Klockan var fem på morgonen, solen steg i öster och Gustav III med sin olivkvist i handen, hälsade dagen välkommen från Skeppsbron. Framme vid Kungsträdgården var stadens måsar mitt enda sällskap och de kalasade på resterna av nattens människofester. Jag brydde mig inte så mycket om allt skräp som renhållningsarbetarna ännu inte hade börjat avlägsna, utan blickade i stället uppåt mot de blommande träden.

Jag tänkte att det nog är tur att dessa träd bara blommar drygt en vecka. Jag tror inte att man orkar se allt det här rosa hur länge som helst.
Efter mitt besök på morgonen började jag längta efter vita blommor. Vitsipporna ledsnar man inte på i första taget.
Men visst är det oerhört effektfullt det här skådespelet och jag tycker att man valt helt rätt träd här i Kungsan. Som en kortvarig och intensiv fest är blomningen! Borde inte staden fixa till en ordnad körsbärsträdsfest den här veckan varje år?

Det blev ett hastigt besök och 307:an tog mig till slottsparken som väntade på mig.

I Engsholms slottspark väntade en annan fägring. Jag vet att jag visat dessa vårbackar på bloggen nu i sex år, men jag kan inte låta bli att placera mig mitt bland alla vitsippor och plåta vilt omkring mig.

I planteringarna börjar de tidiga perennerna att visa färg och ormögats blå färg lämnar ingen oberörd.

Uppdatering: Klockan fem i morse befann jag mig tillsammans med hundratals måsar i Kungsträdgården där jag fotade de japanska körsbärsträden. Tyvärr kan jag inte lägga ut bilderna förrän i morgon em.

Nu blommar Kungsträdgårdens Prunus ´Accolade´ igen och många var vi som fotade detta blomsterhav. Jag har en liten plan att åka in hit i morgon bitti innan jag åker till jobbet vid femtiden och ta bilder i morgonljus i ett förhoppningsvis folktomt Kungsan.

På Sankt Eriksgatan blommade magnolian

Jag bläddrade lite i Alla dessa promenader i Stockholmstrakten för att försöka hitta en lagom lång vandring i naturen inte alltför långt från stan och hittade Eldgarnsö i Mälaren. Tidigt på morgonen tog jag bilen ut mot Ekerö och hittade till slut parkeringen till det här naturreservatet. Det som lockade mig hit var att det var en ö och att vandringsleden var lagom lång - 7,2 km enligt boken och att vegetationen bestod av ädellövskog, öppna lundar, strandängar, åkermark och även tät barrskog.

Ryggan var packad med kaffe och mackor och med kameran redo att plåta vacker natur började jag min vandring motsols på ön och kom då först till den ädla lövskogen där marken var täckt av vitsippor och den vackra lungörten växte där bland alla sipporna. Det lär finnas gulsippor också men jag såg inte några. Egentligen var jag väl här någon vecka för tidigt då träden ännu inte börjat grönska, förutom häggen och björkens blad såg ut som musöron (måste klippa rosorna på jobbet i veckan). Men om jag kommit senare så hade jag ju missat vitsipporna, jag får väl helt enkelt återvända hit och det gör jag så gärna eftersom det här är en liten paradisö.

Jag kände att jag verkligen behövde den här naturvandringen nu. Visst är det fint att vandra runt Stockholms centrala öar där det alltid dyker upp något spännande och man kan fota vackra byggnader, skutor och trädgårdar, ta en kaffe på ett café mm. Men den eufori som jag kände här i naturen är svårt att uppnå i stan.  Ibland blir man ju mätt på allt vad trädgårdar heter. Man kämpar mot naturen på något sätt, insekter som äter sönder ens ädla växter och färg och form som ska bli harmoniskt eller spännande för att fånga folks intresse. Här i naturen så är allt så självklart. Naturens underbara och vackra kaos där allt blir rätt, där växterna är så självklara där de växer.

Fåglarna var det enda ljud jag hörde och jag mötte bara ett enda vandrarpar på stigen runt ön. När jag vandrat genom lövskogen med sina vitsippsmattor, stora gamla ekar, ask, alm al och på vissa håll björk och asp, så kommer man till öns norra sida där barrträden tar vid och där naturen blir lite kärvare och där stigen går utefter strandkanten. Jag tog min kaffepaus på ett berg med utsikt över Näsfjärden. En ensam seglare gled sakta förbi annars var det stilla på vattnet. Jag vandrade vidare och kom till hagmarker och jag såg bebyggelse på håll. Det lär finnas nio hus på ön och det är tre familjer som bor permanent varav familjen som driver lantbruket på ön, är en av dem.

