Semester hemma i Stockholm - torsdag
25 augusti 2016
Först vill jag säga att vi Stockholmare och Solnabor, ska vara stolta över vår Nationalstadspark, den är något unikt i världen. Att i ett storstadsområde värna om natur och kultur på det här viset får i varje fall mig att bli stolt och glad. Det finns i Nationalstadsparken miltals med vandringsvägar längs vatten eller i vacker natur i skogar och i gamla kulturområden. Det är som en skatt att ösa ur för en vandrare som jag. Mycket har jag sett och många vägar har jag vandrat i Stockholmsområdet, men jag hade aldrig tidigare gått runt Brunnsviken, en sträcka på 1,3 mil. Ska vi vara riktigt nog så ligger det här området i Solna, orten som närmar sig Stockholm alltmer nu när Hagstaden byggs och sammanflätar orterna.
Jag gav mig av i gryningen,
Ett stilla regn, en hund som vän
Jag gick ut mot havet än en gång
Långt innan stadens galna nerv,
Långt innan tider av fördärv
Där bor min själ, där föddes min sång
Du stannar tills du vänjer dig,
Sen har du glömt var du kom ifrån
Ännu en vandring, in i förvandling,
Är du kvar där än, Evangeline
Jag gick ut mot havet än en gång
Långt innan stadens galna nerv,
Långt innan tider av fördärv
Där bor min själ, där föddes min sång
Du stannar tills du vänjer dig,
Sen har du glömt var du kom ifrån
Ännu en vandring, in i förvandling,
Är du kvar där än, Evangeline
Nej inte riktigt så kanske, texten är hämtat från Ulf Lundells underbara ´´Evangeline´´ från hans bästa album. I stället vaknade jag när solen gick upp över Kungsholmen och jag packade min ryggsäck med kamera, kaffe, vatten och mackor, tog bilen till Bergianska trädgården och fyllde parkeringsautomaten med 5 timmar.
Jag har alridg riktigt haft någon relation till Brunnsviken. När jag passerat utefter Norrtäljevägen eller mot Uppsala har jag sneglat, men inget mer. Självklart har jag suttit många gånger vid Bergianska trädgården och tittat ut över sjön, men utan att den har sagt mig något alls. Idag ville jag lära känna området runt Brunnsviken.
Medsols kände bra eftersom jag då hade den bleka morgonsolen i ryggen och jag satt av mot Frescati och Roslagstull. Här slingar sig stigen i almark och på berg och hela tiden syns Wennergrens centers höga skrapa framför mig. Högst uppe i höghuset befann jag mig förra hösten för att fotografera höstglöden över stan. När jag passerade Kräftriket som tillhör Stockholms universitet, tänkte jag tillbaka till tiden då min dotter studerade där. Vid Roslagstull var jag tvungen att möta morgontrafiken på Norrtäljevägen en stund innan jag tog av in i Bellevueparken och stannade sedan till en stund vid Stallmästaregården. Där har jag passerat med bil så många gånger, men aldrig har jag stannat. Nu gick jag upp på på gården med anor från 1600-talet.
Från Wikipedia
Gården har bevarat sin typiska 1700-talskaraktär trots många förändringar. Invändigt finns de ursprungliga tak- och väggmålningarna kvar från byggnadstiden kring 1735. På Lucas Boogers (falkenerare vid Fredrik I:s hov) initiativ tillkom då den östra byggnaden, kallad Tingshuset, värdshuset höjdes med en våning och parterren ner mot Brunnsviken anlades. Booger lät även flytta hit det lilla åttkantiga 1600-talslusthuset och plantera fyra lindar, varav två finns kvar än idag, arrangemanget har kallats Drottning Kristinas lövsal. År 1754 lät han också sätta in den första annonsen för värdshuset i Stockholms Posttidningar.
Nu gick jag in i Hagaparken med dess stora lummiga träd och det känns som att vandra i en naturens katedral. Jag hade idag inte tid att titta närmare på allt som finns att se i Hagaparken utan följde stranden förbi. Min första kaffepaus tog jag nedanför Kronprinsessan Victorias bostad. Bostaden som är inhägnat med ett högt ´´kravallstaket´´ - ja det är inte så snyggt. Det är fotografiförbud mot byggnaden och jag lydde. Jag vill inte stöta mig med kungafamlijen.
Sträckan bort mot Bergshamraleden och Ulriksdal, är kanske inte den vackraste runt Brunnsviken, men helt ok att vandra ändå. Här måste jag brottas med trafiken ett tag igen innan jag dök in i grönskan igen och kom fram till Café Sjöstugan som har öppet mellan 11-17. Eftersom jag startade min vandring tidigt, så hade caféet ännu inte öppnat och jag fortsatte mot Tivoliberget och Pipers park. På 1700-talet hade markägare greve Gustaf Philip Creutz planer på att anlägga en engelsk park på halvön och anlitade Gustav III:s hovarkitekt Fredrik Magnus Piper, som hade ritat Drottningholms engelska park. Greven avled dock och projektet stannade av. 1998 skapade Solna stad de ursprunglia terrasserna och gångvägarna som Piper hade ritat. Härliga skogsbackar med stora gamla ekar och frodig markvegetation finna här på halvön.
Dagens vandring hade sitt slut där jag började på Bergianska trädgråden, som är vår botaniska trädgård och som jag så ofta besöker. Nu träffade jag också trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska. Hon följer min blogg, Facebook och Instagram, men vi hade aldrig tidigare träffats. Det var trevligt att prata en stund. Trots lång vandring kände jag mig nästan oförskämt pigg och kunde nästan gått ett varv till. Men på Essingeleden på väg hem kom regnet!
Balsamin växte vid stranden. Den ibland hatade växten sprider sig inte lika våldsamt här hos oss som längre söderut. Så jag blev glad att den blommade så fint!
Jag passerade ett märkligt koloniomårde vid Frescati, där byggnaderna liknade kojor...! Lite charmigt!
Stilla augustimorgon vid Brunnsviken.
En kopia av Bellmanstaty från Hasselbacken på Södra Djurgåden. Originalet som skapades av Alfred Nyström avtäcktes 1872. Hur länge kopian har stått här vet jag inte.
Stallmästaregården
Infarten till Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken
Hagaparken
Gustav III:s paviljong i Hagaparken
Ibland var mina vandringsstigar trånga och brännässlorna smekte benen...
Hagas koppartält
Ekotemplet i Haga
Kaffepaus utanför Victoria!
Tivoli
Ålkistan är den smala vattenvägen som förbinder Brunnsviken med Lilla Värtan i saltsjön. Kanalen öppnade 1864 och största tillåtna båtbredd är 4,0 meter - djupgående 2,5 meter.
Undrar hur min terapeut (om jag hade någon) skulle förklara varför jag blir så lycklig av förfall...!
Tillbaka i Bergianska trädgården efter lite mer än fyra timmars vandring. 21 331 steg.
Trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska trädgården.
På Essigeleden på väg hem kom regnet.
Efter några ärenden inne i stan vandrade min dotter och jag Strandvägen ut till Djurgården, där jag hade min bil. Vi handlade på ICA Kvantum i Värtan innan jag skjutasde hem henne och fortsatte sedan till Djurgårdens besökcentrum där jag hämtade mat. Kvällen tillbringade jag på älskade Blockhusudden, med hundvandring bland hästar och falska kantareller...
Morgondagens vandring är bestämd och då får jag sällskap av en ledig Cecilia!
Semester hemma i Stockholm - onsdag
24 augusti 2016
En stilla sista semestervecka i Stockholm skulle jag ha. Lata dagar med ryggen mot ett träd, med bok och kaffe. Visst har jag vilat längs Långholmens stränder idag, men jag har ju så svårt att sitta still, så jag for runt som vanligt kan man säga, men samtidigt njuter fullt ut! Att sedan hemma ta hand om en massa bilder och försöka få ner text på kort tid, blir nästan som ett jobb mitt i semestern. Men ett kul jobb. Jag lyssnade idag på Klas Östergrens sommarprogram och han berättade att som författare har han tillgång till 125 000 svenska ord. Undrar just hur många olika ord jag har använt till det här blogginlägget? Jag har ju ett väldigt enkelt skrivspråk och skriver som jag pratar ungerfär, men jag får väl träna på att utvidga mitt ordförråd både i tal och skrift.
Jag har bestämt mig för att använda bilen så lite som möjligt den här veckan, så jag hängde på mig fotoryggan, startade spellistan med klassisk musik och började vandra mot Långholmen, tre broar bort från mitt hem. På Tranebergsbron var bil- och cykeltrafiken hård in mot stan och det var skönt att till slut gå trapporna ner mot Fredhällsparken. Där stannade jag en stund vid den vackra hängalmen och tänkte att även hängalmarna kommer att bli drabbade av almsjukan. Synd på denna favorit i så fall. Vid höghuset med adress Fyrverkarbacken 23 innan Västerbron, gick jag ner för att leta efter Linnés päronträd, som han beskriver i Flora Svecica 1755. Trädet sprider sig med rotskott och blommar i maj, men sätter aldrig frukt. Jag hittade inte trädet nu, men såg på en bild hemma att det står närmare höghuset än jag trodde. Försök att ympa på träden har tydligen gjorts i Rosendals trädgård, jag måste nog höra med dem hur det gått! Det blir ett nytt försök att se trädet vid Marieberg senare.
Västerbron är 600 meter lång och om inte utsikten vore så fantastisk, så skulle bron vara jobbig att bestiga. Att vandra långt gör gott för mina trasiga knän faktiskt. Med bra skor och vila med jämna mellanrum, kan jag gå långt eftersom jag har hyfsat bra kondition. Jag började mitt Långholms-besök med att ta en kaffe och kanelbulle vid Brofiket, där jag satt i en solstol vid Pålsundet och tittade på båtar som passerade och på nybörjare i kajaker som hade mer än lovligt svårt att navigera i den trånga kanalen. Värmen och solen är på min sida den här veckan och det ser ut att fortsätta någon dag till. Efter kaffestunden vid kanalen gick jag bort mot den märkliga valk-asken som står vid Heleneborgs båtklubbs lokaler. Jag vet två andra valk-askar i Stockholm, en i Humlegården och en annan finns i Ivar Los park på Bastugatan.
