Jag fick ett mail från trädgårdsodlare A här i Stockholm angående täckodling som jag provar i år i vårt köksträdgårdsland.

´´För att kunna tillgodose växterna kvävet av det färska gräsklippet krävs det att det läggs ut helst inom 24 timmar.... Håll gräsklippet ifrån stjälkar och rothalsar/stammar för att undvika att de blir brännskadade, en mycket stark värme uppstår ju då kvävet lämnar klippet. Och glöm inte att berätta att våra bästa kompisar, daggmaskarna, får något att äta/göra då det kommer gräsklipp på bädden :-)) Utan dom är vi rökta...´´

Tack så mycket för den informationen A...

Lördagen den 22 augusti kan man testa på kolonilivet vid olika koliniområden i Stockholm. Så här står det på hemsidan Peppar&pumpa:
´´Här får du pröva på kolonilivet. Odla asiatiskt, grilla på kollovis, koka pumpamarmelad, delta i saftprovningen, kompostera, lära dig lyfta hus, vinna grävartävlingen, odla medelhavsväxter, handla fräscha grönsaker!  Och framför allt — inspireras av alla duktiga odlare.´´

Lena Israelsson är med och arrangerar den här dagen i Stockholms koloniträdgårdar och vora jag inte på Gotland då så skulle jag absolut beöka några av platserna.

De koloniområden som man kan besöka den dagen är:

• Tanto Norra på Södermalm
• Södra Årstalunden på Södermalm
• Stora Mossen i Bromma
• Gubbkärret i Bromma
• Snösätra Norra i Rågsved
• Årstafältet i Årsta
• Söderbrunn på Norra Djurgården
• Orhem Trekanten i Skarpnäck

Trädgårdsmässor och skördefester

Dagens låt
.
.

Nu börjar det kännas tungt och om en vecka får jag en efterlängtad semester. Tunga jobb nu i parken och massor av uppgifter som måste bli klara i morgon.
Egentligen borde jag hålla mig borta från allt vad växter och trädgårdar heter nu i helgen men jag måste slutföra ett uppdrag först. Känner mig ganska sliten både i kropp och själ just nu och den kommande vilan är behövlig.

Mina närmaste försvinner från stan nu och jag får alltså kämpa på en vecka till innan det blir  några veckors vila, en vila som kommer att bestå av två resor. Parken är mycket vacker nu med mängder av blommor  och den börjar även bli putsad och fin nu inför verksamhetens start på måndag.
All blomning är mycket senare i år än normalt och Bonicarosorna som jag brukar stänga in med galler brukar vara i full blom nu men jag ser mest knoppar i planteringarna.

Stormhatten ovan brukar nästan vara utblommad och även lavendeln. Honungsrosen vid parkeringen har visserligen haft sin bästa tid men den lyser fortfarande vit i skymingen. Vet inte om jag upplevt en så sen blomning under de elva år som jag jobbat i slottsparken.

Att fjärilarna skulle ha hållit sig undan på grund av regn tror  jag inte på eftersom vi haft ganska bra med sol här, det beror nog i stället på den kalla våren och försommaren. Visst har det kommit fjärilar igen men inte alls så många som förra sommaren.

Den värsta faran är över...idag kom många fjärilar till lavendeln och till andra växter. Det fladdrade och flaxade överallt tyckte jag. Visst minskar fjärilar i antal och i arter men den tomhet som fanns i planteringarna för några dagar sedan berodde nog på vår sena och kalla vår och försommar. Jag kan andas ut!

Dagens låt
.

Det här blir nog kul när serien börjar. Jag har haft lite problem med Zlatans attityd mot sina medspelare när han inte får de passningar han vill eller om någon av lagkompisarna missar något i spelet. Han har tydligt visat vad han tycker. Ett sådant beteende går absolut inte i Barcelona där man lär sig ödmjukhet när man skolas upp i A-laget. Barcelona är laget som inte har reklam på tröjorna utan stöder i stället UNISEF. Här är det laget som är det viktigaste och inte den egna insatsen.
Om du glömmer Italien nu och anpassar dig en aning så kommer det att en fantastisk tid i Barca. Här blir du inte den största stjärnan utan här finns världens tre bästa spelare - Messi, Iniesta och Xavi men du kan bli riktigt stor om du lyckas.
Jag ser verkligen fram mot första seriematchen där anfallstrion då blir Henry-Zlatan-Messi. Stort!

Världens 50 bästa spelare.....i morgon visas de tre bästa som kan vara Messi, Xavi och Iniesta.

