• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 45 - Gråväder med Vardagar i öronen

     Täcka uddens bokar och lindar håller färgen på Djurgården!
     
     Djurgårdsbrunnsviken vid Nobelparken
     
     

     

    5 november - måndag

     

    Lätt dimma, stilla vatten och plus 9 grader mötte mig när jag anlände till Blockhusudden på morgonen. De stora ekarna och bokarna runt tomten hade nästan helt släppt alla sina löv och det kändes skönt att få räfsa löv igen, som jag under höstarna gjort i större delen av mitt liv!

     

    Lite senare på dagen långvandrade Lexus och jag från Djurgårdsbrunn, förbi Roddarföreningen, Benny Anderssons Villa Lido och Källhagen, bort mot Djurgårdsbron och sedan tillbaka till Djurgårdsbrunn längs stranden på Södra Djurgården. Nedanför Rosendals slott fortsätter arbetet med fundament till Folke Bernadottes bro som ska gå över till Museiparken på Norra Djurgården och som kommer på plats nästa sommar. Det pålades idag. Två tillfälliga broar har funnits här för länge sedan, den senaste fanns här under Stockholmsutställningen 1930, som var en utställning om arkitektur, formgivning och konsthantverk. Det var efter den utställningen som funkisstilen fick sitt genombrott i Sverige.

     

    Funderade lite över  Jaume Plensas 7 meter höga skulptur av ett kvinnoansikte just intill, det är den enda av alla skulpturer som står kvar efter hans tillfälliga sommarutställning på Djurgården. Det vore ju riktigt fint om den här fantastiska skulpturen fått en permanent plats här.

     

    Jag kan inte tänka mig ett bättre vandrarväder, det var nästan overkligt stilla och just den här dagen älskade jag det grå och fuktiga. Det blev en ordentlig promenad och efter att hemma ha duschat en skitig Lexus, somnade han gott i soffan.

     

     

     Bilden tagen från Museiparken. Här kommer Folke Bernadottes bro att gå över till Södra Djurgården, nedanför Rosendals slott.
     
     Djurgårdsbrunnskanalen från Lilla Sjötullsbron
     
     Lexus vid Blå porten på Djurgården!
     
     
     

    7 november - onsdag

     

    Det stora locket låg kvar över huvudstaden under hela veckan och det blev aldrig riktigt ljust på dagarna. Gråväder med dis och dimma dominerade, 8-9 grader varmt och jag trivdes alldeles utmärkt! Blockhusudden som ligger just intill storstadens buller och stress, brukar vanligtvis vara en väldigt lugn plats att vistas på, men den här veckan var det ovanligt tyst och stilla.

     

    Inga vindar, endast vågor som rullade in mot stranden efter båtar som passerat, annars nästan inga ljud och jag kände mig helt avslappnad. Dagarna här ute innehåller vandringar med Lexus, fotografering, läsa böcker, skriva och så lite trädgårdsarbete. Idag har jag satt smålök i trädgården, porslinshyacint och scilla i blått och vitt.

     

     

    8 november - torsdag

     

    Vi gick längs den stilla dimmiga kanalen och jag lyssnade högtidligt i lurarna. Visst hade jag redan läst boken tidigare i år, men idag släpptes den som ljudbok och Ulf Lundell läser själv i sin 636 sidor fantastiska dagbok ``Vardagar``.

     

    Jag började lyssna redan 04.30 då jag vaknade och fångades genast in i vardagsberättelserna. Minns så väl hans sommarprogram för många år sedan och han har verkligen en fängslande berättarröst och jag tappar inte fokus en enda sekund, vilket jag ibland kan göra när jag lyssnar på ljudbok då jag vandrar. Hans förmåga att beskriva naturens skiftningar, fåglarnas återkomst och flytt, svartfåglarna, hägern, tranorna, sädesärlan, koltrasten och örnen, är magiskt.