Innan jag kom fram till bebyggelsen så passerade jag en enorm ek som var oerhört vacker och jag skrev ju tidigare att jag skulle försöka hitta ett träd i Stockholmstrakten som skulle bli mitt träd dit jag kunde gå för att hämta kraft. Den här eken skulle absolut vara det trädet om det låg närmare stan.

En kvinna höll på att plantera växter vid ett nybyggt vackert hus vid stranden och vi började prata. Det visade sig att de byggt sitt hus just intill öns gamla kvarn som stod bara tio meter från huset invid vattnet. Den här platsen var mycket vacker och kvinnan visade mig runt och berättade om byggnaderna och visade mig också en gammal förvuxen päronträdallé som gjorde att jag för en stund blev religiös. Päronträdsallén gick upp mot en trädgårdsmästarbostad...jag hade hamnat i paradiset! Jag bad om att få ett meddelande så att jag kunde komma tillbaka för att se när dessa gamla träd blommade och hon lovade att kontakta mig när de gått i blom.

Här på ön finns också ett av Sveriges bästa bestånd av mistel, tyvärr blev mina bilder inte tillräckligt bra för att visa dem, men på vissa platser var lind och lönn fyllda av den märkliga växten.

Jag lämnade ön som skiljer Färingsö med ett smalt sund och jag vet att jag kommer att återvända hit många gånger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog en cykeltur ut till Drottningholm för att se de träd som planteras i den sista etappen av det stora arbetet att byta ut alla parkens lindar i alléerna.

På 1980-talet började man se över de gamla lindalléerna i Drottningholms slottspark. Man kollade ålder på träden, hur de tidigare beskurits, trädens rotgenomträngning, jordanalyser, grundvatten mm. Det var hög tid att börja byta ut alla parkens lindar.

Hösten 1997 började man fälla lindar i etapp 1. Man stävade efter att ta sticklingar från de lindar som fanns i parken men i etapp 1-3 som ligger längst bort i parken, räknat från slottet, kommer från en plantskola i Europa där man använt liknande lindar som de som fanns i parken.

Lindarna till de två sista etapperna närmast slottet kommer dock från sticklingar som togs av parkens gamla lindar. 3000 sticklingar togs 1995-96 och har drivits upp i Alnarp och nu har 350 av dessa planterats och de ser riktigt bra ut. Några av de gamla lindarna i parken har lämnats kvar som anekdotträd där ett av träden är från 1680-talet. Sammanlagt byter man ut 844 lindar och de allra flesta är Tilia europaea ´Pallida´.

Tidsplanen var att de sista träden skulle planterats år 2014 men nu har man påskyndat färdigställandet och lagom till att Drottningholm firar 20 år som världsarv den 3 maj ska tydligen kungen plantera det sista trädet vid högtidlighållandet.
Hittar ingen bra sammanfattning av hela arbetet. Hoppas på en bok!

Här ser man den märkliga och svåra beskärningen som måste till för att alla lindalléer ska få den effekt man vill uppnå. Läs mer om den komplicerade beskärningen här.

Observatorielundens Scilla siberica har snart gjort sitt för i år. Vårstjärnan Scilla forbesii ser man oftare numer och även om den kanske är vackrare och lyser mer med vita fält i blomman, så är det något visst när man ser så här stora områden med Scilla sibirica. Den blå färgen är verkligen härlig.

Mitt i stan ligger Tegnérlunden och där blommar porslinshyacinten nu.

Centralbadets trädgård börjar grönska försiktigt nu med bl.a. den gamla knotiga häggen vid dammen.

Sälgen blommar

Snart blommar lönnens limefärgade blommor

...och häggens blomknoppar är redo att snart slå ut

Jag kallar den Drömhörnan lite skämtsamt eftersom jag älskar Enköpings Drömpark som har de vackraste perennkompositionerna jag vet. Invid muren nedanför ligusterhäcken ligger den nya perennplanteringen. Det är ingen jätteyta men ändå så pass stor att jag kan använda ganska många olika perenner och tanken är att de ska växa lite ängslikt (inte ängsligt) och vävas in i varandra. Surkörsbärsträdet står mot norr så det kommer inte att skugga de övriga växterna.

