• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 25 - Midsommar, drömtorp och rosor.

     Torpet i Nationalstadsparken

     

     

    18 juni - måndag

     

    Igår kväll regnade det över Stockholm. Kanske 10 mm. Luften kändes klar på morgonen när jag begav mig ut till Djurgården och även om det skulle behöva regna i en månad för att naturen skulle bli nöjd och grundvattennivån återställas till det normala, så sköljdes i varje fall dammet bort från staden.

    .

    Med utsikt över Värtan och inloppet till stan, klippte jag ligusterhäcken med en vanlig häcksax, ingen maskin skulle få förstöra friden och stillheten. Lexus låg lojt och tittade på, båtar passerade utanför och måsarna skränade härligt. Vid Rosendals slott planterade idag Djurgårdsförvaltningen sommarblommor i ett stort Bernadotte-monogram, för att uppmärksamma 200 års jubileet för släkten i Sverige.

     

    Hela den underbart vildvuxna trädgården var fylld av krolliljor och det doftande ljuvligt från schersminer som växte stora intill det gamla torpet, någonstans i Nationalstadsparken. Ibland händer det att jag hamnar i trädgårdar som människor skapat, men där naturen sakta börjat smyga sig in. Trädgårdar som trots allt sköts mycket varsamt av någon som liksom jag älskar det ´´planerade vildvuxna´´. I den här yvigt lummiga trädgården med alla krolliljor och högvuxet gräs, fanns inget sly som alltid brukar vandra in när naturen är på väg att ta över, så jag antar att någon trots allt ser över det här paradiset.

     

    Trädgården och torpet som en gång hyrdes av en av våra stora revyartister, var gudomligt vacker den här eftermiddagen och jag tänkte att jag måste återvända nästa år i april-maj för att se vårfloran och när stora prunus och syrener blommar runt tomten. Om jag inte blev imponerad av de stora palatsliknande villorna i Djursholm under min vandring där förra veckan, så är det sådana här platser som gör mig lycklig. Tack för att du visade mig Cecilia!

     
     
     Honungsrosen
     
     Rosa Moschata-Gruppen 'Ghislaine de Féligonde'
     

     

    19 juni - tisdag

     

    På morgonen upptäckte vi att rådjuren varit uppe på altanen och ätit av mängder av sommarblommor i lådor och urnor. Jag brukar vid sådana här tillfällen tänka tillbaka på det Lasse Krantz en gång sa om trädgårdar. Att man måste få vara ledsen i sin trädgård! Visst är det så Lasse, man måste till och med få bli riktigt förbannad i sin trädgård!

     

    Hårda västliga vindar idag och det blåser ut från Blockhusudden. Det är utlovat regn under onsdagen och torsdagen och även på midsommarafton och idag kom en liten skur tillsammans med några åsksmällar. Sedan sken solen igen från en klarblå himmel. Planterade uppdrivna luktärter i en stor urna. Klippte ner torra buskar.

     

     
     
    Härligt lysande röda rosor på Blockhusudden.
     
     Jaume Plensas - The Heart of Trees

     

     

    20 juni - onsdag

     

    Frukost ute på solig altan, kanske den sista på ett tag, då ett lågtryck är på väg lagom till midsommar. Lexus och jag mötte upp min dotter vid Kaknäs och vi gick Lidovägen ner mot Benny Anderssons Villa Lido och tog sedan av till höger, där de fem trädkramarna var placerade. Jaume Plensas ställer ut fantastiska skulpturer på olika platser på Djurgården den här sommaren.  Efter att ha tagit bilder på klotkörsbären som kramas av de fina skulpturerna, fikade vi på roddarföreningens mysiga café.

     

    VM fortsätter och jag mår dåligt av Ronaldos beteende på plan.

     

    Vi närmar oss Djurgården! Det meddelandet fick jag på kvällen av min kompis Per som tillsammans med Dan, har köpt en charmig gammal träsnipa i Åkersberga. Den här regniga dagen körde dom hem vackra Tea till Pålsundet där den ska ligga. Jag tog kameran och gick bort till Blockhusuddens brygga där jag tog några bilder då de passerade. Efter en lång dag hade de inte tid att stanna, men jag kommer säkert att få följa med på någon tur i vår stad framöver.

     

     

    21 juni - torsdag

     

    Sommarsolstånd och äntligen regn!

     

     
    Per och Dan kör hem sin Tea till hemmahamnen i Pålsundet
     
     
     
     
    22 juni -Midsommarafton
     
     
    För 13 år sedan just den här dagen, startade jag bloggen Stockholms gröna rum, men som då hette Slottsträdgårdsmästaren. Alla 3 624 blogginlägg med 27 537 bilder, finns kvar i arkivet i menyn till vänster och jag kommer att fortsätta blogga så länge som jag tycker att det är roligt!
     
     
    Det blev en stilla och skön midsommarafton med både regn och sol, med god mat, härlig tårta och fotboll på Blockhusudden, tillsammans med mina käraste. 
     
     
     
     
     Dessa ljuvligt ljusa sommarnätter
     
     ...och de magiska morgnarna!
     
     Cecilias underbara honungsros
     
     Glad Midsommar önskar Lexus på Blockhusudden
     
     
     
     
    23 juni - Midsommardagen
     
     
    Vi vandrade i Bergianska trädgården där det blommade mer än vad jag trodde. Inne på Plantagen var det 30% rea på växter och vi köpte bland annat några Summersnow - Clematis.  ´´Hemma´´ på Blockhusudden jobbade vi i trädgården innan Sverige-Tyskland började och jag bryr mig inte om att kommentera den matchen.
     
     
     
    24 juni - söndag
     
     
    Vaknade som vanligt tidigt och tog min frukost ut i trädgården. Molnen speglade sig i det spegelblanka vattnet och tystnaden var total. En av årets vackraste morgnar. Plötsligt bröts magin när svaga nordvästliga vindar började smeka udden och det blev mer vanligt underbart...
     
    Efter vår vandring med Lexus återvände jag hem till Brommanästet för att börja förbereda resan till Italien med min dotter i morgon. Vi kommer att besöka Amalfikusten och Capri!
     
     
     
     Bergianska trädgården
     
     Tulpanträdet i Bergianska trädgården har börjat blomma, mängder av knoppar kommer att slå ut nu i veckan.
     