     

    Då och då tog jag upp kameran och försökte på bild att fånga den här sköna morgonen vid Djurgårdsbrunnskanalen. I hemmaviken såg jag svanparet som bara fick behålla en unge i år. De håller fortfarande ihop. När lämnar svanarna sina ungar?

     

    Båtarnas mistlurar hördes ute i gråvädret och dimman. Diset skapade ett dagslångt lätt duggregn och idag blev det inga långvandringar med Lexus. Jag såg det nästan som ett vårarbete när jag satte tulpan- och narcisslökar i jorden, eller i varje fall som en planering inför den årstid som i varje fall jag redan har börjat längta efter, även om årets november är helt ok.

     

    En stor lösspringande hund rusade på Lexus igen, här nere vid ´´vår´´  brygga. Jag skyddade honom och ägaren skrattade och sa att vi såg rädda ut.

     

    - Han har blivit attackerad flera gånger här av lösa hundar på senaste tiden och det är koppeltvång här, sa jag.

     

    - Om du också släpper din hund lös också så lär han sig att möta andra hundar, sa mannen överlägset och jag försökte behärska min ilska.

     

    - Menar du att det är jag som gör fel, som har hunden i koppel, försökte jag. Läs på skylten där borta om koppeltvång på Djurgården, fortsatte jag. Han bara hånskrattade och fortsatte med att jag skulle släppa Lexus lös också.

     

    Läs på skylten!!!

     

    Som sagt, jag fick behärska min ilska! Vad är det för fel på så många hundägare? Jag förstår att det är skönt för både hund och ägare om den får springa lös, men då får man besöka hundrastplatser! Det var inte länge sedan jag läste om en liten hund som blivit ihjälbiten av en lösspringande större hund.

     

     

     

    Det spelar ingen roll vilken årstid vi befinner oss i - Djurgårdsbrunnskanalen är alltid lika vacker!
     
    Kan det här möjligen vara Djurgårdens enda mistel? Den finns vid Villa Ekudden på Blockhusudden, med Kvarnholmen på Nackasidan i bakgrunden!
     
    Lexus funderar kring hösten!
     
     Årets sista cykeltur! 
     

     

    9 november - fredag

     

    Stora ekar och bokar finns det gott om på Djurgården. Här ute på Blockhusudden har de nu släppt löven och i gråvädret räfsade jag löv igen, med Uffes Vardagar i öronen. Jag kommer nog aldrig ifrån det. Har för mig att jag vid förra årets sista lövräfsning i Engsholms slottspark, sa att jag från och med nästa år inte längre kommer att jobba med löven, utan i stället som barn på nytt, sparka omkring i lövhögar och bekymmerslöst tycka att hösten är vacker och rolig. Efter 48 års arbeten i trädgårdar, tycker jag att jag kan ha rätt till det!

     

    Men här på udden handlar det endast om några timmars arbete, vilket bara är trevligt och jag kan ju när som helst ta en kaffepaus, utan att få dåligt samvete. C är en vänlig ´´chef´´ här ute och är tacksam för det lilla jag gör i trädgården. Men någon inbyggd mossig gammal arbetsmoral gjorde att jag ändå ivrigt jobbade på tills det blev färdigt, utan kaffepaus.

     

    Efter årets bok- och ekollonår, var marken som ett enda stort kullager där jag räfsade! Största delen av alla dessa ollon fick jag bort, men det kommer nog ändå att dyka upp ovanligt många små ekplantor framöver och ekorren och nötskrikan vill säkert ha lite kvar. Som tur är finns det inte ekollonälskande vildsvin på Djurgården.

     

     

    Krakows krubbor på Hallwylska museet 
     

     

     10 november - lördag

     

    Hallwylskas utställning om krubbor från Krakow var en märklig upplevelse. Stora fantastiska modellbyggnader i alla färger och allt kändes väldigt ryskt och lite konstigt.

    Hallwylska palatset mittemot Berzelii park visar hur den mycket rika släkten von Hallwyl bodde i början av 1900-talet. Oerhört pråligt och väldigt skrytigt. 2000 kvm boyta och 40 rum. Ganska dystert mitt i all prakt, men ändå fascinerande. 

