kylan gör även gott åt jorden framöver.

När jag så böjde mig över planteringen och såg hur mängder av snödroppar började fylla platsen som i övrigt såg rätt vårskräpig ut - precis då kom den där magiska känslan över mig. När jag såg jorden och det som spirar och gror ur den - då fylldes jag av den där trädgårdslyckan igen, den lycka som jag inte känt under ett halvår och som jag helt glömt bort hur den kändes. Det kändes som att jag blev tio kilo lättare och jag började nästan vissla eller nynna, det gör jag inte så mycket under vintern! Att jobba med växter och trädgård är mer än ett jobb - det är klyschigt sagt ´´ett sätt att leva´´!

Det är inte riktigt vår hos oss ännu, men värmen, solen, fåglarna och de första växterna som tittade upp ur jorden idag fick mig att bestämma mig. Jag fortsätter att ta hand om trädgårdar och jag kommer nog att göra det hela vägen fram till min 75-årsdag.

Tulpanens hus och Boo trädgård finns inte mer och jag kommer att sakna båda de här platserna som jag ofta besökte.

Jag har gnällt lite på Tulpanens hus men även blivit lycklig av att de fyllde platsen med tulpaner redan i januari varje år och senare även med orkidéer och pelargoner. Caféet finns kvar och det ska tydligen vara en blomsterbutik i lokalen nu.

´´En botanisk trädgård är en trädgård eller park med växter från olika delar av jorden, vilka i första hand odlas för forskning och undervisning, utförd av botaniker eller hortonomer. En botanisk trädgård är till skillnad från en vanlig trädgård anordnad efter vissa teman, efter växternas taxonomi som den linneanska, eller geografi.´´ från Wikipedia.

Visby botaniska trädgård - Från 1885 - Hemsida

Fredriksdal i Hälsingborg - Öppnade 1923 - Hemsida


Västerås botaniska trädgård anses ibland vara Sveriges äldsta, men det är väl egentligen en gymnasieträdgård. Rudbeckianska gymnasieskolan grundades 1623 och trädgården tillkom någon gång under 1600-talet. Jag har ännu inte besökt den här trädgården men räknar med att göra det under 2012.

Jag kommer att göra nya besök i alla de här trädgårdarna framöver, då det blir ny text och nya bilder.


Lista över Botaniska trädgårdar i världen

Under en tid har man grävt och bökat omkring i två av Stockholms mest centrala parker och nu i sommar ska de tydligen vara färdiga. Dessa två parker med anor från mitten av 1800-talet har vackra och viktiga lägen i stan och besöks flitigt av både stockholmare och turister.

Det ska bli riktigt spännande att se vilka växter som kommer att planteras, speciellt i Berzelii park och Strömparterren har ju ett av Stockholms bästa lägen, så den renoveringen blir ett lyft för platsen vid Norrbro och slottet.

För min egen del ser jag ljuset! Nu börjar det kännas bra igen. Plusgraderna segrar över kyla, snö och is. Snödroppar och vintergäck tittar upp även här i Stockholm och i slottsparken beskär jag buskar, stora snår av slånbär och vildrosor. Jag öppnar upp och föryngrar växtligheten varsamt och i nästa vecka ger jag mig på fruktträden.

Catalpa bignonioides, Catalpa speciosa och Catalpa x erubescens

Trumpetträd kallas det här vackra trädet på svenska men jag har aldrig hört någon använda det namnet, man säger väl vanligtvis Katalpa helt enkelt. Trädet växer vilt i sydöstra Nordamerika där det ibland kallas Indian been tree, på grund av frukterna. De två Nordamerikanska arterna av katalpor är söderns C. bignonioides och C. speciosa i norr. Trädet är ganska snabbväxande men blir inte speciellt gammalt, sällan över 100 år. Det äldsta trädet som man vet är ett 140-årigt exemplar i Rochester Kent i England.

I Sverige är Katalpan härdig i zon 1 och bör väl egentligen endast användas i Skåne och på Gotland, men vi har ju även några här i Stockholm. Trädet är mycket frostkänsligt i ungdomen.

Katalpan kan bli ca 15 meter högt här i Sverige och i Lunds botaniska trädgård finns ett mycket stort och vackert exemplar av Catalpa bignonioides som planterades när trädgården anlades på 1860-talet. 

 

Katalpans hjärtformade blad kan bli upp till 25 cm långa. På grund av de stora bladen ger katalpan ett bra skydd för fåglar. Det här är det ett av de absolut sista trädet att lövas då det först en bit in i juni utvecklar sina blad och blommar sedan i juli-augusti.

 

 

_____________________________________________________________________

 

 

Det var mycket intressant att se vilka träd som betydde mest för er. Populärast blev eken före tallen.

Stort Grattis till er fem som vann biljetterna till Sveriges största trädgårdsmässa Nordiska Trädgårdar!

Vinnarna är:

• Lars
• Kristina Björk
• Anki Zaar
• Maria Bremefors
• Mariana

Vi kanske ses på mässan då!

I början av februari fick jag ett mail som fick pulsen att öka en aning. Mailet var från mästaren av trädgårdsdesign Piet Oudolf, mannen som bl.a. skapat planteringarna på High Line i New York.

I Sverige har han förgyllt platser som Drömparken i Enköping och Fyra årstiders park i Sölvesborg. Så här skrev han:

Ja, vad svarar man på det? Det här var ju det coolaste som hänt med min blogg sedan jag startade den för snart sju år sedan. Att mina bilder skulle vara på Piet Oudolfs hemsida kändes helt overkligt.
Självklart förstår jag att alla riktiga och proffsiga trädgårdsfotografer inte direkt har vallfärdat till Skärholmen för att fota den vackra parken, så det fanns väl inte så många val -  men ändå!
Jag var i varje fall där i parken i september och Piet gillade tydligen vissa av bilderna. Det visade sig att han ville ha fem av mina bilder till hemsidan och nu ligger de där - bilderna från mitt besök i Skärholmens perennpark den 7 september 2011 och jag är mycket glad och stolt!