Min andra blogg Trädgårdsspanaren blir inte så ofta uppdaterad nu för tiden. En av anledningarna är att jag besökt de allra flesta trädgårdarna och parkerna runt om i Stockholmsområdet. Det är egentligen bara när jag gör en resa...kort eller lång som det tillkommer nya trädgårdsspaningar. Jag hade i år tänkt att återbesöka flera av Stockholms trädgårdar och ta bättre bilder och se om något ändrats sedan sist men jag har inte haft tid den här sommaren.

Trädgårdsspaningar har blivit populärt intresse bland bloggare, både Rubens rabatter och Miras Mirakel spanar i slottsparker och det finns säkert flera. Båda dessa bloggare har för övrigt mycket bra bloggar.

 

 

 

 

Djurgårdsstaden kallades tidigare för Båtsmanstaden eftersom den tillkom för att på 1600-talet ge bostäder och ett sjukhus åt sjömän. Trähusbebyggelsen idag härstammar från 1700-talet och det enda som stör den här idyllen på Djurgården är Gröna Lund som ligger alldeles intill. 

När vi drev vårt familjeföretag så skötte vi de små trädgårdarna inne på gårdarna här.

 

 

Dagens låt
Världens 50 bästa fotbollsspelare
.

Jag besökte Lusthusporten på Djurgården i morse och det fanns varken människor eller gäss där den här gången.







Rondellen vid Djurgårdsbron har i år planterats med växter i alla regnbågens färger....
Jag tycker att den var snyggare förra året då hela Stockholms offentliga planteringar gick i gult/orange. Se här.

Nu har Blåkläder börjat sälja kilt till hantverkare. Varför då? Jag förstår inte! Se här. Undrar när kilt kommer som trädgårdsplagg? Bra plagg när man beskär träd kanske?

Jag var i Norrtälje för att hälsa på mor och syster men på morgonen träffade jag först min nyfunna barndomskamrat för att fota lite konst i Norrtäljeån och ta en fika på Tösses konditori som ligger invid ån. Det var trevliga möten och jag återvände till Stockholm för att ladda för kvällens konsert på Skansen.

Det är tredje året som jag fotar konsten i Norrtäljeån och varje år sätter konstverken igång diskussioner om vad man ska tycka och vad som verkligen är konst i ån och vad som är islängt skräp....
Vet inte riktigt vilken av dessa skapelser jag gillade....måste nog tänka lite till...möjligen att jag gillade Martin Stenbergs första och sista.
2007
2008
Hemsidan till Konst i ån finns här.

Goal.com listar världens 50 bästa fotbollspelare och jag tänkte följa med up&p till toppen nu. Idag presenteras nr.18 David Villa från Valencia. Tre spelare presenteras varje dag. Hur ska det gå för Barcaspelarna? Henry hamnade på 20:de plats...men var kommer de andra toppspelarna i klubben? Blir Messi bäst i världen eller blir det Christiano Ronaldo och kommer våra supermittfältare Xavi och Iniesta bland de fem första? ....och var kommer Zlatan?
Jag fyller på efter hand....
Jag gillar listor...!

Climbing Bonica är nog en ganska ny ros eftersom den inte finns med i Lars-Åke Gustavssons rosenbibel ´´Rosor för nordiska trädgårdar´´.
Jag upptäckte den för två år sedan och idag är jag mycket glad och även överraskad att den blivit så otroligt fin. Det sägs att den blir upp till 2 meter hög men en av mina tre exemplar har passerat den gränsen. Den blommar helt otroligt nu i andra halvan av juli och växer tillsammans med clematis ´Södertälje´. Den är varmt rosa i olika nyanser beroende på hur länge den blommat och den doftar mycket svagt....eller ingenting. Blomningen börjar i juli och fortsätter till senhösten.

Den är härdig och till zon 5
Den här klätterrosen har blivit en klar favorit för mig trots att den saknar doft. Den har så många andra bra egenskaper som väger upp...så som frisk, tålig, härdig, blommar länge och rikt.
Den kan vara svår att få tag på....Zetas trädgård i Stockholm har den inte.

Södertälje är en clematis som Magnus Johnson hittat i just Södertälje på 1950-talet. Det är en starkväxande clematis som kan bli upp till 4 meter hög och är häridig till zon 5.
Den blommar med stora purpurröda blommor på årsskotten från juli till oktober. Jag har den tillsammans med Climbing Bonica och de trivs mycket bra tillsammans.
Man bör platera den med rothalsen ca 10 cm under markytan och man beskär den sent på hösten.

Det är inte ofta som jag har ro att sitta vid TV:n den här årstiden. Ikväll hade jag TV:n på i rummet intill och det var allsång på Skansen och Jonas Karlsson sjöng ´´Snurra min jord´´. Jag har länge tyckt att han är vår bästa skådespelare och när han 2007 debuterade som författare med ´´Det andra målet´´  som var helt strålande så tyckte jag att han lyfte ytterligare ett snäpp som stor artist och konstnär.....nu kan han sjunga också. Att höra Jan Malmsjö sjunga ´´Snurra min jord´´ får mig att stänga av illa kvickt. Jonas Karlsson gjorde den här sången på sitt eget sätt och det blev riktigt riktigt bra....