I den här hörnan växte tidigare enbart såpnejlika som hade en alldeles för bra plats här nedanför borggården. I höstas grävde jag bort alla dessa såpnejlikors rötter. Det var ett enormt jobb, men jag grävde och grävde och grävde, om och om igen och förhoppningsvis fick jag bort varje liten rotbit, det räcker med att någon enstaka rotbit ligger kvar för att de ska börja ta över planteringen igen.

En del av planteringen ligger i skugga nästan hela dagen och där har jag platerat träjon och ska komplettera med vit astilbe har jag tänkt. Annars är tanken att det ska bli en ganska romantisk plantering i sol.

Plus 4 grader kl 6 på morgonen då jag kom till slottsparken. Helt stilla vatten på fjärden. Fågelkonsert. Morgonfika. Planterar växter i Drömhörnan. Bereder jorden i trädgårdslandet. Går en fotorunda. Hela parkens mark är som svenska flaggan av scilla och vårlök. Jag har nog aldrig sett så mycket vårlök tidigare.

Bonden harvar så att det ryker på åkrarna i torkan. Ljuvliga pajer till lunch. Till slut lämnar jag parken och det blir helg med fyra dagars ledighet, men det blir en resa till slottet på söndag för att vattna mina plantor som jag driver upp.

Ser fram mot vandringar i stan!

Jag önskar alla en riktigt skön påskhelg - det ser ut att bli kanonväder!

Någon som varit på öarna och kan ge mig råd och tips?

Än så länge funkar inläggen med Stockholm och Trädgårdar.

I slottsparken jobbar jag med min nya plantering som jag anspråkslöst kallar för Drömhörnan...mer om den i morgon!

En gång var jag anonym här på bloggen och lite tillbakadragen och skygg...!

Ni som kom hit genom att googla på pest eller pestskråp och ser mitt huvud bland de stora bladen, kanske undrar vad jag gör där och varför jag använder den här bilden? Det här var den enda bilden jag hade av de stora bladen...nya foton kommer framöver!

Nåväl! Pestskråp skulle det handla om och det är en flerårig ört med mycket stora blad och tidig blomning. Den förökar sig med krypande jordstammar och just nu i april blommar den här växten med sina märkliga blommor och jag har inte bestämt mig om de är vackra eller inte?

Den odlas ibland som prydnadsväxt just för de stora bladens skull men jag är inte säker på om jag skulle vilja använda den här växten i en trädgård. Däremot tycker jag att den är spännande där den växer i naturen och i lite förvildade utkanter av gamla trädgårdar.

Bilden överst med den flinande trädgårdsmästaren kommer från Sturehofs slottspark där det finns ett stort bestånd av pestskråp. Bilderna nedan är tagna i mitten av april i Bergianska trädgården. Den trivs i lerig mark och kan vara perfekt om man vill täcka svåra slänter med något som inte behöver vara så inställsamt och vackert.

Pestskråp är en flerårig ört med blekröda blomkorgar i vanligen täta och axlika klasar. Bladen är mycket stora och kan bli ända upp till en meter breda, bladskivorna är rundade med hjärtlik bas och bladundersidan är grön eller något gråluden. Pestskråp blommar redan i april-maj. Blomstjälken är brun- eller rödaktigt fjällig och bara ett par decimeter hög under blomningen men tillväxer senare. Blomkorgarna sitter ensamma eller flera tillsammans i vecken av de spetsiga stjälkfjällen, blommorna är rosa.Arten är till övervägande del tvåbyggare, men kan delas in i fyra typer, de rent honliga, rent hanliga, med övervägande del honblommor eller med övervägande del hanblommor. I Sverige förekommer nästan bara typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal platser.

Pestskråpen kommer ursprungligen från Syd- och Centraleuropa och finns i Sverige från Skåne till Gästrikland.

Mer från Den virtuella floran:

Användning. Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, roten användes främst mot konvulsioner men den ansågs till och med bota pest. På 1950-talet upptäcktes den aktiva substansen petasin, det är en alkoloid som är nästan 15 gånger så effektiv som papaverin, vilket används som kramplösande medicin.

Etymologi. Artnamnet hybridusbetyder hybrid, namnet kommer av Linné delade upp den i två arter, den honliga typen Tussilago hybrida och den hanliga Tussilago petasites. Svenska namnen pestskråp, pestrot och pestilensrot av att den ansågs bota pest.

I Sune och Stina Jonssons Örtabok läser jag att den även kallades pestilenrot och infördes till Sverige av munkar och odlades i klostrens örtagårdar.