I Karin Berglunds fina bok ´´Din trädgård´´  finns en bild på sidan 70 där man ser en luktpion med prästkragar omkring sig i en gräsmatta. När den här bilden togs var vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice fortfarande vid liv och på den här gården vid Nytorget i Sofia församling på Södermalm, kämpade jag för att få ha kvar de vilda prästkragarna, för att skapa en vacker ängskänsla på gården.

Här fanns några lyckligt lottade hyresgäster som fått äran att bo i dessa söderkåkar, som tyckte att det såg lite slarvigt ut med alla dessa vilda blommor runt den fina pionen med namnet ´Edulis Superba´ och som presenterades redan år 1824 i Frankrike.

Att plantera en pion mitt i en gräsmatta tycker jag helt enkelt är fult, men med det höga gräset och med prästkragarna som dansade runt den förnäma luktpionen, funkade det riktigt bra och jag tror inte att Karin Berglund skulle ha haft en tanke på att ta den här bilden om inte prästkragarna funnits där. Och så länge vi skötte den här gården, hade den här pionen sina vilda vänner runt sig.

Länge leve ängarna!

Jag har fått tillåtelse av Karin Berglund att använda bilden här på bloggen. Bilden är fotograferad direkt ur hennes bok - därav kvaliteten. Boken är från 1996 och det var sista året som vårt företag fanns i Stockholm.

Nu för tiden fungerar inte min gamla kod in till gårdarna på söder, men visst blir man nyfiken hur det kommer att se ut runt Edulis Superba nu i sommar. Jag antar att jag kommer att hänga där med kamerna som Anderssonskans Kalle på planket i juni...

De flesta av oss trädgårdsmänniskor sår växter någon gång under växtsäsongen. Det kan vara att man sår annueller genom att förgro dem inomhus eller att man sår dem ute på plats under vår/försommar. Att så sina egna grönsaker blir allt populärare för varje år och för att veta hur man ska gå till väga vid sådden så ska man absolut läsa Ulla Hasselmarks Fröbok från 2011. Det här är en spännande och personlig resa i Ullas fröår där hon avslöjar sina knep för att få växterna att bli så som hon tänkt.

Innan jag kom till Engsholms slottspark för 14 år sedan sådde jag inte något alls. Jag kom från anläggar- och skötselvärlden där jag mest jobbade med färdiga plantor av träd och buskar. Men i slottsparken har jag klivit in i fröernas spännande värld.

Det är ju med ett frö som allt liv börjar. Ibland är fröerna så små att de försvinner i handen och att sedan följa dessa små till färdig planta är verkligen en fin känsla.

Den här boken bjuder också på en del annorlunda odlingsteknik, som när Ulla gör egna bonaiträd av våra inhemska träd.

Kapitlen i boken är:
Frön är mina lyckopiller
Metoder och sådd
Självsådd - guld i ostädad trädgård
Mina sommarblommor
Perenner för lång tid
Sköna gröna saker
Träd den enkla vägen
Fönsterträdgård med rumsväxter
Jord & prylar

Jag brukar sällan eller aldrig så perenner utan förökar dem i stället genom delning. För min egen del så har jag nog inte tålamod att så perenner men visst skulle det vara spännande att försöka och här får man veta hur man ska göra. Ulla Hasselmark som är både författare och fotograf har bra tankar om både trädgård och natur och den här boken kommer att ligga framme nu när det snart är dags att börja så.

Fröboken är en omarbetad och uppdaterad utgåva som gavs ut första gången 2000. Boken har också en egen blogg.

För mig som far land och rike runt och spanar i trädgårdar är Gunnel Carlsons Trädgårdsriket en bibel och den här boken kommer att få en hedersplats i 307:ans bokhylla.

Det här är alltså en guide till hela 850 svenska trädgårdar! Många trädgårdar har jag sett i Sverige men när man bläddrar i Trädgårdsriket så känns det som om jag vill ta några sabbatsår och bara åka runt och besöka varenda en av dessa trädgårdar.

Här beskrivs botaniska trädgårdar, stadsparker, kyrkogårdar, koloniområden och mängder av privata trädgårdar. Jag brukar normalt inte besöka privata trädgårdar men nu blev jag lite sugen. Här finns ju telefonnummer till alla de som vill visa sina trädgårdar och jag kommer med all säkerhet att även snoka i några privata trädgårdar i sommar...om de släpper in mig!

Beskrivningarna är tillräckliga, man får reda på adresser, telefonnummer och en kortare beskrivningar av trädgårdarna.
Här finns t.ex. en plats i Skåne som jag aldrig besökt - Lavendelslingan i Bjärnum där det ska finnas ca 100 olika lavendelsorter! Jag visste inte att det fanns så många! Där finns även en rosenberså, japansk trädgård, örtagård, frukt/bär, vattenfall och fontäner. Trädgården har sluttningsläge med olika plan och här finns bl.a. tulpanträd och näsduksträd. När jag är i Skåne nästa gång så ska jag ringa de privata ägarna.

Undrar om några av mina bloggbesökares och Facebookvänners trädgårdar finns med i boken, förutom Hannus vackra trädgård som jag sett bland de 850.

Därför tänkte jag att ni skulle berätta vilket inhemskt träd som ni tycker bäst om eller som betyder mest för er. Inte något inställsamt Magnoliaträd från kinesiska skogar, utan ett träd som växer vilt i vår vackra svenska natur.

Av alla kommentarer så drar jag som vanligt  slumpvis fem vinnare. Dragning nästa fredag.

Lycka till och vi kanske ses på mässan!

Jag älskar Österlen! Där för blev jag glad när den här programserien skulle starta i SVT. Och den blev verkligen så bra som jag hoppades på, förutom inslaget i det senaste avsnittet där trädgården vid havet presenterades. Det avsnittet kunde Marin Timell ha haft i något av sina byggprogram i stället.