Det är något speciellt som händer när lavendeln blommar. Hela trädgården stiger i värde på något sätt och allt blir så mycket vackrare. Lavendeln måste vara en av de mest älskade växter tillsammans med rosor och kanske tulpaner. Av mina 1707  inlägg så är Dagens växt - Lavendel den överlägset mest besökta. Flera besökare i timman söker på just lavendel och speciellt skötsel av lavendel och så hamnar de i mitt inlägg.

Nu blommar häckarna av lavendel i parken och tillsammans med rosor och nävor blir det nästan outhärdligt vackert.
Igår kväll när jag slutat för dagen gick jag en kvällsvandring igen i slottsträdgården och jag ville så gärna frysa tiden ett tag...låt det vara så här en månad nu....måste allting hela tiden förändras i våra trädgårdar?

Flammentanz måste vara Sveriges vanligaste klätterros och är en Rosa rubiginosa-hybrid x Rosa x kordensii från Tyskland 1955. Den växer mycket kraftigt och kan i södra Sverige bli upp till 5 meter hög. Blommorna är stora och fyllda i stora klasar och blommar mycket rikligt från juni till slutet av juli den remonterar alltså inte alls. Färgen är karminröd och rosen doftar svagt.

Flammentanz är en frisk ros som är härdig (endast ´Polstjärnan´ är härdigare i Norden) och klarar lite skuggiga lägen och är mycket lättodlad så man kan förstå att den finns i många svenska trädgårdar. Rosnördar tycker dock säkert att den är för vanlig och för tråkig.
I Norrtälje har man planterat Flammentanz efter gatorna i stan. Se här.

Beskärning
Första året efter plantering ska Flammentanz inte beskäras utan låt den bilda långa vårskott som binds upp. Sommaren efter börjar den blomma så klipp den inte på våren som man gör med de flesta rosor utan man beskär istället efter blomningen.

En tysk ros från 1964 och en mycket vacker klätterros med mörkt röda blommor och med glänsande läderartade mörkgröna blad.
Får den växa fritt blir grenarna böjda och kan likna en buskros men om den binds upp blir den upp till 3-4 meter hög.
Den har stora grova taggar som inte sitter så tätt. Sympathie blommar från midsommar och till hösten och doftar medelstarkt.
Den kan drabbas kraftigt av svartfläckssjuka men vår ros har klarat sig under många år i parken.

Dornröschen är en modern buskros från Tyskland 1960 och är en härdig ros som har ´Pike´s Peak´ och ´Ballet´ som föräldrar.
Den växer tätt med styva och upprätta grenar. Beskär man den hårt blir den tät. Den har tätt med taggar och bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade.

Blommorna blir stora och är halvfyllda till fyllda och färgen är mörk rosa. Den har ganska svag doft och blommar rikligt under huvudblomningen och remonterar svagare på hösten.

Den här rosen köpte jag för att ha vid hotellet där nu Bonican finns men eftersom den drabbas ganska svårt av svartfläckssjuka så fick den inte vara kvar på den sådan viktig plats och står nu efter staketet inne i trädgårdslandet där den blommar mycket vackert innan svartfläckssjukan sätter in på eftersommaren. Jag har den även inne bland höga perenner där man inte ser så mycket att den drabbas av svampsjukdomen utan rosorna sticker upp bland de höga perennerna.

Så här vacker var vår stora syrenhäck sommaren 2004. Problemet var att den höll på att mörkna allt mer då de äldsta grenarna var som stora torra träd. Det fanns inget annat att göra än att utföra en radikal föryngringsbeskärning och jag valde att göra det i tre etapper för att det inte skulle bli ett så stort ingrepp  vid ett tillfälle i parken. Första tredjedelen föll 2005, nästa 2007 och i förra veckan satte jag motorsågen i den sista delen och nu är projektet slutfört. Jag beskär så att stubbarna blir ca 10 cm höga.

Det blev enorma mängder med ris som nu ligger i en enda gigantisk hög och som ska eldas i höst. Nu är det bara att vänta på att den 45 meter långa syrenhäcken ska växa till sig och bjuda på rik syrenblomning framöver. Rådjuren kommer som vanligt att göra den första uppbyggnadsbeskärningen genom att beta av den halvmeter höga första tillväxten.
De två första etapperna har vuxit till sig mycket bra.