Framför allt var alltså pestilenroten ett medel mot pestdöden och beskrevs i en engelsk örtabok från 1576, 30 år före den stora pestkatastrofen i London 1665.

Pestskråpets rot som ansågs ovanligt illaluktande, kan därför antas vara en god signatur för den omvittnade peststanken, då bölderna i de drabbades ljumskar, armhålor, käkvinklar mognade och gick till varig smältning.

 

 

Sturehovs slottspark

Kökets män befann sig i parken idag och den allra sista delen av vårstädningen nere vid stranden fixade atleterna Hasse och Mattias som med indragna magar villigt poserade under arbetet. Stort tack kompisar, jag lovar att hjälpa till i köket och laga till ´´får i kål´´ eller något annat gott framöver, men då inte med bar överkropp kanske...

Det var som sommar den här aprildagen och backarna var fyllda av nyutslagna vitsippor. Den ´´gamle´´ trädgårdsmästaren skolande om plantor och planterade pelargonsticklingar den här dagen.

Vår nya kock Per (som bl.a. gillar Uffe Lundell, att fotografera och som också skriver en blogg) behöll kläderna på då han målade fönsterfoder som J sågat till

Tussilago är en av vårens första blommor och i södervända diken kan man hitta de första utslagna blommorna ibland redan i februari-mars. De flesta använder väl växtens latinska namn tussilago i stället för det svenska namnet Hästhov. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige men finns även längre norrut.

I den virtuella floran läser jag:

Etymologi. Artnamnet farfara efter det toskanska namnet på växten, Farfara. Namnet hästhov kan syfta på de något hästskoformade bladen, eller det kan vara en förvrängning av hosthäva, från latinets tussilago (ört som häver hosta). Namnet tussilago är egentligen det vetenskapliga namnet på släktet hästhovar(Tussilago).

 

Uppdaterat en natt i april....visst ska mesparet heta Messi och Messa...tack Carin! Må detta mespar bli de lyckligaste någonsin!

I höstas fick jag en present av Flüggers färg. Ett paket som innehöll en fågelholk i byggsats som t.o.m. jag klarade av att bygga. Tanken med presenten var att Flügger ville puffa för en smart Iphone-app. Man kan med den appen fotografera en färg, skicka bilden till Flügger som fixar till färgen som man sedan hämtar i butiken. Fiffigt!

Färgen som följde med presenten hade Flügger hämtat från min dåvarande headbild på bloggen.

Alla var inte övertygade om att något flygfä skulle finna det här som en lämplig bostad den här våren men jag var helt säker. Vem kan motstå ett sådant hem?

I veckan fick jag rätt. Ett blåmespar har flyttat in och inreder nu ett bo till den kommande familjen.

Nu har jag utan att tveka ett ögonblick döpt meshanen till Messi och frågan är vad honan ska heta? Hjälp mig!!!

Vid Nordiska museet var gräsmattorna fyllda av Scilla sibirica och skjulet mittemot Beckholmen står fortfarande rostigt och trotsigt kvar som en skön och nästan vacker kontrast mot alla de vackra husen där på Djurgården.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag är glad att få mina bilder på Zilgadruvorna i Natur & Trädgård som jag tycker är en mycket bra tidsskrift. Här slipper man all reklam och artiklarna är välskrivna och intressanta...och idag var det sommarvarmt i Engsholms slottspark!

Familj och släkt samlades i Bromma idag och vi hade en mycket fin dag och min stockholmstårta blev riktigt god till slut. Den traditionella vandringen längs stranden här hemma var ovanligt skön och när vi såg över mot Huvudsta gård på andra sidan sjön så lyste det blått i backen intill huvudbyggnaden.

Vi diskuterade länge om det verkligen var vårblommor eller om det låg blå presenningar i backen. Vi blev tvungna att åka runt till andra sidan och mycket riktigt var det Vårstjärna - Scilla forbesii som tidigare hette Chionodoxa. Hela backen var blå och det var oerhört vackert och effektfullt.

Idag var det dottern som höll i kameran.

Två sommarhus på Rådmansö i Roslagens skärgård har jag ägt och det senaste stället hade en stor, spännande och krävande trädgårdstomt. När jag ägde det första huset så jobbade jag i vårt familjeföretag, på fritiden hade jag även skötseln av några gårdar runt om i stan och det kändes som om jag alltid jobbade med trädgård eftersom det blev trädgårdsjobb vid sommarstugan också.

