Nu får det vara slut på resandet och det är dags att koncentrera sig på min egen slottspark. På måndag åker jag ut och ser över min frösådd och kanske klipper gräs första gången i år. Det är även hög tid att göra i ordning trädgårdslandet då det snart ska sås grönsaker där.
Trots att det är skönt att vara hemma kan jag sakna det italienska landskapet och de små byarna i bergen, utsikten och den sköna italienska atmosfären. Med all säkerhet kommer jag snart att återvända till Italien igen.

På morgonen lastades resväskorna in i bussen och det blev gruppfotografering utanför hotellet......!!
Vårt första stopp idag blev en fantastisk rosenträdgård som aldrig tidigare besökts av någon svensk grupp. Roseto di Valleranello är en privat trädgård som ägs av trädgårdsarkitekten Maresa Del Buffalo. Bland dessa tusen olika rosvarianter, arter och sorter växer vackra spännande träd som pärlbandträd, judasträd och magnolior.

Nu gick bussen vidare till Frascati en stad på ca. 20 000 invånare. Här blir det nu fri tid för lunch, shopping mm. Men tillsammans ser vi den italienska renässansträdgården Villa Aldobrandini.
Vi åt pasta carbonara och när några gick för att handla satt jag på trappan till den stora byggnaden vid torget och åt italiensk glass och efter några glas vin på en uteservering började den här resan bli färdig....vi har sett det vi skulle se och intrycken var många.

Sammanfattningen blir att jag aldrig ångrar att jag vågade blanda mig i en grupp som går i rad i trägårdar här i Italien. Några av trädgårdarna skulle inte en privatperson ens komma in i och med gudier och transporter som fungerade mycket väl kunde man uppleva allt detta på så kort tid. Vi har sett några trädgårdar som är kända över världen och man har samlat kunskap och minnen både i huvudet och i kameran.

Som jag känner nu kommer jag nog  inte att följa med på en liknande resa igen. Trots allt jag fått sett och trots några fina kontakter så tar det ganska hårt på en ensamvarg att gå i flock hela dagarna. Men man vet ju aldrig.....England lockar ju så klart. Vem skulle inte vilja se Sissinghurst eller Heligans gardens
Mer utförlig beskrivning av sex trädgårdar kommer under helgen.

Många beställde den här resan för att få se dagens trädgård Ninfa. Jag har själv sett inslag på TV från den vackra engelskinspirerade trädgården med ån som rinner genom trädgården. Ruiner av många bygnader visar att det här har varit en betydande plats och efter en lång törnrosasömn har i alla fall trädgården vaknat till liv igen. Mer om Ninfa på Trädgårdsspaningar. Man kan i alla fall säga att trädgården klarade förväntningarna från vår grupp. Den var helt sagolikt vacker!

Vi åt vår lunch i den lilla bergsstaden Cori på en restaurang som hette La Pigna. På eftermiddagen besökte vi en av Europas största plantskola Plant Center Vivai San Tor San Lorenzo. Här kan man köpa ett 800 år gammalt olivträd för 35 000:- eller en uppväxt palm för 150 000:-. Det var enorma ytor med rosor, suckulenter, träd, buskar och perenner så långt ögat kunde se.

Några av oss köpte någon ros mm. Här blev vi guidade av en endast italiensktalande guide men det var intressant att se en plantskola i den här storleken. På vägen hem började det störtregna och vi halvsov i bussen. På ett ställe mötte vi en skock får som hölls på plats av en fåraherde och en hund.

Jag skulle absolut ha köpt min digitala systemkamera mycket tidigare och blivit vän med den innan resan till Italien. Eftersom jag inte hann sätta mig in i all teknik så blev det automatiska inställningar men jag har haft en del problem med fokus i bilderna ser jag nu när jag kom hem. Det är ju också betydligt enklare att ta närbilder än att få fokus på en stor vy av en trädgård. Jag kanske skulle ha använt min gamle trotjänare tills jag lärt mig mer...men men....

