Stockholmsvandringar 2010
Bland skutor, caféer och palats på Strandvägen 22 augusti
Vandring runt Stockholms öar 2010
I väntan på 307:an 28 juli
Sommarblommor i Stockholm 2010 25 juli
Sommarvandring runt Djurgården 21 juli
Gamla Stan och Riddarholmen runt 17 juli
5000 nya rosor i Tessinparken 16 juli
Skeppsholmen och Kastellholmen runt 30 juni
Lilla Essingen runt 26 juni
Långholmen runt 9 juni
Södermalm runt 30 maj
Hemmavandring åt andra hållet 25 maj
Hemmavandring 19 maj
Den tysta staden 19 maj
En försommaronsdag i Stockholm 19 maj
Kungsholmen runt 16 maj
På jakt efter värmen i Stockholm 9 maj
Långvandring på Djurgården på långfredagen 2 april
Stadens själ 20 mars
Stockholms broar 28 februari
Traneberg - Minneberg - Sandvik 28 februari
Tranebergsbron 25 februari
Stockholms skrapor 4 januari
Iskallt på Skansen 4 januari

Långholmen 31 oktober 2010






Söders Katarina och Sofia
Bland skutor, caféer och palats på Strandvägen















Bild från 1917
Det märkliga är att det blir en så stark kontrast mellan de förnäma palatsen och de halvskabbiga och charmiga skutorna längs kajen...även om det är ganska stränga regler att hålla skeppen i gott skick.
Kajen är nyligen renoverad och nu har här öppnats flera caféer. Här fanns tidigare bara en bensinmack och någon glasskiosk. Man har på något märkligt sätt också lyckats minska antalet parkeringsplatser...! Tidigare fanns efter kajen 190 parkeringsplatser och idag finns 105 platser kvar och bensinmacken är borta. Det är snyggt och välordnat men skutorna får vara kvar. Vågar inte tänka på hur Strandvägen skulle se ut om stora nya vräkiga båtar och fatyg fanns här i stället.
Stockholm har velat skapa ett Nyhavn/Köpenhamn här längs den nästan 1 km långa kajen men då får man nog byta ut palatsen här på Strandvägen mot mer levande byggnader först. Med levande människor i.
Men det är en mycket bra förändring som skett här längs Strandvägens kaj. Borta vid Djurgårdsbron ligger restaurang Strandbryggan och utefter kajen in mot stan ligger som sagt flera caféer bl.a. Kajplats 18. och Breeze.
Om man inte vill ta bussen ut till Djurgården så kan man vandra längs kajen här och njuta av de gamla skutorna och ´´rasta´´ vid något café. När jag inte har bilen med mig går jag alltid Strandvägen ut mot Djurgården och jag älskar skutorna som även är bostäder för vissa lyckligt lottade personer.
Och om man nu inte vill bo på en skuta kan man såklart bo i palatsen efter paradgatan. På Strandvägen 33 i Bünsovksa huset såldes en lägenhet på 289 kvm för runt 50 miljoner. Annars kan man hitta billigare lägenheter för runt 15-20 miljoner här.
Mina länkar - kategorier och arkiv fungerar inte för tillfället. Ska kontakta blogg.se nästa vecka.
I väntan på 307:an...


Piperska muren på Kungsholmen. Jag är imponerad av skötseln i den här lilla barockträdgården. Har sällan sett så välskötta buxbomhäckar.

Sista biten av Norr Mälarstand in mot Stadhuset har det anlagts långa perennplanteringar men mängder av perenner som nu börjar blomma ut. Här i en ljusare del finns Perovskia och Röd Solhatt.

Det blev kaffe här vid Café Eldkvarn invid Stadshuset, med utsikt över vackra Riddarfjärden. Det var helt stilla och en behaglig temperatur. Lite folk...innan en karavan med bussar stannade och släppte ut turister som rusade in mot stadshusträdgården.