Många tycker nog att man går för hårt fram när man beskär på det här sättet och att det är grymt att fälla en så starkt blommande häck. Visst kan man låta buskarna vara och låta denm sakta åldras för att sedan helt dö, men jag väljer här att låta den vackra häcken ska få en lång framtid i slottsparken. Man ska inte jämföra den här beskärningen med skövling eller stymping av träd. Det här är buskar som mår bra av att föryngras.

De som känner mig vet att jag är försiktig med beskärning av träd och att jag tycker om vilda och lite förvuxna trädgårdar men det finns en gräns för förfallet och till slut måste man ta till hårda tag för att behålla det man tycker om i trädgården.

Det är mycket viktigt att man inte lämnar för höga stubbar vilket kan få katastrofala följder för häcken då det blir stor risk att stubbarna torkar och dör. 5-15 cm ska stubbarna vara

Men kan man då inte bara ta några grenar i taget? I det här fallet är det omöjligt eftersom häcken var 6-7 meter bred och lika hög. Skulle jag ta några grenar mitt inne i detta snår skulle inte solen nå beskärningsplatsen för att sätta fart på tillväxten. Jag har sett ett ställe på Djurgården där man beskurit halva häcken så att ena delen av plantorna beskärs. Jag har också sett vad som händer sommaren efter. Då blir tillväxten mycket svag vid beskärningssnitten och i stället växer de gamla grenarna starkare.

Personligen tycker jag att en syrenhäck ska växa helt fritt och vilt tills den blir gammal och börjar ropa efter hjälp, då gör man en omstart som jag nu gjort och kommer då att växa mycket länge på sin plats. Det tar några år innan den får några meters höjd och börjar blomma.

Den här kraftiga beskärningen gäller bara för riktigt gamla och dåliga syrenhäckar. Har man yngre häckar kan man gallra bort de äldsta grenarna lite då och då.

En rebell brukar beteckna en upprorsman eller militant aktivist som vänder sig mot den etablerade politiska eller kulturella ordningen (läser jag på Wikipedia). Den här rödklöverblomman har trotsigt letat sig igenom buxbomen här  i den strikta barockträdgården vid Strömsholms slott.

Jag gillar olika typer av trädgårdsstilar och även barockträdgårdar....men man blir ju så lycklig när man ser den här rebellen som stör den strikta ordningen.
Rödklöverblomman vänder sig verkligen mot den kulturella ordningen här....och vad säger kungen om denna klöverblomma? Får trädgårdspersonalen sparken nu?

Fredagsvandring i slottsparken
Det har varit en ganska tung vecka då sista delen av den 45 meter långa och nästan hundra år gamla syrenhäcken har fallit för motorsågen. Det var ett slitsamt jobb i sommarvärmen men nu har jag det långvariga projektet med föryngringen av den gamla syrenhäcken bakom mig. Jag har beskurit den i tre omgångar, 2005, 2007 och nu 2009. Mer om den i ett senare inlägg.

Det har varit vamt och soligt och det blommar vackert i slottsparken. Rosor, clematis och perenner slåss om att vara mest praktfulla och den klättrande Bonican och clematisen ´Södertälje´ blir bara vackrare för var dag som går men jag ska inte trötta ut er med ytterligare bilder....kanske att det kommer någon till i nästa vecka.

Honungsrosen stod som en lysande vit fackla under den sena kvällsvandringen i parken igår och jag hoppas att den håller  blomningen några dagar in i nästa vecka innan den slocknar för i år.
Jag har tidigare berättat att vi har två planteringar framme vid slottet som kallas gravarna på grund av formen på planteringarna. Jag kan meddela att den ena graven är död....eller nästan i varje fall. Av någon konstig anledning så trivs inte växterna i den planteringen. På andra sidan gången i den andra graven frodas rosorna, perennerna och sommarblommorna. Det ser haltande ut och nu har jag bestämt att ta bort graven som inte tycks vilja visa någon blomsterprakt. Antar att jag lyckats anlägga den här planteringen i ett currykryss. Den ytan får nu åter bli gräsmatta.

I trädgårdslandet är det ömsom bra och ömsom ....dåligt!  Sallaten växer bra och även mangold och jag vet att det är säkra kort så det är väl inte så mycket att jubla åt men eftersom våren och försommaren bråkade med sådden så jublar jag ändå. Att sedan vildruccolan går trögt och att den alltid så växtstarka zuccinin nästan står still just nu kommer på minuslistan. En del annat där inne går trögt också men rosorna runt om blommar fint!

Nu firar vi helg...vi stackare som inte har semester...
Trevlig helg  och trevlig fortsättning på semestern!