Dag 1 besökte vi Villa d´Este i Tivoli och jag hade på känn att jag inte skulle ta den trädgården helt till mitt hjärta även om den var fantastisk på sitt sätt med fontäner och vattenspel som var helt otroliga. Dag 2 begav vi oss de 13 milen norrut till den charmiga staden Bagnaia från 1200-talet där Villa Lante ligger.
Landskapet utanför bussfönstret var så vackert med de höga bergen och det böljande gröna kullarna. Efter vägarna blommar Robinian fantastiskt nu och när vi närmade oss Bagnaia lyste vägkanterna gult av förvildat ärttörne som också finns i södra Sverige. Stora odlingar av vin och kiwi finns överallt.

Redan när vi åkte upp mot staden så förstod jag att jag kommit till en plats att tycka om. Staden klättrade på berget och hus som såg ut att falla ihop vilken stund som helst var vackra i sitt förfall.
Bussen stannade vid ett litet torg och vi vandrade den lilla gatan med butiker upp mot Villa Lante. Kläder hängde på tork utanför fönstren vid de gamla husen, det såldes allt möjligt i små stånd och det var en skön atmosfär i staden.
Jag beskriver senare trädgården i Trädgårdsspaningar men jag kan säga att jag föll fullständigt för den här renässansträdgården.
Efter besöket var det fri tid för lunch i den lilla staden och några av oss hittade en plats där jag beställde vegetarisk lasagne som var mycket god. Vin drack vi varje dag i lagom mängd.

Tillbaka mot Romtrakten och nu kom vi till Moutan Botanical Centre som har en av världens största samlingar av kinesiska trädpioner och i visningsträdgården finns 150 000 plantor av 600 olika slags pionvarianter. Det var helt enormt att stå och se över ett fält av blommande trädpioner....i min slottspark har jag en!
Vi blev guidade runt och några av oss köpte några plantor, tyvärr hade jag inte plats och möjlighet att handla.

Vi landade på flygplatsen Ciampino utanför Rom vid åttatiden då en blodröd sol just gick ner över Rom. Lite vilsen på en främmande flygplats hittade jag till slut vår guide på resan som stod utanför i den ljumma kvällen och väntade in alla 36 förväntansfulla trädgårdsresenärer. Efter en timmas bussresa ´´loggade´´ vi in på Diana Park hotel i den lilla orten Nemi i Albanobergen några mil utanför Rom. Vi fick en lättare buffémiddag innan det var dags för att somna in.

Ifrån bussfönstret på väg mot Villa d´Este såg vi blommande blåregn, judasträd, rosor, fläder, syrén mm. Köerna var enorma och om det klagades över trafiken i Peking så var det rena barnleken. På bussen hade mina medresenärer redan börjat diskutera sina trädgårdar hemma i Sverige och alla de vanliga trädgårdsfrågorna hördes.
Hela den här trakten är mycket vacker med de höga bergen och den lummiga grönskan. Man anade staden Rom på håll men vi skulle inte hinna besöka den eviga staden.

Bussen stannade en bit från Villa d´Este och guiden Maria sträckte upp den svenska flaggan och satte av mot den världsberömda trädgården. Det var mycket folk i Tivoli som orten heter och bussar stod i rader. Det gällde alltså att följa sin grupp och jag hade ingen tanke på att se mig omkring för att kunna hitta tillbaka till bussen igen. Jag fokuserade blint på guidens Marias svenska flagga. 
Efter ivrigt fotograferande inne i den fantastiska trädgården tappade jag min grupp och skulle gå mot bussen. Hm...efter några varv kring torg och gränder hittade jag till slut mina kompisar.

 

Vi åkte vidare till vingården Azienda Agricola Donnardea i San Palomba, utanför Ardea. Här visade ägarinnan oss runt och berättade om odlingen och framställningen av vinet och efter så åt vi i trädgården bland olivträd och ljudet av fåglar och drack det fantastiska vita vinet från gården.

Då var jag hemma igen efter den andra resan på kort tid (några veckor tidigare Kina) och ännu fler intryck måste sorteras. Eftersom jag tidigare inte medverkat på någon gruppresa så måste jag erkänna att jag var ganska orolig att hamna i ett gäng kacklande ´´trädgårdstanter´´ och på sätt och vis gjorde jag väl det också. Men det var ett mycket trevligt gäng kacklande kvinnor och män ockå för den delen. Medelåldern var ganska hög och efter Kinaresan med jobbet strax innan där jag var äldst, så kände jag mig nästan ung här!