Inne i stadshusträdgården fanns stora sommarblomsurnor och ´´Gaura "ger ett så vackert och sirligt intryck"... och bonariensis... som "svävar så vackert och fantasifullt ovanför alltihopa´´ ...som en kamrat så ironiskt uttrycker det. Kamraten tycker att det saknas fantasi i Stockholms sommarblomsplanteringar.


Stadshusbron med utsikt mot Riddarholmen.

Vid Norra Latins gård har man öppnat ett jättecafé i år. Här finns 450 sittplatser.




"Mitt hjärta i världen" kallas Nils Dahlgrens skulptur i rostfritt stål som restes 1989 till minne av Olof Palme.
Just nu är det många som skriver frågar via mail och via gamla inlägg på dagens växt. Jag ska försöka svara på alla. Men det kan ta lite tid. En mättnad på både trädgård och blogg börjar komma smygande...
Sommarblommor i Stockholm 2010


Jag hade tidigare sett från bilfönstret att färgerna i år går i vitt och lila och så lite gräs i planteringen, urnan eller krukan.
Jag klev av vid Hötorget och gick mot Segels torg som brukar smyckas med mängder av sommarblommor.
Stan var folktom sånär som på de som städade gator och torg och de som vattnade blommorna.
Tyvärr så tyckte jag att det såg ganska blekt ut i år runt Sergels torg. Allt krut verkar ha lagts runt slottet i år...av någon anledning.
PÅ Strömbron och vid Gustav Adofs trog har man ansträngt sig lite extra med blomsterarrangemangen. Det handlar mycket om lila och vita petunior, vita och ljusgula margeriter, gaura och jätteverbena på alla stadens platser och det är riktigt snyggt.
Lådorna som hänger längs hela västra sidan av Strömbron är fantastiskt fina och jag hoppas att dessa lådor även kommande somrar får hänga där, även om inte prinsessor gifter sig.
Förra årets sommarblommor i stan.







De röda blommorna är praktsalvia igen...de som får mig att rygga. Här har man planterat dessa röda hjärtan mitt i ljust rosa dubbla petunior. Innan jag såg att det var hjärtan undrade jag lite över den vågade färgkombinationen.

Gustv II Adolf vid sitt torg.



Operan


På Stortorget i Gamla Stan fanns det en hel del fotograferande japaner.

Förstörelse på Riddarhustorget. Annars ser jag sällan att ´´de´´ ger sig på planteringar och blomsterurnor. Även om jag i veckan läste om att ´´de´´ stulit två mycket värdefulla urnor på Waldemarsudde.


I Kungsträdgården blev jag plötsligt glad åt den här gula planteringen. Det var behagliga gula nyanser.







Sergels Torg
Sommarvandring runt Djurgården

Egentligen borde man väl ligga på någon strand en sådan här het dag i juli men jag blir bara rastlös då, så den här vandringen kändes som ett bättre val.
Torkan är mycket svår i Stockholm och det kändes som att Djurgården drabbats extra hårt. Det verkar inte bli något regn alls den här sommaren i Stockholm. Eftersom jag som vanligt startade min vandring tidigt på morgonen så är det folktomt sånär som på någon extra pigg joggare...inte så många som vandrar med hund här faktiskt. Jag hade kaffe med i termos men helt otippat...så glömde jag ta med något att äta och undrade vad som var öppet den här tiden på Djurgården. Jag hade t.o.m. glömt att ta med vatten.

Djurgårdsrondellen går i lila/vitt och gräs i år och det verkar som hela Stockholms innerstads sommarplanteringar går i blått/lila/vitt. Jag får kolla upp det senare.

Strandvägen till höger och till vänster ligger Djurgårdsbrons sjöcafé som har öppet mellan 10-24 varje dag och där man inte bara kan fika och äta utan också hyra cyklar och kanoter.

Vid Wasamuséet krattade parkarbetare gångarna. Gräset intill slipper de klippa den här sommaren...

Isbrytarcafé...det är väl dit man ska gå om man vill bryta isen då kanske.

Wasahamnen är gästhamn för fritidsbåtar och i bakgrunden ser man Katarina kyrka uppe på Södermalm.