    Hästskopelargon vid Edvard Andersons växthus.
     
    Bergianska trädgården med bland annat Ängsnäva
     
    Jag ligger ute på altanen och väntar på fotbollsmatch
     
    Trots Lexus starka support, lyckades inte Sverige vinna över Tyskland.
     
     ...vi tröstade oss borta vid pilarna.
     
     
    Alla 25 veckodagböcker kan man läsa här!
     
     

    Mitt första fria år, vecka 24 - En ny bok om Stockholms parker

    Öbergska gråden på Södermlm
     
    Lilla Skinnarviksgränd
     
     Monteliusvägen
     
     

    11 juni – måndag

     

    För första gången på mycket länge vaknade jag till en molnig morgon. Värmen är kvar och jag välkomnar verkligen molnen. På väg ut mot Drottningholm såg jag att träden inte mådde bra längs Drottningholmsvägen, från Stora Mossen till Brommaplan. Flera lönnar såg riktigt trötta ut. Några helt avlövade. Vet inte om det är den extrema torkan som ställt till det, men det kan ju såklart vara en bidragande orsak, om träden redan innan mådde dåligt av någon annan anledning. Från Brommaplan och ut mot Drottningholm såg jag även hästkastanjer som såg sjuka ut och jag blir rädd att det skulle kunna vara den fruktade kastanjemalen som kommit till stan. Men vi hoppas att det är torkan och att träden återhämtar sig när det någon gång i framtiden börjar regna. Det måste verkligen komma regn snart annars blir det stora problem på många håll, främst för växtligheten i naturen och självklart för lantbrukarna. Det utlovade regnet ikväll och i natt, uteblir! Inte en droppe ska det komma och torkan kommer att fortsätta visar tiodygnsprognosen.

     

     

    Ute i Drottningholms slottspark förundrades jag ännu en gång av den märkliga beskärningen av lindarna som utfördes under vårvintern. Jag antar att jag måste lita på att experter tagit hand om den här mycket komplicerade beskärningen, för att träden ska utvecklas som det är tänkt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det ser nästan komiskt ut just nu. Det här är tydligen alltför avancerat för mig.

     

     

    Torrt även här i slottsparken. Gula gräsmattor. Fontänerna gick igång klockan 10 samtidigt som jag gick till slottscaféet och drack gott kaffe och åt en helt ljuvlig kanelbulle. Det var jag, en stor grupp högljudda asiatiska turister och en skolklass, som var besökare på Drottningholm den här morgonen.

     

     

    Tog bilen upp till Söder, parkerade på Torkel Knutssongatan och gick upp till Monteliusvägen för att fota utsikt med blommande fläder i förgrunden – precis som jag alltid brukar göra den här tiden. Tyvärr hade de inte blommorna slagit ut helt och hållet ännu. Förutom allt klotter och skräp, var det fint på en av Stockholms bästa utsiktspromenader och jag tycker mycket om Söder, men jag kan ibland bli riktigt trött på allt klotter och på den kraftiga nedskräpningen. Synd på så vackra historiska miljöer. Väljer att inte skita ner bloggen med bilder på klotter och skräp, utan riktar som vanligt kameran mot de platser som klarar sig.

     

     

    Jag läste att Vintervikens växthus, kolonilotterna intill och även parkerade bilar i området blivit vandaliserade i helgen. Det finns mycket godhet hos oss människor, men det onda märks hela tiden.

     

     

     
    Fläderblomning vid Monteliusvägen
     
     Ginkoträd utanför blomsterbutiken Ginkgo på Hornsgatan
     
    Prins Carl Philip anländer till Drottningholm
     
     Jag vet - bilden som alla besökare i Drottningholm tar!
     
     Beskurna lindar i alléerna på Drottningholm
     
     

    12 juni - tisdag

     

    Ännu en underbart mulen morgon, men sen skingrades molnen och under hela dagen brände solen igen, på allt levande som kämpar för överlevnad i hettan. Fortfarande inte en droppe regn i långprognoserna.

     

     

    När jag närmade mig Linnéplanteringen i Humlegården såg jag på håll att där fanns mängder av människor med gult lysande arbetskläder. Äntligen ogräsrensning tänkte jag!

    Det visade sig vara en stor grupp unga sommarjobbare som tog upp högar från rensningen som tidigare hade utförts. Nu vill jag verkligen inte vara den där gnälliga pensionären och jag tycker att det är strålande att ungdomar får jobb i stadens parker. Men en sådan här viktig plantering nu när turistsäsongen är igång, borde nog rensas bättre. Mycket bättre!

     

     

    Jag försökte förstå varför baldersbrå/ogräs fått vara kvar tätt intill de nyplanterade stäppsalviorna runt statyn. Kan tanken vara att det inte är bra att ha öppen jord nu i torkan? Det kliade verkligen i fingrarna på mig att få rensa och släppa de salvior som planterades i höstas fria, så att de slipper konkurrens från ogräset. Vore det inte för att jag tycker så mycket om den här platsen och för den här planteringen runt vår stora blomsterkung, så skulle jag väl inte bry mig. Och det är ju faktiskt en strålande idé att plantera stäppsalvia här.

     

     

    I prydliga Berzelii park planterades sommarblommorna idag, runt en annan favoritstaty. Jöns Jacob Berzelius, den berömde kemisten och vetenskapsmannen som gett namn åt parken vid Nybroplan. Jag tog lite bilder innan min dotter kom ut från sitt jobb och mitt expertråd sponsrade sin pensionerade pappa med lite nya kläder! Tack kära dotter!

     

     

    Vid Lusthusparken mitt emot Nordiska museet har Djurgårdsförvaltningen börja plantera sina planteringar i olika färgteman. Den gula sattes igår och i dag planterades den vita rabatten. Tyvärr var Malin, Kerstin och sommarjobbarna på lunch när jag kom dit. Jag vandrade vidare utefter stranden bort mot Rosendals slott, där Cecilia planterade sommarblommor runt den stora porfyrvasen idag. Där fanns självklart också hennes vän och vapendragare Heidi och även sommarjobbarna Calle och Anna. Cecilia placerade ut sin tänkta komposition och jag tror att det här blir minst lika vackert som förra året. Jag återkommer när plantorna växt till sig en aning. Uppe på Rosendalsterrassen hade planteringen runt svanenfontänen planterats igår och den blev då genast kallad för VM-plantering, på grund av blå salvia och gul nemesia som nu skapar svenskt hopp om att gå vidare ur gruppen med Tyskland, Mexiko och Sydkorea.  