Vi åt ju gemensam middag på vårt hotell och sista kvällen berättade jag om min oro inför resan och en av kvinnorna uttryckte det så att hon förstod min rädla att hamna bland en massa ´´kärringar´´ och när någon sa att det här var sista kvällen med gänget så förslog jag en återträff om tio år. Då kom den underbara kommentaren ´´jag då ska du verkligen få se på kärringar´´. 

Resan gjorde jag inte för att umgås med människor, utan för att se alla de fantastiska trädgårdar som jag gjort under den här veckan. Eftersom jag kom hem sent i natt så får jag återkomma senare idag med de första rapporterna här på bloggen. Jag måste bara berätta att när jag skulle åka från Arlanda i måndags så stod man där i kön och tittade vilka som hade de gröna lapparna från Rosebud´s Tours på sina väskor och en bit bakom mig står Sven Melander.

Nu så jag ingen grön lapp på hans väskor (han skulle spela golf i Italien) men tanken på Sällskapsresan kom direkt, det hade ju varit fint att ha Sven Melander med, letande efter någon Bodega. Måste också berömma Maria på Rosebud´s som guidat och tagit hand om oss på allra bästa sätt. Trots att vi ibland blev försenade på grund av kraftiga bilköer runt Rom så har hon behållt lugnet och allt har till slut blivit bra.
Nu ska jag gå och dricka ´´svensk´´ kaffe.

 

Sista dagen i Peking och det fantastiska programmet fortsätter denna sjätte dag med att vi först besöker Beijing Planning Exhibition Hall som visade Pekings gamla historia, nutid och hur Peking är tänkt att se ut i framtiden. Här såg vi 3D film och fick flyga över det gamla Peking och även se OS-invigningen innan den ägt rum, det var mycket häftigt. Det fanns även enorma modeller över staden så att man kunde överblicka något av jättestaden. I ett helt rum kunde man vandra över Peking och här lade jag staden under mina fötter!

Den här resan är till största delen en arbetsresa och för våra experter på mat finns det nog mycket att säga om det vi ätit här i Peking. Eftersom jag inte tillhör experterna på detta område nöjer jag mig med att säga att det mestadels varit helt utsökt. Visst har det hamnat saker i munnen på mig som fått mig att vilja springa ut på gatan och man kan undra varför man tillagar svampar mm. som inte smakar något....som bara ären slemklump utan smak.
Vi har besökt restauranger allt från den lyxigaste till den mest kitschiga kvarterskrogen, från genuint kinesiska historiska matställen till Kentucky fried chicken. Hela den här vistelsen och de platser vi besökt har varit så varierande. Det borde finnas något intressant för alla.....för mig var allt intressant.

Det blev extra tidig uppstigning idag och innan frukosten tog vi vår buss till Jingshanparken för att se kineserna utöva Taiji och Qigong i parken. Klockan var före sju när vi vandrade in parken som låg ganska nära vårt hotell. Här inne fanns folk som skrek. Man kunde passera en ensam människa som helt plötsligt skrek ut något . för att rensa eller rena sig på något sätt kanske (någon som vet?)

På några platser var det organiserat Taiji och Qigong i grupp men överallt kunde någon äldre kines stå och utöva dessa rörelser som är så långsamma och försiktiga. Det fanns många olika tekniker och en yngre kvinna använde ett svärd. Annars är det här tydligen en utdöende företeelse som nästan enbart utövas av äldre kineser.

Parken var vacker och fylld av pinjeträd, cederträd och cypresser men även körsbärsträd som just börjat blomma. På marken kunde man se att det fanns mängder av både trädpioner och vanliga pioner. Man kan tänka sig vilken blomsterprakt det borde vara här i maj-juni under den blomningen.

På den högsta punkten av parken låg ett tempel och utsikten över den förbjudna staden nedanför var fantastisk. Tillbaka till hotellet där vi åt vår frukost och sedan iväg till ett område med hutonger där vi började med att besöka ett hotell som var modernt inrett i de gamla husen. Därefter besökte vi trumtornet där världens största trumma finns och där det förr trummades för arbetsdagens slut i staden, en bit ifrån ligger klocktornet där det signalerades för arbetsdagens början.