Det är en ganska blomfattig tid nu i Begianska trädgården och i många andra trädgårdar. Buskrosor och klätterrosor blommar över nu och det är väl perenner och annueller som får lysa upp det gröna med alla sina färger. Den vackra vita silverastilben var det som fångade mitt intresse här idag och jag tycker om att de massplanterad dessa vackra.

Slottet som vi bodde på var alltså ´´Bonde söker fru-slottet´´  Sundbyholms slott utanför Eskilstuna och vi valde det här slottet för att det låg rätt geografiskt under vår Mälaren-runt resa och inte för att bönder har sökt fruar här.
Jag tyckte mycket om det här slottet med anor från 1500-talet. Man har lyckats renovera och bevara känslan av att det är ett mycket gammalt slott. Jag lägger ut en liten Trädgårdsspaning light på min andra blogg senare i veckan.

Restaurangen som ligger i slottet var mycket bra och maten var god. Vi satt i förmaket som ligger intill den stora matsalen och här inne hörde man den vackra klassiska musiken på lagom nivå men också stimmet och sorlet från matsalen. Här satt vi länge och njöt av mat och dryck.

Vidare mot Malmköping och Sparreholm
Efter att nästan ha däckats av Flen på morgonen drog vi vidar till Malmköping för att få jämvikt i tillvaron. Det var första gången som jag besökte den lilla orten och här fanns det vackra hus och en skön atmosfär. Här hade folk smyckat sina trädgårdar som man gör där man trivs och mår bra. Det blev fika på Café Ottilia som hade härliga räkmackor.

Efter en kort vandring på de små gatorna så fortsatt vi till Sparreholms slott. Där finns samlingar av veteranbildar, jukeboxar och telefoner bl.a. och det finns även ett café. Vi kände oss inte sugna på att gå på museum den här dagen utan gick en liten sväng runt slottet och åkte sedan ut genom den långa allén.

Den här dagen innehöll verkligen mycket och så många olika besök runt om i den här delen av Sörmland. Efter att ha lämnat det pampiga Sparreholms slott träffade vi en kvinna som bodde i ett gammlat torp från 1700-talet och vi badade i en trolsk och vacker tjärn som låg långt in i skogen dit inga vägar fanns utan man fick ta sig fram på stigar som höll på att växa igen på grund av att ingen längre går där.

Det blev en riktigt skön och spännande Mälaren-runt resa och jag har med mig 350 bilder i kameran att leka med...
Senare i veckan lägger jag ut fyra trädgårdsspaningar från slotten S, T, S och Ä.

Dagens låt
.

Det här inlägget är inte menat att vara elakt eller hånfullt mot människor som bor i Flen utan mer en spark på stadsplanerare och kommunalpolitiker som endast tänker ekonomiskt och glömmer att människor ska trivas på den ort de bor. Jag tror att Flen har varit en fin liten stad en gång....innan den nya stadskärnan byggdes. Vem vill t.ex. sätta sig ner och fika på utecaféet i centrum?

Så kom vi då till Flen....med nya ögon och med stark vilja att hitta något bra eller vackert i den Sörmländska lilla staden.
Hur jag än försöker så ser jag bara ett hopplöst misslyckande här. På bilderna ser det faktiskt bättre ut än det gjorde i verkligheten. Nej...det här funkar inte. Det blev ett kort besök och färden gick vidare till Malmköping.

Finns det då inget vackert i Flen?
Jo...de här gamla husen vid station vittnar om att även den här orten har haft vackra hus också....innan det nya Flen byggdes upp.
I fönstret på Sörmlands Sparbank fanns en affisch med texten:
Flen - Här finns bättre jordmån för uppväxt.

Ganska ofta blir man besviken i trädgården då alla möjliga och omöjliga djur äter och gnager på allt de kommer åt och så fort man vänder ryggen till. Eller så dör växterna av andra anledningar.
Men ibland blir det bra eller rent förbannat bra. Som när dessa klättrande Bonicarosor börjar klä in vår fågelbur i parken. Jag trodde egentligen inte på de här rosorna då jag planterade dem förra året. Att göra en klätterros av en polyantharos....och som ska blommar oavbrutet fram till hösten lät för bra. Nu har de lyckats nå en höjd där varken harar eller rådjur kan käka knopparna. Grannar är clematis ´Södertälje´ som började blomma lite idag och som nästa vecka kommer att bli perfekt med sin mörklila färg mot Bonicans rosa.

Kan man fika i Flen?
Tänkte också ge Flen ännu en chans att få visa något som kan vara vackert eller spännande. Tidigare utnämnde jag Flen till Sveriges fulaste stad (se inlägget här och läs Idas underbara kommentar) och det kanske var orättvist....nu ska Flen granskas i sömmarna med nya ögon.

Man beskär den på vårvintern då man tar bort de äldsta grenarna för att hålla den fräsch.