I Djurgårdsstaden kämpar stockrosorna i torkan efter husväggarna och det är skillnad mot förra året.


Även uppe vid Prins Eugens Waldemarsudde märktes torkan men trots det har trädgårdsmästare Marina och hennes medarbetare fått den här vackra platsen att blomma fint ändå.

Och Auguste Rodins Tänkaren grubblar vidare...


Det finns gott om bryggor längs Djurgårdens stränder och det går utmärkt att bada här...men vissa bryggor är privata.

Små stränder finns det också gott om.

Café Ekorren vid Biskopsudden öppnar först 10 men jag tiggde lite vatten av kocken. Här kan man äta goda våfflor annars...även om det är en ganska märklig personal här...som ibland glömmer vad deras uppgift är.

Den delen av Djurgården där jag började min vandring idag, med Wasamuseet, Grönan och Skansen är såklart roligare om man har barn eller om man vill ha lite party. Det är bra att det finns flera olika alternativ här ute.
Men på något sätt skulle jag vilja att alla som bor i Stockholm någon gång i livet ställde klockan tidigt och gick runt den här fantastiska ön. Jag lovar...det är något helt annat än att gå på led här efter lunch en söndag. Det här är en magisk plats. Man har saltsjösidan med båttrafiken och hela inloppet till Stockholm och när man kommer in på norra sidan längs Djurgårdsbrunnskanalen blir allt tyst och stilla och stegen går långsammare...för mig i varje fall. Det är verkligen en varierande vandring den här milen. Idag höll jag mig längs stränderna och gjorde ingen uppstickare till Rosendal som alltid annars lockar.
Föresten borde även turister ställa klockan och vandra runt här. Först därefter kan man bedöma Stockholm.


Här vid Täcka udden, det gamla Wallenbergnästet som nu är Investors näste var det lite som i en annan värld. Runt den här stora tomten låg alla gräsytor helt gula och träd och buskar kippade verkligen för att inte stryka med i hettan. Men inne på Investors gård var allt grönt och frodigt...även alla gräsmattor!



En av få högsommarblommor som inte verkar bry sig om torkan är såpnejlikan.


Vid det gamla tullhuset på Blockhusudden blommade en del rosor efter väggen.

Men jag hoppas verkligen att de som driver caféet snart ska förstå att man inte kan stänga ett sådant här ställe kl 17.00 och ha stängt på måndagar. Öppet mellan 10-17 alltså. Men fantastiskt snällt att jag blev serverad en halvtimma innan öppningsdags. Tack för det...för jag var mycket hungrig kan jag säga.



Om man vill sitta vid bord så finns några sådan här uppställda här ute på Blockhusudden.

Renfanan är en annan högsommarblommar som inte bryr sig om torka.



Djurgårdsbrunnsbron.

En bänk som behöver lite omvårdnad.


Fåren kom på plats och ´´herden´´ sa lugnt till de tre bordercollierna att...gå och bada! Blixtsnabbt kastade de sig i vattnet och tycktes njuta av svalkan. Fåren kom från sitt bete vid Ståthållarängen invid Rosendal.


Snabbt av med det objektivet och tillbaka till den lugna idyllen här längs Djurgårdsbrunnskanalen.
Det är väldigt tyst här ute också och som jag brukar säga - skulle inte Djurgården...och Långholmen finnas i den här staden så skulle det inte vara så svårt att flytta här ifrån.







Dags att ta Djurgårdsfärgan mot Slussen.



Jag gjorde den här vandringen på Långfredagen i våras också...och jag törs inte tänka på hur jag mådde då.
Idag var stegen lätta, trots hettan och visst känns det lite i knäna ikväll men det är inga problem alls. Jag är glad att jag kan ta mig runt alla Stockholms öar men nu lär det väl dröja tills i höst då det lockar att gå runt Södermalm och Kungsholmen då träden klär sig i höstdräkt.
Jag tog tunnelbanan till Östermalmstorg och åt lunch med dottern i Humlegården och det var rikitgt skönt att sitta där i skuggan.
Sedan hem och jag somnade på balkongen innan jag ´´satte mig framför datorn´´ och valde ut dessa bilder av 319 som fanns i kameran då jag kom hem.
Gamla Stan och Riddarholmen runt

Mariaberget på Södermalm från Riddarholmen.
När jag kom upp från tunnelbanestationen vid Munkbrogatan gick jag motsols bort mot Kornhamstorg och vidare till Skeppsbron.