För att inte helt bränna ut mig så sålde jag till slut mitt senaste sommarhus 2002. Nu har jag även slutat med mina extra trädgårdsuppdrag och koncentrerar mig helt på Engsholms slottspark.

Jag tycker att jag har hittat ett bra sätt att hålla mitt intresse för trädgård på en lagom nivå. På somrarna brukar jag besöka trädgårdar och försöker fånga det vackra med min kamera, men mina vandringar i naturen är minst lika viktiga för mig.

Nu har det börjat smyga sig på en liten dröm om en egen trädgård igen. En liten en bara. Billig. Som en kollonilott men utan grannar...typ!
Eller ett billigt torp med en gammal sliten trädgård som ropar efter hjälp och kärlek. Men om det ska vara billigt så måste jag tänka bort de platser i Sverige som jag tycker bäst om och börja titta efter andra paradis, platser som inte lockar storstadsfolket. En stuga inne i landet med en insjö på hyfsat avstånd. Helst en plats med gamla anor...och med mycket känsla. Torpet skulle vara enkelt, kanske el och vattnet kunde jag hämta i en pump på gården.

Hus 1 - men ligger nog för nära stora vägen. Här kan man anlägga en egen drömträdgård runt huset. 230 000:-

Hus 2 - Nära Blomstermåla...! Det finns många vackra namn på orter i Sverige, Morgongåva är ett annat vacker namn. Huset nära Blomstermåla kostar 195 000:-

Det är över 20 år sedan hon konstaterade det och idag stämmer det ju inte alls efter vad jag har sett när jag rest i Sverige. Perenner används allt mer i gatumiljöer, parker och även i bostadsområden. Enköping är ett bra exempel på hur man kan använda perenner i en stadsmiljö. Där har man på flera ställen planterat t.ex. nävor i refuger och på andra platser utefter gator och rondellerna in mot stan är fyllda av högväxta perenner. Av någon anledning har jag inga bilder av Enköpings rondeller.

Jag besökte Sävsjö i somras där stadsträdgårdsmästare Stefan Lagerqvist förgyllt den lilla ortern med perenner på varje liten ledig yta och det blir ju så mycket vackrare och mer levande än att plantera de vanliga buskarna som brukar användas i offentliga miljöer. Se mer här.

Sävsjö

Men vi gör så här....kommentera i det här inlägget fram till söndag kväll och så väljer jag den kommentar som jag tycker bäst om. Det var väl en rolig tävling?

• Bilden i mitten visar hur långt mina perennplanteringar har kommit...inte alls långt alltså! Sista bilden visar hur långt mina vita lejongap kommit, snart dags för omskolning alltså. De ska pryda borggården tillsammans med röda pelargoner i sommar.
• De tomater som jag sått i år är först och främst de ljuvligt goda Sungold som vi alltid har, sen har jag provat de där roliga hjärtformade/jordgubbsformade tomaterna som heter Tomatoberry, vidare Sweet Olive och sist men absolut inte minst - apelsintomater och fröna från dessa kommer från min bloggvän Lilla B - se hennes inlägg om tomaterna här. Stort tack igen för dem!
• Kaffe! Duggregn ute och det och är vindstilla, perfekt väder att vårstäda i. Fick just ett mail om att vi trädgårdsbloggare är inbjudna till en VIP-kväll på Hornbach i Botkyrka den 5 maj. Viveka Ljungström från Allt om Trädgård håller föredrag om köksträdgård och om trender inom trädgård.
• Mingel och mat med dina bloggvänner, står det!
• Ikväll börjar Trädgårdsfredag igen och jag klär mig i köksförkläde och är redo att laga mat tillsammans med Tareq.
• Halv tre har jag gjort mina åtta timmar på jobbet, så om en timma rullar jag mot hufvudstaden igen och förbereder mig inför helgens äventyr.
• Nä nu räcker det! Tack för idag och ha en riktigt trevlig vårhelg!

Mina rötter finns i Roslagen och i Stockholm. När jag började på Engsholms slott för 13 år sedan så kände jag mig ganska vilsen i det okända Sörmland. Jag hade inga som helst band med trakterna utan för mig var Sörmland ett landskap som man passerade på väg till Österlen.

Men efter alla åren på Engsholm har jag försiktigt satt ner några små rottrådar även dessa trakter. Slottsparken står mig nära och mina arbetskamrater bor i det sörmländska landskapet.