 

 

Det blev lunch på Skeppsholmen med dottern som jobbar i närheten och vi provade Skeppsholmens kaffe och glass där vi åt en tonfiskröra-macka och kaffe på bryggan. Ett litet och mysigt fik här på den lugna ön mitt i stan och fiket har öppet alla dagar i veckan mellan 11-19.
Utsikten var Gröna Lund och skriken från Insane tystnar inte förrän Grönan stänger....

Det blev ett hastigt besök på Rosendal idag där jag träffade bloggaren och duktiga trädgårdsfotografen Fundera grönt. Det var trevligt att träffas och vi hade en trevlig pratstund innan jag dök in i rosenträdgården, där de flesta rosor höll på att ge upp för i år - tiden rusar och jag hinner inte med!

Det talas alltmer om trädgårdsterapi och trädgårdens helande kraft för personer som blivit sjuka på olika sätt, som blivit utbrända, bär på en stor sorg eller på annat sätt inte fungerar normalt, när själen är sliten.
.
Jag besökte ju Sinnens trädgård intill Sabbatsbergs sjukhus i helgen och den är skapad just för rehabilitering och det finns idag många liknande trädgårdar runt om i landet. Det handlar om att få komma nära växter och följa livet i en trädgård som ständigt förändras och på något vis känna sig delaktig i naturens livsförlopp på nära håll....ja ja..det låter nog flummigt men jag är säker på att om fler människor kunde få varva ner i en vacker trädgård så skulle det öka människors välmående.

För mig som alltid vistats i trädgårdar låter det här först lite märkligt men när jag funderar en stund så tänker jag att trots motgångar med odlingar, vilda djur som äter upp mina växter och ibland hårt slit så har jag nog fått mycket gratis genom mina år i olika trädgårdar, kanske fått en speciell livssyn t.o.m.  Känslan att få plantera och att följa växterna är både tillfredställande och spännande. Att få komponera planteringar, plantera träd eller buskar och sedan uppleva resultatet flera år efter är en stor fördel med att jobba på en och samma plats. Att göra en anläggning på ett ställe och sedan inte få följa utvecklingen ger inte samma tillfredställelse. Under mina dagliga vandringar i parken kan jag följa varje liten förändring.

Man kan ju också undra varför jag besöker olika trädgårdar även på min fritid. Men när jag stiger in i en vacker rosenträdgård eller när jag besöker Visby botaniska trädgård, Bellmanmuseets trädgård eller upplever en tidig sommarmorgon i min slottspark känner jag verkligen den där helande kraften och det kan få mig att stressa av omedelbart trots att en massa arbetsuppgifter ligger framför mig.  Man andas på ett annat sätt när man befinner sig i en vacker trädgård, ungefär på samma sätt som när man upplever vacker och storslagen natur.

Jag ska inte gå in på hur trädgårdsterapi fungerar ....det finns att läsa på många platser på nätet men att det hjälpt många människor att må bättre har jag förstått.
Trädgårdsterapi har funnits länge i USA och England och blir som sagt allt vanligare även här i Sverige.

Jag ska nog fortsätta att vara i trädgårdar tror jag och om jag var ung idag och skulle välja yrke skulle jag nog gjort samma val som jag en gång gjorde....

Mår ni bra av era trädgårdar?

Äntligen får Microsoft konkurrens....
.

Nu är vi inne i den tiden då man kan börja utföra JAS-beskärning, dvs. beskära träd och buskar under Juli, Augusti och September.
Det är först på senare år som det blivit aktuellt att beskära fruktträd under sommaren/sensommaren, tidigare gjorde man det uteslutande under vintern eller vårvinter. Anledningen var att det man då inte var inne i en stressig trädgårssäsong. utan hade god tid att beskära träd

 Fördelen med JAS är att växterna vallar igen sina beskärningssår fortare under den här tiden och snittytorna torkar fortare  vilket gör att risken minskar för svampangrepp. Att trädet inte utvecklar lika mycket vattenskott vid JAS-beskärning är också en bra anledning att använda den här metoden.

Själv har jag ganska stora problem att beskära träd under den här tiden på året då jag inte ser riktigt hur trädet formas av beskärningen på grund av alla blad som skymmer men det kanske blir en vana.
Nu är det inga som helst problem för träden att beskäras under senvinter utan fruktträd som äpple och päron är tåliga kompisar och jag själv kommer att fortsätta min FB-beskärning även i fortsättningen, då när talgoxarna börjar sin vårsång.

