Under dag 4 på vår Florensresa, besökte vi Florens södra sluttning med Bardini garden och Piazzale Michelangelo, som låg ganska nära vårt hotell vid Ponte Veccio. Efter att vi ätit dotterns födelsedagsfrukost på hotellets takterrass, klättrade vi upp till Bardini garden och fick äntligen se den omtalade pergolagången med blåregn. Vi hade hoppats att den här vackra växtens blommor skulle gått i blom under vårt besök och vi hade tur ännu en gång, eftersom de var i sin allra bästa blomning. Blommande blåregn är verkligen något av de mest effektfulla och vackra man kan se och vi tog ett och annat foto...!

 

Nu hade vi inte tid att upptäcka resten av den här trädgården med den fantastiska utsikten över Florens, utan vi vandrade vidare, backe ner och backe upp till Piazzale Michelangelo där det även finns en rosenträdgård. Det var dock endast några få rosor som slagit ut, men självklart kastade sig den vackra gula klätterrosen Rosa Banksia luta plena över murar och träd. Själva utsiktsplatsen var lite av en turistfälla med bussar och marknadsstånd, men utsikten var makalös!  

 

På bussen ner mot stan, fick vi reda på terror-attentatet på Drottninggatan hemma i Stockholm! 

 

 

 

 

 

 

Huvudorsaken till Toscanaresan var att min dotter fyllde år och hon hade bestämt i förväg att hon ville äta sin födelsdagslunch i Belmond Villa San Michele i Fiesole som ligger utanför Florens. Vi tog bussen upp för den sagolikt vackra sluttningen och när vi kom gående upp till det gamla klostret från 1500-talet och som idag är ett lyxhotell med en fantastisk restaurang, blev vi helt tagna av den mycket vackra trädgården. Att självaste Michelangelo ritat byggnadens fasad på 1500-talet gjorde gjorde mig yr...!

 

När jag tittade på mina bilder så upptäckte jag att jag hade blivit så förblindad av trädgården att jag glömde ta bilder som skulle visa den makalösa utsikten ut mot Florens, som låg där nere i dalgången som en liten småstad. Men man får tänka sig vyn! Maten och vinet var fantastiskt och med vyn ut över det vackra Toscana så mådde vi gott den här varma soliga dagen. Visst var det här en lyxig plats, men atmosfären var avslappnad och vi blev mycket vänligt bemötta av personalen, som ordnade en födelsdags-efterrätt till min dotter!

 

Som min mor skulle ha sagt -  det här var en plats att minnas!

 

Två veckor efter vårt besök på San Michele, firade stjärnmäklaren Fredrik Eklund sin födelsedag här och han fyllde även lika många år som min dotter...!

 

 

 

 

 

För 18 år sedan åkte jag med Engsholms slott på en vin- och matresa till Toscana. Vi landade i Bologna och stannade till en kort stund i Florens för att se på några av sevärdheterna. På en bild från den resan kan jag se att jag klappar vildsvinet på trynet vid Piazza del Mercato Nuovo, vilket lär betyda att man kommer att återvända till staden och så blev det! På ett annat ställe läser jag att om man lägger ett mynt vid trynet, så betyder det tur.

 

Jag, min dotter och hennes halvsyster reste till renässansens vagga, den vackra staden vid floden Arno, för att fira min dotters födelsedag. Vi bodde nära Ponte Veccio, bron som funnits här sedan romartiden och strax ovanför vårt hotell hade vi den fantastiska gröna sluttningen. Där finns bland annat Villa Bardini med sin vackra trädgård där blåregnet just den här veckan blommade som allra bäst.

 

På morgnarna åt vi frukost högst uppe på hotellets lilla takterrass med utsikt över hela staden och jag hade min favoritkatedral i blickfånget hela tiden! Mitt minne från 1999 då jag senast besökte Florens var att trafiken var hetsig och att vi skulle se upp för ficktjuvar. Den här gången upplevde jag en skön atmosfär och ett lugn, trots att det kunde vara mycket folk på vissa platser. Det är ju inte någon stor stad med sina 370 000 invånare och den omfamnas av gröna vackra sluttningar. Vi åt fantastiskt god mat på både mysiga och fina restauranger och besökte även flera takterrasser, som blev något av ett tema när vi vandrade runt i staden där temperaturen varje dag låg på 20 grader.

 

En kväll när min dotter och jag besökte en sportbar för att se Barcelona vinna över Sevilla, gick vi förbi vildsvinet och klappade det på trynet ännu en gång, vilket betyder att jag ännu en gång kommer att återvända till staden där Michelangelo och Leonardo da Vinci en gång verkade!

 

Ännu en gång har min dotter ordnat en fantastisk resa, men en resplan som var helt perfekt och i kommande blogginlägg från resan visar jag många av de platser som hon ritat in i sin guidebok!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi kör tio till....klicka på länkarna!