En pall med planteringsjord har kommit till parken igen och även i år har vi hämtat Emmaljungas jord hos Nora trädgård i Vagnhärad. Där har man beställt ett eget recept på planteringsjorden, vilket man kan göra hos Emmaljunga torvmull. Jorden ska användas till uppdrivining av sommarblommor och till parkens alla urnor.
Det har varje år varit J som hämtat pallen med jord eftersom han bor i närheten. Själv har jag faktiskt aldrig själv besökt Nora trädgård men i sommar ska jag absolut hälsa på där.

I morgon blir det direktsändning på bloggen igen...

Tyvärr tror jag inte att jag hinner besöka Nybygget i helgen men jag ska absolut besöka platsen senare.

Ok...då har jag börjat visa reklam här på bloggen och tänkte gå i Blondinbellas fotspår. Jag får en viss procent på ordervärde, alltså provision på sålda buketter som kommer just från mina banners här till vänster...så nu är det bara att handla buketter allt vad ni orkar.

Det är mer inne än någonsin att köpa blomsterbuketter på nätet...har jag hört! Att Interflora inte har koll på almanackan är inget att bry sig om...

Först tänkte jag att alla som köper en bukett genom mig blir bjudna på fika på Rosendal...men då kanske den eventuella vinsten äts upp?

Den odlade arealen för äppelträd uppgår till 1 194 hektar, en minskning med ca 140 hektar (10 %) sedan Fruktträdsundersökningen genomfördes senast (2002).

Den odlade arealen för päron uppgår till 119 hektar, en minskning med 52 hektar (30 %) sedan 2002. Antalet planterade äppelträd har däremot ökat under perioden 2003–2007 sannolikt som en följd av moderna s.k. tätodlingar, där antal träd per hektar kan uppgå mot 3 000. Även antalet planterade päronträd ökade under åren 2003–2007 efter att ha haft en nedgång under en tioårsperiod.

Äpplen och äppeljuice kan vara riktigt nyttigt. Forskning pekar på att den kan skydda minnet och förebygga demens. Orsaken är att den är rik på vitaminer och antioxidanter. Andra studier finns som binder äpplen till minskad risk för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

..och ännu en gång!

Visst är backarna här utanför min bostad helt gula av vintergäck och visst finns det snödroppar både här och där...och en och annan krokus. Men nu vill jag ha riktig blomsterprakt och grönska snart. I min desperata jakt efter blommor begav jag mig till Bergianska trädgården där jag visste att trollhasseln blommade.

Det är en av de buskar som blommar tidigast på våren och trots att jag fotat den här rufsiga och inte speciellt vackra kompisen många gånger tidigare, så kunde jag inte låta bli att fånga den på bild igen...bara för att den får mig att tro på den där riktiga våren med sol och värme som ännu inte synts till.

Sångsvanar finns det gott om på åkrarna kring slottet.

Jag tycker om fåglar. En gång när jag får det lugnare omkring mig ska jag bli skådare. Skaffa tubkikare, bättre kamera, en massa gröna kläder och sitta blickstilla i timmar och vänta in sällsynta flygfän. Ha kaffetermos och mackor med mig. Pricka i listor vilka fåglar man sett...utan att ljuga.

Bland det bästa mer våren är de flyttande fåglarnas återkomst och när bofinken kom till parken i torsdags så blev jag extra varm i hjärtat. Från tidig morgon tills mörkret faller hörs nu den vackraste av konserter, trots att koltrasten ännu inte börjat sjunga i slottsparken. Just koltrastarna är sena med sången i år - nästan en månad senare än normalt, men jag ser dem på marken där de river runt bland fjolårsgräs och löv i jakt på föda. Hemma i Bromma sjunger de däremot sin vackra och vemodiga sång.

Vi har lyckan att ha havsörnar boende i närheten av parken och nästan dagligen kan man se dem segla över oss. De har ett vingspann på upp mot 2,5 meter och det är verkligen en mäktig syn varje gång man ser dem. Tyvärr har jag ännu inte lyckats fånga dem på bild. De har en fårmåga att visa sig på lägre höjder just när man inte har kameran till hands. I vintras såg vi fem stycken ute på isen där de troligen mumsade på ett rådjur.

Tranor, gäss och sångsvanar fyller åkrarna på Mörkö nu och orsakar skador på grödor. Läs mer här.

Spänningen stiger nu...kommer jag att få boande fåglar i Flügger-holken eller Bajenholken som jag kallar den?