     

    Lätt regn hela dagen!

     

    Vi satte upp stolpar för att senare med tunt svart nät hägna in hela tomten, så att Lexus kan springa fritt överallt. Nu är det endast en del som är inhägnat.

     

     

     
     
     
     
    11 november - söndag
     
    I morgon fyller min fina vandrarkompis Lexus 5 år, men vi firade honom idag med pannkakstårtkalas! Jag trodde väl aldrig att en hund kunde sprida så mycket kärlek som den här fantastiska vännen på Blockhusudden...ja hans matte också förståss...!
     
    Bland presenterna fanns många goda ben, en godisadventskalender och en ny dräkt!
     
     
    Dags för en Brommanästetvecka igen och jag lyssnar vidare på Ulf Lundells bok Vardagar - så oerhört bra!
     
     
     
     Så många fina presenter!
     

    En tårta bestående av pannkaka, ost och leverpastej! Kan det bli bättre! 


    Mitt första fria år, vecka 44 - Sträcker sig mot himlen

    Ett lugnt Sergels Torg
     
    Prunus Accolade i Kungsträdgården går i vila och laddar för vårens spektakulära blomning!
     
    Kungsträdgården 30 april 2012
     
     Turkhasseln vid Beridarbansgatan vid Kulturhuset.
     
     
     

    29 oktober – måndag

     

    Efter en natt med god sömn, såg jag snön sakta falla utanför fönstret när jag gjorde mitt morgon-te och det kändes mycket skönt att slippa gå ut.

     

    Fram på dagen tog jag i varje fall tunnelbanan in till Sankt Eriksplan och gick bort till Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan, där ett stort och gammalt Ginkgoträd står. Det sägs att trädet är en rest från tiden när Bergianska trädgården var belägen på platsen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Trädgården skapades i mitten av 1700-talet av bröderna Bergius och flyttade 1885 till den plats vid Brunnsviken där trädgården ligger sedan dess. Trädexpert Per Ola Fritzon har vid något tillfälle uppskattat åldern av ginkgoträdet som yngre, men vem vet? Fritzon kanske inte alltid har helt rätt. Det är trots allt lite spännande att det finns en chans att ginkgon en gång tillhörde Bergielund som trädgården hette då. Jag åkte förbi platsen i fredags och såg då att trädet lyste som guld och bestämde mig för att fotografera det just den här dagen. Men helgens hårda vindar hade gjort att trädet nu nästan var naket. Jag får vänta med fotograferingen av ginkgoträdet till nästa höst!

     

    Borta vid det höga Norra Tornet vid Norra Stationsgatan, tog jag några bilder och tänkte på det jag läste i tidningen, att den översta våningen i det 125 meter höga huset har sålts för 66 miljoner! Man undrar ju vem köparen kan vara?

    Men det som intresserade mig mer var när jag upptäckte en ny enkelsidig allé som planterats längs Norra Stationsgatan. 26 stycken stora plataner har fått sin plats här och det är andra gången på kort tid som jag ser nyplanterade plataner i Stockholm. Tidigare upptäckte jag 7 stycken plataner på Sveavägen vid Tunnelgatan. Plataner är det vanligaste gatuträdet längre söderut i Europa och har tidigare bara funnits på ett fåtal platser i Stockholm, som i Humlegården framför KB och vid Grönlandsparken ute i Kista. De finns säkert på några andra platser också.

     

    Nu verkar det som om platanerna har börjat hitta till huvudstaden på allvar. I böcker läser jag att de klarar zon 2 - som Stockholm tillhör - på skyddade platser. Jag vet inte om den breda Sveavägen och Norra Stationsgatan räknas som skyddade platser, men det är väl så att klimatet har förändrats och vi får börja skriva om zonkartan! Jag välkomnar i varje fall varje platanträd i Stockholm, även om klimatförändringen är skrämmande! Tänk om planen är att framöver smycka hela långa Sveavägen med plataner, nu när Hörsholmsalmarna där mår så dåligt.