     

     

    På väg mot Café Ektorpet på Waldemarsudde, gick jag en sväng i Rosendals trädgård, där det rensades och fixades. Rosenträdgården ser lite trött ut även i år, men det blommade vackert och rosorna gillar ju den här eviga solen. Mitt tänkta kaffe vid Ektorpet blev i stället en god ekologisk lager, som jag njöt länge av i skuggan under ekarna. Mitt sista uppdrag idag var att se om Wuddens japanska ligustersyren blommade. Det är så skönt med dessa senblommande buskar, men tyvärr så verkar den inte blomma alls i år. Det vilar säkert under det här året och blommar säkert med full kraft nästa år igen.

     

     

     
    Företaget Green planterar sommarblommor i Berzelii park
     
    Djurgårdsförvaltningen planterar också sommarblommor den här veckan, här i Lusthusportens park
     
     Och även vid Rosendals slott planterar Cissi, Heidi och sommarjobbarna Anna och Calle sommorblommor
     
    Från vänster Calle, Heidi, Cecila och Anna
     
    Cecilia och Heidi planterar Gaura
     
    Cecilia kontrollerar att hennes komposition blir rätt!
     
     Svanenplanteringen vid Rosendalsterrassen
     
     Rosendals orangeri
     
     Humlegården
     
     

    13 juni – onsdag

     

    Det byggs bostäder på väldigt många platser i Stockholm just nu och idag tog jag bilen ut till Kvarholmen för att känna lite på det nya bostadsområdet med det fantastiska läget mittemot Djurgården. Från Djurgårdssidan har jag under flera år följt hur det märkliga området växt fram mittemot östra Djurgården och idag såg jag i stället underbart gröna Djurgården från Kvarnholmen.

     

     

    Kvarnholmen, där nya bostadshus blandas med gamla tegelbyggnader, har den absolut vackraste utsikten av alla nya områden som bebyggs i Stockholm just nu. Härifrån kan man följa fartyg som anländer från skärgården och rundar Lidingö, förbi Fjäderholmarna och in till Stockholms stadsgård. Här finns fortfarande den gigantiska tegelbyggnaden Qvarnen Tre Kronor kvar, som var centrum för Sveriges bageriverksamhet i nästan 100 år.

     

     

    Kvarnudden är inte färdigbyggt ännu, men jag får ungefär samma känsla här som i Norra Djurgårdsstaden, Hammarby sjöstad och vid Hornsbergs strand – att det är för trångt. Att man bor inpå varandra. De som lever här måste verkligen trivas med närheten till sina grannar! Eftersom jag själv bor i en lägenhet helt utan insyn, blir jag nästan skräckslagen när jag ser hur folk packas ihop i de nya bostadsområdena. Men – utsikten från Kvarnudden är makalös!

     

     

    För flera år sedan besökte jag ganska ofta Hässelby slottspark och konstaterade varje gång att den historiska slottsparken sköttes mycket illa. Men sedan 2015 har trädgården sett prydlig ut och idag var inget undantag. Eftersom jag är allergisk mot dåligt skötta grusgångar, så blev jag lugnad av dessa perfekt skötta ytor. I planteringarna blommade pioner och iris och lavendeln var på gång. De fantastiska granhäckarna har ännu inte beskurits i år, men de ser oerhört friska ut i den torka som nu råder. Vi borde använda låga granhäckar oftare i trädgårdar här i Sverige tycker jag, i stället för att envisas med buxbom och liguster! Vad säger ni i Drottningholms slottspark? Låga granhäckar i stället för den besvärliga buxbomen? Häckarna i Hässelby slottspark som planterades på 1960-talet, är enligt min mening mycket vackrare än buxbom. De kräver dock en årlig beskärning - som alla andra häckar och jag måste nog åka ut igen, när de är nyklippta.

     

     

    Så den här trädgården vid musikslottet, med restaurang-, utbildnings-, hotell- och konferensverksamhet, som bland andra ägs av Tomas Ledin, är ett riktigt smycke bland Stockholms parker idag!

     

     

    Jag minns då trädgården var dåligt skött och när jag 2011 skrev i ett blogginlägg, då Ledin just blivit delägare: Tomas, sparka av dig sandalerna av plast nu och på med jobbarskorna och börja renovera planteringarna i den nedre terrassen, för du vet att sommaren är kort! Så det är bäst att sätta fart!

     

     

    Jag tror att han lydde mig…

     

     

    En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren. Den heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 

     

    Så här beskrivs boken:

     

    Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 

     

    I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.

     

    Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.

     

    Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.

     

     

    Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv.Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen.

     

    Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!

     

     

    Granhäckar i Hässelby slottspark
     
    Bostäder i Kvarholmen. Katarina kyrka på Södermalm i bakgrunden
     
     Kvarnudden. Kryssningsfartyget Aida är på väg in till Stockholm
     
    Jag samtalar med Bengt Edlund, författaren till boken Vårt gröna Stockholm
     
     Boksläpp på Strömparterren
     

     

    14 juni – torsdag

     

     

    Det doftar av schersmin i vår stad!

     

    Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

     

    I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

     

    Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

     

    När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

     

    Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

     

     

     
    Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
     
     På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
     
     Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
     

     

    15 juni – fredag

     

    Jag läser i Östermalmsnytt att i tre månader ska robotgräsklippare testas i Humlegården. Det är ett projekt där Östermalms stadsdelsförvaltning, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Husqvarna och Stockholms stad samarbetar. Även i den stora rondellen vid Roslagstull kommer en robot ta hand om klippningen i sommar. Speciellt i Humlegården slipper nu de kringboende störningar från motorgräsklippare. Jag måste åka in och se dessa robotar framöver.

     

     

    Nu börjar Fotbolls-VM och vi har 63 matcher framför oss! Spanien-Portugal 3-3.

     

     

    En vilodag. Inga utflykter. Vistats på balkongen med kaffe och den nya intressanta och välskrivna boken Vårt gröna Stockholm.

