Site Meter

Vecka 41, 2019 - Är alla bilder redan tagna?

 En fråga på Fotografiskas sida:
 

Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
/Maria

Läs svaret här!

 
 
 
 
 
Lillsjön runt
 
 
Broarna och bryggorna vid Lillsjön i Bromma
 
 Vid Lillsjöån ligget detta vackra hus. Synd att man valt den fula parkvägsbelysningen!
 
 Koloniföreningen Iris-Lillsjön. Det här är lotten där de två männen har 69 stycken olika rosor! Eller var det 70?
 
 
 

7 oktober – måndag

 

När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.

 

Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!

 

 

8 oktober – tisdag

 

Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!

 

Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.

 

På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.

 

Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!

 

 
 
 
Tågresa till Enköping
 
 
 Fridegårdsparken i Enköping
 
Drömparken
 
Pastor Spaks park med de underbara Taxus häckarna
 
Sommarblommor vid Gustav Adols parken
 
Höstanemoner vid Klosterparken
 
 Vid Enköpings stadion
 
 

9 oktober – onsdag

 

Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.

Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.

 

Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.

 

Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.

 

 

10 oktober – torsdag

 

Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.

 

Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!

 

Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!

 

Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.

 

 

11 oktober – fredag

 

Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!

 

Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.

 

På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...

 
 
 
Södermalm
 
 
Långa huset på Lilla Mejtens gränd
 
Vildvin och Clematis tillsammans på Fjällgatan
 
 Violruta i Anna Lindhagens täppa
 
 
 
Östermalm
 
 
Seated man av Sean Henry
 
 Danderydsgatan
 

 

12 oktober – lördag

 

Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.

 

Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!

 

När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!

 

Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!

 

 

13 oktober – söndag

 

Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.

 

 

 

 
 
 Stockholms stadion på Valhallavägen
 
 Vildvin vid Artemisgatan i Hjorthagen
 
(null)
 Fina Lexus på väg hem från frisören i Hjorthagen
 
Finaste Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild!
 
Elfvik Lidingö

Kommentarer
Postat av: FSHD Daniel

Verkligen otroligt fina bilder! :D

2019-10-13 @ 17:04:31
URL: http://fshddaniel.blogg.se
Postat av: Hasse Wester

Tack Daniel

2019-10-13 @ 18:01:11
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Ove & Christina

Instämmer! Alltid så fina bilder och lärorika kommentarer! Trevligt att följa dina vandringar! Lite oroligt med ditt knä! Lycka till på röntgen! 🍁🍂

2019-10-14 @ 10:23:31
Postat av: Hasse Wester

Tack så mycket Ove & Christina!

2019-10-14 @ 12:42:39
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Anonym

Enköping är verkligen intressant och så nära. Skulle bli en perfekt bilresa över en dag.
Jag tycker att en bild av samma motiv, fotat vid olika tillfällen, ger mycket. Ljuset och årstiden gör ju sitt till.
Tråkigt att du ska ha ont, hoppas att du får besked och kan åtgärda det. Men jag tror att det hjälper dig tack vare dina promenader.

2019-10-15 @ 07:21:10
Postat av: Liza Hansson

Jag heter Liza och är inte anonym :D

2019-10-15 @ 07:22:35
Postat av: Emma

Tack för din fina blogg, Hasse! Så roligt att se bilder från Enköping - jag var där och tittade på parkerna vid ungefär den här tiden förra året. Och tack för tipset om Lana del Reys nya album, som du skrev om för ett tag sen! Jag har lyssnat massor på det sen dess. :)
Hälsningar Emma (trädgårdsmästare i Småland)

2019-10-20 @ 11:54:26
Postat av: Hasse Wester

Ja men visst kan man ta ett foto på samma ställe med oändligt olika förhållanden och det är spännande. Knäproblemet är något jag tycker väldigt illa om Liza!

2019-10-20 @ 14:39:01
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Hasse Wester

Vad roligt Emma att du varit i Enköping under samma tid, fast förra året och kul att du gillade Lana del Rey, jag trodde inte att någon brydde sig om mina musiktips...

2019-10-20 @ 14:40:30
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0