     

    Enkehusparken på Norrtullsgatan har renoverats och återinvigdes den 12 oktober med sång, musik och fika och det ska bli intressant att följa den nya växtligheten där inne. Jag försökte hitta det där guttapekaträdet (Eucommia ulmoides) som ska finnas där inne, men jag får vänta till nästa år då träden fått löv igen.

     

    Innan jag åkte hem till Brommanästet, besökte jag för första gången Café Systrarna Andersson i hörnet Karlbergsvägen-Birkagatan. Ett mycket trevligt café och jag satt där i lugn och ro med mitt kaffe och min kanelbulle, fram till dess att en armada av mammor med stora barnvagnar letade sig in i lokalen. Jag trängdes allt längre in hörnet, svepte mitt kaffe och vandrade vidare…

     

    Vid Bråvallagatan 14, som har en mycket vacker rosengård mot gatan, blommade fortfarande mängder av rosor! Skönt att inte allt som blommar slocknar så tvärt!

     

     

    Jag läser i min nya favoritbok ´´Stockholm den planerade staden´´ av Peter Lundevall:

     

    Skäms vi för våra känslor för naturen, att vi dras till skogsdunklet, det stora blå och de öppna blomsterängarna? Generar det oss att vi tror oss betraktade som kusinerna från landet bland kontinentens urbana proffs? Hur mycket lattekulturen än brer ut sig kommer stockholmarnas identitet förmodligen ändå att präglas av Stockholms eviga växelspel mellan vatten, grönska och byggnader.

     

    Just så!

     

     

     

    30 oktober – tisdag

     

    Regnet slog mot mina fönster och vinden slet i träden utanför lägenheten. Jag stannade inne i Brommanästet hela dagen.  ´´Jobbade´´ med bloggen, läste och såg en dokumentärserie på TV som jag spelat in.

     

    Jag läser i tidningen ´´Mitt i´´ att 83 stycken lönnar ska bytas ut på Drottningholmsvägen och Bergslagsvägen, från Ulvsundaplan ut till Rockstarondellen. I somras när jag åkte där, blev jag mycket bekymrad över de döende träden och som tur är har man nu startat arbetet med att byta ut träden. Fällningen av de gamla lönnarna inleds den här veckan. De nya träden kommer nu att få växtbäddar med en blandning av biokol och makadam som ska hålla vatten och näring bättre och med bättre syresättning är det meningen att träden kommer att trivas mycket bättre nu. Arbetet kommer att pågå etappvis fram till december 2019.

     

    Rapport från Djurgården:

     

    De vansinnigt vackra prunusträden runt dammen med skulpturen ´´Gosse lekande med svan´ på Rosendalsterrassen, får nu en uppstamnings-beskärning för att få in mer ljus till planteringen runt Svanen. Jag förstår självklart syftet och jag vet att de inom kort kommer att växa sig vackra igen. Jag litar fullständigt på Djurgårdsförvaltningens beslut, men jag lider lite ändå!

     

     

     Blodhäggar och fågelbärsträd vid Rosendalsterrassen 7 maj 2018
     
     
     
     
    Norrtälje 1 november
     
     
    Norrtäljeån
     
    Nils Ferlin vid Ferlins gränd. Konstnär Konrad Nyström. Rest år 2000.
     
     Det nya Norrtälje. Höghuset är fortfarande under byggnad.
     
    De här tre bilderna är från 2008, men jag tycket inte att man kan göra jämförelsen förrän det nya bostadsområdet är helt klart.
     
     Rivning 2016
     
     Det nya bostadsområdet vid hamnen växer!
     
     De första husen som blev klara i det nya bostadsområdet vid hamnen i Norrtälje
     
    Mitt första hem i livet. Husen nedanför Södra bergen i Norrtälje. Det högra huset, vänstra delen, mittersta balkongen!
     