Det var folktomt hemma vid min station.

Invid Kornhamstorg

Den populära båtrestaurangen Flyt har jag aldrig besökt men borde kanske göra det i sommar.

Nästan helt folktomt på Skeppsbrokajen.



Här var det stort bröllop för en månad sedan...nu är det något lugnare.

Dagens bänk...tillägnad...kungen!


Snett nedanför slottet poserar en ung kvinna på ett ganska utmanande sätt...i kort kjol och högklackat. Bakom den lilla byggnaden, ligger en fotograf på rygg och fotar den unga kvinnan och jag hör tydligt hur han säger:
- Yeah, that´s my baby, give me more, give me more....varpå hennes poser blev allt djärvare.
Vi fotade ganska olika motiv den här tidiga lördagsmorgonen, han den där liggande fotografen och jag. Men jag kunde inte låta bli att ta det här smygfotot när ingen såg på.

Strömparterren från 1830-talet på Helgeandsholmen. Operan vid Gustav Adolfs Torg i bakgrunden.

Jag fortsätter efter ´´stränderna´´ och kommer till Riksdagshuset med Stallkanalen.

Vasabron och stadshuset...och en skugga av fotografen.


Från Riddarhusets gård mot Riddarholmen.

Riddarholmsbron över till...Riddarholmen där jag vandrade på tak i maj 2009. På den här lilla ön intill Gamla Stan jobbar min syster. Hoppas att jag inte förstör din semester nu syster...om du ser det här inlägget?


Café Riddarholmen...var stängt så här tidigt. Annars hade jag fikat här, med utsikt över Riddarfjärden.
Det är lite stökigt på Riddarholmen nu när man bygger Söderströmstunneln som blir färdig först 2017.



Undrar vilken byggnad han väljer, vår vän Evert? Stadshuset eller det djävulska bygget Waterfront vid centralen?
Han visar väl ganska tydligt ändå...


Den här bilden ljuger en aning. Visst ser det lugnt och idylliskt ut? Man tycker nästan att man kan höra en hästkärra komma skramlande och en ångbåtsvissla på håll, men istället dånar Centralbron alldeles till vänster.


Så blev det tunnelbanan hem igen...för att skydda sig...och hålla sig undan för solen. Jag har nog av den i slottsparken och jag behöver inte mer brun färg på mig nu. Gamla Stans tunnelbanestation var även den folktom.

Andra rundvandringar:
Djurgården kommer snart en sommarvandring.
Kungsholmen
Hemmavandring
Hemmavandring åt andra hållet
Södermalm
Långholmen
Lilla Essingen
Skeppsholmen och Kastellholmen
Skeppsholmen och Kastellholmen runt

När jag besökte ön nu så fick jag alla vädertyper som tänkas kan och eftersom jag egentligen bara är en vanlig ´´kortknäppare´´ så hade jag vissa problem med ljuset kan jag säga. När jag gått ett varv...blev det ett helt annat ljus...så jag gick ett varv till.
Här efter kajerna ligger alla möjliga och omöjliga skutor och som folk bor på. Det är lockande att skaffa sig en skuta och det var faktisk en till salu.
Jag går ganska ofta här, kollar på skutorna, tar en kaffe vid Skeppsholmens kaffe & glass-fik. Ibland går jag upp på ön och besöker Moderna museet...inte så ofta, men det händer.
Kastellholmen har blivit en av mina favoritplatser i Stockholm. Att sitta högst uppe på berget och se inloppet till Stockholm är något man oftare borde göra. Ta med middagen upp hit och sitta här tills solen går ner. Måste göra det nu i sommar. Att man har skrikande Grönanbesökare på andra sidan, får man väl stå ut med.
Det är inte bara jag som har Kastellholmen som favoritplats...de vitkindade gässen trivs här och just nu skyddar de sina ungar noggrant.
Så alla ni som ska besöka Stockholm i sommar...släpp slottet, Sergels torg, NK och Gallerian för en stund och gå ett varv runt Skeppsholmen...och glöm absolut inte att gå över den lilla bron till Kastellholmen också!