Längst ute vid Mälarvarvet, med anor från 1600-talet, finns järnskrot som formats till konstverk uppställt. Många försök har jag gjort, att försöka fånga den sköna kontrasten mellan konstskroten och Stockholmssiluetten i bakgrunden, men det blir aldrig som jag vill. Långholmen kallas för den gröna ön och det är lätt att förstå, dels när man blickar ut över ön från Västerbron, dels när man vandrar i den djungellika naturen inne på ön.
Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas. Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna - ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm , ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen. På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Jag kände att jag var tvungen att kasta ur mig lite fakta om min andra favoritö i Stockholm, men nog med fakta nu. När jag gick förbi badstranden gömde jag min kamera och gick hastigt bort till koloniområdet intill som lyser i gult nu på sensommaren, då rudbeckia och annat höstgult dominerar i lotterna. Borta vid Karlshälls gård var det fullt av folk, bland annat från SR och SVT, eftersom Annie Lööf höll sitt sommartal här idag. Hon hade just slutat talet när jag gick förbi och såg så ensam och ynklig ut där hon stod framför alla journalister som pepprade henne med frågor.
Längst ute på västra spetsen av Långholmen satte jag mig med min bok en en stund, en liten segelbåt med röda segel gled fridfullt förbi på det blanka vattnet. En bit ifrån mig stod en man och fiskade, men jag såg inte att han fick något. Jag läste och han kastade sitt drag om och om igen. Jag måste börja fiska igen, det är ju både avkopplande och spännande! Apropå fisk, så åt jag lax och drack en öl borta vid Stora Henriksvik och det var underbart gott. Lasse (som startade ´´Lasse i parken´´) höll på att kärra ut sand på gångarna i trädgården och vi pratade en stund. Lasse och trädgårdsmästare Christina (som skapade den här vackra trädgården) bor på övervåningen i huset och arrenderar numera ut caféet.
Det var dags att börja vandra hem igen, över tre broar - Långholmsbron, Västerbron och Tranebergsbron! Mina knän kändes bra när jag kom hem, efter 23 395 steg. I morgon lär det bli fler steg, då jag har planerat in en långvandring. En vandring som jag faktiskt aldrig gjort tidigare. Det blev ingen sovstund efter dagens vandring, eftersom tvättstugan väntade.
På lördag återvänder jag till holmen då det är Långholmsdagen.
En favoritbrygga vid Pålsundet
Valkasken
Ingen med kamera missar väl att ta en bild här?
Kerstins vackra rosäng slocknar nu för i år och hon får en välförtjänt vila, men jag antar att hon redan har börjat planera inför nästa år och jag ser fram mot att se vårlökarna blomma i hennes äng nästa vår. Cecilia bjöd på mängder av olika narcisser som Kerstin platerade i maj.
Sommarens sista ros i Kerstins rosäng är Ghislaine de F´ligonde
En kämpande stockros lyser upp under träden
Annie Lööf pratar om jobb, trygghet och gröna frågor...!
Jag fortsätter att läsa min semesterbok ´´Stockholms hjärta´´, några kapitel varje dag. Jag vill att den ska räcka till söndag.
Jag är glad att mullbärsträdet klarade sig efter de tuffa vintrarna för några år sedan. Trädet såg ut att ge upp ett tag, men nu växter det och frodas i Stora Henriksvik!
Laxlunch på Stora Henriksvik
På väg hem, på andra sidan Västerbron!
Pelarasp är ett lämligt träd om man vill ha ett högt och ett mycket smalt träd. De här träden står på Rålambsvägen på Kungsholmen
Inne under hängalmens krona i Fredhällsparken
Tranebergsbron, snart hemma!
Semester hemma i Stockholm - tisdag
Förr tyckte jag om att vandra ensam, resa ensam och upptäcka nya platser ensam. Så är det inte nu! Inte alls faktiskt! Den här veckan vilar jag semester hemma i stan ensam, det går bra, men det känns lite ovant och tomt. Trots det så har jag härliga dagar i min hemstad och började morgonen med en långfrukost. Jag växlade mellan Nyhetsmorgon på fyran och att läsa på balkongen, innan jag riggade för en dag på sjön...! Tunnelbanan tog mig till Hötorget och jag gick Brunkebergstunneln bort till Humlegården. Det brukar alltid sitta någon och spela musik där inne i den 231 meter långa tunneln, men idag var det tyst. Någon letade pokemonfigurer!
Solen sken och det var perfekt värme när jag vandrade runt bland alla träden i Humlan, 90 olika träd och buskar finns det i den stora vackra, lummig parken mitt i stan! Jag har noga följt Sveriges högsta alm som står här och de senaste gångerna har jag sett att även denna alm har börjat torka i toppen och idag såg jag att det inte finns någon återvändo. Trädet kommer att dö i och fälls nog snart. Almsjukan är omöjlig att stoppa, trots att det tydligen ska gå att vaccinera träden, men jag har svårt att tro på det. På 70-talet var det här Sveriges högsta alm och kanske är den högst än idag, 36 meter högt och nästan 5 meter i omkrets. Almen är ett mycket vanligt träd i Stockholm och just nu i sommar tycker jag att jag sett ovanligt många döda träd. Men jag gläds åt alla friska träd i den här fina parken, bland annat den stora Platanen utanför KB.
Jag hade en båt att passa vid Nybrokajen och gick Birger Jarlsgatan ner mot Nybroplan. När jag passerade Stureplan kände jag mig lite udda i mina shorts och fotoryggsäck, men snart skulle jag smälta in bland turisterna vid skärgårdsbåtarna. Som vanligt var jag alldeles för tidig, så jag gick in i Berzelii park en stund, satte mig på en soffa och såg mig omkring. Tänkte tillbaka till 2012 då jag skrev boken, där Berzelii fanns med och när jag beskrev duvorna som parade sig framför en kvinna på en bänk och hur hon började skratta. Längs Nybrokajen låg bland annat skärgårdsbåtarna Gustav III, Gustavsberg VII och Enköping. När jag satt på båten, såg jag en familj sakta komma gående mot båten och klev ombord, tio sekunder senare avgick båten från kajen. Tänk om jag också någon gång kunde vara så cool i stället för att nästan alltid hänga på låset, men jag har bestämt mig att jag en dag ska bli lugnare och alltid komma sent!
Klockan tolv klev jag av på Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar som ligger strax utanför Blockhusudden på Djurgården och från båten såg jag kära Blockhusudden och huset där jag vaknade igår morse. Det var ganska lite folk på ön, där det säkert är packat under juli månad, men nu var det lugnt och stilla och jag vandrade runt den lilla ön med de många restaurangerna. Jag gick bort mot hantverksbyn och klättrade upp på berget intill, där utsikten ut mot skärgården och in mot Stockholm är mycket vacker. Syrener växte på berget mot väster och hit måste jag ju såklart åka i maj nästa år och fofografera dessa syrener när de blommar. Jag fortsatte bort mot solklipporna som under badsäsongen brukar vara fulla av solande människor. Idag var det nästan tomt trots det vackra vädret. Jag tror att soldyrkarna har gett upp för i år och gör sig klara för att ta sig an hösten...! Själv är jag däremot inte alls klar att ta mig an någon höst! Det är jag aldrig, även om hösten ofta är vacker och med ett tempo i huvudstaden som passar mig.
Jag passerade Jenny Linds ek och fortsatte bort mot Röda Villan där jag åt lunch. ´´Tre svenska smaker´´ bestod av Skagenröra på syrat rågbröd, Västerbottenpaj med Kalixlöjrom, gräddfil och lök, Dill-gravlaxrulle med senapssås. En perfekt lunch en ledig sensommardag på en skärgårdsö i Stockholm! När jag efteråt drack mitt kaffe, bakåtlutad i en solstol, tänkte jag att jag njuter verkligen fullt ut av den här semestern. Jag tänkte också att måtte den aldrig ta slut...! Mätt och belåten tog jag mig tillbaka upp på det höga berget där jag fortsatte att läsa min bok.
Vi landade på Nybroplan 15.30 och jag vandrade sakta upp mot tunnelbanan som tog mig hem till Bromma igen. Även idag tog jag en liten lur i soffan när jag kom hem, till ljudet av flygplan som gick ner för landning över mitt tak...
I morgon väntar nya äventyr!
Bilderna i det här inlägget är tagna både med min Nikon 5100 och med min Iphone 6
Fakta om Fjäderholmarna överlåter jag till Wikipedia!
Fjäderholmarnas historia från 1800-talet
Stora Fjäderholmen på en karta från 1811 med bebyggelse och trädgårdsanläggningar på den södra delen av ön.
År 1849 köpte Stockholms stad in Fjäderholmarna för att använda ögruppen för deponering av latrin som förlades till Ängsholmen. Ångbåtspassagerarna som passerade öarna och även Lidingöbor klagade dock på stanken och latrindeponeringen upphörde därför på 1880-talet. Enligt 1862 års mantalslängd för Lidingö bodde 30 personer på Fjäderholmarna, de flesta förmodligen på Stora Fjäderholmen. Bland dessa fanns en tunnbindare, en timmerman, en gesäll och fyra arbetskarlar.
På Stora Fjäderholmens södra udde fanns under senare delen av 1800-talet ett utsiktstorn, som senare byggdes om till restaurang och fick namnet "Grand Restaurant Bellevue". Restaurangen revs när Marinen övertog hela ögruppen 1918, och byggde en anläggning för slutmontering och förvaring av ammunition då man också sprängde ut ett antal bergrum. Landstigningsförbud rådde ända fram till 1976 då marinen lämnade ögruppen.