     Pytagoras verkstad, där tändkulemotorer tillverkades, var vår granne på Verkstadsgatan! Det kanske inte är så konstigt att jag än idag älskar ljudet av en tändkulemotor!
     

     

    31 oktober – onsdag

     

    I vanliga fall när jag kliver av tunnelbanan vid Odenplan, brukar jag vandra upp mot Norrtullsgatan, förbi Observatorielunden där Drottninggatan tar vid. Jag brukar titta in i Spökparken och Tegnérlunden när jag går Drottninggatan ner mot Centralbadets trädgård. Idag tog jag dock en helt annan väg in mot City och jag undrar om jag någonsin tidigare vandrat Luntmakargatan i hela dess sträckning. Luntmakargatan som sträcker sig mellan Odengatan och Apelbergsgatan, är en typisk bakgata, ganska lugn, lite tråkig och med väldigt få butiker. Ibland tycker jag att det är ganska skönt att vandra just på tråkiga gator, där jag slipper folkträngsel och där man uppskattar det lilla, de små detaljerna!

    Här har Taxi Stockholm har sin central och här ligger restaurangerna Stockholm Mathus AB på nr. 99, Restaurang Thai Wu på nr. 63, Ari Ariang på nr. 65 och Restaurang Lao Wai på nr. 74, med flera. Idag kallas ibland kvarteren kring Luntmakargatan för Lilla Asien eller Stockholms Chinatown på grund av de asiatiska restaurangerna.

     

    Gatan är ganska tom på grönska, förutom en sträckning där en rad mycket höga pyramidpopplar står och skymmer de inte allt för vackra husfasaderna och vid nr. 25 upptäckte jag ett vilset och ensamt ginkgoträd.

     

    Jag passerade den stora ombyggnaden av kvarteren kring Malmskillnadsgatan och Sergels Torg, som nu börjar kallas Sergelstan. där jag på informationsskyltar läste att syftet med ombyggnaden är att få fler bostäder i City och att göra de här trista kvarteren mer levande. Malmskillnadsgatan kommer även att få flera restauranger och butiker som det såg ut förr i tiden när 1800-talshusen fanns kvar och jag hoppas verkligen att gatan får ett mycket bättre rykte framöver, än vad den haft under en lång period.

     

    Uppe på bron över Hamngatan stod jag en stund och såg ut över Sergels Torg, en plats som tidigare var en vild bilkarusell, men som idag har blivit så mycket lugnare tack vare att Klarabergsgatan stängdes för biltrafik och att Hamngatan är ett ganska dåligt val som bilväg. Jag kommer nog aldrig att tycka om Stockholms City, men platsen är i varje fall på väg att bli mycket bättre än den varit sedan grävskoporna grävde bort det gamla Stockholm här. Nu går spårvägen ända fram till T-Centralen och det är mycket få bilar som rundar Sergelfontänen. Jag kan inte reglerna här ännu, men jag hörde att det endast är bilar med tillstånd som nu får köra runt Sergels glasobelisk eller som den egentligen heter Kristallvertikalaccenten…! Torgståndet kallas den också ibland!

     

    Många tycker att det är för lite grönska på Sergels Torg, men hur illa jag tycker om city, så förstår jag varför just den här platsen inte är en grönskande park, på undervåningen ligger ju T-Centralen! Visst skulle stora blomsterurnor passa bra här och det kommer säkert framöver! Den här platsen har precis blivit färdigrenoverad. Den nyplanterade raden med kinesträden på Klarabergsgatan utanför Åhléns, är väldigt fin tycker jag och när de träden växt till sig kommer de att mjuka upp den kalla citymiljön. Se mer om kinesträden här!

     

    Annars var mitt besök i stan att hitta ett par mörkgrå jeans, vilket jag gjorde med hjälp av min dotter, som jag senare åt lunch med.

     

     

    1 november – torsdag

     

    Jag fick en plötslig längtan att besöka min barndomsstad Norrtälje och jag körde de sju milen mot Roslagen den här första dagen i november, den lugna, grå och ganska sköna månaden!