Dom här vilsna damerna hittade jag inne på en gård. De ser ut att undra vart de ska ta vägen. Vart ska vi vara?


Skeppsholmens kaffe & glass ligger just vid kajen och här dricker och äter man på papper. Lite synd kanske...men det är helt ok.


Strandvägen på andra sidan.

Här ligger också restaurang Hjerta som har öppet tisdag-söndag kl. 11-22.


Då går vi över till Kastellholmen...

Här bor folk...det måste vara ett av Stockholms allra bästa läge. En vacker trädgård har de också! Huset byggdes på 1700-talet som sjukhus men det blev på 1800-talet bostäder åt underofficerare. 
Vykorts-wannabe? Katarina kyrka syns där uppe på söder.

Idag har man glömt hur man byggde vackra båtar och skepp.



...och så lämnar vi Kastellholmen och går över till Skeppsholmen igen.


Så här kan man ju också bo i Stockholm!

Dagens långbänk. Det är inte jag som cyklar...

Det här är inte en bild av min funderande del av hjärnan utan ett konstverk som står en bit från Chapman. Det är säkert en välkänd och jätteduktig konstnär som skapat detta...!


Karta
Jag låter Wikipedia berätta om Skeppsholmens historia.
Skeppsholmen är en ö i Saltsjön i centrala Stockholm och är vid sidan av Kastellholmen en del av stadsdelen Skeppsholmen. Skeppsholmen har en broförbindelse med Blasieholmen kallad Skeppsholmsbron och till Kastellholmen via Kastellholmsbron.
På Skeppsholmen ligger fyra museer bland annat Moderna museet och Östasiatiska museet, och ön kallas därför även för Stockholms museiö.[1] Från Skeppsholmsbron syns Skeppsholmskyrkan och Amiralitetshusets tinnar och torn samt fullriggaren af Chapman som är förtöjd på holmens västra sida.
Skeppsholmen var under cirka 300 år flottans ö. Under denna tid uppstod ett flertal av de nuvarande byggnaderna, ritade av dåtidens främsta arkitekter som Nicodemus Tessin d.y., Johan Eberhard Carlberg och Carl Hårleman. De militära funktionerna fanns kvar till 1968. Därefter uppläts de gamla byggnaderna för museer, skolor och kulturinstitutioner.
På grund av vandrarhemmen i af Chapman och i Hantverkskasernen drar Skeppsholmen många unga inhemska och utländska besökare till sig. Ön förvaltas liksom Kastellholmen sedan 1993 av Statens fastighetsverk, som har som uppgift att bevara och utveckla området för framtiden. Båda öarna ingår i Ekoparken.
Nutid [redigera]
Några militära funktioner fanns kvar på Skeppsholmen ända fram till 1968, men redan tidigare började kulturinstitutioner flytta in i de gamla byggnaderna. Bland de första var delar av Kungliga Konsthögskolan som övertog Båtsmanskasernen redan 1953, följt av Moderna museet som invigdes 1958 i exercishuset samt Östasiatiska museet som öppnade i början av 1960-talet i gamla tyghuset. Moderna museet fick 1998 en ny byggnad ritad av den spanske arkitekten Rafael Moneo, här inryms numera även Arkitekturmuseet. Andra kulturella verksamheter på ön är Teater Galeasen i gamla torpeddepartementet, Fotografins hus i före detta mindepartementet och Svensk Form som håller till i Sjökarteverket.
Mellan åren 1997 och 2005 byggdes Stockholmsbriggen Tre Kronor af Stockholm. Stapelbädden var upplagd intill byggnaden Norra fundamentet och stockholmarna kunde se hur fartyget långsamt växte fram och bidra med pengar för bygget. Här, i Norra och Södra fundamenten, finns även Skeppsholmens folkhögskola. Skolan, vars huvudman är stiftelsen Skeppsholmsgården, har plats för 100 kursdeltagare och erbjuder bland annat musik- och båtbyggarkurser.
Skeppsholmen har av allmänheten främst förknippats med den stora fullriggaren af Chapman som legat förtöjd på holmes södra strand sen 1949 och fungerat som vandrarhem. Tillsammans med vandrarhemmet i intilliggande Hantverkskasernen och alla skolor på ön drar Skeppsholmen många unga människor till sig.
S/S Orion, tidigare tjänstefartyg för lotsverket, byggd 1929 och tagen ur drift 1979, är numera museifartyg. S/S Orion är sedan 2003 k-märkt och ligger i dag förtöjd cirka 50 meter nordost om Skeppsholmsbron. Den som är intresserad i gamla båtar kan se på ett 40-tal äldre privata fartyg som ligger längs östra och norra kajen. Här finns allt från trålare till fyrskepp och doften av äkta trätjära hänger i luften.
Ett sedan 1980 återkommande årligt evenemang är Stockholm Jazz Festival som i juli varje år går av stapeln på området för gamla örlogsvarvet nedanför Moderna museet.
Lilla Essingen runt