     

     

    16 juni – lördag

     

    Jag ser en hel del på Fotbolls-VM och jag lider med världens bästa fotbollsspelare Messi, som spelar i ett så dåligt landslag

     

     

    På eftermiddagen såg jag Rosendals slotts nya sommarblommor. Det är redan riktigt fin, men när de växt till sig så kommer det att bli fantastiskt! Tyvärr har rådjur ätit en den och tyvärr verkar de även ha börjat acceptera Trico Garden. Ska jag börja tvivla på det för mig tidigare 100% säkra medlet mot rådjur som äter upp rosenknoppar? Trots upprepad besprutning med det miljövänliga Trico Garden, har de ätit av rosenknoppar på flera rosor på Blockhusudden.

     

    Det var vecka 24! Nu väntar en Djurgårdsvecka! 

     

     
    Rosendals slott med nyplanterade sommarblommor i slottsparken
     
     ...och på söndagseftermiddagen fick vi lite regn!
     
     



    Strandvandring i Djursholm och Stocksund

     Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
     
     
     
    14 juni 2018
     
     

    Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

     

    I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

     

    Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

     

    När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

     

    Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

      

     
     
     Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
     
     På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
     
     Torkan är svår i år. Mycket svår!
     

    Boken - Vårt gröna Stockholm

     
    En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren, som är Stockholms första allmänna park och anlades på 1830-talet. Boken heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 
     
    Så här beskrivs boken:
     
    Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 
     
    I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.
     
    Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.
     
    Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.
     
     
    Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv. Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen. Vilken ära, tänker jag!
     
    Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!
     
    Uppdatering 14 juni! Nu har jag läst några kapitel och jag tycker att det är ren ljuvlig läsning! Just den boken som jag saknade.
     
     
     
    Två Stockholmsträdgårdsbokförfattare samtalar.
     
     

    Mitt första fria år, vecka 23 - Monumentet över flodvågskatastrofen

     Invigningen den 5 juni av monumentet över flodvågskatastrofen

     

     

    4 juni - måndag

     

    Luften känns klarare. Den tropiska värmen har lämnat oss och svalkande vindar sveper in över Blockhusudden. Det blev en vilo- och läsdag ute i solstolen, nu när det är lättare att andas. Den extrema torkan fortsätter och markfloran gulnar allt mer, hundkäxen blommar färdigt och även de stora bestånden av den vackra buskstjärnblomman (Cecilias favorit) vid Isbladskärret. Däremot är det midsommarblomstrens bästa tid nu (min favorit).

     

    Ekarna här på Djurgården har i år drabbats av insektsangrepp som gör löven bruna så här mitt i sommaren och det ser riktigt dystert ut. Det är den snedstreckade ekstyltmalens larver som ställer till det för ekarna. Träden klarar sådana här angrepp, men vi får vänta till nästa år på den där djupa, vackra grönskan som är så karaktäristisk för kungliga Djurgården. Nacka har drabbats flera år i rad av den här otrevliga malen och nu verkar det vara Djurgårdens tur.

     

     

    5 juni - tisdag

     

    Vaknade på natten av att vindarna slet i träden utanför fönstret. Det blev ett snabbt omslag från den stilla kvällen, till nattens vilda vindar. Temperaturen på morgonen, 10 grader och de nordliga friska vindarna gjorde att det kändes kyligt under morgonvandringen med Lexus. Högsta temperatur under dagen, 14 grader, en enorm skillnad mot den galna värme som vi så länge varit bortskämda med.

     

    Förberedelserna inför invigningen av monumentet över flodvågskatastrofen är inne i slutfasen. Anläggningen av monumentet har minst sagt varit en besvärlig resa, där de tänkta vildblomstermattorna som skulle täcka ´´vågorna´´ inte grodde. Den danska konstnären Lea Porsager har hämtat inspirationen med vågorna från fysikens gravitationsvågor, pulserande vågor som universum är uppbyggt kring. En vacker och spännande tanke och passande för just det här ändamålet.

     

    I sista stund beslutades det att vågorna i anläggningen skulle täckas med färdigt gräs i rullar, för att slippa se de ljusgröna dukarna där fröerna vägrade att gro. Om sedan gräset ska ligga kvar på vågorna, eller om det ska flyttas ner till gångarna efter invigningen, verkar inte vara helt klart ännu. Men om gräset blir kvar så finns risken att blomstermattan som ligger kvar under gräset, blir ett hinder för gräset att rota sig. Eller inte, ingen vet ännu! Jag har varit tveksam till den här anläggningen hela tiden. Att få ängsblommor som kräver mager jord, att trivas i sådana här jordmassor känns som en omöjlighet, om blommorna skulle fått för sig att gro vill säga.

     

    Under min morgonvandring såg jag hur det jobbades ivrigt med de sista förberedelserna innan invigningen, då bland andra kungen kommer att finnas på plats. En scen har monterats upp och flera tält finns uppställda. Flodvågskatastrofen inträffade 2004 där cirka 300 000 människor miste livet, varav 543 svenskar, som idag ska hedras av monumentet på Blockhusudden.

     

    Studentdag! Grattis och lycka till i framtiden bästa Julia!

     

    Ett snabbt besök i Bergianska trädgården, vår egen botaniska trädgård här i Stockholm, även om den ligger i Solna...! Nu har träd och buskar blommat färdigt för i år och det är just nu en mellanperiod vad gäller blomning, innan perenner och sommarblommor fått fart. Några arter av syren blommade fortfarande, enstaka Mose brinnande buske, vissa nävor och några blåeld vid den nya Öland-Gotland platsen, blommade också. Vattenspridare gick på många håll i trädgården.

     

    På tomten här på Blockhusudden blommar rosen Stanwell Perpetual som jag planterade så många av på Engsholm. Nu kan jag njuta av den fina och väldoftande pimpinellrosen här på Djurgården i stället. Även Rosa rugosa 'Ritausma' blommar snart. Cecilias övriga rosor växer till sig riktigt bra och mängder av knoppar bara väntar på att gå i blom. De sprutas självklart med Trico Garden på alla rosor, så att rådjuren inte ska få en chans att rensa buskarna på knoppar. Här blommar även aklejor, bland annat en fylld sort som är gudomligt vacker.

     

    Det känns oerhört tomt och sorgligt nu när jag läst den sista sidan i Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´. 637 sidor om hans liv på Österlen, räckte inte. Kanske att jag varit nöjdare om jag fått dubbelt så många sidor! Jag vill ju veta hur det kommer att gå med hans begynnande plan att lämna gården på Österlen efter 20 år och vart han kan tänka sig att bosätta sig nästa gång och hur blir det med vänskapen med Sofia, nu efter skilsmässan.

