Trygg eller hotfull?
Visby botaniska trädgård
Nu börjar jag längta riktigt ordentligt till Gotland och jag kommer med all säkerhet åka över i slutet av maj för att stilla min Gotlandsabstinens, och maj månad på Gotland känns verkligen lockande!
När man frågar mig vilken som är min favoritträdgård i Sverige så brukar jag alltid svara Visby botaniska trädgård. Inte för blommorna skull. Rosor och perenner i all ära men här är det träden som har huvudrollen. Hela trädgården är omsluten av stora och spännande träd. Läget vid havet är också oslagbart. Från trädgården går man genom kärleksporten och kommer ut till den vackra havspromenaden som går mellan Visby och Snäck. Det är där man varje kväll sitter och ser solen sjunka i havet.
Jag kommer då att besöka platser som jag tidigare inte sett, men även vandra lite i Muramaris speciella trädgård och självklart även i botaniska. Om jag får tillfälle kommer jag även försöka besöka några privata trädgårdar som jag sett i Stella Westerlunds vackra bok ´´Gotländska trädgårdar´´.
Så får det bli helt enkelt!
Jag har lånat lite text från DBV:S hemsida:
Lite om trädgårdens historia
De Badande Wännernas botaniska trädgård anlades 1855 efter förslag av magister Hans Petter Gustavsson, som ville att det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. Trädgården blev tidigt en omtyckt promenadplats.
I början fungerade den mest som handelsträdgård, med ett stort sortiment av frukt- och parkträd, buskar, sparris och andra nyttoväxter.
Man bedrev även trädgårdsundervisning.
I början av 1930-talet gjordes en genomgripande renovering av trädgården och den fick då sin nuvarande utformning. Förutom botaniska trädgården tillhör även grönområdet norr därom Sällskapet DBW.
Under 1970-talet övertog Gotlands kommun driftsansvaret för trädgården, men sällskapet DBW:s trädgårdsstyrelse svarar fortfarande för det botaniska innehållet.
På senare år har trädgården åter fått en ansiktslyftning, man har målat lusthuset i de ursprungliga färgerna och anlagt en helt ny örtagård.
Stora plataner finns vid ingången till trädgården.
Jag vill gärna se det här tulpanträdet blomma någon gång.
Svart Mullbärsträd
Här är man inte blyga att blanda rosornas färger...
Enbart kvinnliga trädgårdsarbetare i botaniska...jag tror att jag ska söka anställning...!
App-glädje
Förra veckan blev jag också en iphoneägare och efter att ha börjat bli vän med den nya mobilen så börjar även jag se vilken glädje man kan ha av en iphone. Som när jag idag hittade appen om Perenner som presenterar nästan 1000 olika perenner och 800 bilder. Läs mer här. Man kommer nu alltså att alltid bära med sig denna databas och jag tror att jag kommer att ha mycket användning av den. Bilderna kanske inte är i världsklass, men så kostar appen ynka 28 kr.
Att jag sedan går igång på appar som visar med hjälp av GPS:en var caféer, restauranger, systembolag, offentliga toaletter mm. ligger....gör ju den här telefonen...eller datorn ännu roligare.
Väderspåman - Dimorphotheca pluvialis
En öppen vinter
´´Det är kallt i Paris och London, det är kallt här i Stockholms stad, kylan sveper ner från norr, varenda natt sjunker ännu nån grad´´ sjunger Uffe.
Jag har varit sjuk en vecka men annars så jobbar jag på med slyröjning i markerna kring slottsparken så att vårfloran ska synas bättre i april och maj.
På fritiden lockar det knappast att vandra runt i Stockholm eller i några skogar. Hänga på caféer kan man ju göra i stället, eller gömma sig på ett bibliotek och självklart följa Europas fotbollsligor.
Jag har börjat det mödosamma arbetet att lägga in bilder igen, i alla mina 185 ´´Dagens Växt´´ eftersom jag ändrat format på bloggen. Nu hoppas jag bara att jag sparat alla originalbilder.
Annars försöker jag leva ett någorlunda normalt liv och vara hyfsat social. Jag lovat mig själv att inte vara så anti inför julen utan placera ut både tomtar och troll här hemma...och kanske att det t.o.m. blir en julgran på balkongen.
Ikväll drar jag på mig finkläder och äter julbord med jobbet.
Aklejatider
Körsbärslunden
Engsholms Slotts nya hemsida
Nu hoppas vi att den fungerar på ett bra sätt och att man lätt hittar den information man söker. Det finns säkert något att förbättra med tiden. Besökarna får på hemsidan en ordentlig rundvandring både i slottet och i slottsparken.
Djurgårdsstadens stockrosor
Sommarkänsla
En historia
Bilder från Gotland
Varför växer inte vitsippor på sommaren?