Mariebergssundet med Fredhäll på andra sidan.
Förberedelserna till den här lilla runt-vandringen slog alla rekord. Jag packade ihop kameraprylar och åkte några broar bort, men på väg dit startade ett galet åskväder över stan och regnet vräkte ner så jag åkte tillbaka hem för att vänta in bättre väder.
Efter en timma försökte jag igen och började min vandring men när jag skulle ta första bilden upptäckte jag att batteriet låg kvar hemma i laddaren.
Hem igen.
Tillbaka igen och nu började jag vandringen på norra delen av ön men efter några tagna bilder upptäckte jag snart att batteriet inte var laddat och det dog. Tydligen hade det inte fått kontakt i laddaren där hemma.
Hem igen.
När jag för fjärde gången kom tillbaka undrade jag om det inte var meningen att jag ska går runt den här ön. Att någon/något vill hindra mig. Men när jag kom till den östra delen av ön och såg Västerbron på håll kunde jag bara konstatera att det var tur att min vandring blev uppskjuten eftersom himlen nu var full av vackra och spännande Disneymoln mot en blå himmel. Det var alltså förklaringen till att jag hindrades tidigare. Tack!
Nåväl...luften blev skön att andas efter regnet och växtligheten mådde lika väl som jag. Det är en liten ö det här, strandvägen runt är bara 2,2 km, perfekt för mina trasiga knän. Men det är ganska stora variationer av natur och bebyggelse och där jag började på norra delen vid Mariebergssundet är det lummigt och knäckepilar böjer sig ut över vattnet. Här går man på träbroar men när man når den östra delen så blir det grusgångar. Den här delen av Lilla Essingen har en fantastisk utsikt in mot Västerbron och stan och man har Långholmen, Gröndal och Stora Essingen runt sig.
De bostadshus som ligger vid den sydöstra delen har ett guldläge i stan. Husen vid sydvästra delen däremot ligger tyvärr alldeles för nära Essingeleden vilket gör att trafiken ständigt stör, Essingeleden är aldrig tyst. Bullret och att husen ligger så nära varandra är en stor nackdel även om de har en riktigt fin utsikt från sina lägenheter. Husen ligger alltså alldeles invid vattnet och flera stora badbryggor finns längs stranden.
På den västra delen av ön finns mark där de planerar att bygga ännu fler bostadshus och det blev starka protester när förslaget lades fram. Jag om någon månar väl om gröna lungor i stan och vill ha ännu fler parker, men här tycker jag inte att det gör så mycket om de bebygger den här rätt fula miljön, det är ingen vacker park och det ser ganska ruffigt ut. Läget är vackert med utsikt mot Fredhäll och Traneberg. Ibland känns det som om man måste protestera mot förändringar. Men jag ska erkänna att jag inte har någon direkt relation till Lilla Essingen. De som bor här kanske uppskattar den här platsen.