     

    Varje gång jag nu för tiden rullar in i Roslagens huvudstad, tänker jag att jag inte längre kan besöka min mor, som lämnade oss för två år sedan och det känns så oerhört tomt. Men jag har en del av min historia här och min yngsta syster bor kvar i centrala staden. Besöker man Norrtälje under sommarhalvåret är det väldigt mycket folk på gatorna, men nu i november var det lugnt och stilla, förutom pålningen för de nya husen i hamnområdet. Den här dagen var det nog mest Norrtäljebor jag såg och på Tillfällegatan mötte jag Tony Irvine, som ju bor här.

     

    Det finns väldigt många platser som har byggts sönder i den här forna småstadsidyllen där jag en gång i tiden växte upp. Fula byggnader har poppat upp lite här och där genom åren, som om man inte tänkt på att byggnader bör passa ihop med sina grannhus och bilda en något sånär harmonisk stadsmiljö. Men längs ån är det fortfarande vackert och jag älskar att följa den genom staden. Idag hörde jag att någon sett en strömstare tidigare i veckan, men hur jag än spanade, såg jag den inte. På långt håll såg jag däremot det nya höghuset som nu nått sin fulla höjd vid hamnen, där det nya bostadsområdet växer fram. De första husen som är färdiga blev mycket vackra tycker jag och nu är snart det omtalade höghuset klart. Jag la ut en bild på det 15 eller 16 våningar höga huset, på Facebook och kritiken var inte nådig bland de som kommenterade. Det var övervägande negativa åsikter och jag skrev att jag i det här blogginlägget skulle berätta vad jag tycker! Så nu gör jag det!

     

    När jag växte upp på 50- och 60-talet var Norrtälje en lugn vacker liten idyll. Idag växer staden snabbt och många stockholmare flyttar dit. Många diskuterar det nya bostadsområdet i hamnen, med det fantastiska läget vid Norrtäljeviken, som leder ut till Roslagens vackra skärgård. Här har det tidigare stått två höga betongsilos som en stor del av Norrtäljeborna nu sörjer. De har ju funnits där så länge och de tillhörde hamnstaden Norrtälje!

     

    När jag kom vandrande mot hamnen, såg det höga huset en aning skrämmande ut. Jag är ju i grunden en naturmänniska, även om jag även älskar att vandra i Stockholm. Min lilla barndomsstad har alltid varit en trygg tillflykt när huvudstaden ibland blivit för ansträngande. Nu är det stora förändringar på gång och staden växer inifrån, i de centrala delarna. Det mest naturliga vore väl att jag hatade det nya hamnområdet, att det förstör min barndoms idyll. Men den där idyllen har redan förvunnit, för länge sedan. Hela det här området bestod tidigare, förutom av två silos, även av stora lagerlokaler och förråd. Ingen vacker syn för vare sig ortsborna eller turister. 

     

    Vackra byggnader är viktigt för mig och jag bryr mig verkligen om arkitektur. Som sagt så blev de första husen i hamnområdet väldigt fina, men vad ska jag då tycka om höghuset? Vad jag inte riktigt förstår är att så många sörjer de två fula silorna och samtidigt tycker så illa om höghuset, som nu står på samma plats och har ungefär samma höjd. Ett hus där människor ska bo, i stället för två stora betongkolosser!

     

    Visst hade det kanske blivit bäst om maxhöjden på husen hade varit så som de först byggda husen. Men det hände något när jag gick omkring på det område som nu var färdigt. Stenläggningen på marken var fin (sådant är mycket viktigt tycker jag) och när jag befann mig i närheten av det höga huset, tyckte jag plötsligt att det kändes lite spännande! Att det kanske inte blir så tokigt det här, när hela området blir klart. Eller hur tänker jag? Jag blir lite kluven. Allt som är nybyggt behöver ju inte vara dåligt! 