     

    På eftermiddagen gick jag bort till monumentets invigning, fotograferade och pratade med några bekanta. Kungen och Statsminister Löfvén höll sina tal och det kändes som en minnesstund mest för de drabbade, så det blev bara ett kort besök. Det här fina monumentet diskuterades så klart och det var gräsets vara eller icke vara på ´´vågorna´´ som det pratades mest om. Ingen vet vad som kommer att hända efter invigningen. Jag tror att gräset får ligga kvar eftersom det ser så vackert ut nu. Tanken är att vågorna inte ska skötas alls, utan växa vilt. Men då tänkte nog konstnären att vilda ängsblommor skulle skapa det vackra vilda. Som jag sagt hela tiden så vill dock ängsblommor ha mager jord. Inte stora vallar av fet jord. Det talas om att plugga in ängsblommor i gräsmattan. Jag avvaktar och ser vad som händer.

     
     
     
    Det ena av isbladskärrets vackra pumphus
     
     En av mina favoritrosor, Stanwell Perpetual finns på ett av mina favoritsommarcaféer Blockhusporten
     
     Stanwell Perpetual som jag planterade så många av i Engsholms slottspark, finns nu även i Cecilias trädgård på Blockhusudden.

     

     

    6 juni - onsdag

     

    Vaknade med öppet fönster och det var kyligt i rummet. Låg och lyssnade på vågorna mot stranden och göken som gol en bit bort mot Parkudden, eller kanske var det ända borta vid Hundudden? Sköna ljud att vakna till.

     

    Eftersom jag inte är någon nationalist så har jag aldrig firat nationaldagen på något sätt, tvärtom tänkte jag säga. Men just den här dagen har i stället fått en helt annan betydelse för mig och som verkligen är något att fira. För tre år sedan träffades Cecilia och jag för första gången den 6 juni, då hon skulle överlämna växtlistor över planteringar på Rosendalsterrassen och Rosendals slottsträdgård. Som tack bjöd jag på fika vid Blockhusporten, några hundra meter från hennes hus. Jag är så glad åt det mötet och från den dagen kunde vi inte sluta tänka på varandra!

     

    Jag trodde inte att järnnätterna existerade längre, men så läste jag i morse att trädgårdsläraren och odlaren Lars Forslin, hade haft nattfrost på sina odlingar ute på Ekerö. Det var många år sedan jag själv upplevde frost i juni.

     

    Torkan börjar bli riktigt svår nu och naturens och trädgårdarnas växter lider. Undrar när vi ska börja använda ordet katastrof? Vad är normalt och vad är avvikande från det normala? Senaste väderleksprognosen visar att det ska komma några millimeter regn nästa vecka. Hoppas verkligen på det!

     

    På eftermiddagen gick vi bort till Blockhusportens café och firade våra tre år tillsammans, men tyvärr var prinsessbakelserna slut, sådana som vi åt den där nationaldagen 2015. Det blev en enklare variant av bakverk i år, men det viktiga var att vi fick sitta en stund vid strandserveringen och höra vågorna rulla in just intill oss och framför allt att hålla traditionen vid liv!

     

     

    7 juni - torsdag

     

    Vaknade 04.15.

    05.15 stressade Cecilia och jag iväg till partihallarna i Årsta, där hon skulle fylla några vagnar med sommarblommor, som hon i helgen ska plantera på Söder. Det var kul att vara tillbaka in i morgonstressen hos Skalleberg, där jag också träffade Brita från Nora handelsträdgård i Vagnhärad. Här bland alla hyllor och vagnar, springer folk omkring med sina blommor, för att snabbt fylla bilarna så att de ska slippa den värsta rusningstrafiken in till stan. Vi var klara strax efter 6, så vi slapp både köer och biltullar tillbaka till Djurgården. Pustade ut i lugn och ro med frukost i solen på altanen när jag kom ´´hem´´ till Blockhusudden, där vågorna som vanligt sköljde upp mot stranden och jag kommer aldrig se det som ett normalt inslag i min tillvaro. Det är fortfarande ren och skär lyx!

     

    Näktergal, koltrast, bofink och trädgårdssångare skapar den perfekta morgonkonserten när Lexus och jag tog morgonpromenaden inne i skogen. Det måste vara den mest ljuvliga kvartett man kan tänka sig. Göken och skogsduvan stod för de lite mer dämpade bakgrundsrösterna. Känslan av att jag nästan har det för bra kom över mig för en stund, men slog sedan bort tanken och fortsatte njuta fullt ut av tillvaron.

     

    Det är omöjligt att inte tänka på den torka som nu rådet. Naturen kämpar med sina reserver, men snart måste det börja regna. Tyvärr ser prognoserna ut att ha tappat det lilla regn som igår utlovades tills nästa vecka. Ekarnas gula blad på grund av ekstyltmalens larver, gör att skogen och parkmarkerna ser sjuka ut. Det är ju naturens gång med olika cykler av insektsangrepp, som i sin tur ger mängder av mat till fåglar. Så länge det inte är människans påverkan, är det ju inte så mycket att göra åt. Här på tomten rensade jag släntplanteringen mot garaget och körde sedan igång vattenspridaren. Och ständigt dessa vågor som bryter mot stranden, ljudet som jag aldrig lessnar på och som jag saknar när jag bor i Brommanästet.

     

    Idag fick jag en inbjudan till ett boksläpp som äger rum på Strömparterren nästa vecka. Boken som arkitekten och författaren Bengt Edlund skrivit, heter ´´Vårt gröna Stockholm´´ och ges ut av Stockholms stads förlag Stockholmia. Boken presenteras som - Vårt gröna Stockholm är en personlig parkguide och guldgruva till kunskap om Stockholms smultronställen. Här presenteras i text och bild hur stadens och förorternas grönområden vuxit fram och utvecklats genom åren.

     

    Det känns väl kanske inte precis som mitt eget koncept med min bok Stockholms gröna rum, som kom ut 2013 och jag har såklart inte ensamrätt att skriva om det gröna i Stockholm, utan välkomnar den här boken, som jag är mycket nyfiken på. Jag ska absolut gå dit nästa vecka och köpa den.