En morgon vaknade jag tidigt och gick ut för att utforska omgivningarna och hamnade på en frukt- och grönsaksmarknad. Skillnaden mot Hötorgsmarknaden hemma är stor. Här är det ett oerhört livligt handlande och köpslående hela tiden. Även här hemma på Hötorget brukar försäljarna skrika ut sina erbjudanden men skillnaden är att vi kunder här snällt tar upp våra pengar och betalar utan att förhandla om priset.

Trots den livliga marknaden så går livet ganska långsamt i Peking får jag för mig. Folk cyklar långsamt (inte som när det tävlas över Tranebergsbron här hemma), man går sakta, pekingborna ser inte stressade ut och då ska man veta att det bor 15 miljoner människor här. Vid varje arbetsplats man ser är det oerhört många människor tätt intill varandra. Planterar man ett träd är det fem man som utför jobbet.

Dag 4
Med picknick i våra ryggsäckar begav vi ut från staden mot den kinesiska muren. Från bussfönstret såg man hur oerhört mycket träd det planteras överallt även långt utanför Peking. Landsbygden ser lite tråkig ut men hela tiden ser man de höga bergen där muren ringlar sig fram. Nu skulle vi till en plats där det inte var så turistigt men av någon anledning kom vi fel och hamnade i en liten by nedanför berget där det var en fiskodling. Till slut bestämde vi oss för att ändå åka till den kända platsen Mutianyu där det finns linbana upp men vi valde att gå de långa trapporna upp vilket tog en halvtimma.

Det var en mäktig känsla att sätta fötterna på den fantastiska muren. Den här muren som började byggas på 400-talet före kristus är hela 6350 km lång och det känns helt sjukt att det är lika lång sträcka som vi flög i nio timmar hit. Det går inte att förstå vilket arbete som ligger bakom detta enorma bygge.
Den del av muren som finns utanför Peking tillkom till största delen under Ming-dynastin på 1400-talet. Man ser muren ringla sig fram över de höga bergen och med vakttorn med jämna mellanrum. Vissa partier här var ordentligt branta och för oss med knäproblem blev det en utmaning. Men hamnar man på världens mäktigaste och största byggnadsverk så blir lite värk i ett knä en liten sak.

När man ska ta sig ner från muren så åker man kälke...

Hasse och Kerstin nedanför muren.

Vi filmade och fotade vilt och jag ska erkänna att jag blev så tagen av muren och utsikten att mina filmer och foton här inte är av världsklass direkt. Vi intog vår medhavda pizza uppe på ett vakttorn där det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel denna dag.
Man ska inte jämföra platser och hur man upplever dem men visst var det här bland det häftigaste jag upplevt. Vi åkte i varsin kälke i en bob-bana ner till bussen och det var både lite roligt och skönt att vila benen. Kvällen tillbringade vi hemma i kvarteren runt hotellet där det var en kvällsmarknad och vi åt faktiskt på Kentucky fried chicken.

Peking är en som en kokande kittel där lyxiga höghus växer upp som svampar ur marken. Det byggs överallt och man kan nästan känna stressen att få färdigt så många byggen som möjligt inför OS nästa år. Då får den här enormt stora staden på tolv miljoner invånare blickar på sig från hela värden. Visserligen kommer Peking att rusa framåt i utvecklingen även om inte inte OS kommer att funka men jag är helt säker på att OS i Peking kommer att bli något utöver det vanliga.

Staden är något av det renaste jag sett....överallt går gatsopare omkring och ser till att gator och trottoarer är kliniskt rena. De har en liten borste och en låda med sig och det ser ut som om de går omkring och letar efter något att sopa upp. Trafiken är hård och cyklar byts hela tiden ut mot bilar, det sägs att det tillkommer omkring tusen bilar i Peking varje dag. Men visst cyklar folk fortfarande och speciellt under tidiga morgnar när försäljarna är på väg mot olika marknader. Cyklarnas flak eller kärror är då så kraftigt lastade att cyklar och förare nästan inte syns.