Men annars har jag njutit av vackra platser och för en gång skull så är det inte programledaren som är den lysande stjärnan. Tack Susanne Cederberg för att du visar oss trädgårdar där du låter ägarna i lugn och ro berätta om sina paradis.

Tänk om SVT kunde göra en serie i 25 avsnitt, där man visade trädgårdar från alla Sveriges landskap?

Trots att jag är född i en liten stad och trots att jag levt i och med trädgårdar i större delen av mitt liv - så trivs jag gott i stenstaden Stockholm. Mina drömmars stolta stad!

Så här i februari längtar jag givetvis efter att naturen och trädgårdarna ska vakna till liv igen, men jag längtar också tills jag får börja vandra omkring i Stockholm med min kamera igen. Jag ledsnar aldrig att gå runt:

• Djurgården
• Södermalm
• Kungsholmen
• Gamla Stan
  
• Långholmen
• Skeppsholmen

Jag har genom åren gått några varv runt dessa öar i huvudstaden och visat mängder av bilder från vandringarna här på bloggen.

Men i år måste jag nog nosa upp nya vyer och rikta kameran mot platser som inte är så turistiga och vykortslika. Alltså -  i år blir det helt andra stockholmsbilder här på bloggen. Helt andra!

En trädgård behöver häckar, de sätter gränser, men skapar också rum inne i trädgården. Häckar skyddar mot insyn, men även mot vind och snödrev och älskas av småfåglar som i täta häckar har ett perfekt skydd mot sina fiender och där de i lugn och ro kan häcka i sina väl gömda bon.

Innan man planterar en häck bör man fundera på om man vill ha en friväxande eller en tuktad häck. Fördelen med en friväxande häck är att den får blomma och är på så vis extra vacker under den tiden. Den kräver små arbetsinsatser till skillnad mot en tuktad häck som bör klippas en eller två gånger per säsong.

En klippt häcken har andra fördelar, som att den blir mycket tät och man själv kan bestämma vilken höjd man vill ha på sin häck.

Avenbokshäckar och buxbom vid Piperska muren i Stockholm

Tänk på att häckväxterna ska passar ihop med de övriga växterna i trädgården och det gäller speciellt om man vill ha en städsegrön häck som t.ex. idegran eller thuja.

När man har valt vilken växt som passar bäst så är planteringsplatsen en mycket viktig fråga. Det gäller att gräva lika djupt hela den sträcka där häcken ska planteras så att alla häckplantor får samma förutsättningar t.ex. så att höjden inte haltar när den sedan börjar växa. Ge också plantorna ny jord att växa i och kolla om dräneringen fungerar.

Vid plantering ska plantorna sitta i samma djup som de gjort i krukan om plantorna är köpta som krukodlade. Viktigt är att doppa plantornas rötter i en hink med vatten innan planteringen så att de får suga åt sig vatten innan de kommer i jorden.

Man kan välja att köpa häckplantor eller buskar. Buskar är några år äldre än häckplantorna och man vinner alltså några år. De är större och dyrare, men man kan i stället öka planteringsavståndet en aning och på så vis spara in på antal plantor. Nu finns det ju t.o.m. helt uppvuxna häckar att köpa...men det är en helt annan historia.

Dags att plantera. Ta reda på vilket avstånd plantorna ska ha och spänn en lina för att få häcken i en exakt rak linje.  Om man vill att häcken ska svänga,  lägg då ut ett rep eller en trädgårdsslang för att forma böjningen.

Det finns många andra växter som kan användas till häck än de jag föreslagit här nedan. Som t.ex. vissa salixsorter, Aronia, Korallkornell, Bruddeutzia mm.

_____________________________________________________

Acer campestre - Näverlönnen är en mycket bra häckväxt som man kan hålla både riktigt hög eller låg. Den blir tät och trivs på de flesta jordar, även på lite tyngre lerjordar och även i lite skuggiga lägen. Man ska inte toppa näverlönnens häckplantor förrän den nått önskad höjd. Den är härdig upp till zon 3 och kan bli 4 meter hög.

Plantavstånd - 3-4 st/meter

Acer ginnala - Ginnalalönnen passar bäst som friväxande häck och bladen har en mycket intensivt röd höstfärg. Den trivs upp till zon 5 och blir upp till 4 meter hög.

Plantavstånd - 3 st/meter

Berberis thunbergii - Vill man att häcken ska vara ett ogenomträngligt och supertaggigt skydd, så kan man använda den både hatade och älskade häckberberisen. Den tål hur mycket beskäring som helst och kan användas både som friväxande och klippt. På hösten har den här växten sin bästa tid då bladen blir vackra och även de röda frukterna som är mycket c-vitaminrika. Berberis kan man använda upp till zon 6 och den blir 1,5 meter hög.

Plantavstånd - 3 st/meter

Buxus sempervirens - Buxbom är perfekt om man vill ha en låg häck som ramar in planteringar i södra Sverige. Den är vintergrön och klarar sig normalt upp till zon 3. Bästa tiden att klippa buxbom är runt midsommar. Nu har tyvärr buxbomen drabbats av en mycket aggressiv svamp som dödar växten och mängder av buxbom har nu grävts upp och tagits bort i landet. Det här är alltså ingen växt som man idag bör använda till häck.

Plantavstånd - 8-10 st/meter. Se bild nedan.

Carpinus betulus - Avenbok är en av de allra bäst häckväxter. Den blir tät, har ett fint bladverk och löven sitter kvar under hela vintern, då med en brun färg som blir effektfull mot snö. Avenbok är användbar på de flesta platser, även i skugga och på torra jordar. Det är viktigt att man planterar avenboksplantorna på våren. Beskärning under uppbyggnaden ska endast ske på växtens sidor då man toppar dem först när de nått önskad höjd. Bästa tiden att klippa avenbokshäckar är på vårvintern eller på sommaren.

Plantavstånd - 3-4 st/meter. Se bilder nedan, sommar och vinter.

