Förra året besökte jag den vackra grekiska ön Skitahos med min dotter och nu reste Cecilia och jag dit för en veckas vila på vackra stränder och vandringar i den mysiga staden. Att åka på solsemester är inget som jag brukar göra, även om det blivit några sådana resor de senaste åren. Jag har ofta svårt att vara stilla och trivs bättre i skuggan än i solen, men på något sätt blir jag lugn på den har vackra ön och tycker till och med att det är skönt att vara i solen ibland, med en ljudbok i örat! 

 

På förmiddagen landade vi på den extremt korta landningsbanan på Skitahos och tog taxi till hotellet. När vi skulle checka in upptäckte jag att jag glömt mobiltelefonen i taxin. Panik! Men med hjälp av hotellpersonalen kontaktades alla taxibilar och vi fick napp direkt. Föraren hade hittat den i baksätet och skulle lämna den på hotellet när han fick tid, vilket dröjde till sent på eftermiddagen. En något annorlunda start på en semestervecka.

 

Skiathos stad är en av de trivsammaste städer jag vet och att vandra i de slingrade gränderna bland vita hus med blå fönsterkarmar och dörrar, är verkligen njutbart. Restauranger finns överallt, både i gränder och på torg, men även längs vattnet.

Det finns även en lång affärsgata med mängder av butiker, till Cecilias glädje!

 

Under veckan besökte vi flera olika stränder och tyckte bäst om de mindre och lugnare platserna. Favoriterna blev den vackra ön Tsougria med sin härliga strand. Där finns ingen bebyggelse utan endast en enkel strandbar. Det sägs att The Beatles en gång i tiden vill köpa ön. Porto Paradiso är en strand vid busshållplats 13 som är mycket vacker och den stora Koukonaries beach är också väldigt fin och räknas som en av Greklands bästa stränder, även om den var aningen för stor för oss.

 

En dag klev vi av på fel busshållplats och hamnade av misstag på Maratha beach som blev en ny favorit, en liten lugn strand med bara en rad solstolar och en liten strandbar där vi åt. På ön går endast en busslinje som börjar vid hamnen med nr 1 och med nr 26 vid Koukonaries beach. Bussen går fram och tillbaka på samma väg och det är väldigt enkelt att hitta de platser man ska besöka - även om vi då gick av lite fel en gång...

 

Vi hade en helt fantastisk vecka och för en gång skull var jag glad åt sol och värme varje dag.

 

När jag klev ur taxin hemma i Bromma öste regnet ner!

 

Bilderna i det här blogginlägget är tagna av både mig, Cecilia och personalen på restaurang Windmill!

 

 

 

 

 

 

Den sällsynta svarta svanen som trivs i bräckt vatten, finns vid Koukonaries beach, där en liten insjö har ett utlopp i havet.

 

Så här skriver Wikipedia om de svarta svanarna - Den svarta svanens ursprungliga levnadsområde är Australien, Nya Zeeland och omliggande öar. Dock var svanen utrotad från Nya Zeeland innan européer upptäckte ön år 1642. Den återintroducerades emellertid 1864 och finns idag över hela Nya Zeeland. I Europa förekommer ett fåtal förrymda svarta svanar som häckar. Svanen föredrar sjöar med sötvatten och bräckt vatten. 

 

 

 

 

 

På en höjd i staden finns den fantastiska restaurangen Windmill i en gammal kvarn. Utsikten över staden och havet är bedårande och vi gick dit upp en kväll eftersom vi skulle bli bjudna på middag av min dotter, som var där några veckor innan oss. Hon hade bokat bord åt oss på kvarnens lilla balkong som är belägen över de övriga platserna och det kändes väldigt speciellt att sitta där under kvällen.

 

Utsikten var som sagt helt fantastisk och efter en stund gick solen ner bakom bergen, vilket gjorde att temperaturen blev behaglig. Det blev verkligen en magisk kväll där på balkongen och vi åt fantastisk mat och drack gott vin. Den vänliga personalen fotograferade oss eftersom vi ville spara den här stunden även på bild.

Ett stort tack min kära dotter för denna underbara middagsstund!