Ett omtalat inslag i Fjäderholmarnas historia är det så kallade "brännvinskriget". Detta rasade i Stockholm under 1870-talet mellan det nya brännvinsmonopolet i Stockholm, det så kallade utskänkningsbolaget och "brännvinskungen" L.O. Smith med sitt "tiofaldigt renade brännvin" som hade rätt att bedriva handel med brännvin på Fjäderholmarna genom att det låg utanför stadsgränsen, mot att en avgift erlades till Stockholms hamn på 1 öre för varje försåld kanna (2,6 liter) brännvin som fördes in till Stockholm. Köpare av brännvin fick kostnadsfri transport till och från ön. Ångbåtar avgick två gånger per timme från Stockholm året runt.
År 1982 togs förvaltningen av Fjäderholmarna över av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Efter ett omfattande renoveringsarbete kunde Stora Fjäderholmen öppnas med restauranger, kaféer, hantverkare, museer, gästhamn med mera.
Frukost hemma i Bromma
Nybrokajens trappa - det är inte jag som är med på bilden...
Ombord
Vi glider ut på Nybroviken
I juli månad är Fjäderholmarna täckt av blommor, idag syntes spår av blomningen där veronica och johannesört vägrade att ge upp.
Jag har inte så mycket zoom i mitt objektiv, men tillräckligt för att komma ganska nära bästa huset på Blockhusudden, där jag vaknade igår! Stenbryggan där jag satt är belägen utanför lusthuset.
Den här eken kallas Jenny Linds ek efter en sägen som säger att den berömda sångerskan från Nyckelviken, där hon bodde under några somrar på 1860-talet skulle ha rott över till den stora Fjäderholmen för att sitta och läsa eller meditera under just denna ek.
Idag fick jag användning av min nya mobil-laddare
Innan färden till Fjäderholmarna vandrade jag runt lite i Humlegården!
Platanen utanför KB
Sveriges högsta alm i Humlegården är döende!
I Berzelii park satt jag en stund när jag väntade på båten.
Semester hemma i Stockholm - måndag
Jag brukar inte fixa och förvränga bilderna till bloggen, men jag gjorde ett undantag med min morgonvy idag, för att försöka visa vilken tavla jag hade framför mig. Verkligheten är trots allt alltid vackrast. Cecilia tyckte att gräset såg konstigt ut...
22 augusti 2016
Att vakna en stilla augustimorgon på Blockhusudden tillhör det allra bästa i livet. Efter Frankrikeresan och resan till Skåne - som båda var fantastiska - kommer jag att min sista semestervecka befinna mig i ´´Mina drömmars stad´´ och först idag hittade jag det totala lugnet. Jag blev ensam kvar här ute i paradisen eftersom min kära Cecilia började jobba idag. Jag hinner sällan hjälpa till så mycket i hennes trädgård med utsikt över Stockholms innerskärgård, så tänkte jag att jag skulle göra en liten insats idag.
Efter några timmars arbete med att skyffla gångar rena från ogräs, tog jag min bok och gick bort till stenbryggan (som man ser från fönstret på bilden här ovan). Det finns några få platser där jag stillar min oro och där mina andetag blir lugnare, så som Gotland och Österlen, men det finns ingen annan plats där jag kommer så till ro som här på Blockhusudden. När jag satt på stenbryggan och läste, gled båtar och fartyg förbi i det blanka vattnet, solen värmde efter nattens regn och jag kände mig nästan onödigt lycklig! Husen omkring mig är gamla och grönskan gör att det känns som om jag befinner sig på landsbygden, trots närheten till innerstaden. Här finns ingen störande biltrafik, buss 69 som rullar förbi då och då, är det enda tecknet på att jag inte befinner mig i början av 1900-talet. Hela den här platsen är som meditation eller ljuv poesi...!
Tänkte att den här veckan ska bli en föraning om hur det kommer att bli när jag går i pension om några år. Att vara helt fri att göra precis vad som faller mig in. Då kommer jag att läsa många böcker på stenbryggan...och även skyffla en och annan gång i trädgården intill!
Jag mötte upp Cecilia borta vid Ektorpet på Waldemarsudde där vi åt lunch, innan jag gick bort till en favoritbänk på Wudden och fortsatte läsa min bok Stockholms hjärta, som jag hittade på ett bokbord på Drottninggatan igår. En bok om Gamla Stan, skriven på 1940-talet av den danska konsthistorikern Christian Elling, det var på den tiden då Gamla Stan var förfallet, mystiskt och lite skrämmande. Idag är husen i Gamla Stan renoverade men fortfarande är där mystiskt och lite skrämmande.
Eftersom jag inte sovit helt bra under natten, då en viss ovanligt vacker Bichon havaneis, rört sig intill mig, åkte jag hem till Bromma och somnade på soffan. Jag har alltid trivts mycket gott i mitt näste här i Traneberg, men jag saknar redan Blockhusuddens stillhet. Här landar och lyfter flygplanen över mitt tak eftersom folk envisas med att vilja flyga rätt in i huvudstaden och bruset från Tranebergsbron är konstant. I morgon fortsätter semesterdagboken ´´Semester hemma i Stockholm´´
Garagegången skyfflad och klar!
Rondellen vid Strandvägen/Djurgårdsbron. Just nu märks mest Ekorrkorn (Hordeum jubatum) och Jätteverbena (Verbena bonariensis)
Min lurviga kompis Lexus! På måndag blir det frisören!
Krapperups slottspark
Krapperup är ett gods på skånska västkusten som ligger tre mil norr om Helsingborg och strax söder om Kullaberg och Mölle. Det nuvarande slottet uppfördes vid mitten av 1500-talet och ligger omgivet av en vacker park som är öppen för allmänheten året runt. Sedan 1967 drivs Krapperup av en stiftelse med uppgift att bl.a stödja vetenskap och forskning. (Hämtat från slottets hemsida)
Det är alltid spännande att besöka slott med dess trädgårdar och nu när min trädgårdskompis Georg Grundsten börjat som slottsträdgårdsmästare på Krapperups slott, var det självklart med ett besök när jag var i trakten. Det vimlar av slott i Skåne, några har jag sett tidigare, men Krapperums slott kände jag inte till. Georg visade oss runt i den vackra parken där stora träd omfamnar trädgården som även har en vacker rosenträdgård och mycket stora rhododendron som planterades i början av 1900-talet. När Georg berättade hur fantastiskt de trädliknande rhododendronen blommade i maj, bestämde vi att återbesöka parken under våren 2017.
Jag lånar lite parkhistoria från Wikipedia
Parken anlades möjligen från början av Maria Sophia De la Gardie på 1600-talet, då i barockstil. En teckning av Gerhard von Buhrman från denna tid finns bevarad. Efterhand har trädgården förändrats efter rådande stilarter. På 1700-talet var trädgården en nyttoträdgård, omvittnat av Carl von Linné
| ” | Trädgården i Krapparp innehölt 300 stycken fruktträn med en myckenhet av lavendel och vita liljor. Lök såddes här rätt mycken, den fiskarena behövde till sin färska fisk. I denna trädgård sades ett helt skålpund tymjansfrö vara en vår utsått, vilket är en ibland de största doses för en trädgårdsmästare. | „ |
| — Carl von Linné: Skånska resan, 14 juli 1749 | ||
På 1800-talet övergick nyttoträdgården i den engelska trädgårdsstilen. Det var paret Ellen och Nils Gyllenstierna, som i slutet av 1800-talet lät anlägga den park som ännu finns idag. Inspirationskällor var bl.a. Sofiero och Norrvikens trädgårdar. Man konsulterade den danske trädgårdsarkitekten Edvard Glæsel, som bl.a. anlade rosengården och rhododendrongången. Glæsels elev Jens Peder Andersen fortsatte arbetet genom att anlägga formträdgården med nyckeldammen, den stora gräsmattan i väster, spegeldammen med ön, samt den flerstammiga alen.
Parken utnyttjar på ett effektfullt sätt höjdskillnaderna i marken. Den består idag av följande delar:
Bleken ligger längst åt söder utmed Länsväg 111. Där finns en karpdamm som kallas Stutadammen.
Lärkplan ligger i sydväst. Den har fått sitt namn efter den vidkroniga lärk som ligger mitt på gräsmattan.
Stora gräsmattan ligger i väst, nedanför slottets huvudbyggnad. I dess södra begränsning ligger rhododendrongången med springvattenrundeln. Längst ner på Stora gräsmattan ligger Guldfiskdammen med Kina-inspirerade röda broar där fåglar av olika sorter trivs.
Rosenträdgården med omgivande buxbomsplantering ligger omedelbart norr om slottet. Där fanns tidigare en kryddträdgård. Köksträdgården med växthus ansluter ytterligare norrut. Den sistnämnda är stängd för allmänheten.
Slottsträdgårdsmästare Gerog Grundsten började här i februari 2016 och kom då från Hovdala slott.
Två slottsträdgårdsmästare - Georg Grundsten på Krapperups slott i Skåne och Hasse Wester på Engsholms slott i Sörmland.
Jag kan tänka mig att det är vackert när alla dessa gamla rhododendron blommar i maj månad.
Guldfiskdammen där det lär bo några sköldpaddor.
Rosenträdgården
Caféet (Cecilias bild)
Cecilias bild
Grus- och plattgångar håller man rena från ogräs med hetvatten!
Här kan man se närheten till havet (bild från Krapperups slotts broschyr)
Skåneresa - Dag 3 och 4
Att tillbringa en enda dag på Österlen är självklart alldeles för lite. Men den här gången blev det så och vi försökte verkligen ta vara på stunden och utan att stressa se så mycket som möjligt. Den här andra morgonen på resen blev det inte någon hotellfrukostbuffé, utan frukosten tog vi med in i vårt lilla rum, efter att ha kokan vatten till kaffe och te i det gemensamma köket. Som tur var så var det inte så mycket folk här nu och jag slapp småprata i köket...!
Vi tog oss ner till Sandhammaren som var lika storslaget som alltid. Den långa stranden. all denna sand, hav och himmel som möts bland molnen och vågorna som sköljer upp på stranden där sanden är timglasfin. Ale stenar är också ett måste för den som inte besökt Österlen tidigare och vi klättrade upp och beskådade den gamla skeppssättningen från Vendeltid, alltså före Vikingatiden.
Vädret under morgonen var bra. Sol men fina moln över havet, men när vi körde mot Borrby började det regna. I Borrby träffade vi Peter Englander och Lillebeth Nordqvist som vi hade planerat. Vi fick en inblick hur de jobbade fram de vackra trädgårdsritningarna som Lillebeth så vackert skapar på papper. Fika och en trevlig stund hemma i Lillebeths idylliska hem som ligger några kvarter från kontoret. Lillebeths trädgård har växt väl sedan jag besökte henne för två år sedan och jag ser fram mot att platanen, katalpan, rosenrobinian och allt annat spännande som växter i trädgården fortsätter att frodas.
Så fick jag då visa Haväng för Cecilia! Den för mig så magiska platsen som gör mig yr av lycka varje gång jag går ner mot havet där Verkån rinner ut. Se mer nedan! Tyvärr hade Mandelmann stängt den här gången och det var synd, men vi återkommer i maj nästa år när fruktträden blommar!
Solen sken när vi på onsdagen lämnade Österlen. 65 mil till Stockholm och vi turades om att köra. Vi åt sen lunch i Tindered som vanligt och vid femtiden satt vi i köerna på Essingeleden, regnet föll och vi drömde oss tillbaka till stillheten på Österlen!
Ale stenar
Haväng är en mycket speciell plats för mig och det var Ulf Lundells underbara ´´Måne över Haväng´´ som förde mig till den här platsen där Verkån rinner ut i havet och delar stranden.
Se hur månen hänger
Över Haväng i natt
Som en gammal sliten slant
Och stenåldersstenarna
Så stilla i natt
Med blå skuggor
Vid strandens brant
Hör hur ugglorna ropar
Vid bäckens porl
Hör hur vågorna vaggar lugnt
Ser du ljusen från skeppen
På väg upp mot norr
Så sakta och så tungt
Över Haväng i natt
Som en gammal sliten slant
Och stenåldersstenarna
Så stilla i natt
Med blå skuggor
Vid strandens brant
Hör hur ugglorna ropar
Vid bäckens porl
Hör hur vågorna vaggar lugnt
Ser du ljusen från skeppen
På väg upp mot norr
Så sakta och så tungt
Havängs underbara vandrarhem som jag bara måse bo på någon gång.
Överallt finns fruktodlingar och det ser ut att bli bra skördar i år - rätta mig om jag har fel!
Vi besökte Peter Englander och Lillebeth Nordqvist på deras ritkontor i Borrby, där praktfulla trädgårdsanläggningar växer fram på Lillebeths vackra ritningar! Tack för kaffet och för en trevlig stund idag kompisar!
Cissi handlar vid Kiviks musteri
I Simrishamn finns det här blåregnet som lär vara Sverigens äldsta. För säkerhets skulle säger vi att det är ett av Sveriges äldsta blåregn.
Sista kvällen satt vi igen vid havet och såg himlen färgas och månen var vår belysning även den här kvällen. Vi bestämde att vi skulle åka tillbaka hit i maj närsta år och jag börjar redan längta!
Vi lämnar äppelriket på onsdagsmorgonen - 65 mil till Stockholm!
Skåneresa - Dag 1 och 2
Örebro stadspark 14 augusti 2016. Tidigare besök i stadsparken, se här!
Dag 1
Det finns resmål i Sverige som jag alltid återvänder till och som har samma inverkan på mig, som får mig att andas lite lugnare och där jag för en stund släpper tankar på jobb och plikter. Till Gotland har jag rest sedan jag var barn och gör det så ofta jag kan fortfarande. Österlen har jag besökt sedan 20 år tillbaka. I år startade vi vår resa mot Österlen en tidig söndagsmorgon då regnet föll tungt då vi passerade Sörmland, men det lättade när det självklara stoppet, Örebro stadspark närmade sig. Att se den långa breda sommarblomsgatan i den vackra parken, har blivit tradition och det är alltid lika spännande att se vilket tema i färg och form som valts. I år fick blomstergatan med beröm godkänt!
Vi hade inte gjort någon exakt reseplanering, men vissa självklara stopp hade vi bestämt. Eftersom vi bara hade fyra dagar/tre övernattningar på oss, så fanns det inte tid till allt som vi egentligen ville se, till exempel Läckö slott som vi nog ändå skulle besökt om jag inte missade avfarten...! GPS:en ställdes i stället in på Tjolöholms slott söder om Göteborg, men först spontanbesökte vi Gunnebo slottspark och det är alltid lika fint att se den vackra parken. Av någon anledning kommer jag dock alltid för sent dit för att se när alla höga lindhäckar och andra tuktade lindar, är nyklippta! Jag älskar ju kontrasten mellan det tuktade och den vilda naturen bakom, men jag får prova igen ett annat år.
Efter morgonens regn i Sörmland blev himlen klarblå när vi kom fram till Tjolöholm och jag som hade tänkt mig fluffiga, eller dramatiska moln över havet som bakgrund till bilderna.
Slott är ju oftast placerade på vackra platser, som invid sjöar eller med storslagen utsikt, men jag har inte sett ett slott med skärgårdsutsikt tidigare. Visst är slottet spännande och den välskötta parken vacker med sina tuktade vindpinade idegranar, men det är utsikten mot skären och havet som får mig att tycka så mycket om den här platsen. Perennplanteringarna invid slottet var nya sedan mitt förra besök och hade vi kommit några veckor tidigare, hade vi kunnat njuta mer av det vackraste floret, men eftersom vi båda jobbar med trädgård så förstod vi ändå hur fint det varit tidigare. Det var fortfarande fint, med väl valda perenner i vackra färger.
Vi letade oss ut till Varbergs Kusthotell där vi skulle övernatta. Trötta efter resan gick vi ner till havet och borrade ner fötterna i sanden innan middagen i matsalen. Köket förslog pepparstek till gästerna och även om jag sällan eller aldrig väljer den rätten, så gjorde vi det nu och tyckte att det var gott. Havet glittrade utanför och när vi var mätta vandrade vi längs havet där solen sakta sänkte sig. Vår första fina resdag var till ända.
Vi åker vidare...
Dag 2
Vi startade dagen med hotellfrukostbuffén på det här stora spahotellet, packade våra väskor och körde in mot hamnen för att se fästningen och det vackra kallbadhuset. Någon tid att se mer av Varberg fanns inte, så vi åkte vidare söderut, tog av vid Båstad för att se Norrvikens trädgårdar. Det går inte att klättra upp för Hallandsåsen utan att först ha sett denna vackra park/trädgård. Jag har besökt Norrvikens trädgårdar många gånger men jag har nog aldrig upplevt platsen så välskött och snygg som nu. Den stora ytan med hortensior var helt galen med all sin blomning och även om blommorna började tappa lite av sin glans, så var det mycket vackert!
Vi fikade vid caféet och när vi gick genom byggnaden, vars interiör var helt nyrenoverad så tyckte vi att det var oerhört snyggt, med perfekt design på allt man såg. Vi gick vidare till barockträdgården och ner mot den japanska trädgården där jag fick återse ett av de mest magiska träden jag vet. Den stora gamla vresboken som kastar sina grova grenar hit och dit, tycks i vrede och smärta ha utvecklats på detta naturens underverk. Trots det vresiga, är detta bland det vackraste som jag vet i växtvärlden.
Varbergs kallbadhus
Utsik från Varbergs fästning. Det behöver inte vara lummiga trädgårdar runt husen för att det ska vara vackert!
Norrvikens trädgårdar. Läs mer om trädgårdarna här!
Den fantastiska vresboken. Vilken växtkraft, vilket vackert växtkaos!
GPS:en fick en ny destination inprogrammerad och vi körde vidare. En av de bestämda stoppen på resan var att besöka min trädgårdskompis Georg Grundsten som i februari bytte slottet Hovdala mot Krapperups slott, där han nu är ansvarig för slottsparken. Slottet som ligger strax söder om Kullaberg och Mölle ligger inbäddad i lummig och frodig natur med gångavstånd till havet. Eftersom jag inte visste något om platsen, hade jag inga förväntningar, mer än att det skulle bli kul att träffa Georg. Han mötte oss vid caféet och vi hälsade på hans andra besök idag, som kom från Solliden på Öland och eftersom Cecilia jobbar åt Kungliga Djurgårdsförvaltningen så har de samma chef, alltså kung Carl XVI Gustaf.
Georg guidade oss i den mycket vackra slottsparken som anlades redan på 1600-talet, men där den engelska delen kom till på 1800-talet. Jag kommer att göra ett separat blogginlägg om den här trädgården senare. Georg verkar ha hittat en perfekt plats att vara slottsträdgårdsmästare på. Stora vackra och spännande träd omsluter parken och här finns fantastiska trädliknande rhododendron som planterades i början av 1900-talet och vi bestämde att vi ska återvända i maj nästa år för att se blomningen som ska vara något utöver det vanliga. Vi åt en god cesarsalld innan vi körde vidare mot Österlen! Tack för guidningen Georg!
Slottsträdgårdsmästare Georg Grundsten vid Krapperups slott
Jag har min bänk med utsikt över en vacker skärgårdsfjärd i Sörmland, Georg har sin bänk, med utsikt över en mycket vacker slottspark i Skåne och här sitter vi, Slottsträdgårdsmästare Georg Grundsten i Krapperups slottspark och Slottsträdgårdsmästare Hasse i Engsholms slottspark. Tack för en intressant rundvandring i din fina park Georg. Vi kommer helt klart tillbaka i vår när dina hundraåriga rhododendron blommar i maj 2017!
Krapperups slottspark
Vi checkade in på Råkulle vandrarhem i Brantevik, där jag bott så många gånger förr och visst kanske kontrasten från Varbergs Kusthotell var stor, eller väldigt stor rättare sagt, så trivs jag på den här enkla platsen vid havet! Vi avslutade dagen i månskenet vid stranden och på något märkligt sätt tyckte jag att solnedgången blev vackrare på den här sidan Skåne (nu får jag alla väst-svenskar på mig...), där himlen försiktigt färgades rosa och månen tillsammans med våra ljuslyktor trotsade augustimörkret. Vågorna hävde sig sakta upp på stranden och långt ifrån vårt Stockholm spelade vi ´´Nu blåser vi ut ljusen stolta stad´´ och den passade så bra!
Skeppet i Branteviks hamn heter Hoppet!
Godnatt!
Annecy - den blomstrande staden i Frankrike
Det har blivit tradition att min dotter och jag gör en kort utlandsresa varje år, oftast är en fotbollsmatch inbakad i programmet, men i år valde vi bort fotbollen och resan gick till den vackra staden Annecy i sydöstra Frankrike. Staden ligger bara några mil från Geneve i Schweiz, dit vi flög och tog sedan bussen till den blomstrande staden som är belägen intill Frankrikes renaste sjö, Annecysjön. Sjön har verkligen extremt klart vatten, som på grunda ställen blir turkosfärgat. Vi kom mitt i högsäsongen och den medeltida delen av staden med historia från 900-talet, var fylld av turister och ibland blev det trångt på de smala gränderna invid kanalerna. Nu tänkte jag inte så mycket på folket, utan var helt fascinerad av kanalerna och de gamla husen som likt byggnaderna i Venedig doppade sin grunder i vattnet.
Det första som fångade mitt intresse var dock att hela staden var fullständigt fylld av sommarblommor! Längs kanalerna fanns blomsterlådor vart vi än gick och runt om i staden såg vi urnor, blomsterlådor och planteringar, fyllda av vackert komponerade sommarblommor och jag visste ibland inte åt vilket håll jag skulle rikta min kamera. Det var något märkligt med denna blomsterprakt, som trots sina starka färger gjorde mig lugn och till slut kom jag på att det inte fanns en enda gul blomma i kompositionerna. Nu tycker jag inte illa om gula blommor, men de är svåra att använda tillsammans med till exempel rött och rosa - tycker jag! Det gällde nu att inte bara tänka fotografering hela tiden, utan också att känna in atmosfären och njuta av allt det vackra runt omkring oss. Annecys mest berömda och fotograferade byggnad, Ville d'Annecy & vieille som en gång i tiden var ett fängelse, renoverades tyvärr just vid vårt besök och stora delar av byggnaden var inbäddad i byggnadsställningar, men det fanns ändå mängder av gamla byggnader att vila ögonen på och från fönstren med fönsterluckor, hängde kaskadpelargoner.
Under de tre dagar som vi vistades i staden, utforskade vi den ordentligt, både vad gäller blommor, kultur och shopping. Tidigt på morgnarna vandrade jag ensam med min kamera och tog min frukost vid kanalen. Min utsikt var då medeletida byggnader, tusentals sommarblommor som hängde längs vattnet där svanfamiljer sakta gled fram (se filmen nedan). Senare på dagarna ingick shopping i sysslorna, men det gjorde inte så mycket eftersom det alltid fanns något vackert blommande att se, även längs affärsgatorna och jag kan faktiskt också tycka att det är kul med shopping - ibland! Själva staden Annecy har ungefär 50 000 invånare, men med förorter bor det 125 000 människor i området. Vårt hotell låg i närheten av stationen och det tog bara några minuter att nå de vackra kanalerna.
När vi hade utforskat själva staden var det dags att rikta intresset på den fantastiska sjön och vi vandrade längs den vackra strandvägen, där utsikten över sjön med de höga bergen som omslöt hela den här platsen, var helt magnifik. Jag kunde inte titta mig mätt på Alpernas bergstoppar som flöt samman och bildade en nästan overklig vy, som var bland det vackraste jag sett. Vi fortsatte att utforska sjön genom att ta en 35 minuters båttur i en gammal träbåt och sista kvällen så hyrde vi en trampbåt. Det blev nästan som meditation att sakta trampa fram i det klara vattnet och se staden från sjön och de höga bergen som reste sig runt sjön. Vädret var perfekt för ett besök i en stad, sol med eftermiddagsfluffiga moln och runt 20 grader. Det här var en perfekt resa och jag kan verkligen rekommendera ett besök i den här blomstrande staden!
Pausmusik
En av de restauranger som vi besökte - här blev det Pasta Carbonara och ett glas vin för mig...
Eftersom jag har svårt att hålla ordning på mina saker när jag är ute och reser, så kanske jag skulle utrusta mig som den här turisten nästa gång?
Här drack jag mitt morgonkaffe och åt den godaste av baguetter, det gamla medeltida fängelset som nu renoveras, var min granne.
I den här parken gick färgerna i orange, någon ser säkert något gult här, men inte jag!
Ett ganska vanligt träd i Annecy är det koreanska biträdet - Tetradium (Euodia) daniellii. På en plats där blommorna var utslagna fanns tusentals bin i trädet. Invid sjön låg Europaparken som var ett stort arboretum där träden bar skyltar med namn.
Skön gitarrmusik från kärleksbron.
Den här vyn var hypnotisk vacker
Den semesterfirande slottsträdgårdsmästaren trampar vatten i Annecysjön!
Semestern börjar på Djurgården
´´Långkorven´´ kallas en här planteringen av Djurgårdsförvaltningen och även om jag fattar varför, så borde den här mycket vackra planteringen ha ett vackrare namn! Förslag? Läs mer om Lejonslätten här!
7 augusti 2016
Min semester har äntligen börjat och vad kan vara bättre än att inleda den på Djurgården! Denna fantastiska plats i Stockholm och då menar jag framför allt den östra delen av ön där lugnet råder, även på sommaren. Den västra delen har givetvis sina guldkorn, som till exempel Lejonslätten eller Rosendal och Waldemarsudde på den mellersta delen av ön, men runt Grönan, Skansen och Vasamuseet blir det för mycket folk för min del.
87 andra blogginlägg från Djurgården här!
Lejonslättens/Lusthusportens sommarblomsplanteringar i olika färger är alltid fina att se, men i år var den vita planteringen vackrare än någonsin och även den gula och blå/lila var något utöver det vanliga i år.
Planteringarna vid det vackra lilla Rosendals slott, har i år en mycket spännande och vacker färgmix. Den här växtkompositionen blir allt vackrare varje gång jag besöker den här lugna sköna platsen. Det ligger mycket arbete, tanke och kunnighet bakom alla Djurgårdsförvaltningens blomsterplanteringar och urnor, och det är en fröjd att besöka dessa platser under hela växtsäsongen.
Läs mer om porfyrvasen och Rosendals slottsträdgård här!
Porfyrvasen norr om slottet! Se växtlistor sist i blogginlägget!
Stockholms vackraste blomsterurnor finns vid slottets södra entré! Se växtlistor sist i blogginlägget!
Javisst är mattes planteringar fina Lexus!
Det vackra gräset heter Pennisetum setaseum ’Pegasus’ och så den ljuvliga blomstermoroten Daucus carota ’Dara’
De tre översta bilderna är tagna av trädgårdsmästaren Cecilia på Djurgårdsförvaltningen!
Uppe vid Rosendalsterrassen finns en plantering runt den lilla dammen som i år är som en romantisk dröm. Den här planteringen som är mycket svårt att fotografera, skriker inte ut ´´titta på mig, se så vacker jag är´´ utan mer ´´kom nära, dofta, känn, vila och andas lugnt´´. Jag älskar verkligen detta, men jag tyckte även om förra årets tema som var drama, gala och teater! Se bilden här under! Det blir spännande att se vad nästa års tema blir! Se växtlistor sist i blogginlägget!
I skuggan under träden på Rosendalsterrassen ligger den här vackra planteringen, runt den lilla fontänen ´´Gosse lekande med svan´´ av Teodor Lundberg. Se växtlistor sist i blogginlägget!
Läs mer om Rosendalsterrassen här!
Djurgårdsrondellen på Standvägen är vacker i år!
Vi besökte Kastellet på Kastellholmen och fick idag komma högst upp i tornet, varifrån man har en fantastisk utsikt över våra drömmars stad.
Vid Kastellet har man i år öppnat ett litet enkelt café, men jag tror att det får bli lite mer intressant innan jag beställer fika här!
Där uppe var vi!
Fångade av en spegel under Djurgårdsvandringen...
...och efter en lång dag blir man trött och somnar en stund i soffan.
Men på kvällen var vi alla pigga igen och det blev fest på Blockhusudden! Här trivs jag bäst!
Fångat vid favoritbryggan under dagens sista hundrunda!
Hemma i Brommalägenheten igen och nu väntar nya semesteräventyr!
Rosendals slott sommarblommor 2016
Porfyrvasen
Anthirrinum ’Rocket Cherry´
Cleome ’Sparker Blush’
Dahlia ’Gallery Pablo’
Dahlia ’Happy Day pink’
Gaura lindheimen ’The Bride’
Nicotiana alata ’Grandiflora’
Salvia ’Mystic Blue Spire’
Salvia farinacea ’Artic Blue’
Scabiosa atropurpurea ’Deep Red’
Verbena bonariensis
Kant
Helioptopium ’Marine’
Lantana camara ’Esperanta pink’
Rundlar
Anthirrinum ’Rocket Cherry’
Dahlia ’Gallery Pablo’
Dahlia ’Happy Day pink’
Gaura lindheimen ’Gambit White’
Gaura lindheimen ’Rose Bicolor’
Salvia ’Mystic Blue Spire’
Salvia farinacea ’Artic Blue’
Kant
Helioptopium ’Marine’
Lantana camara ’Esperanta pink’
Lister
Anthirrinum ’Rocket Cherry’
Dahlia ’Gallery Pablo’
Dahlia ’Happy Day pink’
Gaura lindheimen ’Gambit White’
Gaura lindheimen ’Rose Bicolor’
Helioptopium ’Marine’
Lantana camara ’Esperanta pink’
Salvia ’Mystic Blue Spire’
Salvia farinacea ’Artic Blue’
Urnor slottet
14 små urnor och 2 flaggstång
Cascade perlargon Rosa Sofie
2 stora urnor
Cephalophora aromatica ’Colada’
Dahlia ’Gallery Pablo’
Nicotiana alata ’Grandiflora’
Salvia ’Mystic Blue Spire’
Scabiosa atropurpurea ’Deep Red’
Verbena bonariensis
Kant
Helioptopium ’Marine’
Lantana camara ’Esperanta pink’
Petunia sanguna ’Blue Vain’
Petunia sanguna ’Pastel Yellow’
Rosendalsterrassen 2016 sommarblommor
Dammen
Crisium japonicum ’Deep Rose’ - Bläcktistel
Daucus carota ’Dara’ - Blomstermorot
Digitalis Castor Cream
Digitalis Castor Lavendel
Gaura lindheimeri ’The Bride’
Pennisetum setaseum ’Pegasus’
Scabiosa atropurpurea ’Dark Blue’
Scabiosa ’Fata Morgona’
Scabiosa rose
Verbena bonariensis
Svanen
Anthirrinum majus ’Sonnet White’
Calaminta ’Marvelette Blue’
Dahlia ’Art Fair’
Gauara lindheimeri ’Gombit White’
Nicotiana ’Perfume Blue’
Nicotiana ’Saratoga Lime’
Oryza sativa ’Balck Madras’
Tagetes ’Vanilla’
Verbena rigida - syrenblå
Monica Zetterlunds park
30 juli 2016
Varför har jag missat den här parken? Jag bygger hela tiden på med nya parker och trädgårdar här på bloggen, söker nya trädgårdsplatser att studera och fotografera. Av en händelse läste jag om den spelande soffan i Monica Zetterlunds park. Visst hade jag hört talas om att Monica som bodde på Birger Jarlsgatan i närheten, fått ett lite grönt rum mitt i stenstaden uppkallat efter sig, men jag trodde inte det var mer än någon liten gräsmatta med ett par träd eller så. Det som lockade mig in till stan, den här duggregniga lördagen i slutet av juli, var den sjungande soffan av teak, som kom på plats 2010. Det jag inte hade räknat med var att perenner, träd och buskar var smakfullt utvalt efter renoveringen av parken 2010.
Trädgårdsrummet är omgärdat av en avenbokhäck och bland övriga växter finns bland annat det jag tror är en kärrek, en katsura, en japansk lönn och några magnolior fanns i det lilla trädgårdsrummet. Men det finns flera fina träd i parken. Bland perennerna märks daglijor, funkia, nävor, ormbunkar och jättedaggkåpa. Jag ska försöka få tag i en växtförteckning över trädgården för att få veta exakt vilka arter och sorter som använts. Det här är en fin liten trädgårdshörna i korsningen Surbrunnsgatan/Roslagsgatan och jag vill gärna ta fler bilder här, nästa vår och försommar, till exempel när magnoliorna blommar.
Monica dog tragiskt hemma i sin säng 2005 efter att det hade börjat brinna, på grund av sängrökning. Läs mer här.
Många i min ålder har väl någon slags relation till Monicas musik och när jag närmade mig den långa teaksoffan så började hon sjunga min favorit ´´Sakta vi gå genom stan´´. Det kändes helt fantastiskt, men samtidigt lite sorgligt. Hade det inte regnat så hade jag satt mig ner en stund på den svängda, 8 meter långa bänken och lyssnat på flera sånger. Det ska tydligen finnas sjutton sånger inspelade i den fina ljudbänken som skapats av konstnären Fredrik Wretman - son till Tore Wretman!
Parken anlades på 1980-talet och kallades då Clas på hörnet efter den gamla 1700-tals krogen. En av byggnaderna från den tiden finns fortfarande kvar här och det drivs en restaurang på platsen. På 1900-talet användes byggnaderna till bostäder, men 1984 var det dags igen att starta restaurang med namnet Värdshuset Clas på hörnet.
Parken invigdes på nytt i september 2006 och fick då sitt nuvarande namn.
Magnolia stellata 11 maj 2019
Dagliljor 30 juli 2016
I stället för en död staty, fick vi den här sjungande, levande bänken - underbart! 30 juli 2016
30 juli 2016
30 juli 2016
30 juli 2016
30 juli 2016
30 juli 2016
30 juli 2016
Värdshuset Clas på hörnet. 30 juli 2016
11 maj 2019
Sjusovaredagen och en sommaronsdagssödervandring
Nytorget
27 juli 2016
Igår såg jag i min almanacka att sjusovaredagen skulle ´´firas´´ och jag bestämde mig för att ta en ledig onsdag - som jag gör lite då och då nu på gamla dar. Efter att ha vaknat vid fyratiden och sedan somnat om, vaknade jag faktiskt sju. Efter frukosten på en blomstrande balkong, begav jag mig ut i sommar-Stockholm. Det märktes att det var mitt i semestertider, då det var glest med folk i tunnelbanevagnen. Turisterna hade ännu inte vaknat. Jag tittade ut genom tågfönstret när vi passerade Gamla Stan och Slussen och trots att jag inte är någon vän av pyramidpopplar, så kändes det lite tomt nu när raden av popplarna tagits bort vid Slussen. År 2025 ska nya Slussen vara klar. Då är jag 71 år!
Medborgarplatsen, där jag gick av, var nästan tom på folk. Någon uteliggare sov tungt på en parksoffa och några arbetare drack kaffe på en uteservering. På det här stora själlösa torget var mitt uppdrag att fotografera sommarblomsurnorna borta vid Söder torn, innan jag vandrade österut. Tjärhovsgatan är en trevlig södergata där några vackra gamla hus har fått stå kvar av någon anledning. Rivningsvågen var annars skoningslös även här på Södermalm i slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Gamla hus påminde väl om fattigdom och elände och Stockholm skulle bli en respektabel huvudstad. Mängder av gamla vackra trähus revs, gatorna breddades och nya femvåningshus byggdes utefter de spikraka gatorna. Som tur är finns det fortfarande kvar några äldre kvarter på Södermalm, som reservat i storstaden.
Jag vek av vid Södermannagatan och mindes att jag läst, att Ulf Lundell bott här en tid på 70-talet. På tal om 70-talet så köpte jag min första bil här på Södermannagatan 1972, då jag var 18 år med nytaget körkort. Det var en silverglänsande Ford Capri av årsmodell 1969 och jag var omåttligt stolt. Jag fortsatte fram till Skånegatan där jag vek vänster för att komma till Nytorget. Det här är kvarter som jag tycker om, dels för att miljöerna finns i Per Anders Fogelströms ´´Mina drömmars stad´´ och dels för att jag jobbat i de små trädgårdarna på östra sidan av torget, eller parken som det egentligen är nu för tiden. På en av gårdarna bodde Lena Nymans pappa Lennart som var konstnär, de flesta som bor på Söder är ju konstnärer...han bjöd ibland på kaffe i sin lilla stuga och var en vänlig man. Här finns mängder av caféer och restauranger, bland annat mysiga Urban Deli, Café Skåningen och Café String. Tyvärr lär jag mig aldrig att tycka om konstgräset här och i Kungsträdgården. Det blir för plastigt och overkligt på något sätt. Jag vet att den riktiga gräsmattan här var sliten och omöjlig att renovera eftersom det rör sig så mycket folk på platsen, men jag har så svårt för plast!
Efter att ha fotograferat de mycket fina sommarblomsplanteringarna på Nytorget, korsade jag Renstiernas gatan och gick trapporna upp till Bergsprängargränd. Passerade Monica Nielsens hus och mindes när jag och min bror någon gång på 80-talet skulle såga bort några grenar ur en ask på hennes tomt. Min bror befann sig uppe i trädet och skulle där starta motorsågen, som han inte fick igång. Jag har inte lika häftigt humör som min bror, som i ilska kastade ner sågen som slogs i bitar mot marken. Han kom hastigt ner från trädet och sa att vi skulle åka och köpa en ny såg! När jag vandrar på Södermalm dyker det ofta upp minnen från tiden då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte många av Söders trädgårdar.
Bergsprängargränd är nog den enda innerstadsgata vad jag vet, som är belagd med grus och där berget på vissa håll är en del av gatan. Jag går alltid med vördnad på denna lilla gatstump nedanför Sofia kyrka.
Nedanför kyrkan ligger även huset som Ulf Lundell hyrde en tid på 70-talet, av den världsberömda fotografen Christer Strömholm, vars son han umgicks med. I den omoderna lilla stugan skrev sin debutroman Jack, boken som trycktes i 2000 ex, men som sedan såldes i mer än 200 000! Här passerar jag givetvis också med vördnad. Jag tittade upp mot Sofias kyrktorn och tänkte på den gången 2012 då jag tjatade mig till att få komma upp i tornet för att ta bilder till min bok ´´Stockholms gröna rum´´. Tornet renoverades det året och man fick egentligen inte besöka arbetsplatsen. Men de lessnade väl till slut på mitt tjat och jag fick ta mina bilder bland allt byggbråte, högt där uppe i tornet.
Den här soliga onsdagsmorgonen var gatorna nästan tomma på Söder och i Vitabergsparken såg jag inte ens joggare eller hundfolk, som annars alltid brukar göra en tidig morgonvandrare sällskap på de slingrande gångarna i den stora parken. Jag satte mig på en bänk och vilade. Solens strålar letade sig ner genom de täta, höga träden och det var så fridfullt mitt i huvudstaden. Jag fortsatte min vandring bort mot Kvastmakartrappan där jag brukar frossa i syrener i maj månad, såg bort mot Fåfängan högt där uppe på berget och så här beskrivs den platsen på Wikipedia:
Fåfängan är en utsiktsplats med restaurang och kafé som ligger på berget nära Danviken så långt österut man kan komma på Södermalm i Stockholm. Med sin trädinramning av tuktade lindar, som syns från långt håll, är det ett karaktäristiskt inslag i Stockholms stadslandskap. När restaurangen är öppen hissas de fyra flaggorna på toppen av berget. Namnet Fåfängan kommer från grosshandlare Fredrik Lundins fåfänga, lusthuset på toppen, byggt på 1770-talet, sedan grosshandlaren hade köpt större delen av berget.
Utan att jag planerat det, kom jag upp till den vackra platsen, som är omgärdad av tuktade lindar och med en utsikt som slår det mesta här i Stockholm, just när de öppnade klockan elva och jag kunde ta bordet med den bästa utsikten. Där åt jag min lunch och drack min ekologiska starköl...! (finns det någon som orkat läsa hit?)
Jag vandrade utefter den långa kajen vid Norra Hammarbyhamnen, tog en kaffe vid Kajsas och väntade förgäves på att någon träskuta skulle tändkula sig fram, framför mig och Nikon. Fortsatte bort mot Skanstull där fritidsbåtar semesterköade för att ta sig genom slussen och in i Årstaviken och Mälaren. Den här gången hade jag varken lust eller ork att besöka någon av de 500 kolonilotterna i sluttningen utefter Årstaviken, utan fortsatte med raska steg bort mot Tanto, som blev slutdestination på dagens vandring. Innan jag letade mig ner till tunnelbanan, beundrade jag det stora vackra Kejsarträdet utanför den nya gallerian, som för övrigt ser ut som ett kraschlandat rymdskepp.
´´Kasper´´ av Göran Strååt. Kom på plats här på Medborgarplatsen 1970
Tjärhovsgatan
Här på Södermannagatan, låg bilfirman där jag 1972 köpte min första bil - Ford Capri 1969
Ulf Lundells stuga på Mäster Pers gränd, där han bodde en tid på 1970-talet
Färgsprakande plantering utanför Coop på Bondegatan...!
I det röda vackra huset på Kvastmakarbacken, växte syskonen Melinda och Joel Kinnaman upp.
Där uppe på höjden ligger Fåfängan med de tuktade lindarna
En helt strålande lunch uppe på Fåfängan
Norra Hammarbyhamnen
Vackra sommarblommor på bron nedanför Södra Årstalundens koloniområde
Kejsarträdet vid Hornstull - Paulownia tomentosa
Min balkong
Nästa år har jag bott i den här lägenheten i 30 år!!! Jag kommer liksom inte härifrån och varför skulle jag egentligen flytta? Ibland har jag tänkt att jag borde se nya vyer och förändra mitt boende och jag har varit på gång att byta lägenheten, men varje gång som jag kommer in i en lägenhet utan fin utsikt och med insyn från grannar, då har jag hastigt backat.
Jag bor tre trappor upp utan hiss, har billig hyra och lägenheten är totalt insynsskyddat. Utsikten är fin över Kungsholmen och Ulvsundasjön, som är en del av Mälaren och så länge jag orkar ta mig upp för trapporna så blir jag nog kvar här i Traneberg/Bromma!
Nu har ju Cecilia fått mig att piffa till min lilla balkong också, så nu trivs jag ännu bättre. Balkongen är min egen lilla trädgård, nu när jag inte längre har någon egen ´´riktig´´ trädgård. Men snart får jag väl inte plats där ute eftersom sommarblommorna växer sig allt större.
24 juli 2016
9 november 2016
På jakt efter sommarblommor i Stockholm 2016
Sedan 2008 har sommarblomsplanteringar i Stockholm ett gemensamt tema och i år har sommarängen flyttat in i stadens urnor. I varje fall ska det påminna om en sommaräng i färg och form. Det är mycket petunior i citrongult och blåviolett - se växtlistor längre! Det är fint i år, men nästa år vill jag se något mer dramatiskt...tror jag!
Här finns några blogginlägg med sommarblommor från tidigare år! Klicka på årtalet - 2009, 2010, 2015
UD, Arvfurstens palats vid Gustav Adofs torg.
Gustav Adolfs torg, och det som sticker ut från statyn är ett handtag från ett svärd och ingenting annat...!
Strömparterren - de här tyckte jag bäst om!
Stortorget i Gamla Stan. Packat med folk och jag tog bilden mot den gamla pumpen.
Sankt Eriksplan
Centralstationen
Odenplan. Just när Odenplan blivit klar efter stora arbeten med ny tunnelbaneuppgång mm. så börjar de renovera vackra Gustav Vasa kyrka. Det känns som det aldrig blir färdigt på den här platsen.
Norra Bantorget
...och på Hötorget var det loppis!
Berns i Berzelii park
Berzelii park
Kungsträdgårdens planteringar har jag svårt att tycka om i år...
...men den här gillade jag. Vet tyvärr inte vad den heter.
Kornhamstorg i Gamla Stan
Det här är Stockholms kitschigaste restaurang. Endast plastblommor!
Mosebacke torg
Mariatorget
Nytorget
Medborgarplatsen
I år har Swedenborgsgatan blivit gågata och prydd med höga arrangemang med kaskadpelargoner! Snyggt!
Strandvägen vid Djurgårdsbron
22 augusti
Tessinparken
Ur boken ´´Boken om Stockholm´´ från 1901
Små vackra, gröna rum vid Äppelfabriken
Det finns många favoriter bland sommarcaféerna i Stockholm med omnejd och Äppelfabriken på Färingsö, 3 mil väster om Stockholm, är definitivt en av dessa! Jag älskar verkligen den här platsen, trots att jag inte ser sjö eller hav från min caféstol! De mysiga små gröna sittplatsrummen, bjuder på avskildhet och lugn och jag kommer alltid att återvända hit.
Läs mer på hemsidan här!
Eller läs mitt tidigare blogginlägg om Äppelfabrikenhär!
Från Äppelfabrikens hemsida
I vårt Café serverar vi lättare luncher, lokaltillverkad öl, cider och självklart bakverk från vår kakverkstad. Vi gör det på riktigt med de bästa råvarorna och med mycket ekologiskt smör och kärlek. Kardemummabullarna till exempel görs dagen innan, kalljäser över natten och gräddas alldeles innan vi öppnar. Tidskrävande och omständligt – men otroligt gott! Kaffet brygger du själv vid bordet. Godare och färskare kan det inte bli. Ekologiskt, rättvisemärkt och CO2 kompenserat. Som guldkant kan vi erbjuda en åttaårigt lagrad ekologisk Calvados.
Du njuter i något av alla trädgårdsrummen, i pergolan eller i lusthuset. Växthuset skänker tak över huvudet och vid sämre väder sitter du i timmerhuset. Är det kallt tänder vi en mysig brasa. Vi lägger ner mycket arbete på sådana små ställen att slå sig ner som vi själva tycker om att hitta när vi är ute och reser.
Mälarpaviljongen
Rosenbönan heter ´Celebration'
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - trädgården vid Restaurang Mälarpaviljongen som är beläget vid Norr Mälarstrand är helt fantastisk! På hemsidan kan man läsa att det här är ´´en helt unik mötesplats´´ och det stämmer verkligen! Här fanns tidigare ett enkelt strandcafé där man kunde ta en kaffe och en kanelbulle. Nu är det en mycket bra restaurang på en fantastisk plats på Kungsholmen. Visst är maten god och de gungande bryggorna helt underbara att sitta på med en öl, ett glas vin eller något annat gott att dricka, men det är trädgården som lockar hit mig!
Kristina Björk som är trädgårdsmästare här har skapat en oerhört vacker caféträdgård. Varje gång jag besöker platsen så förundras jag över hur perfekt hon har komponerat växterna, i färg och form och jag tycker mycket om hur hon jobbat med olika höjder. Allt blir perfekt att betrakta. Efter det att vi ätit lax vid serveringen ´´på land´´ gick vi ut på bryggan och satt där en stund i solen och gungade till vågorna. Vi tittade bort mot Västerbron och jag sa ´´Och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll¨¨ som Ulf Lundell sjunger i ´´Jag saknar dig´´. Idag var dock himlen blå med vackra fluffiga moln.
Hit återvänder jag alltid!
Från Mälarpaviljongens hemsida!
Intill Norr Mälarstrands promenadväg ligger Mälarpaviljongen, en idyllisk, grönskande oas under regnbågens färger, som välkomnar alla. Hos oss kan du njuta av sommarsolen eller även en regnig dag mysa och avnjuta mat, vin, öl, drinkar, kaffe, smörgåsar, bullar och desserter i paviljongen eller under markiserna.
Mälarpaviljongen är en unik mötesplats med internationell atmosfär under sommaren i Stockholm med öppet från början av april till slutet av september. 2013 utsåg Conde Nest Traveller Mälarpaviljongen till en av världens bästa restauranger i kategorin ”Best Neighborghood restaurants in the world”.
...som sagt, jag gillar Mälarpaviljongen.
Den här bilden på Kristina Björk är från juli 2015 och så här skrev jag då på bloggen - Sedan trädgårdsmästare Kristina Björk började använda sina gröna fingrar och sitt kunnande här, har den här platsen blivit en praktträdgård. Det är med stor känsla hon har valt växter, både köksträdgårdsväxter och vackra prydnadsväxter. Det pratas ofta om att mat och trädgård allt mer växer samman. Här kan man verkligen tala om perfekt kombo - god mat och en fantastisk trädgård!
Trico Garden håller rådjuren borta!
Efter flera veckors användning av Trico Garden kan jag nu konstatera att det verkligen hjälper! Rosenknoppar, perenner och annat som rådjuren tidigare tuggat i sig, har fått varit helt ifred. Medlet har fungerat till 100% hos mig i Engsholms slottspark och det är det enda preparat som fungerat mot vilda djur under mitt långa trädgårdsliv!
Miljövänligt och helt ofarligt, men det ska tydligen ändå inte användas på ätliga växter.
Miljövänligt och helt ofarligt, men det ska tydligen ändå inte användas på ätliga växter.
I vår kanske jag kan njuta fullt ut av tulpaner också!
Venngarns slottspark
Vi besökte Venngarn utanför Sigtuna den 10 juli, en plats med 1000-åriga anor och med ett slott som Magnus Gabriel de la Gardie lät bygga på 1670-talet. Arkitekt till slottet var Jean de la Vallé som troligen också ritade den stora barockparken. På 1600-talet skapades ett bildverk (Suecia antiqua) där 353 planscher över städer och viktiga byggnader i Sverige, som skulle visa att Sverige då var en stormakt. Koppargravyrerna stämmer dock inte alltid med verkligheten, då Erik Dahlberg som utförde arbetet, även tog med planerade storslagna anläggningar, som inte alltid blev av.
Så Venngarns (eller Wenngarn, som byområdet kallas idag) barockpark har aldrig varit så praktfull som den visas i Suecian, men de långa alléerna av lind och ask vittnar dock om att det har varit en fin anläggning och så är den även idag nu när den har börjat renoverats. Ask är ett olämpligt alléträd och det är märkligt att de en gång i tiden planterades i en av alléerna. Alla lindarna hamlades för några år sedan och det känns som om hela den här anläggningen håller på att vakna till liv efter en lång törnrosasömn. Slottet är högt beläget ovanför barockparken och det är en fin känsla att sitta vid caféet och blicka ut över parken och bort mot naturen runt omkring.
Slottsbyggnaden ser idag ganska sträng ut tycker jag och jag vet att det hänt väldigt mycket under de senaste åren i parken, men nu återstår att skapa lite mer känsla i trädgården. Små men viktiga detaljerna, som till exempel att smycka urnorna vid terrasseringarna ner mot barockträdgården, men blommor som lyser upp och skapar trevnad, förslagsvis röda pelargoner. Det skulle göra så mycket skillnad. Under 1900-talet har slottet använts allt från alkoholistanstalt till bostäder åt flyktingar och mellan åren 1983-1997 ägdes slottet av Lewi Petrus stiftelse.
2013 köptes slottet av byggnadsentreprenören Olle Larsson, som nu tillsammans med Sigtuna kommun håller på att skapa ett litet bysamhälle på området. Nya hus har byggts i anslutning till slottsparken och det känns som att det är mycket på gång här!
Så här beskriver man området på sin hemsida:
Wenngarn är i grunden ett litet bysamhälle med 400 invånare utanför Sigtuna – byggt runt ett fantastiskt barockslott. På 2000-talets Wenngarn, precis som på medeltidens, kretsar livet kring slottet och kring gemenskap. Det är en öppen slotts- och parkmiljö anpassad för den moderna människans sätt att leva och vara. På Wenngarn välkomnar vi boende, företagare och besökare som vill mötas, utvecklas eller bara ladda sin energi.
Vi har både hyreslägenheter, bostadsrätter och egna hem lösningar.
På vårt område finns förskola, företagscenter, ett ”byslott” och restauranger och hotell.
Wenngarna är ett spännande projekt som jag kommer att besöka framöver igen.
Humlegården
En skön helg i Östermalms skärgård
Rosor på Andrégatan i Djurgårdsstaden
10 juli 2016
Mitt i sommaren. Djurgårdshelg. Östermalms skärgård! Fredagsmat med vin och min favoritutsikt. Hundvandring utefter kanalen. Raveparty borta vid Kaknäs hela natten. Lyssnade till samma takt hela natten.
Koltrasten ackompanjerade.
Sommarlångfrukost på en solig, varm och blomstrande terrass. Eddys Siljabåt gled sakta förbi. Lilla Värtan. Besök på Kerstins vackra rosäng. Besök i Christinas vackra Stora Henriksvik. Besök i en hemlig trädgård. Såg en hängkatsura och en korkek. Somnade i en solstol på Blockhusudden. Vi hälsar på i en liten sagoträdgård med storslagen utsikt. Det trevliga paret passar utmärkt på den vackra platsen. Vi grillade under parasollet när regnet föll tungt och åskan dundrade över Lidingö och ut mot skärgården. En snabb fotorunda i Djurgårdsstaden. Rosor. Stockrosor. Regn.
Söndagsmorgonfrukost inomhus. Vi besöker Venngarns slott. Sitter för första gången i passagerarsätet. Vandrar i en 1600-talsträdgård. Vi äter en smaklös västerbottenpaj, med utsikt över en gammal barockträdgård som nu väcks till liv efter en törnrosasömn. Jag fick en Venngarnöl. Tack för en underbar helg Cecilia.
Halloumisallad med dottern. Vi tittar på den 140 meter långa vattenrutschkanan på Gärdet. Laddar för EM-finalen! Kom igen nu! Frankrike!
Fyra veckor kvar till semester.
Bergsgränd i Djurgårdsstaden. Granne med Grönan!
En sagolik liten plats på Blockhusudden.
Han är inte levande Lexus...
Fågelparadiset - Isbladskärret
Grillning i regnet på Blockhusudden!
På jakt efter Schersminer i Stockholms innerstad
Strömparterren
6 juli 2016
Jag tog schersminledigt från jobbet idag! Många med mig älskar schersminer, som nu blommar och bjuder på både skönhet och fantastisk doft, så här mitt i sommaren. Dagens fotouppdrag i Stockholm var att hitta stora vackra schersminbuskar i innerstaden, men i stället för att få härliga blomstersupplevelser, såg jag mig förvånat omkring i alla parker och trädgårdar, utan att hitta några! Denna vackra buske finns helt enkelt inte i Stockholms innerstad! Någon här och där kanske, men det verkar som om de som planerat parker och trädgårdar har glömt bort den här juvelen bland buskar. Runt om i Stockholms privata villaträdgårdar finns dock mängder av stora vackra schersminer.
Jag vet att det såldes mängder av schersminer på 60- och 70-talet som saknade doft, vilket gjorde att de fick dåligt rykte bland trädgårdsmänniskor, men idag doftar alla som säljs i handeln. För att vara riktigt säker kan man köpa sorten ´´Finn´´ som garanterat doftar ljuvligt och smultronscherminer som kanske doftar starkast av alla, men idag var jag ute efter stora doftschersminer! Ibland kan de även drabbas av löss, men får de rätt växtplats så brukar de klara sig. OK då, den kanske inte är så snygg när den slutat blomma, men det finns fler buskar som inte är så praktfulla efter blomningen.
När jag kom upp på Södermalm såg jag några enstaka. Så skärpning Stockholm, plantera mängder av doftande schersminer åt folket! De blommar när de flesta andra buskar har slutat blomma och jag är övertygad om att människor skulle uppskatta doften i våra parker.
Inga schersminer i Kungsträdgården...
...men lindarna i allérna blommade fint. Sorten är Tilia cordata 'Rancho'
Årets sommarblommor runt statyn av Berzelius i Berzelii park!
Den här platsen framför Gunnar Asplunds bokpalats - Stadsbiblioteket på Sveavägen, brukar vara en glömd yta för de som ska sköter den. Idag var det ganska fint tycker jag, rensat i planteringarna och plattplanen var besprutad, antagligen med Roundup, jag är inte helt säker, men det såg ut så. Inte OK!
Uppe i Spökparken på Drottninggatan som ligger snett ovanför Stadsbiblioteket, där behandlades ogräset på gångarna med vanligt hetvatten! Se här nedan! Så mycket sundare än att bespruta med giftigt Roundup. Själv bränner jag grusgångar och plattytor med gasol, men jag tycker att det här med hetvatten låter mycket spännande!
Linné vakar över lummiga Humlegården och jag inspekterade Sveriges högsta alm, som inte hade några torra grenar, men lövverket var tunnare än vanligt och den gamla kämpen såg lite trött ut. Självklart är det en tidsfråga innan även denna alm drabbas av almsjukan. Jag såg flera sjuka i Observatorielunden och även almen på Strömparterren såg också angripen ut.
Jag tittade upp på Logården vid Stockholm slott...
.. tittut!
Jag vet inte om vi är mottagliga för modetrender från Asien, men om, så undrar jag när kvinnans skärm-mössa kommer i butikerna här hemma!
´´Pojken som tittar på månen´´ vid Bollhustäppan, såg lite naken ut idag!
Vackra Brända tomten i Gamla Stan, där restaurang ''Under Kastanjen'' ligger! Idag blev det inget fika där!
Så här kan det se ut i Gamla Stan! Baggensparken!
Uppe på Söder och Mosebacke, åt jag en macka med en fantastiskt god röra!
På Högbergsgatan mitt emot Katarina kyrka, finns en plantering med underbara lavendelhäckar som blommar vackert nu. Tidigare blommade irisen inne i planteringen och jag undrar om det inte hade varit bättre att plantera något som blommar samtidigt med lavendeln? Det ser lite märkligt ut det här!
Vid Sista Styvens trappor såg jag äntligen en schersmin! Lite svagt blommande, men ändå en schersmin!
Jag kom uppifrån Stigbergsgatan och såg ner mot Fjällgatan. Höga segelmaster reste sig högt och jag måste bara se om det var ett vackert gammalt skepp som var på besök...
...men det var ett modernt fartyg. Snyggt och lyxigt kanske, men inte gammalt!
Längst ute på Åsögatan såg jag ännu en schersminbuske!
I Norra Hammarbyhamnen gick jag förbi trädgårdsfartyget Gratia!
Far och dotter vandring på Djurgården
3 juli 2016
Så blev den då äntligen av, far- och dotter vandringen, i några av Djurgårdens gröna rum! Min dotter och jag mötte upp Glenn och hans dotter - som är min dotters halvsyster - vid Rosendal den här fina julidagen. Vi började vid Rosendals slott där sommarblomskompositionen i år är extra fin. Högsta betyg till trädgårdsmästare Cecilia! Växtlistor finns här!
Vi fortsatte upp till Rosendalsterrassen där schersminerna lyser och doftar som bäst nu och sommarblomsplanteringen runt dammen börjar blomma allt mer, men det dröjer innan den tänkta prakten visar sig fullt ut! (jag återkommer med bilder då).
Vid Rosendals trädgård tog vi en kort fikapaus bland vackra rosor, bland annat Alchymist.
När vi kom fram till Pris Eugens Waldemarsudde hade vi turen att få se mängder av vackra segelbåtar som passerade. Här på den övre terrassen brukar det alltid planteras pelargoner, men i år finns här i stället sommardahlior! Det blir nog fint det också!
Klätterrosen American Pillar
...och äntligen var ´´Tänkaren´´ tillbaka efter ha varit utlånad till olika utställningar!
Vi avslutade vår härliga dag med mat på Café Ektorpet och jag tror att vi alla fyra tyckte att det här var riktigt trevligt!