Cotoneaster lucidus - Häckoxbär kan man använda både som friväxande eller klippt. Jag föredrar nog en klippt oxbärshäck. En i mitt tycke ganska tråkig växt dock men användbar långt norrut i landet. Trivs upp till zon 8 och blir ca 1,5 meter hög. Man klipper oxbärshäckar under vårvintern eller på sommaren.

Plantavstånd - 3-4 st/meter

Crataegus intricata - Amerikansk hagtorn har mycket långa och sylvassa taggar, bildar en stadig häck som i mitt tycke bör klippas men kan även användas som friväxande. Den här busken måste vara det bästa hindret om man vill skydda sig i trädgården. Den har inte stora krav på jord och klarar sig upp till zon 7. Bästa tiden att klippa amerikansk hagtorn är på vårvintern eller på sommaren.

Plantavstånd - 3-4/meter.

Crateagus monogyna - Häckhagtorn, eller trubbagtorn som den egentligen heter växer vild i vår natur. Bra och tålig häckväxt som blommar och får vackra bär om den används som friväxande. Klarar att växa på lerjord.

Den kan användas upp till zon 4 och blir upp mot 4 meter hög.

Plantavstånd - 4 st/meter.

Fagus silvatica - Vår vanliga bok är en mycket bra häckväxt som likt avenboken behåller bladen över vintern, bladen blir då vackert bronsfärgade. Läs mer om bok/avenbok här. Boken trivs i de flesta lägen, även i skugga upp, till zon 3. Man beskär plantornas toppskott först när de nått önskad höjd.

Plantavstånd - 3-4 st/meter. Se bild nedan.

Ligustrum ovalifolium - Bredbladig liguster är städsegrön och passar bäst som klippt häck. Den tål skuggiga lägen och klarar hård beskärning. Den klarar sig bra upp till zon 2 och höjden blir ca 2 meter.

Plantavstånd - 4-5 st/meter.

Ligustrum vulgare - Ligustern har mörkgröna smala blad och blir mycket tät. Den passar perfekt som klippt häck och en nyklippt ligusterhäck är verkligen en fin kontrast till mer vilda växter i trädgården.

Den trivs bra upp till zon 4 och blir ca 2 meter hög. Sorten ´Atrovirens´ är inte lika härdig men den är städsegrön. Ligusterhäckar klipper man på vårvintern eller på sommaren.

Plantavstånd - 4-5 st/meter. Se bild nedan.

Malus sargentii - Bukettapeln blir mycket vacker som friväxande och som i maj månad är översållad av vackra vita blommor. Den blir ca 2 meter hög och lika bred och den har vassa tornar. Den trivs upp till zon 4.

Plantavstånd - 3 st/meter.

Potentilla fruticosa - Ölandstok har egentligen ett oförtjänt dåligt rykte. Det är inom trädgårdsvärlden inte fint att tycka om ölandstok. Men den har ett stort värde i att den blommar så länge under sommaren, det finns ingen buske i Sverige som blommar längre. Den vill ha ett soligt läge och trivs bäst i lätt och mager jord. Det finns mängder med sorter som har olika nyanser av gult men den finns också i vitt och rosa. Härdig upp till zon 8 och den blir 1,5 meter hög.

Plantavstånd - 3 st/meter.

Ribes alpinum - Måbär är en ganska vek häckväxt men som även har många fördelar. Den grönskar mycket tidigt, före alla andra buskar och den tål beskärning bra och växer fort. Man kan klippa måbär under vårvintern eller på sommaren.

Den trivs bra upp till zon 8 och blir 1,5 meter hög.

Plantavstånd - 4 st/meter

Rosa rugosa - Vresrosen växer vild efter våra kuster i västra Sverige. Den rena arten kan ibland breda ut sig kraftigt och man bör passa den så att den inte sprider sig som den vill. Däremot finns många förädlade sorter som passar mycket bra som friväxande häckväxt, t.ex. ´Hansa´ eller den som vi har i vår slottspark ´Roseraie de l´Hay´.

Rosa rugosa-häckar ska alltid växa fritt och just de sorter som jag nämnde blommar under hela säsongen. Om plantorna blivit gamla så kan man gallra dem under vårvintern.

De blir 1,5 meter höga och trivs upp till zon 5.

Plantavstånd - 4 st/meter. Se bild nedan.

Sorbus intermedia - Oxelhäckar är inte så vanliga nu för tiden men det här är en tuff växt som är stadig, står emot hårda vindar och saltstänk från havet. Den kan användas som friväxande men är som bäst när den är tuktad. Bladverket visar olika effekter då det blåser eftersom översidan är grön och undersidan grå.

Klarar sig upp till zon 5, trivs bra i mager jord och blir ca 4 meter hög. Man klipper oxelhäckar på vårvintern eller på sommaren.

Plantavstånd - 4 st/meter

Spirea cinerea ´Grefsheim´ - Norsk brudspirea ska alltid växa fritt, blir 1,5 meter hög och trivs upp till zon 6. Det här är inte en växt för mig, men säkert finns det många som gillar den.

Plantavstånd - 3 st/meter.

Spirea vanhouttei - Bukettspirea ska också alltid växa fritt och blommar fint med vita blommor i juni. Den blir 2 meter hög och klarar sig upp till zon 5.

Plantavstånd - 3 st/meter. Se bild nedan.

 

Symphoricarpus rivularis - Snöbär använder man mest för bärens skull och alla känner väl till de vita runda bären som man som barn gillade att klämma eller trampa på. En växt som sätter mängder av rotskott. Den blir 2 meter hög och trivs upp till zon 6.

Plantavstånd - 3 st/meter.

Syringa vulgaris- Vanlig syren eller bondsyren som den också kallas behöver väl ingen närmare presentation. En älskad växt som självklart gör sig bäst som friväxande. En fantastisk blomning i maj gör syrenen till den bästa friväxande häckväxten. Den blir upp till 4 meter hög och klarar sig bra upp till zon 6.

Plantavstånd - 2-3 st/meter. Se bild nedan.