Många av frågorna som gäller växter kan man ge ett enda samlat svar på. Ta reda på hur de växer i sin vilda miljö. Alla trädgårdsväxter som är rena arter (inte förädlade), växer vilda någonstans på vår jord och för dem gäller det att försöka efterlikna deras naturliga miljö i våra trädgårdar, för att de ska trivas så bra som möjligt. Klimatet kan vi inte göra så mycket åt, men man får då försöka skydda växterna så gott man kan, här på vår isiga plats på jorden.
Dum spiro, spero
Carpe Diem...not!
Carpe Diem - fånga dagen. Ta vara på tiden som är just nu. Njut av den flyende dagen. Lev nu!
Jo jag vet allt det där, att det är viktigt och bra på alla sätt att leva i nuet och att trivas i det där nuet.
Men hur kan man trivas över huvudtaget under vinterhalvåret? När allt är mörkt, kallt, fult...och besvärligt?
Under sommarhalvåret är jag däremot en mästare på Carpe Diem. Då njuter jag av varje sekund och ser knappast fram mot någon annan tid.
Nej, för mig gäller inte något Carpe Diem just nu. Tvärtom! Jag längtar, jag räknar tid och jag drömmer om våren. Om ljuset, om fågelsång, om värme och grönska.
Men man får väl sätta upp delmål fram till april. Som att det är 32 dagar till vintersolståndet, 43 dagar kvar på det här året och 126 dagar till trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar.
Vore jag en björn så somnade jag in nu och vaknade i vår. Men nu är jag en trädgårdsmästare som gör allt möjligt och omöjligt under vintern och hoppas på att tiden rusar iväg fram till våren....och jag kommer att fortsätta räkna tid, varje dag.
De flesta tycker såklart att jag är negativ och som inte förstår att uppskatta mörkret, det mysiga med tända ljus (jag bränner faktiskt enorma mängder stearinljus) och med julen...och den kommande snön som är så rolig!
Jag får trösta mig med att det är den internationella mansdagen idag och jag hoppas att alla kvinnor firar och hurrar för alla män. På Wikipedia läser jag: Fokus ligger kring pojkar och mäns hälsa, jämställdhet, relationer, familj och positiva manliga förebilder.
Eller som Sissela Kyle sa i Spanarna på P1 när jag åkte hem idag:
- Är det inte ALLTID mannens dag, alla dagar på året?
Men du Sissla...nu är det väl så att ALLA män nog inte är egotrippade och maktlystna tyranner? Det finns nog en och annan man som är ok också.
Apropå radio när jag åker hem på fredagar. Magnus Uggla har ett program på P4 varje fredag mellan 13-15 som är sjukt roligt!
Nu till något positivt.
Spela bägge samtidigt...så att koltrasten och bofinken får sjunga tillsammans.
En dag på slottet
Slottets nattvärd Patrik ordnar med frukosten
Det blev en vacker tisdagsmorgon efter en regnig måndag och eftersom jag övernattat i mitt rum så klev jag rakt ut på arbetsplatsen. Jag tog kameran med mig upp i slottet för att ta en bild av vår nattvärd Patrik när han ordnar med gästernas frukost och fortsatte att ta bilder lite då och då under dagen.
Vår VD Kerstin bygger på sitt traditionella pepparkaksslott som hon gjort till julen i många år. Annars är hon mitt uppe i slutfasen i bygget av vår nya hemsida...som kanske sjösätts den här veckan.
Kontoret. Av Camilla och Petra H får man det allra bästa mottagandet man kan tänka sig om man ringer för att boka konferens eller har andra ärenden till vårt kontor.
Tina i tvättstugan
Här städar Tina hotellrum
Våra stjärnkockar Mattias och Hasse
Mattias
Slottets konditor Bettan fixar ihop något smarrigt i bageriet som vanligt...
Hasse, Bettan och Mattias i köket
Stekaren Hasse vid stekbordet
Petra F som håller ordning på det mesta inne i slottet fixar kaffe till gästerna
Petra F, Ronja, Mattias och Hasse ordnar med gästernas lunch. Idag bjuds det på Pepparbakad ungtupp från Hagby Gård med svamprisotto, rataouille och basilkasupréme.
Konferensvärdinnan Katarina viker servetter i matsalen.
Tre fina konferensvärdinnor - Ronja, Katarina och Emelie.
...som oftast har kul på jobbet...! De gäster som besökt slottet kan alla intyga hur fantastiskt väl de blir mottagna av våra konferensvärdinnor...ja, förresten av alla som jobbar i slottet.
Tjejer gillar ju speglar...men vad ser Emelie i spegeln?
Mattias älskar den administrativa delen av kockyrket!
Extrakocken Tomas och Mattias gör ordning förrätten som den här kvällen var Blini med sikrom, rödlök, créme fraiche och skaldjurscheviche.
Emelie fixar mysvärme i stora hallen från vår vackra öppna spis inför gästernas middag.