     

    Nu har monumentet över flodvågskatastrofen stängslats in igen, för att gräset ska få rota sig i lugn och ro.

     

     
     Vår fina vandrarkompis Lexus
     
     Vildrosornas tid på Djurgården
     
     Jag tycker mycket om den här fyllda aklejan i Cecilias trädgård
     
     Även om jag fixar lite i trädgården, så unnar jag mig även lata stunder - ganska ofta!
     
    (null)
     Djurgårdsstrand

     

     

    8 juni - fredag

     

    01.45 sjöng koltrasten på Blockhusudden i den ljusa sommarnatten och det tog en stund innan jag orkade gå upp och stänga fönstret, för att få ytterligare några timmars sömn. Det lär finnas mellan 1-2 miljoner koltrastar i Sverige och inte förrän in på 1900-talet blev den tidigare så skygga skogsfågeln, en art som började trivas bland människorna inne i städerna. Sveriges nationalfågel sjunger vackrast av alla våra fåglar, men sången har en vemodig klang och passar kanske inte för nedstämda personer.

     

    Nu är det vildrosornas tid, men midsommarblomstren som blommade så friskt och vackert i början av veckan, början nu på sina håll tappa kronbladen och göra sig klara att bilda frön för att kunna sprida sin art. Det är bråttom i naturen nu!

     

    Djurgårdsveckan är som vanligt skön och det känns som om jag befinner mig långt ute på landsbygden. Här finns knappt någon biltrafik, endast bussen rullar förbi ibland och vandrarna, joggarna och hundarna.

     

    Och båttrafiken. Och vågorna!

     

    Jag funderar lite kring mitt ´´projekt´´ att skriva dagbok här på bloggen under mitt första år som pensionär. Många tycker nog att det är lite märkligt att hänga ut sina dagar på det här sättet. Men det här gör jag mest för min egen del, även om jag vet att några läser det här. I allt detta flöde i sociala medier, så är det den här bloggen som verkligen betyder något för mig. Här finns arkiv med inlägg 13 år tillbaka och tusentals bilder sparade. Facebook och Instagram är flyktiga platser som jag skulle kunna avsluta när som helst.

     

    Trots att det ibland tar emot, ska jag försöka att fortsätta skriva min dagbok fram till nyårsafton! Snart är jag halvvägs!

     

     

    9 juni – lördag

     

    Idag brydde vi oss inte så mycket om den svåra torkan, utan vi ville verkligen ha sol, värme och svaga vindar. Precis så blev det också, när vännerna Per och Catherine kom till udden för att äta middag ute i trädgården. Nästan som att det var regisserat, gled den fantastiskt vackra Briggen Tre Kronor förbi utanför, just när våra gäster anlände.

     

    Cecilia hade gjort en magiskt god bulgursallad med så många ingredienser att jag blir yr bara jag tänker på det och till det blev det lamm-rostbiff som mästerkocken Per grillade. Detta tillsammans blev så gudomligt gott att jag citerar från en bok som jag just nu läser – som en flik av himmelriket nedsänkt på jorden. Trevligt sällskap och gott att både äta dricka gjorde det här till en underbar sommarkväll som jag sparar i mina sommarminnen.

     

    Koltrasten sjöng, rosorna blommade och jag somnade till vågorna…

     

     

    10 juni - söndag

     

    Djurgårdsveckan avslutades med en glass tillsammans med Cecilia, min dotter och hennes syster på Café Blockhusporten!

     

     
    Briggen Tre Kronor
     
     Vi hade en härlig kväll tillsammans med vännerna Per och Catherine
     
    En ´´grabböl´´ vid grillen! Pers bild - fotograf Catherine
     
    Per vid grillen
     
    Total fokus Cecilia! Pers bild!
     
     ...om jag gillar Lexus? Jovars! Pers bild!
     
     Blockhusudden
     
     Hur stor får egentligen en kryssare bli?
     
     Vi tar det tråkiga sist - den snedstreckad ekstyltmalen som gjort Djurgårdens eklöv bruna i år. Foto för Mitt i - Hans Ellebo.
      

    Mitt första fria år, vecka 22 - Näsduksträdet och Plensas skulpturer

    Varje morgon den här veckan har jag druckit mitt morgonkaffe ur min nötta kopp på balkongen. Visst är det fint med kvällssol, men jag älskar de här soliga morgnarna.
     
     
     På Kerstins äng finns det vackra vita midsommarblomstret
     
     Rosen Frühlingsduft på Kerstins rosäng
     
    Kerstin på sin Rosäng på Långholmen. Läs mer om Rosängen här!

     

     

    29 maj - tisdag

     

    Den tropiska värmen vägrar att släppa greppet och torkan blir säkert ett stort problem även i år, mest för lantbrukare och helt klart även för trädgårdsägare som inte har tillräckligt med vatten till sina trädgårdar.

     

    Började dagen med att ta en fästingspruta på vårdcentralen. Nummer 4.

     

    Sjön låg helt stilla och solen brände in på min balkong när jag låg i solstolen och läste en stund. Efter ett tag insåg jag att det var omöjligt att vistas där i hettan, så jag gick in och snickrade ihop blogginlägget om vår Gotlandsresa i stället. Fram på dagen tog jag tunnelbanan in till Fridhemsplan och gick ner till Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand för att träffa kompisen Per. Vi skulle ´´ta en öl´´ i skuggan och prata en stund. Trädgården vid den här populära strandrestaurangen var som vanligt mycket fin och vi träffade trädgårdsmästare Christina Björk som hade besök av Cecilia Liljedahl. Vi bestämde att jag ska fotografera trädgården när sommarblommorna kommit och då det inte är så mycket folk. En tidig morgon alltså!

     

    Per och jag skiljdes åt vid Rålambshovsparken, han skulle gå hem till sitt Söder och jag skulle gå bron över till mitt näste i Traneberg. Solen brände som en gasolbrännare över mig uppe på bron.

     

    Det stora arbetet på Fridhemsplan, med att bredda trottoaren på Åhlénssidan, är klart och trots att jag är bilist i Stockholm, så välkomnar jag att bilarnas utrymme krymps. Städer är sedan mitten av 1900-talet helt anpassade för biltrafik, nu får gärna gång- och cykeltrafikanter ta mer plats i gatunätet.