Picea abies - En vanlig granhäck kan bli mycket vacker om den sköts på ett riktigt sätt, d.v.s. att man klipper den varje år. När man planterar en granhäck så beskär man inte höjden förrän den nått önskat höjd, däremot beskär man sidorna på årsskotten under sommaren. Se här om beskärningen.

Plantavstånd - 3 st/meter. Se bild nedan.

Taxus - Idegran är den barrväxt som tål beskärning bäst. Häckarna blir mycket täta och är lika vackra året om. Taxus x media ´Hilli´ är härdig till zon 4 och Taxus cuspidata ´Adams´ som blir högre klarar zon 5. Man klipper idegranshäcken under våren eller hösten.

Plantavstånd - 3 st/meter. Se bild nedan.

Thuja occidentalis - Thujahäckar blir upp till 4 meter höga och är städsegröna. De växer snabbt och klipps på höjden först då de nått önskad höjd. De här häckarna tillhör inte min favorit.

Den är härdig till zon 5.

Plantavstånd - 2-3 st/meter.

Ibland tycker jag att vissa buskar blommar vulgärt mycket. Som när de tätplanterade förädlade syrener i Malmö tokblommade i maj eller när det enorma rododendronsnåret på Sofiero blommade lika galet. Både buskarnas bladverk och jag kvävs ju av all denna blomning. En mer stillsam blomning av bleklila och vita bondsyrener mot ett torp funkar bättre och rododendron har jag svårt för oavsett om de blommar mycket eller lite.

Örebro har en av Sveriges allra bästa stadsparker vad gäller satsning på sommarblommor. Här har man stora ytor att jobba på och man kan ta i ordentligt för att skapa effekt. Och effektfullt blir det verkligen, som 2010 då man bjöd på starka färger eller som 2011 då lugna pastellfärger förgyllde parken. Mitt hjärta klappar nog mest för 2011 års blommor. Den illröda praktsalvian här nedan är aningen för jobbig för mina ögon. Vilken plantering gillar ni bäst?

Tid för tanke - 9 maj

Vitabergsparken i maj - 6 maj

Längtar ut - 5 maj

Sturegallerian och Kungsträdgården blommar 18 april

Valhallavägens fasader 11 februari

In i gränderna 3 januari

 

 

 

Jag kör ofta på Valhallavägen och brukar från bilfönstret titta upp mot husens fasader som är så rikt utsmyckade här på Stockholms längsta gata som är 3,5 km lång.
Husen byggdes i slutet av 1800-talet och många av de här fasaderna känns en aning överarbetade av arkitekterna som också blev kritiserade av de unga kollegorna, som tyckte att man inte använt ´´äkta´´ material som natursten i fasaderna. Här har man till många fasader använt stuck, betong och formpressat tegel. Man kan tycka vad man vill om överarbetade fasader, men personligen tycker jag trots att att många byggnader är vackra och passar på Valhallavägen. Jag tror att jag tycker bäst om nr. 100.

 

 

Valhallavägen 86. Byggt 1897.

Valhallavägen 92. Byggt 1889 och är ett av Stockholms mest påkostade hus från sekelskiftet. Arkitekt Johan Laurentz.

Valhallavägen 94. Byggt 1885. Arkitekt Fredrik Dahlberg. Fasaden är från 1929.

Valhallavägen 100. Byggt 1887. Arkitekt var A.G. Forsberg.

Valhallavägen 102

Valhallavägen 104. Byggt 1888. Ariktekt Johan Laurentz. Bostadshus med ateljévåning högst upp. En av konstnärerna som verkat i atlején var Prins Eugen.

Valhallavägen 110

Valhallavägen 112

Valhallavägen 114

Valhallavägen 122

Valhallavägen 124

En 27 meter lång brygga byggs i Norrtäljeån utanför konsthallen.

Almsjukan har nått Norrtälje!

Se hela kategorin Roslagen.

Stor vinterraket - Veltheimia bracteata

Eftersom jag har trasiga knän och känner att jag orkar mindre för varje år, när det gäller de fyskiskt tunga jobben, så har jag nu en tuff tid framför mig.

Men då kom ju min chef på idén att jag kunde bli överslottsträdgårdsmästare i slottsparken och ha en underslottsträdgårdsmästare som gör de tyngsta jobben. Perfekt!

Men jag får helt enkelt lämna mina planer på att resa runt i Europa och fotografera trädgårdar efter det att jag fyllt 65.

De riddarsporrar som vi använder i trädgårdarna är oftast hybrider och brukar delas upp i två grupper, praktriddarsporrar och trädgårdsriddarsporre.

Det är oerhört rörigt bland arter, grupper och hybrider bland riddarsporrarna och de källor jag använder är inte alls överrens om hur grupperna ska indelas. Jag har försökt att reda ut det hela, men hittar hela tiden någon som har en annan åsikt.

Ibland kallas Elatum-hybriderna för praktriddarsporre och ibland för trädgårdsriddarsporre. Delphinium elatum är i varje fall en ren art som är vildväxande i Europa, Kaukasus, Sibirien och i Kina. Däremot så kallas hybriderna i Elatum-gruppen för trädgårdsriddarsporre (Hanssons perennebok) medan Lennart Larsson i Natur & Trädgård kallar dem för praktriddarsporre. Jag blir helt yr i huvudet av det här!

Det kan vara en av anledningarna till att jag inte riktigt gillar riddarsporrar. De är inte ärliga på något sätt, falska helt enkelt och jag kan nog tycka att de är aningen för pråliga för mig också. Visst kan de vara mycket vackra, som de på bilderna som finns hos Antroposoferna i Järna. Kanske Lars Forslin kan reda ut allt det här?

Det finns ett sällskap i USA som kallar sig för The Delphinium Society och jag vågar inte ens tänka på vad det kan vara för människor som finns med i det sällskapet.