     

    Över en kopp kaffe med kanelbulle på Café Tre Praliner på Tillfällegatan 8, försökte jag smälta det jag sett och reda ut vad jag egentligen tycker om höghuset i hamnen. Men min bedömning av Norrtäljes nya bostadsområde får vänta till hela hamnområdet är färdigbyggt. Innan jag återvände till Stockholm, köpte jag två gravljus och gick till kyrkogården och tände ljusen för min mor och far.

     

     

    Här är några reaktioner om Norrtäljes höghus på Facebook:

     

    ”Men hemska saker” säger Ove som också växt upp där. ”Skyskrapa i Norrtälje’ !!!

     

    Gör ont i det estetiska sinnet! Kanske blir bättre med tiden och flera höghus bredvid.

     

    Fult med enstaka höghus. Bygg hel stadsdel, där det passar in.

     

    Och tur var det! Det som var där innan fick en ju att gråta! Allt är bättre än den fruktansvärda silon eller vad det nu var.

     

    Nej, men vad...!? Tack för bilden! Man tror inte att det är sant.... Ganska förfärligt! Okey, silona var inte vackra heller! men men

    Tragiskt att förstöra denna fina stad

     

    Åhh nej! Passar inte där!

     

    Så fel

     

    USA komplexet verkar inte ta slut..

     

    Nej, usch! Där också!!!

     

    Fult, förstör den fina staden

     

    Oj, nu tar man i !!!

     

    Åh fy fan! Snacka om att bygga bort det man kan attrahera med.

     

    Jättefint! 

     

    Mycket nyfiken på din åsikt

     

    Inte den snyggaste skyskrapan jag sett 

     

     

     
     Bråvallagatan 14 i Vasastan
     
    Ginkgoträdet vid Vasa Reals skola på Hälsingegatan.
     
    Norra Tornet från Vanadisplan
     
     Plataner vid Norra Stationsgatan
     
     Konserthuset
     
    Blockhusudden
     
     Rosendals stall på Djurgården
     
     
    4 november - söndag
     
     
    Igår gick Cecilia och jag en stund i stan för att handla lite. Julen gör sig påmind överallt. För att förflytta oss från Drottninggatan till Stureplan, gick vi på Lästmakargatan, ännu en riktig bakgata, som Luntmakargatan där jag gick tidigare i veckan. Jag vet inte varför jag gillar dessa tråkiga bakgator, men de är på något sätt frizoner från stadens stress. Bakgatorna är nästan alltid folktomma, eftersom inte så många vill gå på en gata där det inte finns butiker. Det finns heller inte ett enda café eller restaurang på Lästmakargatan, trots att den sträcker sig mitt genom Stockholms city. Gatan är väldigt anonym och jag hittar ingen historia varken i någon av alla mina stockholmböcker eller på Internet. Några ´´klubbar´´ ska tydligen finnas på denna bakgata. 
     
     
    Den här söndagsmorgonen väcktes jag av ett högt larm strax efter klockan 5, som startade i lägenheten under mig. Jag springer ner och bankar på och luktar i brevinkastet om det kändes någon röklukt, men det gjorde det inte. Letar rätt på de nyinflyttade hyresgästernas telefonnummer. De var bortresta. Ringer flera gånger och sms:ar, men ingen svara förrän två timmar senare. En söndagsmorgon med ett larm som tjuter i två timmar, var inte direkt vad jag tänkt mig. Det var tydligen någon ny teknik, kopplat till högtalarsystemet som hade trasslat. Ständigt denna nya teknik som så ofta beter sig som den vill...
     
     
    Något annat viktigt som hänt den här veckan? Jo, jag har för en gång skulle fastnat för en Netflix-serie. I vanliga fall följer jag inte serier, jo Vår tid är nu, tittar jag också på. Men annars inga serier. Nu är jag näst intill besatt av Designated Survivor med bland andra Kiefer Southerland. 
     
     
    Nu ser jag fram mot en Djurgårdsvecka!
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails