Efter en lång tids småläsande har jag då nått till slutet av Vädermannen och det känns tomt på något sätt...som alltid när man lämnar en bok som betyder något.
Jag har antytt att jag har en del kritik mot boken och det handlar egentligen bara om första halvan. Det räcker med att säga att jag inte är intresserad av Uffes erotiska (pornografiska) stycken i den här boken.

Någon recensent skrev att boken var ojämn och att sista delen av boken var tråkig och meningslös. Så olika kan man se på en berättelse. För min del blev boken intressant någonstans då hans dotter som han inte sett på 17 år dök upp och då hennes drömmar om en vingård i Frankrike blev den röda tråden. Men som vanligt är det mest intressant att få ta del av författarens tankar om livet, om kärleken och var han ska bosätta sig.

Hans kritik mot vårt sätt att leva i dagens Sverige fortsätter och även kritiken mot det vi ser på TV, som Allsång på Skansen och Melodifestivalen. Som vanligt söker han ett liv som tydligen bara finns i hans drömmar men i boken verkade han hitta hem till slut och den tillvaron han får i slutet av boken låter ganska fantastisk. Som sagt, första delen kan man glömma....även om naturskildringarna som vanligt är fantastiska och få författare kan beskriva vårens ankomst som U.L. Men i stort sett så tyckte jag om boken även om det inte är någon av hans viktigaste eller bästa.

Ett utdrag från sid. 50: Regnet upphörde rätt så plötsligt och sen klarnade himlen men det var kallt och blött, men när vi öppnade dörren bara för att se på allt vått där ute så doftade det helt underbart från allt som duschats i timmar, gräset, löven, blommorna, själva sommaren, midsommaren, och det var ljust och nu vände det och jag gick upp till övervåningen och hämtade duntäcken från sovrummet och sen gick vi ut och satte oss på västaltanen i det magiska ljuset och svepte in oss i täckena och hade med oss en flaska chardonnay och det droppade från ladans eternittak ner på våra nackar och svalorna flög i skymningen som aldrig ville bli mörker och då och då lystrade vi: var det dom som kom nu?

I morgon är det en stor dag! Ulf Lundells roman ´´Vädermannen´´  släpps och jag fick just besked av Bokus att den är på väg hem till mig. Det ska bli fint att få läsa Lundell igen och jag har en känsla av att det här blir riktigt bra.

Ett utdrag ur boken:

"Morgonen efter att jag anlänt vaknade jag i mörkret av att det dundrade runt huset. Vinden. Dundrade och ven och jag låg stilla i krafterna ett tag, varm själv under täcket, men jag hörde det fina rasslet mot takfönstret också och jag förstod att det regnade, men när jag klev ur sängen och drog gardinen från takfönstret såg jag att glaset var täckt av snö.

Jag gick ner till husets nedre plan och ute på gårdsplanen yrde snön och hade gjort så hela natten. Bilen var täckt, vackert skulpterad och längs ateljélängan var en driva på säkert fem meter. Stormen kom in från havet, rakt från öster, och inne på gårdsplanen dansade en tromb av snö runt runt och det var snyggt att se på snön i lampskenet och jag gick in i vardagsrummet som tog smällen från havet men jag kunde inte se så mycket där, vindbyarna kastade sej mot husgaveln, jag kunde se vägen, och jag kunde se att den var igendriven.

Dagen innan, då jag hade skumpat nerför vägen till gården hade det varit vårlikt och det hade stått snödroppar och vintergäck i gräsmattorna.

Det hade varit en underlig vinter."

Recension i SvD
Recension i DN

Ulf Lundell har varit min ledstjärna sedan 70-talet och jag har läst allt, lyssnat på allt och sett ett antal konserter trots att jag inte är en konsertmänniska och att jag mår illa av alla hoppanda, gapande unga män framför scenen. Under alla år har jag önskat att han någon gång ska framföra sina ballader i en unplugged-konsert. Nu blir det verklighet och jag börjar nästan längta tiill oktober! Det här kan bara bli succe! Nu köper vi biljetter E!

1972-2007 - 14 CD-skivor med unika demos, outtakes (varav 104 opublicerades sånger), B-sidor, spår från samlingsalbum, 2 DVD med tidigare outgiven konsertfilm frånn Club Zebra-turnen 2002. En 118-sidig bok med sångtexter och exklusiva bilder.

Det här kan man läsa på Ulf Lundells hemsida. Nu har jag boxen här hemma och skulle man lyssna i ett sträck så är det nästan ett dygns lyssning.
Nu har jag lyssnat igenom allting en gång och skriver en rad om det som satte sig direkt. Det som jag gillade vid lyssningen var att det allra mesta var akustiskt och finstämt.....jag har ju lite svårt för den rockiga Uffe. Här kan man luta sig tillbaka och lyssna på texterna till ofta vackra melodier. Självklart är inte allt detta bra men förvånansvärt mycket håller riktigt bra klass. Det är ju ändå många demolåtar och låtar som valts bort från olika album.
Som vanligt handlar det om längtan, kärlek och frihet, det vi andra funderar över och håller för oss själva det skriver den här mannen ner och ger ut i böcker och skivor. Tack för det Uffe...den här boxen är helt ljuvlig och en skatt i samlingen.

• CD1 - Demos från 1972-74. Här är Uffe Dylan, som i Väntan och Käre vän. Det är kul att se hur texterna har utvecklats genom åren. I Tango La Mouche känner jag nästan inte igen hans röst....och vad sägs om textraden: Kom, kom och kyss min bilhjulssusande mun!! Det här är ju mer charmigt än bra men man hör ändå vad som ska komma...Om man försöker låta bli att lyssna på texten i Måste viska så är den fin. Glad igen från 1978 i reggaeversion är lite kul. CD:n avslutas med en mycket bra Stackars Jack.
• CD2 - Här kallar han sig Bobby Gloome och i tio låtar sjunger han på engelska....jag vet inte vad som var tanken här 1981, att bli en ny Dylan? Den här CD: får nog vara ifred framöver. Men här finns i alla fall den vackra och tragiska Är det redan onsdag som förgyller den CD:n tillsammans med slutspåret Glimmande nymf.
• CD3 - Det är en gåta varför inte Blues för en ung kvinna togs med på coverplattan ´´Sweethearts´´. Han gör Donovans Young girl blues fantastiskt bra. Från ´´Vassa eggen´´ outtakes tycker jag om Mellan hägg och syren.
• CD4 - Här hittar jag Där stålet biter och senare den alltid så underbara Rialto som här lindas in med sköna syntar....Uffe sjunger här däremot ovanligt svajigt...Från ´´Evangeline´´ finns här Augusti som var helt ok.
• CD5 - Här finns låtar från ´´Evangeline´´ som han inte använde där och även olika versioner av låtar som finns på denna min favoritplatta. Här tyckte jag om En bra kvinna och framför allt Res dig och gå.
• CD6 - En helt fantastisk version av Så länge skutan kan gå finns på den här CD:n, ett underbart arrangemang. Hur ska vi kunna förlåta är musikaliskt spännande. Sist kommer tre låtar från ´´Måne över Haväng´´, först just Måne över Haväng , Katt i fönstret och Älskad och sedd och alla är bättre här än på originalskivan, förstår inte hur de tänkte när de valde.
• CD7 - Första spåret är Ute på vägen igen och här är det den akustiska versionen som han körde när jag såg honom 1995, jag tycker bättre om den här versionen än den på originalplattan. Mars är en fin liten vår- och kärlekssång, vad sägs om de här raderna: Din kärlek är enkel, din kärlek är glad, din kärlek är ljus, din kärlek är min. Så! Allt kommer från kvinnan tycker jag om..! Låtarna som blev bortvalda från ´´Måne över Haväng´´ tycker jag mycket om på den här CD:n. Hon jag kallar älskling är en typisk Uffe-låt då han är förälskad. En stilla, avskalad och vacker Maria kom tillbaka. På ´´Xavante´´ borde Pengarna tillbaka ha fått plats.På Framtidens män är Uffe bitter på maktens män! Den här CD:n kommer jag att spela ofta.
  