• Belladonna-hybrider - 60-150 cm - Praktriddarsporre, är en korsning mellan D. grandiflorum och D. elatum. De har små enkla blommor och är stadiga i sitt växtsätt. De blommar i juli-augusti och kan blomma om senare. Här sorter som den klarblå Völkerfieden, Atlantis, Bellamosum, Casa Blanka, Cliveden Beuty, Oriental Blue och Piccolo.
• Elatum-hybrider - Trädgårdsriddarsporre (D. elatum), 120-200 cm -  här finns de högsta riddarsporrarna. Blommar i juli-augusti och har lätt för att blomma om på hösten. Sorter som Blue Fountain, Coral Sunset, Fanfare, Perlmutterbaum, Sarita, Sandpiper, Sungleam och F.W. Smith.
• Pacific-Giant-hybrider - 100-150cm -  härstammar från USA och är hyfsat motståndskraftiga mot mjöldagg men är kortlivade och används ibland endast som annueller. Inom den här gruppen sorter som Astolat, Black Knight, Blue Bird, Blue Jay, King Arthur, Percival, Summer Skies och Galahad.

En nackdel med riddarsporrar är att de ofta drabbas av mjöldagg men det finns sorter som är mindre mottagliga. Eftersom de är nära släkt med stormhattar så är de också gifitga.

Det kommer fler bilder på olika sorter i sommar.

Perenner av Björn och Marie Hansson

Perenner i din trädgård av Lena Månsson

Lennart Larssons artikel som publicerades i Natur & Trädgård nr.1 2005

Att man gör tändstickor av asp och att man byggde skeppet Wasa av ek, det vet vi nog. Men vilket trädslag passar bäst till slöjdarbeten och av vilket träd gör man blyertspennor, bandyklubbor och träskor?

Av vilket träds kärnved vilar Venedigs byggnader på och vilket träd är bäst om man ska tillverka instrument? Ibland kan det vara svårt att hålla ordning på allt det det där. Vi försöker vi reda ut det där nu!

 

Se även den här länken.

Tallen kan bli upp till 35 meter hög och bli ca 600 år gammalt, den äldsta tallen i Sverige påträffades utanför Hudiksvall och den var 750 år. I skogsbruk brukar avverkning ske när trädet är mellan 90-150 gammalt.

Tall är efter granen det vanligaste trädet i Sverige och står då för nästan hälften av Sveriges barrskogsareal.  Tallen vill ha mycket ljus och har ett djupgående rotsystem och kan därför klara vattenförsörjningen även på torra marker.

Tallens ved är fastare än granens och virket är mycket användbart där kärnvirket är speciellt varaktigt. De grövsta tallarna används inom möbel- och byggnadsindustrin, t.ex. fönster dörrar och panel. Högsta kvalitet går till Faner och playwood.

Man tillverkar träfiberplattor av tallens spån, av kådan tillverkas tjära, terpentin, ättiksyra, aceton och träsprit. Av tallbarren framställs eterisk olja.

Rekordgrova tallar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes omkretsen (1,3 meter från marken) på Segersjötallen i Lennäs socken i Närke till 590 cm.

1974 var tallen invid E6:an i Strängsered, två mil norr om Ulricehamn 449 cm.

1999 var det tallen i Ullebo, Bottnaryd i Västergötland som var grövst med 465 cm.

_________________________

Gran - Picea ábies

Granen är det vanligaste trädet i Sverige. Den kan bli över 40 meter hög och ca 400 år gammal. Men nu har man ju hittat granar i Dalarna vars rotsystem är daterat till ofattbara 9550 år, men då  menar man rotsystemet och inte det lilla trädet man ser växa på platsen. Granen är skuggtålig, vill ha god mark och jämn vattentillgång. Den har ett grunt rotsystem som har svårt att nå vatten på djupet. Barren fälls efter 8-10 år

Den gulvita veden som är ganska mjuk står inte emot röta lika bra som tallen. Granen är det träslag som används mest till pappers- och massaindustrin då den inte innehåller så mycket kåda, men man använder även trädet till bl.a. byggnadsvirke, telefonstolpar, master mm.

På kemisk väg framställer man från granen bl.a. terpentin, tjära och plast.

Lärk - Larix decídua

Lärkträdet har införts i Sverige av människan och har alltså inte av egen kraft vandrat in. På 1800-talet var det populärt att plantera lärk i Sverige och då speciellt i Mälardalen. Virket som är innehåller mycket hartser är användbart inom olika områden. Kärnveden har bra motståndskraft mot röta används för tillverkning av båtar, fönster och väggpanel. Stora delar av Venedig lär vila på pålar av kärnvirke från lärk men även al.

När nu tryckimpregnerat virke börjar ifrågasättas så har lärk blivit mer efterfrågad då lärkens hartser, olja och terpentin fungerar som naturlig impregnering.

Lärkträd kan bli 600 år gamla och avverkas normalt i skogsbruk när de är 60-150 år. Det lär finnas lärkträd i Sverige som är ca 40 meter höga.

Rekordgrova lärkträd beskrivs i jätteträdlistan från 1999 och då fanns det grövsta lärkträdet vid Krongården i Östra Tollstad i Östergötland med 431 cm i omkrets.
_________________________

Asp - Pópulus trémula

Aspen som är ett av våra mest snabbväxande träd tillhör samma släkte som popplarna och kan bli 30 meter högt. Aspen blir inte så gammal och brukar sällan överstiga 100 år.

Aspens ved är mycket mjuk och är mest känt som tändsticksträdet, men används även till bastuinredningar eftersom det inte innehåller kåda och har dålig värmeledningsförmåga. Asp används även till pappersmassa, leksaker, träskor och möbler.
_________________________

Avenbok - Carpinus betulus

Avenbokens är vårt hårdaste träslag. Innan metallerna blev vanliga så använde man avenbok till maskindelar som kuggar, axlar, ekrar och hjul. Idag används den hårda veden till pianohammare, verktygsskaft, hyvelbänkar, nötknäppare och skärbräden. Avenboken växer vild i Skåne, Blekinge, Halland, Öland och delar av Småland. Trädet har det högsta bränslevärdet av svenska träslag.