     

     

    30 maj – onsdag

     

    Vaknade efter en natt med dålig sömn. Min lägenhet högst upp i fastigheten är helt insynsskyddad och jag störs inte på något sätt av grannar, men sovrummet ligger inåt mot grannhusets balkonger och under varma sommarnätter måste jag ha fönstret öppet. Förr bodde fler yngre personer i det huset, som under varma sommarnätter ofta satt ute balkongerna och pratade och det var då helt omöjligt att sova med öppet fönster, trots värmen.

     

    Det har varit lugnt i flera år, men två nätter i rad nu, har det vistats en man på sin balkong som långt in på natten sitter och röker och med jämna mellanrum hostat en rosslande rökhosta så att det ekat mellan husen. Sista gången jag tittade på klockan i natt var den halv två. Jag hittade ett par öronproppar, men hörde ändå ljudet av den hostan och det var mycket nära att jag hade vrålat något ut i natten, av ren ilska. Det är vid sådana tillfällen som jag tänker på ´´Gubben i stugan´´ som ensam levde sitt liv i tystnad, med endast naturens ljud omkring sig, där ute i södra Dalarnas skogar. Nästa vecka vistas jag på Blockhusudden där nätterna är tysta!

     

    Väderrapporteringen blir enformig den här försommaren. Klarblå himmel och hett. Efter en lång frukost på balkongen, åkte jag in till Humlegården och nyfiken gick jag mot Linnéstatyn för att som vanligt se vad som händer i den stora perennplanteringen. Jag tycker att jag alltid hyllar våra parker och trädgårdar i Stockholm och jag tycker verkligen att de har lyft sig med hjälp av plantering av bra växter de senaste åren. Både träd, buskar, perenner och sommarblommor. Som vanligt skiljer sig olika trädgårdsarbeten väldigt mycket från varandra. Att rita trädgårdar har självklart en hög status, landskapsarkitekten är lite av en konstnär när idéerna växer fram på ritningarna. Att anlägga trädgårdar och att plantera allt från träd till sommarblommor har också hyfsad status, men att sköta trädgårdar har knappt någon status alls. Skötsel får inte kosta så mycket och ´´vem som helst´´ kan väl rensa ogräs, vattna och klippa gräs, brukar det heta.

     

    Idag blev jag faktiskt besviken på skötseln i planteringen runt vår världsberömda blomsterkung i Humlegården. Nya stäppsalvior har planterats på ett område runt hela planteringen och just där växte det väldigt mycket ogräs, där de nya perennerna ska etablera sig, utan konkurrens från ogräs. Även i andra delar av den stora planteringen växte ogräs, där nu eldtörelns blomning dominerade. På gångarna runt Linné växte det också ogräs. Visst förstår jag att man kan vara i början av en skötselcykel, men i den här planteringen hade ingen varit på länge.

     

    Jag har säkert varit för petig med att gångar och planteringar skulle vara helt rena från ogräs och jag tror egentligen inte att någon mer än jag själv riktigt uppskattade det på Engsholm där jag jobbade. Att jag var så noggrann. Kontrasten mellan perfekta gångar och planteringar, mot växternas fria och vilda sätt att utveckla sig, tycker jag mycket om. Men vad vet jag, folk kanske inte bryr sig så mycket lite ogräs här och där, utan koncentrerar sig på annat. Något som märks mer. Hur som helst så tyckte jag att skötseln idag var en aning eftersatt här i en av Stockholms finaste parker. Jag hoppas att det finns resurser framöver att sköta den här planteringen, som ju egentligen inte blev som det var tänkt från början, då mängder av solhattar (Echinacea) planterades här. Tyvärr var de orangea sorterna inte tillräckligt prövade för våra vintrar. Idag finns inte en enda kvar.

     

       

    Den stora fontänen på Karlaplan var avstängd, nu när hela bassängen rengjordes. Det är almarna runt om som fällt sina frön. Drivor av dessa lätta flingor finns alltså fortfarande kvar i Stockholm, trots almsjukan. Jag tittade upp mot alla dessa almar som växer runt Karlaplan och tycker att de fortfarande ser friska ut. Inga tecken på någon almsjuka här. Även den stora almen framför Historiska muséets entré var lummigt grön och hade även den släppt sina frön som drev omkring, omöjliga att fånga in för renhållarna. För övrigt ser även Kungsträdgårdens almar lika fina, även om det ryktas att de är angripna.

     

     

    Mitt mål idag var annars att fika på Rosengården, Historiska museets restaurang, för att se om blåregnet blommade mot väggen ute på gården. Förra året var Cecilia och jag där och fikade, men då fanns inte en enda blomma på blåregnsväggen och i år var det faktiskt likadant. Inte en blomma! Men det stora vackra Robiniaträdet blommade fint, precis som förra året. Det blev inget fika där, utan jag gick i stället till Östermalmstorg där jag åt lunch med dottern. På vägen hem vandrade jag genom Berzelii park där gräsmattorna var fulla av lunchätande människor. Vid Gallerian, som ska få flera våningar och runt Sergels torg är de stora ombyggnationerna fortfarande igång och jag läste att Gallerian ska vara färdig 2019.

     

    Det här kan man läsa på Stockholm.se:s hemsida:

     

    Ambitionen är att Stockholm city år 2030 ska vara en av de mest attraktiva miljöerna i Stockholm att vistas i. Den intensiva pulsen, de inbjudande offentliga platserna, det mångfacetterade utbudet av aktiviteter, upplevelser och varor samt mångfalden av människor och miljöer ger en omisskännlig atmosfär av att vistas i en storstad.

     

    Häpp! När jag fyller 75 år, då blir det cityhäng!

     

     

    På eftermiddagen åkte jag med dottern i köerna ner till Södertälje där hon skulle köpa sin nya cykel.

     

     

     
     Rödblommig hästkastanj i Humlegården
     
    Trädgårdsprofilerna Christina Björk och Cecilia Liljedahl jobbar vid Märlarpaviljongen...
     
     
     Det vackra robiniaträdet i blom inne på Rosengården, Historiska museets restaurang
     
     ...och varför blommar aldrig blåregnet där inne?
     