• CD8 - Slott av sand är en vacker ballad med enbart piano som inte fick plats på ´´Xavante´´. Land är en demolåt som jag tycker om och Fullt ut även om den inte alls är lika bra här som i den versionen som kom med på ´´Män utan kvinnor´´.
• CD9 - Här knockades jag helt. Från ´´I ett vinterland´´ kommer den Lundell-låt som betyder mycket för mig på ett speciellt sätt och som både textmässigt och musikaliskt är det bästa han gjort, Jag saknar dig och i den här versionen sjunger han duett med Lena Jinnegren. Tre minuter in i låten sänks tempot och det här är bland det vackraste jag hört på länge. Jag kunde betalt hela priset för boxen bara för dessa fyra minuter. Den följs av Hennes rygg och jag förstår inte att han inte valde denna version till ´´I ett vinterland´´ mycket bra är den.
• CD10 - ´´Club Zebra´´ och ´´En eld ikväll´´. Skönheten är vacker och det första utkastet till Lazarus finns här. Lazarus som senare skulle bli en helt egen platta. Strip club från ´´En eld ikväll´´ är en märkligt rolig historia som är något för militanta feminister att bita i...de som inte förstår ironi alltså!
• CD11 - De vilda svanarna på Coole, sånt här gillar jag. Baby Hollywood spelade han när jag var på Tyrol 2005. Du vill ha frihet en sång av Ulf med det udda ämnet...frihet. Från ´´Lazarus´´ finns här en alternativversion av Hett så hett som här inte är lika bluesig. Under vulkanen är en liveinspelning från Trädgårn i Göteborg 2006, så vackert!.
  
• CD12 - Lång väg hem som jag bara tidigare hört i liveversionen från ´´Maria kom tillbaka´´ finns här i en studioinspelning och den är så bra att man svimmar....en av de bästa på boxen. Vacker pärla är singelbaksida från Silver och guld och handlar om hans dotter i New York. Här finns fler guldkorn från skivor jag redan har, Lejon på Gotland, Jag hade en älskling en gång, Ut ur mörkret, Soldat kommer hem.
• CD13 - Den här skivan är tom. Som det stått i tidningarna så har skivbolaget missat här. Hoppas att man får den senare.
  
• CD14 - Här finns några kända favoriter för mig, Jolly Roger och Stenkusten är fantastiska och Lascaux och Altamira är läcker! Rått och romantiskt i liveversion
  
• DVD - Club Zebra-konserten på Johanneshov 2002. Jag hade konsert här hemma ikväll, här i mitt vardagsrum. Jag ska erkänna att jag inte är någon konsertmänniska. När jag är på konsert så sitter eller står jag alltid och väntar på balladerna, sångerna. Jag tillhör inte de som hoppar och klappar utan är mer en stillsam lyssnare.....lyssnar efter nyanser mer än att ryckas med av rytmer. Det har sagts att detta skulle vara en av bästa konserter han någonsin gjort så jag hade stora förväntningar. Som vanligt så väntade jag in det lugna och när Danielas hus kom så visade det sig att det var en version som var bättre än de jag tidigare hört, Gruva lika vacker och På senare år mycket bra och här visar Janne Bark vilken stor gitarrist han är. Jag kommer att sakna honom när han nu inte finns med om Uffe turnerar i sommar. Introt till den vilda Den vassa eggen är magiskt vackert. Coco är så smärtsamt vacker att det gör ont. Sedan följer Gå upp på klippan, Rått och romantiskt (som är bättre här än på skivan) Älska med främlingen och en Rialto som jag nog aldrig hört så vacker. Introt till Hon gör mig galen var magiskt bra.....och resten också men självklart slår den inte versionen från den här sommarens konsert. Jo...det var en härlig stund den här konserten. Det var en glad och harmonisk Uffe som såg ut att trivas på hovet.

Recension i DN 28 november 2007
Recension i SVD  5 december 2007

Nu har jag skaffat mig praktverket där texterna till 450 sånger av Ulf Lundell finns i två vackra band. I boken finns även bildmaterial som aldrig tidigare visats.
Det här är en guldgruva för oss som ser hans texter som något stort och viktigt. Texterna är uppdelade  i album och i kronologisk ordning från Vargmåne 1975 till Lazarus 2005. Det är ett nöje att bara sitta och bläddra i boken och ta del av allt det fantastiska han skrivit.

Ibland lockas jag upp till söders höjder och till våra gamla kvarter där vårt familjeföretag en gång skötte dessa små vackra trädgårdar. Jag ville känna den där berömda söderkänslan den här lördagen men upptäckte att man inte bör ta bilen hit upp då det är näst intill omöjligt att hitta en parkeringsplats. Tänkte också sitta i solen vid Nytorget och äta min lunch men det hade nästan hela söders befolkning också tänkt göra så det blev inget med det.. Den där söderkänslan får man nog försöka hitta på vardagarna.
Bilden är tagen i Vitabergen på Mäster Pers Gränd 4 och det här kvarteren är en oas i det annars ganska stressiga Södermalm. Huset byggdes på 1730-talet men det är ombyggt efter en brand 1986.

Jack
Veckorevyn nr. 28 1976
SVT-länk från 1976 del 1
SVT-länk från 1976 del 2
Lundell om Jack 1996 del 1
Lundell om Jack 1996 del 2

Väntar på det första sommarprogrammet i P1 och premiären kunde väl knappast ha en bättre person. Det är 22 år sedan hans senaste sommarprogram. Recension av programmet kommer senare.

Sommar
Han börjar programmet med att berätta lite om sin far som gick bort för några år sedan och hur de aldrig försonades riktigt. Han visste inte riktigt varför de inte kom överrens..kanske var det generationsklyftan som var för stor. Att hans far dog på Ulfs födelsedag ses som en sista nick av samförstånd.

I år flyttade han ner till sin gård på Österlen där han trivs bäst under våren och hösten. På sommaren är det för mycket folk där för hans smak. Man kan leva ett gott liv här om man lär sig att vänta säger han och om man kan röra på sig emellanåt. Östersjön är övergödd och övertrafikerad säger han bekymrat.

1967 börjar vilda år. Festande, omtumlande och nyskapande år. Han blev inte ingenjör som hans far ville...han blev en hippie. Han är ingen sommarmänniska och han är en måndagsmänniska som känner sig desorienterad av långhelger. Han ser juni som fredag, juli som lördag och augusti som söndag och äntligen kommer september som en måndag. På landet måste man lära sig älska mörkret och han har tvekat sin flytt under de värsta vinterdagarna eller när det är tät dimma och regn. I staden finns i alla fall ljusterapi i form av butiker och varuhus...man ger upp och åker till Thailand.

Hans berättelse om när tranor och övriga vårfåglar anländer är vackrare beskrivet än alla naturskildrare åstadkommit någonsin...man blir rörd!

Ensilage tas tidigt medan gräset är mjukt så att det inte går hål i plasten. Sveriges landsbygd har förfulats och ser ut som industritomter med vita plastbollar överallt. I Tyskland är de gröna eller svarta för att inte lysa så...men i Sverige ska det vara skrikvitt. Problemet med att slå ängarna för tidigt är att lärkor och tofsvipor har minskat med 60% då det har sina bon i gräset. Han väljer att låta slå sina marker senare nu så att fåglarna hinner få färdigt sina ungar. Du vinner ständigt poäng hos mig Uffe... Hans gård är en historisk och magisk plats där man kan hitta lugn och där man kan komma i kapp sig själv...om man törs.

Han kan inte känna sig hemma i dagens miljörörelse....han vill snart se miljörörelsen i kostym och slips!
Angående sunamin säger han:
´´Fy fan...vet hut era djävlar....ingen värdighet...det är ynkedom hur regering och journalister reagerade´´. Det värsta drev han vet är när politiker och journalister jobbar ihop.

Han berättar om kampen om att bo eller inte bo i Stockholm. Nu har han flytt stan och säger till sig själv att han aldrig kommer att bo där igen. Det är för trångt, för spänt, gatorna är som catwalks. När han besöker stan ibland märker han att han rör sig som en fisk i vattnet....men flyr villigt därifrån igen för att komma hem för att andas.

Han känner sig inte hemma i Sverige längre och nu väntar vi bara på att arbetarpartiet ska träda fram och förklara att vi....är de nya moderaterna! Eller så är de redan det.

Innan programmet var jag orolig att han skulle ha förändrats på något sätt under den tysta period som varit. Kan dock konstatera att han är lika bitter på Stockholm och lika samhällskritisk mot det nya Sverige och att han fortfarande är en fantastisk naturskildrare och poet. Året 1967 är en röd tråd i programmet men även hans flytt till landet.
Fortfarande skulle han kunna sjunga som i låten Det jag vill minnas..´´jag är hemma...ändå längtar jag hem´´. Han ställer sig frågan....är den stora hemlösheten det nya hemmet.
Det här var en guldstund när regnet piskar mot rutorna i storstaden.
Musiken han spelade i programmet....är inte det jag brukar lyssna på....men han avslutar med som han säger den coolaste gruppen genom tiderna och den coolaste låten....All you need is love!