Trädet kan bli över 20 meter högt och 1968 var avenboken vid Listonhill på Djurgården i Stockholm 24 meter högt. Avenbok kan bli ungefär 150 år gammalt.
_________________________

Björk - Bétulus verrucósa

Björken är vårt tredje vanligaste efter granen och tallen. Den kan bli ca 300 år gammal och nå en höjd av 25 meter.
Björk är ju som bekant perfekt som bränsle och den bästa brasveden. Björkveden är användbar till mycket, bl.a. plywood, faner, golv, möbler, snickerier och även pappersmassa.

Masurbjörk betyder att veden har växt i oregelbundna veck, ibland i stora svulster eller genomgående i hela stammen. Ibland kan masurveden ha inslag av bark och kallas då för brun masur som gör att veden blir vackert flammig. Masurbjörkar växer lite annorlunda än den vanliga vårtbjörken. Grenarna växer mer uppåt, stammen är knölig och krokig och det är ofta ett flerstammigt träd.
_________________________

Klibbal - Alnus glutinósa

Det finns två alarter i Sverige, klibbal och gråal. Alarna har rotknölar med vilka de kan tillgodogöra sig luftens kväve. På hösten fäller alen sina gröna blad fulla med näring, på detta sätt är alen en utmärkt markförbättrare.

1974 var höjdrekordet av en klibbal 29 meter högt och det trädet finns  (fanns?) i Medevi brunnspark i Östergötland. En klibbal brukar inte bli äldre än 120 år.

Veden är mjuk och lätt och när man avverkat den så blir annars vita veden rödaktig. Alen är mycket motståndskraftig mot fukt och röta och tillsammans med lärk så bär den med pålar upp Venedigs hus. Alens ved används också inom möbelindustrin, som slöjdvirke, till träskor, leksaker och massa.
_________________________

Bok - Fagus silvatica

Den vackra boken är det femte vanligaste trädet i Sverige och blir högväxt. 1968 fanns (finns?) en bok i Maltesholm i Skåne som var 41 meter högt. Boken kan bli upp till 400 år gammal. Nu har tyvärr boken i Skåne drabbats av en elak svampsjukdom.

Av bok gör man såklart böcker! Eller inte! Däremot har veden ett mycket högt bränslevärde och innan plaståldern så tillverkade man bakelit av bokens hartser. Bokens rödaktiga ved används idag till parkettgolv, fanér, möbler, träskor, glasspinnar mm.

Rekordgrova bokar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes fantastiska 810 cm i omkrets på boken som fanns vid Hagelrums herrgård i Småland.

1968 mätte man omkretsen på boken vid Ingasäter norr om Skövde och resultatet blev 636 cm.

1999 var boken vid Nääs slott i Västergötland 745 cm grovt, 1,3 cm från marken.
_________________________

Ek - Quércus robur

Eken är kraftträdet framför alla i vårt land och det fjärde vanligaste trädet i vår natur. Eken trivs bäst på djup mullrik, lerhaltig mark och kronan behöver mycket ljus. Eken blir som bekant mycket gammal, Kvilleeken är ju tusen år och har en omkrets av över 14 meter. Men som Ingmar Holmåsen skriver i sin bok ´´Träd och buskar´´ så är Sveriges tusenårsekar sällan mer än 500 år gamla och det är ju en svindlande ålder bara det!

Det byggs ju inte så många fartyg i trä nu för tiden men innan fartygen började byggas i stål så var eken det träslag som användes till de flesta örloggsfartygen i landet. Från 1500-talet och in i 1800-talet var eken kronans träd.

Idag används ek till möbler, parkett, paneler, inredningar och stolpar.

Rekordgrova ekar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 liksom 1999 var självklart Kvilleekan i Småland den grövsta eken i landet. Jaga vet inte om man använt olika sätt att mäta eller om det verkligen kan skilja så mycket under de olika tiderna som man mätte. 1939 anges det att omkretsen är 1260 cm, 1974 mättes den till 1315 cm och 1999 var måttet 1411 cm. Nästa gång som jag besöker Kvilleeken så tar jag med måttbandet.

_________________________

Skogsalm - Ulmus glabra

Almen är ju svårt drabbad av almsjuka och kommer troligen inte att finnas kvar vare sig som vildväxande eller som parkträd i Sverige framöver.
Almen kan bli över 30 meter högt och nå en ålder av 400 år. Veden är hård och gulvit med brun kärnved.

Den används till möbler, fanér, leksaker och till olika slöjdarbeten.

Rekordgrova almar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 fanns en alm i Kvistofta i Skåne som var 667 i omkrets.

1963 växte en alm i Vårdsätra naturreservat söder om Uppsala där omkretsen var 645 cm.

1999 fanns i Svensbo lövskog i Östergötland en alm som hade hela 780 cm i omkrets.
_________________________

Skogslönn - Acer platanoides

Skogslönnen är nog min favorit bland våra vilda träd (tillsammans med ek och lind) eftersom den har så många vackra perioder under växtsäsongen. Från blomningen till de sprakande höstfärgerna.

En skogslönn blir sällan över 150 år gammal och kan bli över 20 meter högt. Lönnens ved används till möbler, parkettgolv, fanér, verktygshandtag, stråkinstrument och leksaker.

1939 var det lönnen som växte vid Kavelbron i Finnerödja i Västergötland som var grövst med 515 cm och 1968 hade omkretsen ökat till 620 cm

1999 nämns en lönn vid Ungstorp, Djursala socken i Småland vars omkrets var 550 cm.

_________________________

Skogslind - Tilia cordáta

Skogslinden är ett av de träd i Sverige som sällan drabbas av svampsjukdomar eller andra angrepp...peppar peppar! Liksom linden bildar lönnen sällan egna bestånd, utan förekommer spridd, främst i lövblandskogar. Den kräver bördig mullrik mark.
Trädet blir över 20 meter högt och kan bli mycket gammalt - i enstaka fall kan åldern närma sig tusen år.