 

 

Den här onsdagen prövade jag på pensionärslivet som väntar. I och för sig började dagen med ett besök hos läkaren och så vill jag verkligen inte starta dagarna under min tid som pensionär. Förresten så kommer jag inte alls tycka om att kalla mig pensionär. Friherre var det någon som sa. Det låter bra! Så får det bli! Om nio månader blir jag friherre! Efter läkarbesöket som handlade om mitt knä som känns ok för tillfället, tog jag tunnelbanan in till Sankt Eriksplan och gick upp mot Sinnenas trädgård i Vasaparken.

 

Bofinken sjöng högt för att höras här i innerstaden och folk omkring mig stressade till skola och arbete. Eftersom jag den här dagen tänkte mig som friherre, så vandrade jag lugnt och stilla och såg mig noggrant omkring. Inne i Sinnenas trädgård var det endast snödroppar och julrosor som blommade och jag vandrade vidare till Tegnérlunden där jag fotade Astrid Lindgren och den groteska statyn med Strindberg av Carl Eldh. Jag tittade in i Centralbadets trädgård som vanligt och såg att de lagt på ny jord i planteringarna där stamsyrenerna blåst omkull och sågades ner i vintras. Nu hoppas jag att de planterar ny syrenträd på platsen. Jag upptäckte också att jättelinden i hörnet vid Hårlemanska malmgårdshuset var nedsågat och jag kommer verkligen att sakna det fantastiska trädet. Jag undrar just om det var sjukt på något sätt, eller om det blev för mörkt i husens rum? Det var mycket tråkigt i vilket fall som helst.

 

Friherren blev fikasugen och gick in på Vetekatten på Kungsgatan 55 för att ta en kaffe och kanelbulle. Mycket gott! Där inne i det anrika konditoriet från 1928, satt jag en stund och kände den gammaldags kondisatmosfären. Ut i folkvimlet på Kungsgatan igen och jag gick ner mot Stureplan där jag vek av mot Humlegården. Framför planteringen vid Linnéstatyn stod jag en stund och funderade vad det ska bli av den ängslika planteringen som med åren tappat det mesta av det som jag först tyckte om. Man kan tro att om man skapar en ängsliknade plantering, så sköter den sig själv. Så är ju inte fallet, tvärtom skulle jag vilja säga. Det är svårt att hålla en sådan plantering fräsch. Ofta är det några av perennerna som tar över och redan första året så dog ju hundratals echinacea, orange oprövade sorter som då var populära i plantskolorna. Idag dominerar prydnadsgräs, kärleksört, grekvädd och eldtörel, som på vissa ställen får konkurrens av ogräs på sommaren. Nä, jag tror att det är dags att göra om den här planteringen snart. Lite mer ordning och reda vill nog vår blomsterkung ha omkring sig. 

 

Jag fortsatte bort mot Berzelii park där jag studerade magnoliaknopparna i alla de arter och sorter som finns i en egen plantering och som det ser ut nu så kommer de säkert att blomma bättre än de gjorde förra året, kanske lika fantastiskt som under våren 2015.Trollhasseln blommade vackert mot Hamngatan och gjorde sig fin med Hallwylska palatset som bakgrund. Jag fortsatt bort mot Akademibokhandeln och Adlibris bokhandel på Regeringsgatan och mötte sedan upp min dotter vid Mäster Samuelsgatan där hon jobbar. Vi gick i duggregnet bort mot Sturegatan, där jag blev bjuden på lunch av dottern och tänkte att det vore en bra dagstradition när jag blir friherre! Efter lunchen blev friherren lite trött och tog tunnelbanan hem till Bromma för att packa om och fortsätta ut mot Blockhusudden...

 

Jag tror att pensionärslivet blir perfekt för mig! Den här dagen missade jag duv/andmatningen, men det tar jag nästa gång!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kalla nätter och en sol som värmer på dagarna. Vintergäck och snödroppar. Mars månad är sig lik och det bubblar av lycka i hela kroppen av varje litet vårtecken som visar sig. Jag väntar dock fortfarande på bofinken som är något försenad i år, men Claus i Skillinge har skickat upp ett gäng meddelade han mig, så de lär anlända vilken dag som helst.

 

Mina bilder på gryning och skymning vid Blockhusudden kanske kan bli tjatigt, men jag kan inte låta bli att hänga ut bilder, när det blir så där nästan jobbigt vackert. Annars är det Cecilia som näst intill har patent på Blockhusuddens soluppgångar och på hennes Facebooksida får jag ofta njuta av dessa magiska morgnar. Hon behöver bara öppna dörren i sitt hem, så har hon Lilla Värtan och inloppet från skärgården till Stockholm framför sig.

 

 

 

Jag vet att det inte är någon sensation att visa snödroppar och vintergäck nu, men jag kände ändå för att pryda det här blogginlägget med blommor. Vi är väl ganska törstande efter vårtecken nu, eller hur? Det är på Adolf Fredriks kyrkogård som några av Stockholms tidigaste vårblommor visar sig och eftersom jag var på väg till Stadsbiblioteket på Sveavägen, så kunde jag inte låta bli att besöka dessa vårens budbärare.