Emelie och Petra F väntar på att servera middagen till gästerna
Mattias och Tomas lägger upp kvällens huvudrätt som var Svensk kalv med baconlindad rotfruktsterrin, syrlig äppelsky och rostad blomkålspuré. Synd att man inte var gäst ikväll...!
Emelie och Petra F på väg in till gästerna med middagen
Vår vackra matsal. Fotograf Åke eson Lindman 2005
Fredagsmys i trädgårdsfredag
Beijings botaniska trädgård
Under den fantastiska Kinaresan som vi gjorde med jobbet i april 2007 så besökte vi Beijings botaniska trädgård. Alla kanske inte uppskattade den här platsen lika mycket som jag gjorde, men jag tror nog att många ändå mådde rätt väl här bland blommande körsbärsträd och magnolior.
Efter en lång och händelserik dag fick jag då äntligen besöka Pekings botaniska trädgård. Med spänning och ganska höga förväntningar började vi vår vandring i den enormt stora parken. Här fanns olika avdelningar som är uppdelade i olika tidsperioder (blomningsperioder) under trädgårdsåret, just nu var det körsbärsdalen och magnoliaträdgården som var vackrast.
Det gick en lång bred plattlagd gång genom hela parken och vid sidan av gången blommade nu jasminer i mängder. De gula blommorna dominerade den första delen av det vi såg. Efter gången växte även mängder av persikoträd och andra prunusarter men det kändes som om vi var där en vecka för tidigt för att få uppleva den där stora blomprakten i parken.
Visst var magnoliaträdgården vacker och i körsbärsträdgården rann en porlande bäck fram. Det var mycket vackert men det kändes som om det varit en extrem torka då marken och jorden såg trött ut och det var inte så god skötsel som det borde varit för att få den där trädgårdsmagikänslan.
Längre in i parken gick en väg av träbroar genom en ravin där det växte mängder kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) som tyvärr endast var i tidigt knoppstadium. Små vattenfall gav liv och ljud och på ett ställe spelades en kinesisk meditativ musik från högtalare.och jag tycker att det passade bra just här. Vägen tillbaka gick på andra sidan ravinen och även här växter mängder av jasminer.
- De gula lövens by
- De åtta stora platserna
- Det gudomliga ljusets tempel
- Stora nådens tempel.
Parken är 564 000 kvm stor och det är hela tiden effektfullt med de höga bergen i bakgrunden. Just nu kunde man se vita fält av körsbärsblomning uppe i bergen.
Forget me not
Murminnen
Med picknick i våra ryggsäckar begav vi ut från Beijing och mot den kinesiska muren. Under bussresab såg man hela tiden de höga bergen där muren ringlar sig fram. Nu skulle vi till en plats där det inte var så turistigt men av någon anledning kom vi fel och hamnade i en liten by nedanför berget där det var en fiskodling. Till slut bestämde vi oss för att ändå åka till den kända platsen Mutianyu där det finns linbana upp men vi valde att gå de långa trapporna upp vilket tog en halvtimma.
Den del av muren som finns utanför Peking tillkom till största delen under Ming-dynastin på 1400-talet. Man ser muren ringla sig fram över de höga bergen och med vakttorn med jämna mellanrum. Vissa partier här var ordentligt branta och för oss med knäproblem blev det en utmaning. Men hamnar man på världens mäktigaste och största byggnadsverk så blir lite värk i ett knä en liten sak.
Jag blev så tagen av muren och utsikten, att jag glömde att fota så mycket som jag tänkt. Vi intog vår medhavda pizza uppe på ett vakttorn där det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel denna dag. Sämre picknick-plats kan man ju ha...
Man ska inte jämföra platser och hur man upplever dem men visst var det här bland det häftigaste jag upplevt. Vi åkte i varsin kälke i en bob-bana ner till bussen och det var både lite roligt och skönt att vila benen. Kvällen tillbringade vi hemma i kvarteren runt hotellet där det var en kvällsmarknad och vi åt faktiskt på Kentucky fried chicken.
Mer om resan här.
En film med sovande bakterier
Pärlbuskens fröställningar
Parken sover nu. Alla växter har gått i vintervila och lämnat kvar fröställningar och vissna rester av sommarens prakt.
På eftermiddagen satt jag på kontoret och skrev text till trädgårdsbilder i Engsholms slotts nya hemsida som kanske ska sjösättas under nästa vecka. Jag tycker verkligen att den blir bra. Den liknar ingen annan hemsida jag sett och slottsparken har fått bra med plats.
I nästa vecka kommer jag också att beskriva och fotografera en dag på Engsholm slott och då inte vad som händer i parken, utan inne i slottet.
Jo...just det. Jag var till näsdoktorn igår. Han sa att jag hade en film med sovande bakterier i näsan...!
Sockblomma
Bolltistel
Purpurhortensia
Rosorna har nästan blivit mumifierade i kylan. Överst Westerland sedan Bonica, Stanwell Perpetueal och Ingrid Bergman.