Veden är mjuk och gulvit och saknar kärnved. Den används till sniderier, faner, musikinstrument, proteser, hushållsartiklar och blyertspennor.

_________________________

Ask - Fraxinus exelcior

Asken är just nu hårt drabbat av askskottsjukan och trädets framtid är oviss.
Det är ett mäktigt träd och Yggdrasil - det heliga världsträdet inom asatron var just en ask. Trädet kan bli 30 meterhögt och nå en ålder av 250 år. Asken är det svenska trädslag som är mest näringskrävande och växer snabbt. Asklöven är mycket näringsrika och har genom hamling utnyttjats som kreaturfoder i gångna tider.

Askens ved är hård och gulaktig med ljusbrun kärna. Av ska har man i alla tider gjort vagnshjul och har även tidigare använts som inredning i järnvägs- och spårvagnar.
Nu för tiden används asken till parkettgolv, möbler, inredningar, träskor, yxskaft och bandyklubbor.

1939 hade Espelunda i Rinkaby socken i Närke en ask vars omkrets var 691 cm, 1972 var omkretsen 730 cm.

1999 mätte man en omkrets med hela 923 cm på en ask på Djursö i S:t Annas skärgård i Östergötland.

Källor:
Träd och buskar av Ingmar Holmåsen (1980)
Wikipedia
Losa.nu

Nu har jag helt snöat in på träd och det är ju trädets tid. Jag hittade en bok på ett antikvariat någonstans i Svergie - Lustgården, Dendrologi och parkvård från 1939 med en jätteträdlista från den tiden, för 73 år sedan.

1939 beslöt man på Naturskyddföreningen att skaffa en översikt över landets största träd.  Uppgifter om jätteträd hade genom åren inkommit till lokaltidningar, hembygdsböcker och andra tidskrifter men det fanns ingen sammanställning av uppgifterna.

För att sammanställa och komplettera materialet så anordnade Naturskyddsföreningen i samarbete med Svenska Dagbladet en pristävling för att få in icke kända jätteträd. Det kom in mängder av uppgifter om träd som slog tidigare rekordträd. Det är oklart om lindarna som anges är skogslind eller parklind.

Stamomkretsen mäts 1,3 meter från marken eller som det kallas - i brösthöjd.

Se även Jätteträdlistan från 1999. Det är endast Kvilleeken som finns med på båda listorna. Vad som hänt med alla dessa träd vet man ju inte. Hur många lever idag? De flesta almarna är väl borta. Meddela mig gärna ni som vet. Det börjar väl bli dags för en ny jätteträdlista. Jag kommer att försöka fotografera så många som möjligt av landets jätteträd framöver. Genom landet med kamera och måttband!

• Al (klibbal) - 550 cm i omkrets - Sibbhult, Hjärsås socken i Skåne.
• Al - 543 cm - Tranåsbaden.
• Alm - 667 cm - Kvistofta i Skåne.
• Alm - 664 cm - Wallox-Säby i Uppland.
• Alm - 660 cm - Båstad i Skåne.
• Alm - 655 cm - Göingeholms egendom i Halland.
• Ask - 691 cm - Esplunda i Rinkaby socken i Närke.
• Ask - 650 cm - Ekhammars gård i Grevbäcks socken, Västergötland.
• Ask - 645 cm - Fågelhult i Kråkshults socken i Småland.
• Asp - 480 cm - Valto i Nordingrå, Ångermanland.
• Björk - 481 cm - Vid prostgården i Leksand, Dalarna.
• Björk - 428 cm - Lund.
• Björk - 420 cm - Sulvik i Älgå socken, Värmland.
• Björk - 400 cm - Hjortseryd vid Ronneby, Blekinge.
• Bok - 810 cm - Hagelrums herrgård i Målilla socken, Småland.
• Bok - 678 cm - Värnanäs i Halltorps socken, Småland.
• Bok - 650 cm - Dal i Fjärås socken, Halland.
• Bok - 618 cm - Kulla-Gunnarstorp i Skåne.
• Bok - 559 cm - Maltesholm i Skåne. 40 meter hög.
• Ek - 1260 cm - Kvilleeken i Norra Kvill, Södra Vi socken i Småland. Lever fortfarande.
• Ek - 1050 cm - Bosjöklostereken i Skåne.
• Ek - 1025 cm - Övedskloster i Skåne.
• Ek - 1000 cm - Lilla Rödja i Norra Vi socken, Östergötland.
• Ek - 950 cm - Killeröd i Skåne.
• Ek - 925 cm - Ekebyhovseken på Ekerö, Södermanland. Lever fortfarande.
• Gran - 533 cm - Risbergagården i Risberga, Skåne. Planterad.
• Gran - 442 cm - Öijareds säteri i Skallsjö socken, Västergötland. Grövsta vildväxande.
• Gran - 392 cm - Kattås i Bjurbäcks socken, Västergötland.
• Gran - 392 cm - Noor i Knivsta socken, Uppland.
• Gran - 390 cm - Sandsbro vid Växjö, Småland.
• Gran - 368 cm - Ljusdals socken i Hälsingland.
• Lind - 835 cm - Boo i Närke.
• Lind - 790 cm - Rå i Hammars socken, Närke.
• Lind - 740 cm - Verkö vid Karlskrona, Blekinge.
• Lönn - 515 cm - Vid Kavelbron i Finnerödja socken, Västergötland.
• Lönn - 510 cm - Stjärnviks säteri i  Risinge socken, Östergötland.
• Oxel - 532 cm - Saltskog i Södertälje, Södermanland.
• Oxel - 514 cm - Härröd i Skåne.
• Tall - 590 cm - Segersjötallen i Lennäs socken, Närke.
• Tall - 564 cm - ´´Per Stabbe´´ i Norrbo socken, Hälsingland. Lever fortfarande.
• Tall - 560 cm - Drottningholmstallen i Uppland.
• Tall - 510 cm - Kvillsforstallen i Skirö socken, Småland.