 

Tanken var att jag skulle vandra i Stockholm idag, men vädret var inte så inbjudande och jag får helt enkelt vänta ännu en tid på en skön huvudstadsvandring. Det småsnöade och stockholmarna gömde sig under luvor och halsdukar. Jag tittade in på bokrean i Akademibokhandeln på Odenplan och jag upplever den här rean som den tråkigaste någonsin, inte en enda faktabok som tilltalade mig. Skönlitteratur lyssnar jag på nu för tiden med hjälp av Storytel och just nu så läser Helge Skoog Vävarnas barn av Fogelström, på jobbet, i bilen och på stan. Absolut inte i nya sängen - då somnar jag direkt! Väl hemma i nästet, såg jag Kalla bryta staven på tremilen och släppa förbi fyra pigga norskor som åkte ifrån allt och alla. Häpp!

 

 

 

Den japanska trollhasseln blommade som bäst nu den 4 februari i Bergianska trädgården och lyser verkligen upp i en annars gråbruntråkig botanisk trädgård. Det tar ännu några månader innan mer ´´normala´´ växter börjar blomma här.

Det är inte alls ovanligt att trollhasseln blommar så här tidigt, men jag blir alltid lika lycklig av att se blommor ute under den här tiden på året. Kejsarolvon är en annan buske som också brukar blomma under vintermånaderna - och vinterjasmin. Läs mer om trollhasseln här!

 

 

 

 

 

 

 

Ljudböcker är ett perfekt sätt att få ta del av mängder av litteratur som finns på till exempel Storytel. Kanske att jag framöver när jag får mer tid kommer att ´´läsa´´ skönlitteratur igen, men just nu passar det utmärkt att lyssna på böcker när jag vandrar i Stockholm, när jag pendlar mina 7 mil enkel resa till min arbetsplats, eller jobbar med monotona jobb som vedklyvning, vilket jag sysselsätter mig med just nu på Engsholm. På senaste tiden har jag dock haft svårt att hitta böcker som intresserar mig. De böcker som ges ut idag är ju till största delen deckare eller biografier där mer eller mindre kända personer berättar om sin uppväxt. Till slut visste jag ingen annan utväg än att åter igen njuta mig igenom Per Anders Fogelströms ´´Stadserie´´.

 

Jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag läst och lyssnat på den fantastiska berättelsen om en grupp människor i Stockholm från 1860-talet och hundra år framåt. Till största delen utspelar sig de fem böckerna på Södermalm och eftersom jag en gång i tiden jobbade i trädgårdarna vid de gamla söderkåkarna, så känns det extra speciellt att läsa om dessa miljöer. Nu för tiden vandrar jag då och då förbi söderkåkarna och den här lördagen gick jag där uppe på söders höjder och lyssnade på Helge Skoog när han läste om Henning, Lotten, Emelie och alla andra personer i berättelsen. Jag har alltid känt väldigt starkt för Henning som 15 år gammal kom ensam vandrande till Stockholm och jag använde Fogelströms rader då jag i min bok Stockholms gröna rum, beskrev min längtan till Stockholm - Pojken drömde, staden väntade. Men kanske att jag känner ännu starkare för Emelie som blir huvudpersonen genom serien.

 

Vi som älskar Fogelströms böcker vet ju också att han senare skrev en serie böcker (Barn-serien) som utspelade sig under tiden före ´´Stadserien´´ och som i sista boken Vita bergens barn, kopplade på Mina drömmars stad på ett magiskt sätt och egentligen ska man ju börja läsa Vävarnas barn som börjar året 1749. 

 

Vävarnas barn 1749-1779 - skrevs 1981

Krigens barn 1788-1814 - skrevs 1985

Vita bergens barn 1821-1860 - skrevs 1987

 

Mina drömmars stad 1860-1880 - skrevs 1960

Barn av sin stad 1880-1900 - skrevs 1962

Minns du den stad 1900-1925 - skrevs 1964

I en förvandlad stad 1925-1945 - skrevs 1966

Stad i världen 1945-1968 - skrevs 1968

 

Det här är de bästa böcker jag vet och jag kommer alltid att återvända till dessa fantastiska berättelser om hur vår huvudstad förändrades från en tid där arbetarna levde på gränsen till svält, till dagens överflöd, eller i varje fall välfärd. Från människors sammanhållning under de svåra tiderna, till dagens isolering och ensamhet i välfärden. Stockholm är tydligen den stad i världen som har flest ensamboende, till skillnad från hur det var på 1800-talet då det kunde bo en stor familj med inneboende i ett rum i en gammal enkel kåk. Stockholm har förändrats från en småstad med många stora trädgårdar och smala gator, till en bullrande storstad där det viktigaste är att bilarna får plats. Jag förskönar inte den fattiga tiden, men jag tror att vi tappade en del av medmänsklighet på vägen mot välfärden.

 

I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år och set uppmärksammas på flera sätt - se här!