Längtan
Så länge skutan kan gå
Alltså det här inlägget är ingenting för er som söker efter trädgårdsinlägg. Ville bara att det här ska ligga på internet...av någon anledning...
Längs Upplands kust, och ut över öar i skärgården, sträcker sig det kustområde som i mer än femhundra år lystrat under namnet Roslagen. Av de närapå 13.000 Roslagsöarna är Gräsö, Singö, Yxlan, Blidö, Ljusterö och Väddö de största. Här bland Calle Schewens och Rönnerdahls öar har jag vistats i stora delar av mitt liv.
Norrtälje kallas för Roslagens huvudstad och där växte jag upp under 1950-60-talet. Det är en typisk sommarstad som skiftar från att på vintern vara en stad med ett lugnt tempo till att på sommaren bli en livlig semesterstad. Min mor har växt upp i Norrtälje sedan hon som tvååring kom från Länna församling. Min far kom från en statarfamilj som flyttade runt i Uppsalatrakten. 1940 kom min fars familj till Norrtälje där de stannade för gott. Samma år träffades min mor och far.
Rådmansö blev vårt sommarparadis. Där hade vi vår stuga och det var där jag senare lossade tampar på de olika båtar jag skaffat för att ta mig ut till den fantastiska ytterskärgården. Senare kom jag själv att ha sommarstuga både i Södersvik och även i Söderäng vid Lågarö.
Min morfar sjökapten Carl Bernhard Söderholm föddes och växte upp på Yxlan i Blidö församling, där hans mor har gamla Blidöanor. Morfars far kom från Stockholm. Carl Bernhard gick till sjöss redan som tolvåring och tillbringade hela sitt yrkesliv på olika segelfartyg.
Hoppet av Länna var ett skonertskepp som ingick i Elfvings rederi på Högmarsö i Roslagen. Min morfar Carl Bernhard Söderholm var delägare i varvet och var den sista kaptenen på Hoppet.
Carl-Bernhard föddes 1866 i Blidö församling i Roslagen. Hans far Knut Söderholm var skeppare. Han var tretton år när han gick till sjöss och seglade jorden runt och besökte hamnar världen över.
Skansen bestod av 10 kvadratmeter och här bodde fyra man: En matros, en lättmatros och två jungmän. De övriga fyra i besättningen, kapten, styrman, konstapel och kocken bodde längst akterut.
Kojerna i skansen var 195 cm långa och 60 cm breda. Man sov på halmmadrasser, vilka fartyget höll med. Fartyget höll även med filtar och kudde. Besättningen fick själva klä madrasserna med tyg, några lakan användes inte.
Förutom att vara sovplats för fyra besättningsmän var skansen dessutom det utrymme som användes till matplats för dessa fyra, och även till övrigt umgänge i den mån tid och orkfanns till det. Här förvarades även sjömanskistorna som innehöll sjömännens tillhörigheter. Där fanns kläder, vissa egna verktyg och en plats för psalmbok, brev och värdesaker. Kistan låstes inte då det var att misstro de övriga ombord.
Det var nog ganska mörkt i skansen, ljus fick man från ett litet fönster på babordssidan och från ett skylight, samt från en fotogenlampa som hängde i taket.
Den enda värmen i skansen kom från kabyssen. Ventilationen var dålig och fukten var ett problem. Fukten fick fritt inträde genom de dåligt isolerade skotten av brädor och de ofta våta kläderna bidrog också till att sprida fukten. Inte nog med det, var det hårt väder förekom det att sjöar slog upp på fartyget , slog in dörren till däckshuset och trängde in i skansen. Det är lätt att förstå att det kunde ta lång tid att få allt torrt igen.
Ett stort problem förr var vägglösen som kunde innebära en stor plåga för de som drabbades. Problemet var inte mindre ombord på Hoppet. Den så välbehövliga sömnen och nattron stördes ofta av lössens framfart. Det fanns helt säkert många metoder att bekämpa vägglössen, ombord på Hoppet bekämpade man lössen med hjälp av kokande vatten och blåslampa.
Kapten Söderholm i mitten i främre raden.
Kabyssen
I kabyssen, som av naturliga skäl inte var alltför stor - 3,2 m2 golvyta - lagades maten åt båtens åtta besättningsmän. Ovanför spisen fanns en lucka in till skansen. Genom luckan skickade kocken in maten till männen i skansen. Man använde fartygets muggar och tallrikar medan var och en av mannarna hade sina egna matbestick. Kocken hade flera sysslor förutom att laga mat; han skulle servera i mässen där den övriga besättningen åt, han hade hand om städning och bäddning akterut och han hämtade ved till spisen. Oftast var det skeppets yngste man som var kock. Matsedeln för en dag kunde se ut så här:
06.00 Kaffe och knalle
07.30 Frukost med stekt sill och potatis
12.30 Middag med bruna bönor och salt fläsk, risgrynsvälling
15.00 Kaffe med knalle
18.30 Plättar gjorda på middagens risgrynsvälling
Arbetet ombord
Det fanns självfallet en mängd olika sysslor för besättningsmännen ombord. Vanliga underhållsarbeten var t ex skötsel av löpande rigg och lagning av seglen. Rengöring ochmålning var andra förekommande underhållsarbeten. Det hände även att däcket måste drevas. Det allra farligaste arbetet ombord var att arbeta i riggen. Seglen skulle sättas eller beslås högt ovanför däck och några skyddsanordningar var det inte tal om. Det var ett arbete som måste göras oavsett väder, vilket kunde vara nog så hårt ibland med snö och hagel och kyla, för att inte tala om vind. För att komma upp i masten fick man klättra i de tvärgående ribborna som var fastsatta i vanten. Det fanns inte mycket att hålla fast sig i uppe i masten, sjömännen fick helt enkelt hålla i sig i vad som fanns till hands. Fötterna balanserade man på perten - en lina som var fastsatt under rån.. En regel bland sjömännen lydde: "En hand för dig själv och en för rederiet".
Hoppet vid Kornhamstorg i Stockholm
Under tiden fram till första världskriget fraktade Hoppet ofta trä från hamnar i Norrland till Pool i England. Från England tillbaka till Sverige fraktades porslinslera till Gustavsbergs fabriker på Värmdö.
Efter första världskriget, under mellankrigstiden, seglade Hoppet oftast till Danmark. Lasterna bestod i regel av trä från Norrland samt kalksten från Gotland. Men det hände fortfarande att Hoppet seglade över Nordsjön till England.
Hoppet tog en last på 425 ton, i regel virke. Det tog runt 10 dagar att lasta och lossa hennes virkeslast. Detta innebär ganska långa hamntider och det i sin tur innebar att man under en säsong hann med 8-9 resor.
På vintern hindrades sjöfarten av isen, då låg Hoppet vanligtvis upplagt vid Högmarsö. Vintern användes istället till att utföra nödvändiga reparationer på skeppet.
Hoppet av Länna var ett skonertskepp som ingick i Elfvings rederi på Högmarsö i Roslagen. Min morfar Carl Bernhard Söderholm var delägare i varvet och var den sista kaptenen på Hoppet. Carl Bernhard var känd som en säker och djärv skeppare. Tid var pengar även på den här tiden i början av 1900-talet och då gällde det att få restiden så kort som möjligt. Att sätta mycket segel i hårt väder var en risk för både besättning och fartyg.Vid ett tillfälle 1928 under en resa från Kalix mot hemmahamnen på Högmarsö så blåste det upp till snöstorm och Hoppet gick på grund utanför Kapellskär. I det hårda vädret skulle seglen bärgas och beslås och besättningen jobbade skift hela natten med att länspumpa fartyget. Dagen efter bärgades Hoppet till hemmahamnen för att repareras.
Det berättas av besättningen på Hoppet att det smugglades linolja från Finland till Sverige och faten gömdes i barlasten som bestod av sten.
Vid ett tillfälle höll Hoppet på att bli torpederad under första världskriget. De mötte en tysk konvoj vid Landsort som gjorde sig beredda att gå upp mot Hoppet. Då satte kapten Söderholm fulla segel och hann över tremilsgränsen som räddade besättning och fartyg. Enligt en av besättningen, Gustav Boström, Frötuna, skulle kapten Söderholm ha pekat finger åt tyskarna.
Det är morfar Carl Bernhard som har den snygga mustachen.
Carl Bernhard går till sjöss
Månljuset hade fyllt rummet med dunkla skuggor. Han var van vid dem och han välkomnade dem. När vinden kom från rätt riktning, och när månen stod stor och rund i rätt position, kunde skuggorna göra skepnader av hans syskon som liksom lekte kurragömma i ljusets skiftningar. I förtrolighet och samhörighet svepte de över bräderna över golvet och lockade honom till en lek han inte kunde delta i. I en vrå satt hans mor och log varmt mot sina barn. Han önskade att hon kunde komma och sätta sig på hans sängkant, dra filten om honom och låta en värmande hand stanna kvar vid hans arm. Hennes värme skulle vara allt han behövt känna för att släppa det sista stinget av oro och tveksamhet inför det som stod framför honom. Men varken hans mor eller syskon tillhörde hans värld längre och han ägde inte tillträde till deras.
Han ändrade skärpan i sin blick, lät den ta sig förbi skuggorna och såg sin fars hustru sova tätt intill sin dotter, hans halvsyster. Hennes arm beskyddande om den lilla kroppen, som för att försöka hindra att någon kom och tog henne ifrån sig. Han syster hade fötts en regnig eftermiddag i juli. Himlen hade varit svart och hot om åska låg tung i luften. Carl-Bernhard hade sett upp mot himlen och förväntat sig att se blixtrarna vina över valvet. I sitt inre hade han sett framför sig hur blixtrarna uppkom av den kamp som utspelades mellan himmelens vita änglar och dödens svarta om det syskon som styvmodern höll på att föda inne i stugan. Dödens änglar hade segrat stort tidigare och Carl- Bernhard hade inte vågat tro annat än att de skulle vinna den här gången också. Anna hade hunnit fylla året nu.