Träbroarna på norra delen av Lilla Essingen












Just intill det här bostadsområdet bullrar Essingeleden fram.


Kungsholmssidan med Fredhällsklipporna ligger på andra sidan Mariehällssundet

...och här försvinner Essingleden in i Fredhällstunneln.
Fakta från Wikipedia
Lilla Essingen hade först en dragfärja för överfart till Kungsholmen, 1907 ersattes den med en betongbro, vilken 1936 ersattes med den nuvarande stålbron, Mariebergsbron. 1966 drogs Essingeleden fram tvärs över ön. Idag går det att ta sig till Lilla Essingen med hjälp av kollektivtrafik i form av buss 1 och 49.
På Lilla Essingen finns nio gator/vägar, Essinge brogata, Primusgatan, Patentgatan, Luxgatan, Strålgatan, Disponentgatan, Dagnyvägen, Montebellogatan och Josefinavägen. Essinge brogata och Primusgatan i det nya området, utgör huvudstråk med restauranger pizzerior, gym och affärer. Ön har 4607 invånare feb. (2009).
Lilla Essingen tillhörde tidigare Bromma socken, men införlivades med Stockholm 1916. Den fortsatte att tillhöra Bromma församling fram till 1 januari 1955, då Essinge församling bildades. Essingeöarna räknades tidigare till Västerort, men numera till Stockholms innerstad. På Lilla Essingens norrsida mot Fredhäll finns Lilla Essingens båtsällskap.

Mer om Lilla Essingen här.
Långholmen runt

Jag började vid pick-nickbryggan vid Långholmsbron och vandrade sedan västerut...alltså år vänster när man kommer över bron. Hela den här ön är oerhört lummig och ibland nästan djungellik. När man muddrade Pålsundet och Långholmskanalen en gång i tiden så lade man muddringsmassorna uppe på ön vilket gynnade växtligheten.
På Långholmen kan man bo i celler i det gamla fängelset som nu är vandrarhem och hotell, man kan konferera och äta gott på ön men jag nöjer mig att stryka längs stränderna den här gången. Kanske att jag snokar runt inne på ön någon annan gång.
Den vildaste och lugnaste delen av ön är den västra udden där man har utsikt över Essingeöarna och Marieberg på Kungsholmen. Längs den norra delen av ön ser man Kungsholmen med Norrmälarstrand och in mot stan. Man vandrar under Västerbron och på många ställen kan man hitta små picknick- eller badberg som här har kvällssol och jag antar att det är rusning till dessa små smultronställen under varma soliga dagar.
På den östra delen av ön ligger Mälarvarvet och här är det lite stökigare och mer levande och närmare Västerbron ligger husvagns och husbilscampingen. På en stor grusplan satt man på en solstol utanför husbilen...och njöt!
Planen var idag att antingen fika vid Bellmanmuseets trädgård eller vid Brofiken vid Långholmsbron där min vandring både började och slutade. Men Bellmansmuseet var abonnerat för konferens och Brofiket var stängt. Om jag hade vetat det hade termosen följt med idag också.
Nu har jag avverkat Stockholms största öar. Nästa gång blir det kortare vandringar och förhoppningsvis färre foton...jag är översvämmad av bilder här hemma och ligger kraftigt efter med lagring och överföring till externa hårddiskar. Det lär också bli betydligt mindre av både fotografering och bloggning nu när VM i fotboll börjar.
Jag kommer att berätta på fredag vad som händer i parken och sedan blir det lite paus här på bloggen.



Dagens bänk
















Pålsundsbron




Tidigare runt:
Djurgården runt
Kungsholmen runt
Södermalm runt