I Allt Om Trädgår nr.11-2009 finns en utförlig artikel om JAS-beskärning och där har man bl.a. listat träd som absolut inte får beskäras på senvintern eller våren på grund av att savflödet är för starkt för dessa träd just då.
Dessa träd bör man beskära från och med nu och fram till höst:

Bellmansmuseets trädgård på Långholmen här i Stockholm är min absoluta favoritträdgård här i stan. Här finns den där speciella känslan av vild frihet bland växterna. Man odlar sallad i rader mitt bland alla malvor och vallmon och det ser ut som man hej vilt har kastat frön omkring sig och allt har bara blivit perfekt. Mitt trädgårdsland i slottsparken ser ut att vara anlagt av Gestapo eller Stalin om man jämför med detta.

Förra året var jag lite orolig för den här trädgården. Man balaserar ju verkligen mellan skönhet och förfall här och jag tyckte ett tag att förfallet hade fått övertaget. Nu är allt återställt och jag njöt verkligen den här tidiga söndagsmorgonen på Långholmen. Igår skulle K och jag fika här men då öppnade sig himlen och vi fick rusa upp till Café Rastgården i stället....och sitta inne i vandrarhemmets hall och dricka vårt kaffe och utanför vräkte regnet ner och åskan mullrade....och det var riktigt mysigt.
Bellmanmuseets trädgårdscafé har öppet 12-18.

Men som sagt.....högsta beröm till er som med kärlek sköter denna plats!

 

 

Kungsholmstorg har fått en ansiktslyftning under de senaste åren och nu har de nya perennplanteringarna börjat visa vad de går för. Jag vill ösa beröm åt den som ritat dessa planteringar och även till de ansvariga som ´´vågar´´  låta en så här lågmäld plantering finnas på ett stort torg här på Kungsholmen. Det vanligaste är ju att man använder starka färger för att växterna ska fånga människors uppmärksamhet och synas på håll.

De här planteringarna måste man komma nära för att se det vackra....och de är verkligen vackra. Vågar jag sticka ut och säga att jag tror att det är en kvinna som skapat dessa planteringar utan att bli hängd här på bloggen. Sist jag skrev något liknande så nämndes att Ulf Nordfjell och Stefan Mattsson visst kan skapa lågmälda och vackra planteringar. Självklart är det så och vem vet...det kanske är någon av dessa herrar som är inblandade här. Får forska vidare om det. Båda två tillhör mina favoritträdgårdsskapare.

Här växer stjärnflocka, vit löjtnantshjärta, en näva som jag tror är en armenisk näva, några andra nävor, violruta, vit astilbe mm. Snyggt är det....mycket snyggt!

Högalidskyrkan i bakgrunden.


Astilbe

Jättedaggkåpan finns här som på så många andra ställen i offentliga parker och trädgårdar....och det blir sällan fel. Problemet kan vara att den håller på att bli en perennernas Volvo.....och något som är omtyckt av många blir ofta illa omtyckta av proffsen. Men det är ju faktiskt en fantastisk perenn på många sätt, trivs i både sol och skugga och är tålig....och vacker både i massplantering som denna eller som en vävarväxt i en blandperennplantering.

Statyn ´´Vesslan´´ av Otto Strandman har funnits här sedan 1912.

Det här är en mycket vacker liten trädgård som har en viktig uppgift att fylla. Tyvärr fick jag inte samma känsla för trädgården idag som jag brukar få och det kan bero på att de har varit tvungna att tukta de vilt växande honungsrosorna på pergolan. Jag förstår varför man gjort den beskärningen. I en så här liten trädgård vill man inte skapa en vägg av rosor mitt i trädgården utan man ska kunna ha överblick över hela platsen.

De ganska hårt uppstammade honungrosorna ser lite vilsna ut nu men jag vet att de kommer att kasta sina grenar nedåt igen och göra pergolan till ett blommande hav av den vackra rosen nästa år igen. Att trädgården såg lite skräpig ut kan ju vara en tillfällighet....det kan ju inte vara nystädat jämt.
Jag tycker också att man borde ha några växter som hänger ner över den ganska höga muren så att det mjukar upp en aning men det kanske finns en anledning till växtvalet som nu finns här. En fin och viktig plats är det i vilket fall som helst.

Nu ska Sjöhistoriska museet börja k-märka Stockholms gamla träbåtar som fortfarande fungerar som fritidsbåtar nu i plastens tid. Långholmskanalen är som ett långt träbåtsmuseum och från Långholmsbron kan man njuta av dessa skönheter. Mina föräldrar hade gamla träbåtar när jag växte upp och jag har själv haft en laxkutter. Jag tycker att det var ett mycket bra initiativ av Sjöhistoriska.