Den första tiden hade han knappt sett åt henne, efter att ha förlorat alla sina syskon visste han nu bättre än att fästa sig vid de små. Förutom för far så hade alla tagits ifrån honom, han hade överlevt fyra syskon och sin egen mor och ändå var han bara tretton år. Han hade fått stänga av någonting inom sig den dag för sex år sedan då mor tyst och stilla glidit över från medvetslöshet och in i döden. Sin sorg och rädsla var han tvungen att omvandla till kraft för kamp för överlevnad, så mycket hade han förstått då. När han var yngre hade han legat under sömnlösa nätter och undrat om alla människor han höll av skulle tas ifrån honom, om det var en förbannelse som vilade över honom. Andra nätter kunde han fundera om varför just han varit den som överlevt, om han var utvald på något sätt, om det fanns en uppgift som bara var till för honom. Nu tänkte han inga sådana tankar längre, han hade insett att livets villkor inte kunde styras av andra krafter än de man har själv. Sakta hade han börjat våga ty sig till sin styvmor och sin halvsyster och kanske var det just Annas livsglada joller och starka nypor som öppnat hjärtat igen och fått honom att börja tro på att människor kan få stanna kvar trots att han höll av dem.
Johanna hade lagt fram hans packning, hon hade ägnat timmar till att laga, förstärka och stoppa klädesplagg och strumpor och nu låg de, som nästan nya, på stolen intill spisen. Det fanns fortfarande en svag doft av nybakat i rummet. Carl-Bernard hade sett Johanna gå fram till det stora skåpet, hur hon lät händerna leta sig längs in mot skåpets bakre väggar och där hittat det hon sökt. Hon drog fram en duk som bar hans mors ingraverade initialer, CWS. De hade varit en bröllopsgåva från hennes mor och Catharina hade varit så rädd om den att den alltid legat prydligt i hopvikt längs in i skåpet. Med varsamma händer hade Johanna burit duken till spisen, vecklat ut den, greppat ett ångande bröd och omsorgsfullt lindat in den i duken. När hon lagt den överst på hans packning hade hon sett på honom och i blicken blev allt sagt som de aldrig tidigare pratat om. Med ens kunde han se att hon förstod honom, att hon förmodligen förstått honom hela tiden. Hon såg hans sorg och saknad efter modern, hon såg hans längtan efter en far som kunde finnas i hans närhet och hans rädslor inför det nya livet. Men i hennes lugnande blick kunde han också se att hon hade tilltro till honom, att hon visste att han skulle klara sig bra i livet och han såg att hon tyckte om honom.
Solen var på väg upp över horisonten och snart skulle fåglarna börja sjunga sina morgonserenader. I takt med att solen höjde sig kunde Carl-Bernhard känna hur känslor av förväntan motade bort all osäkerhet och rädsla. När den första koltrasten ropade ut sitt morgonmeddelande hade glädjen och förväntningarna ökat så i styrka att han nästan kunde ta på den stämning som fanns i luften han andades in och ner i lungorna. I eftermiddag skulle han stå på ett fartygsdäck och se Blidö sakta försvinna i horisonten, framför sig skulle han ha äventyret. Han skulle arbeta hårt och efter några år skulle han ha sparat till sig ett litet kapital. Då skulle han återvända till sin barndoms ö och där finna sig en snäll kvinna att gifta sig och bilda familj med.
Ellinor Falkebo Mars 2005
Stillhet
Hoppfullhet
Förgänglighet
Handelsträdgårdar i Norrtälje på 1930-talet
Det odlades mycket tomater i växthus i Sverige under 1930-talet trots att den nyttiga grönsaken ännu inte slagit igenom i var mans hem. Tomater innehåller en antioxidant som heter lykopen som finns i den gulröda färgen. Forskning visar att lykopenet som är fettlösligt och utvecklas i värme kan ge goda hälsoeffekter.
I de allra flesta handelsträdgårdar odlade man tomater, gurkor och meloner. I olika stora handelsträdgårdar drev man upp mellan i genomsnitt 2000-4000 kg. tomater om året. Det låter kanske inte så mycket om man jämför med dagens storskaliga produktion men de allra flesta trädgårdar var fortfarande små på 1930-talet.
Men min mamma minns inte att de åt så mycket tomater i hennes hem när hon var barn. På 1920-30 talen kanske att det fortfarande var en exotisk och lite exklusiv grönsak i arbetarfamiljernas hem.
Tomaten kom till Europa från Sydamerika redan på 1500-talet men började inte odlas i Norden förrän i början av 1900-talet och dess storhetstid kom först efter andra världskriget. Nu är tomater en självklarhet i de flesta hem, men de mesta av tomaterna importeras väl från Holland och Sydeuropa numer.
I slutet av 1800-talet började handelsträdgårdar startas i Sverige och i början av 1900-talet byggdes de första specialväxthusen för tomater och gurkor. Innan dess odlades gurkor och meloner i drivbänkar.
Chrysanthemum var den absolut vanligast blomman man odlade men även begonior och cyklamen drevs upp i många växthus runt om i landet.
På 1930-talet fanns ca. 120 handelsträdgårdar i Sverige och 20 av dem grundades på 1800-talet. Under den senare delen av 1930-talet så förekom det att vissa handelsträdgårdar även sysslade med trädgårdsanläggning och vissa trädgårdar producerade inte så mycket själva men drev ändå handel med grönsaker och blommor.
När jag växte upp i Norrtälje på 1950- och 60-talet så fanns det två handelsträdgårdar i själva staden. Den ena var Åbergs trädgård på Vegagatan och den andra var Georg Anderssons trädgård på Drottning Kristinas väg.
Blomsterlandet, Plantagen och andra kedjor är ju inte direkt några handelsträdgårdar utan mer gardencenter eller växtvaruhus. Den sista tiden var ju heller inte varken Åbergs eller Georg Anderssons någon handelsträdgård utan även de hade förvandlats till små gardencenter där man inte längre drev upp egna växter.
Erik Emanuel Lundgren var född 1896 i Rimbo. Praktiserat i Södertälje 2 år, Malmvik 4 år, i Norrtälje 7 år; innehaft arrende i Norrtälje 5 år. Startade nuvarande rörelse 1929.
Karl Assar Gullin föddes 1905 i Norrtälje och son till trädgårdsmästare Carl Fredrik Gullin född 1861 i Norrköping och verksam som trädgårdsmästare i Åda, Vagnhärad år 1890. Karl Assar utbildade sig hos fadern.
Heiner Hofqvist föddes 1896 i Estuna. 12-årig utbildning, varav vid Experimentfältet 2 år, Biby gård i Eskilstuna 3 år samt vid Eriksborg i Mariefred 8 år. Kond. trädgårdsmästare vid nuvarande rörelse sedan 1935.
Wiktor Efraim Olsson föddes 1890 i Roslagsbro. Praktiserat i Eklöfs trädgård i Norrtälje 7 år, i Hässelby 1 år. Startade nuvarande rörelse 1916. Dessutom arrenderas ett område på 3 tld. för köksväxter. Kassör i Norrtälje Trädgårdssällskap.
Sam Andersson föddes 1908 i Malsta och var son till trädgårdsmästare A.F. Andersson. Praktiserat i Hässelby och Norrtälje samt i faderns trädgård, vilken rörelse övertogs 1936.
Handelsträdgården startades av Konrad Åberg, född 1869 i Julita i Södermanland och var son till trädgårdsmästare Fredrik W Åberg. Konrad började sin praktik hos fadern vid Gimmersta säteri. Han utbildade sig bl.a. vid Rosendal på Djurgården i Stockholm.
Karl Eklöf föddes 1877 i Norrtälje och var son till trädgårdsmästare Karl Eklöf född 1839 i Almunge. Utbildad hos fadern, övertog dennes rörelse 1907. Medlem av S.H.T.F. och ordförande i Roslagens trädgårdsarbetsgivarförening.
Simon Fredriksson var född 1887 i Nässjö, död 1967 i Norrtälje. Övertog nuvarande rörelse 1938, dessförinnan innehaft egen trädgård i samband med jordbruk i Estuna socken.
Bohlins Handelsträdgård
Axel Bohlin föddes 1882 i Åtvid, Östergötland. Praktiserat vid Adelsnäs 6 år, Hospitalsträdgården i Uppsala 3 1/2 år, Lejondals trädgård 1 år, Tivoli trädgård i Stockholm 2 år samt på Lidingö i 3 år. Startade nuvarande rörelse 1914.
_________________________________________________________________________________________________________________
Bohlins Handelsträdgård 2
Anlades i Solbacka, Norrtälje 1908 och omfattar 3 1/2 tld. med ett taxeringsvärde av 8600 kr. 1 växthus och 200 bänkfönster är uppförda. På friland odlas 40 st. fruktträd, alla sorters köksväxter, jordgubbar, hallon, krusbär och vinbär. Under glas odlas 1200 kr. tomater, 800 kg. gurkor och 200 kg. blomkål; 600 chrysanthemer. Produkterna avsättas i parti samt på torg.
Karl Albin Bohlin föddes 1874 i Åtvid, Östergötland. Elev vid Experimentfältet i 2 år, vid Kroppstafors bruk i 2 år, vid Holmens plantskola 1 år, på Muskö 1 år, Munsö 2 år. Startade nuvarande rörelse 1908.
David Zetterström startade nuvarande rörelse 1929. Han var född 1895 i Finland och var son till trädgårdsmästare Valfrid Zetterström.
Edvin Johansson föddes 1886 i Kärna, Östergötland. Praktiserat vid Haga slottsträdgård, Degeberg, Tuna, Slattefors trädgårdar i Linköping, Skokloster, Norrtälje, Drottningholm samt på Lovö. Startade nuvarande rörelse 1917
Erik Andersson var född 1881 i Norrtälje och startade nuvarande rörelse 1916.
På ett antikvariat hittade jag en bok skriven av Georg Andersson som heter ´´Planera och odla i din trädgård´´ utgiven1960. Han hade tidigare gett ut boken ´´Handelsträdgårdens samhällsnyttiga funktion och betydelse´´.
Det var Per-Otto Norstedt, utbildad trädgårdsmästare vid Frescati 1896, som flyttade från Norrtälje till Furusund 1911. Handelsträdgården placerades först nere på Strandvägen på Furusund men 1931 köptes den nuvarande trädgården som ligger mellan landsvägen och Friluftsvägen.
Per-Otto var en av de första trädgårdsmästarna som odlade tomater i Sverige. Tomater var då, i början av förra seklet, en okänd grönsak i landet. 1947 tog sonen Lasse och hustrun Ingrid över verksamheten och drev den vidare ungefär som tidigare. För att få ekonomin att gå ihop drev Lasse även en taxirörelse. De fyra barnen fick jobba en hel del med att sköta om blommor och rensa jordgubbsland. På den tiden eldades växthusen utifrån med ved och vissa kalla vårnätter fick man gå man ur huse för att elda hela natten igenom så att inte grödan skulle frysa bort.
1988 tog nuvarande generation över en sliten rörelse och vi började med att riva ner de gamla växthusen och sätta upp plasttunlar istället. 1990 kom det första riktiga växthuset och idag har vi över 2 000 kvm växthusyta. I början jobbade vi vidare med samma sak som tidigare, det ville säga odling av tomater, gurka, potatis och blommor samt grönsaker på friland. Det var dock inte rationellt och mycket slitsamt. Ett tag odlade vi också julstjärnor men det blev för dyrt på grund av de höga elpriserna
Källförteckning:
Off season på bloggen
Men mitt bord är på plats. Bordet som varit en följetång här och på Facebook ett tag. Rummet blev på något vis mer levande. Ett bord med en lång historia som jag inte vet något om. Nöjd kan jag nu sätta mig där vid det gamla bordet och i skenet av stearinljus, dricka mitt te och läsa om växter och om resor söderut.
Jag tror på duvan som vet vart den ska Jag tror på godhet och bättring Jag är en barkbåt Som driver mellan grenar och stenar och en nattfjäril är min besättning Inga vakter vid porten Inga hänglås vid grinden Bara rösten som kallar i den evigt viskande vinden
Bänkar på Österlen
Fyra nyanser av brunt
På jakt efter ett gammal slagbord
Novemberljus
Visst har jag familjen, vännerna och arbetskamraterna och visst mår jag ok, men jag tror att jag behöver ännu mer ljus nu. På alla sätt.
Visst kan man läsa böcker, se på fotboll och på film. Men mörkret gör ju att man blir så hysteriskt trött. Vet inte hur många bra filmer som jag somnat ifrån på senaste tiden och om jag ska avsluta dagen med att läsa i sängen så somnar jag nästan direkt.
Ett ljus i mörkret är att jag gör om i mitt hem nu och kommer troligen att köpa ett stort, vackert gammalt slagbord i morgon kväll. Det är bra! Och jag kanske ska sätta upp strålkastare här hemma...i stället för alla mysiga stearinljus? Så att jag orkar se färdigt filmerna.
Nu i november kanske man hänger extra länge inne på caféerna, men mina stadsvandringar känns inte lika lockande nu när allt blir fult, kalt och kallt och det blåser nästan jämt och jag fryser konstant om händerna, vad jag än har för handskar eller vantar. Att gå i skogen i november...vet jag inget om. Kanske ska prova. Trädgårdarna går ju i idé nu och man får väl i stället besöka Edvard Anderssons Medelhavsklimat i vinter igen.
Jag har ett novemberljus i fönstret, en Plectranthus oertendahlii. Jag fick den av min mamma förra året och den blommade som besatt hela sommaren. Jag klippte ner den helt sen och nu är den på gång igen och jag hoppas att den börjar blomma nu i november. Jag är inte mycket för krukväxter, men den här är mycket vacker.
I morgon får vi novemberregn över oss. Jag gillar novemberregn över mig!
Rosen Westerland ändrar färg under hela säsongen och gråter vidare i senhösten.
Bilderna är tagna med min gamla kompaktkamera som jag fick igång igen. Den får bli en nödkamera framöver.
Dahlior i Bergianska trädgården
Dahlia x pinnata ´Bishop of Llandaff´