Dag 3
Frukostbuffén på hotellet var enorm och man kunde äta sig så mätt som man ville. För min egen del blev det något av min vanliga frukost.....kaffe och några mackor och lite yoghurt.

Kinaresan känns fortfarande omtumlande och efter så många intryck är det svårt att med korta beskrivningar återge känslan man fick där i den enorma staden Peking och med allt vad där fanns att se och upptäcka.

Dag 1
Vi anlände lokal tid på förmiddagen efter en mycket lång landning i sandstorm som var riktigt jobbig. Vi hämtades på flygplatsen av den guide och busschaufför som skulle följa oss under hela veckan och vi startade direkt med att bege oss till Sommarpalatset som var änkekejsarinnan Cixix favoritanläggning.

Här upptäckte vi att magnolian blommade och de stora vackra blommorna gjorde sig fint mot de typiskt kinesiska byggnaderna. På kinesiska kallas den här platsen ´´Den kultiverade renhetens trädgård´´ och här vandrar man bl.a. i en 700 meter lång korridor med dekorativa takmålningar. Vi åt vår första lunch och fick börja träningen med att använda pinnar i stället för kniv och gaffel.

Den här parken kräver nog mer tid för att man ska kunna förstå hur stor den är och när man just har landat i Mittens rike så är det så många nya intryck över allt att det är svårt att fokusera på detaljer. Men det här är en mycket vacker plats.

Vi checkade in på vårt fina hotell för att sedan kasta oss ut i shoppingens hysteri på eftermiddagen. Att träda in i detta shoppingtempel var något helt annat än Sommarpalatset. I ett varuhus med fem våningar säljs kopior av märkeskläder helt öppet och med hur mycket prutmån som helst verkar det som.

Försäljarna sliter och drar i en och springer runt omkring en för att visa kläder och skor och det är ett oväsen som gör att man blir helt yr. Jag köpte ingenting, men det skulle bli ändring på det längre fram i veckan.

Dag 2
Vi började med att besöka Himmelska fridens torg som är världens största torg och Pekings absoluta centrum. Det kändes lite märkligt att nu vandra på det torg där massakern 1989 ägde rum. Ytorna här är så enorma att det är svårt att greppa. Filmkameror och digitalkameror gick varma men det är omöjligt att återge känslan av att vara här.

Vi fortsatte in i den förbjudna staden som ligger i anslutning till torget och där inne fortsätter man att förvånas över de enorma ytorna och av alla dessa fantastiska tempel. Jag går inte in alltför mycket på historia om platserna men den förbjudna staden grundlades under Ming-dynastin på 1400-talet och den sista kejsaren tvingades abdikera 1911 och flyttade ut härifrån 1924.

Den förbjudna staden har under 500 år varit bostad åt 24 kejsare och platsen är skyddad av höga murar och det sägs att här inne finns 9 999 rum. Det finns endast en liten del av den förbjudna staden som innehåller en trädgård och här blommade bl.a. magnolian och prydnadskörsbär.

Idag sjöngs det för trädgårdsmästaren i bussen, t.o.m. guiden och busschauffören sjöng på kinesiska för mig. Vi åt lunch vid en av Kinas trendigaste restauranger med en inredning som inte liknar något annat, riktigt snyggt var det och maten var mycket god. Det var nog den dyraste födelsdagslunch jag kommer att intaga i hela mitt liv. Green the house heter restaurangen.

Den här händelserika dagen fortsatte med att vi besökter en antikmarknad och på kvällen åt vi en kejsarmiddag på restaurang Fangshan som ligger i Beihaiparken. Här är taken förgyllda och hela inredningen är kinesisk historisk, maten var god och jag börjar få ordning på pinnarna.
Kvällen avsluts med ett kinesiskt disco!

Fick några länkar idag som är från botaniska trädgården i Peking. Parken verkar vara oändligt stor och med en enorm blomsterprakt. Här finns rosenträdgård och en syrénträdgård mm. Man kan ju hoppas att marken är täckt med de blomstermattor som bilderna visar när vi kommer dit. Mina medresenärer får nog försöka få mig och vår chef från den där parken med våld.....här vill man ju stanna så länge som möjligt.