..så långt ögat når! Det blir väl mycket blommor på bloggen just nu i rosornas tid och då även perennerna har sin bästa tid. Vissa kan nog må illa av allt rosa som blommar i trädgårdarna nu, att det blir för mycket av det vackra , att det behövs kontraster för att orka ta in allt vackert. Därför placerade jag mig på Barnhusbron i morse och fotade något som är en kraftig kontrast till alla romantiska rosor som fyller min och andras bloggar nu. Men eftersom jag även besökte Bellmansmuseets vackra trädgård och Sinnenas trädgård så kommer det mer blommor.....

Den här rosenträdgården innehåller verkligen rosor som jag tycker om och just nu blommade som allra bäst. Det soliga och varma vädret som varit har gjort gott åt dessa buskrosor men om hettan fortsätter så blommar de över fortare än om vädret är mer växlande. Men varför inte njuta av dem just nu....

Själva utformningen av rosenträdgården kanske inte är den bästa eftersom det inte finns några höjdskillnander, ingen pergola med klätterrrosor som skulle göra platsen mer spännande och det är en ganska trång plats men det skulle ha varit bra om det åtminstone funnits plats för en bänk att sitta på .
Men den här platsen var ändå en av årets bästa trädgårdsupplevelser på grund av valet av rosor och den fantastiska blomningen just nu.

Välkommen hit, välkommen hem står det på skylten när man kör in i Uppsala som jag besökte tidigt i morse då lärostaden var nästan helt tom på folk. Fick lust att besöka de tre trädgårdar som jag brukar besöka med jämna mellanrum.
Jag vet inte riktigt om jag tycker om Uppsala....kanske har jag inte varit där tillräckligt länge eller tillräckligt noggrant. Runt slottet, botaniska och domkyrkan är det vackert....och vid Fyrisån, men sen? Lite platt....för lite vatten.

Vacker rosenträdgård men en sorglig botanisk trädgård
Klockan var inte ens åtta när jag klev in genom grindarna till botaniska trädgården. Rosenträdgården i barockdelen var som vackrast nu och alla rosenbuskar blommade fantastiskt fint och kameran gick varm. Men när jag kom in i den botaniska delen av trädgården blev jag grymt besviken. Mitt förra besök för några år sedan kan man läsa om här och då berömde jag trädgården och skötseln.

Nu kändes allt bara tråkigt och misskött och jag hittade inte mycket som gjorde mig glad. Trädgården ligger på en plan yta och blir på så vis inte speciellt spännande men man borde kunna göra något bättre av platsen. En botanisk trädgård bör åtminstone vara välskött tycker jag och både Göteborgs botaniska och Bergianska i Stockholm är föredömen vad gäller skötsel. Här såg det ganska bedrövligt ut nu och det blev ett kort besök.

Linnéträdgården på Svartbäcksgatan öppnade först elva.....vet de inte att trädgårdsintresserade typer är morgonpigga? Jag åkte i stället ut till Linnés Hammarby.....som också var stängt men jag tog mig in ändå och fotade lite. Hade tänkt sitta under äppelträden och långfikat där men det blev inte så. Linnés Hammarby är en härligt lugn plats där man lätt stressar av.

Rosen heter Ispahan och har röstats fram som årets vackraste ros av Projektgruppen Rosens dag.
Kan man annat än tycka att valet var mycket bra? En damascena-ros från 1832.

Ispahan, idag Esfahan är både en provins och stad i Iran, berömda för moskridéer, trädgårdar, rosor, persiska mattor och hantverk skriver Lars-Åke Gustavsson i ´´Rosor för Nordiska trädgårdar´´.

Det här är en krafigväxande buskros med mestadels upprätta huvudgrenar och bådböjda sidogrenar och den är en mycket frisk ros som sällan drabbas av svampsjukdomar. Den doftar starkt och gott. Ispahan är härdig och blommar från midsommar och större delen av juli.
Ursprunget är okänt men troligen en hybrid mellan en damascenerros och en gallicaros.

I veckan besökte min dotter sin far i slottsträdgården. Hon tog kameran med sig och fångade det hon tycker var vackert och det blev som en hyllning till sommaren på något vis. Stort tack för bilderna kära dotter och välkommen åter.

Den här slänten är den största utmaningen för mig här i parken. När jag kom hit för elva år sedan fanns ingenting av det som växer här nu...mer än pärlbusken och några andra buskar. Här har det  flyttats om perenner, lagts till och dragits ifrån många gånger och det är en ständig förändring som sker. Det nya i år är finnsliden och att jag utökat strålrudbeckian genom delning så att hösten ska få mer blomsterprakt.
Tidigare år har jag klippt ner all jättedaggkåpa den här tiden för att den ska blomma om senare men i år lämnade jag ungefär hälften kvar....jag behövde se slänten blomma ordentligt nu i sommar.
Jag har nya planer att ändra om en del i slutet av sommaren. Jo just det...visst är det min kompis Stanwell Perpetual som står där mitt i slänten...!