     

    31 maj – torsdag

     

    Jag blev bjuden på förmiddagsfika av min trevliga granne här nere på gården. Vi satt under den stora hängsyrenen (Syringa reflexa) där på Glimmerbacken 10, som jag en gång i tiden planterade. Det var någon gång på 70-talet. Han jobbar med trädgård och vi kom att prata om beskärning av prydnadsträd och buskar och att jag in i det längsta vill låta växter få växa ut som de vill och bli så vackra som de är skapta att bli. Att beskära så lite som möjligt! Rundputsade prydnadsbuskar får mig att må väldigt dåligt!

    Vädret? Sol från klarblå himmel, men inte lika hett som tidigare.

     

     

    Ett av dagens mål var att se om det stora näsduksträdet i Eriksdalslunden hade kvar sina näsdukar. Det är högbladen som liknar näsdukar och som innehåller den egentliga blomman. Jag hade tur, det ´´blommade´´ fortfarande, men hade börjat fälla sina näsdukar. Trädet här planterades 1975 och brukar uppmärksammas i lokalpressen under den här tiden. Näsduksträdet i Berzelii park är fortfarande för ungt för att blomma. Det blev även en kort vandring bland lotterna i Södra Årstalundens sluttning där syrenerna nu blommat färdigt och där de tidiga rosorna nu i stället tar över. Alla tycker att blomningen går otroligt fort över den här rekordvarma maj månad och så är det ju också. Det blev liksom högsommar på en gång.

     

     

    På vägen upp mot Kerstins rosäng på Långholmen, träffade jag Kerstin själv med sina hundar och vi gjorde sällskap upp till hennes lilla paradis. Jag hälsar ofta på Kerstin och har skrivit mycket om hennes plats på Långholmen. När jag för första gången besökte hennes rosäng, var min första tanke att det här ju ingen äng utan mer en lund och jag blev en aning förundrad över att rosorna trivdes så bra under de höga trädkronorna här i Långholmens djupa grönska. Rosor och rosenträdgårdar brukar annars vara placerade i full sol i ganska öppna lägen. Men vem som helst kan se att Kerstins rosor mår mycket bra och jag måste säga att rosorna blir så mycket vackrare här, där skugga och solljus vandrar över hennes mer än hundra olika sorter. Skuggspelet gör platsen mer spännande än en traditionell rosenträdgård, som oftast saknar stora hästkastanjer, lindar, almar och lönnars skuggande kronor. Visst blir rosor mer kompakta och kanske blommar rikligare i öppnare lägen, men jag tycker att det är vackrare när de blir högre och kastar sina grenar hit och dit i jakt på ljus.

     

    Platsen där ängen/lunden idag ligger var tidigare en grusplan där parkarbetarna hade sina omklädningsrum och fikarum i vagnar fram till slutet av 1990-talet. 

     

    Så här skriver Kerstin på sin blogg:

     

    När jag kom på idén att odla gammeldags rosor på en grusplan på Långholmen så läste jag runt på nätet för att få en uppfattning om vilka rosor som kunde vara lämpliga p.g.a. sin tålighet i olika avseenden: sjukdomsresistenta, skugg- och köldtåliga, förnöjsamma vad gäller jordmån. Skrev en lista och åkte till Plantagen vid Bergianska.

    Där köpte jag rugosarosen Hansa. Ett förträffligt köp! Hansa är en fantastisk ros. Den 10 juli 2001 åkte jag så till Zetas och inhandlade där Albarosen Belle Amour. Mer blev det inte första året.

     

     

    Fortfarande är det helt omöjligt att ta bra bilder denna vår/försommar, eftersom det inte funnits ett enda moln på himlen under många veckor! Jag längtar efter foto-moln!!!

     

     

    1 juni - fredag

     

    Sol från klarblå himmel! 24 grader.

     

    Idag hängde jag lite med min älsklingskompis Lexus (Bichon havanais) ute på Blockhusudden. Värmen gjorde att han mest låg i skuggan och sov. Själv läste jag  ’’Vardagar’’ av Ulf Lundell och njöt i solen en stund, innan jag drog mig undan i skuggan där även jag slumrade till en stund, till ljudet av vågorna som sköljde upp på stranden när båtar passerat. Så sövande!

    Nedanför Rosendals slott mot Djurgårdsbrunnsviken har det placerats några jätteansikten av den världsberömda katalanske konstnären Jaume Plensa. Jag besökte de mycket vackra skulpturerna och tog några bilder. Det är galleri Andersson/Sandström som för tredje året i rad ställer ut konstverk i samarbete med kungliga Djurgårdsförvaltningen och initiativet lär komma från prins Daniel. Alla skulpturer verkar inte ha kommit på plats ännu, men idag såg jag tre fantastiska verk som ska finnas här fram till den 23 september. I januari i år placerades en vacker 2 meter hög skulptur av Plensa, permanent på Stureplan. Det tackar vi för! Förra årets tillfälliga skulpturer på Djurgården tilltalade mig inte alls, men de här är helt fantastiska. Näktergalen sjöng vid konstverken och naturen är knastertorr. Inget regn i sikte.

     

    Uppe i slottsparken randades gruset inför helgen och sommarblommor var planterade i urnorna framför slottet. Snyggt! Snart ska även planteringarna på andra sidan slottet fyllas med vackra sommarblommor.

     

    Klippte gräs och gjorde ett nytt försök att sola en stund på tomten, men det var för ansträngande, så jag tog plats bredvid Lexus i skuggan igen i stället. I morgon ska 15 000 löpare från 103 olika nationer springa Stockholm Marathon i den här hettan. Hoppas att alla överlever!

     

    Jag fick hem boken ´´Muramaris – en kärlekshistoria´´

     

     

    2 juni – lördag

     

    Stockholm Marathon. Sol och hetta. Några moln. 29 grader. Torka. En kenyan vann maran. Cykeltur till Blockhusudden.

     

     

    3 juni – söndag

     

    Vaknade som jag brukar vid sextiden och åt i vanlig ordning min frukost på den morgonsoliga balkongen, denna tropiska sommar. 30 grader idag och orken tryter.

     

    Det blev en skön avslutning på veckan ute på Djurgården och i morgon börjar Djurgårdsveckan!

     

    Fikastund på Blockhusudden
     
    Trappa i Södra Årstalundens koloniområde
     
    Näsduksträdet som blommade i Eriksdalslundens koloniområde
     
     Paraisbusken har börjat blomma
     
     Jaume Plensas fantastiska skulpturer på Djurgården
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails